Svenska framgångar under UTMB-veckan
Mimmi Kotka - FOTO: @ben_becker_photo (Benjamin Becker)

Svenska framgångar under UTMB-veckan


UTMB-veckan är det största som händer i ultralöpningsväg. Efter att det ställdes in förra året var suget efter folkfest stort. Samtidigt som vi fick se två av ultralöpningens giganter vinna igen, François D’haene och Courtney Dauwalter, kunde vi glädjas åt flera svenska resultat i yppersta världsklass.

Ja, UTMB är en folkfest. Publiken letar sig upp i bergen för att heja likt Tour De France och målgången i Chamonix är känslosam, både för deltagare och alla dem följer på plats eller via den professionella livesändningen. Åsikterna går isär om vad det innebär med UTMB:s roll som pådrivare av utvecklingen för ultra-trail-löpningen. Men för många löpare är detta det ultimata målet och det är här världens bästa traillöpare samlas i slutet av augusti varje år.

Fem av tävlingarna under veckan går på ultradistanser. Den längsta, PTL, sker utan support eller skyltad bana och springs i par.

Redan på måndagen fick vi en svensk framgång i en tävling som förvisso bara mäter 40 km, men med 2 300 höjdmeter. Tobias Johansson, som bor i Chamonix, blev 15:e.

Under natten till onsdagen drabbades ultravärlden av sorg när det blev klart att den tjeckiske löpare som föll under ett riskfyllt parti under TDS avled. Trots att det alltid finns räddningspersonal på den platsen och ett stort pådrag pålystes gick den första dödsolyckan i UTMB:s 19-åriga historia inte att förhindra.

Löpare som kom efter fick vänta och bara 293 löpare av uppemot 1 500 startande fick fortsätta tävlingen. För de övriga ansågs det för farligt med den tekniska flaskhalspassagen när långa köer hade bildats under den kyliga natten, så de fick vända tillbaka nerför berget. Tre svenskar, Lars Hedlund, Branislav Pavic och Erik Eng, var bland dem som kunde fullfölja tävlingen.

Petter Engdahl trea i stjärnfyllt OCC

Tragiken förbyttes i glädje i svensklägret när Petter Engdahl i torsdags gjorde ett fantastiskt lopp och i tuff konkurrens sprang in som trea i OCC. OCC är 56 km långt med 3 500 höjdmeter. Det tog för Petter Engdahl 5 timmar, 8 minuter och 31 sekunder.

Trots att han var 11 minuter snabbare än det tidigare banrekordet hade han före sig den i Norge boende britten Jonathan Albon (även världsstjärna i OCR och skyrunning) och en annan britt och liksom Petter Adidassponsrade Robbie Simpson.

Petter Engdahl – FOTO @iancorlessphotography

– Just nu känns det absolut som ett av de största loppen som jag har genomfört. Jag har inte riktigt hunnit smälta det ännu. Att få genomföra det och komma på pallen med min lagkamrat Robbie Simpson och Jonathan Albon gjorde det väldigt speciellt, säger Petter Engdahl, som länge har haft som mål att springa under UTMB-veckan.

Tack vare sin sponsor Adidas hade han vistats i området i två månader innan tävlingen och förberett sig på bästa möjliga sätt.

– Det var helt avgörande för att kunna genomföra loppet på ett bra sätt. Jag sprang mycket uppför och nötte in den uppförsfarten som krävs för att ligga där och dansa på tröskeln. Jag kände att farten verkligen satt under loppet och den var tillräckligt hög för att kunna hänga med och samtidigt var jag väldigt fokuserad på att få i mig vätska och energi.

Under vinterhalvåret är Petter elitskidåkare, med ambition att få köra världscup med sikte på OS 2026. På sommaren har han sedan flera år visat världsklass i skyrunning och olika bergslopp och satte även rekord i att springa upp och ner för Kebnekaise förra året.

Men han har också fått kämpa sig igenom överträning, blodförgiftning och tidigare i somras magras under Mount Blanc Marathon.

– Det var otroligt viktigt för mitt självförtroende, att få visa för mig själv att jag verkligen kan, säger Petter Engdahl.

Mimmi och Stellan trea i UTMB

Det stora huvudloppet som avslutar veckan är UTMB, Ultra-Trail de Mont Blanc. Med 171 km och över 10 000 höjdmeter i vacker, men utmanande bergsterräng är det lite som ett inofficiellt världsmästerskap i ultra-trail.

Att då vinna UTMB varje gång man ställer upp, ja det ger förstås en speciell tron bland ultralöpningens kungar och drottningar.

Courtney Dauwalter är ett fenomen. När magen håller vinner hon i princip allt hon ställer upp i, vare sig det handlar om Big Dog’s Backyard Ultra (även om Johan Steene slog henne 2018), 24-timmars på väg eller bana (även om hon faktiskt ännu inte lyckats på mästerskap) eller långa lopp i berg. Hon vann den förra upplagan av UTMB 2019, en timme före Kristin Berglund. Men då kände Courtney att hon skulle kunna göra ett mycket bättre lopp.

Courtney fick avbryta sitt FKT-försök på Colorado Trail för ett år sedan när hon fick akut bronkit och hamnade på sjukhus. Och på Hardrock 100 för sex veckor sedan rasade magen. Men den här gången fungerade allt till synes perfekt.

Sånär som på sjätteplacerade tysken Hannes Namberger hade Courtney bara franska män före sig i mål. Vilka referensramar man än använder så var Courtney Dauwalters vinst på 22:30:54 en av de största prestationer vi fått bevittna inom ultralöpning.

Extra roligt var det då att den som länge utmanade Courtney, utan att själv varken veta om det eller ha den ambitionen, var svenska Mimmi Kotka. Mimmi, som bor i Chamonix, drabbades för ett par år sedan av RED-S, relativ energibrist hos idrottare. Balansen mellan de kalorier hon fick i sig och den mängd hon tränade gjorde att hon blev både energilös och skadad. Kroppen fick helt enkelt inte i sig den energi den behövde.

Efter en lång resa tillbaka gjorde Mimmi, som är nutritionist, comeback när hon vann Quartrail Des Alpages i maj. När hon dessutom blev trea i anrika Lavaredo Ultra Trail i juni höjdes förväntningarna inför UTMB. Men med tanke på bakgrunden och distansen hade hon själv inga tävlingsambitioner.

– Jag är inte supererfaren med 100-milesdistansen. Jag var inte inställd på att tävla, för jag ville bara gå i mål, berättade Mimmi Kotka för iRunFar efter loppet.

Efter att ha legat tvåa en stor del av loppet tog benen slut och hon släppte fransyskan Camille Bruyas före sig. Mimmi slutade på 25:08:29, 2:38 efter Courtney och en timme efter Bruyas.

– Jag är jätteglad för upplevelsen och jag förväntade mig alls inte att komma trea, så det var en glad överraskning, sa Mimmi Kotka till iRunFar.

Mimmi vann klassen för damer 40-49 år med över fyra timmar. Och Sverige fick faktiskt ytterligare en pallplats. I klassen för herrar 50-59 år blev Stellan Fries trea, bara 12 minuter efter andraplatsen. Med tiden 28:16 blev han 67:a totalt och näst bäste svensk.

Stellan har drömt om att komma tillbaka till UTMB sedan han sprang loppet 2017, men haft otur i lotterierna och fjolårets inställda lopp.

– Det blev nog näst intill ett perfekt lopp. Jag försökte springa lugnt och kontrollerat. 2017 startade jag alldeles för fort och det fick jag lida för. I år hade jag dessutom support. Det gjorde en otrolig skillnad. Korta och effektiva stopp, berättar 53-årige Stellan Fries, som bland annat vann Black River Run 100 miles 2018.

Annars var det även på herrsidan en ultragigant som steg högst upp på pallen igen. François D’Haene sprang UTMB första gången 2012 och vann, vilket han upprepade 2014. 2017 års tävling var något alldeles extra. Efter ett otroligt lopp slog han självaste Kilian Jornet och andra ultrastjärnor som Tim Tollefson, trefaldige UTMB-vinnaren Xavier Thevenard, Jim Walmsley och 2019 års vinnare Pau Capell.

2021 var D’Haenes fjärde UTMB-start – och det blev hans fjärde seger. Detta trots att han bara sex veckor tidigare vann den klassiska och tuffa 100-milestävlingen Hardrock 100 i USA och krossade Kilian Jornets banrekord. Det Jim Walmsley återigen inte lyckades med, att vinna både Western States och UTMB, lyckades allltså François D’haene med, med Hardrock och UTMB.

När Walmsley, Thevenard och andra nya och gamla stjärnor föll av blev det till slut traillöpningens motsvarighet till French Open. Fem fransmän slutade i topp. D’Haene vann på 20:45:59, drygt 12 minuter före Transgrancanariavinnaren Aurélien Dunand-Pallaz och ytterligare 14 minuter till den i Kanada boende fransmannen, överraskningen Mathieu Blanchard.

Om D’Haenes matematik stämmer lär vi alltså få se honom i UTMB nästa gång 2026.

Av övriga svenskar kan även nämnas Jenny Josefsson, tredje bästa svensk totalt och en imponerande 32:a plats i damklassen, på tiden 38:03.

TOPPFOTO: Mimmi Kotka @ben_becker_photo (Benjamin Becker)


Nr 8 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Frisk kropp – och knopp! Så påverkas din psykiska hälsa av löpning
  • Tänk dig snabb med mental träning
  • 15 enkla knep för bättre prestation
  • Nya teknologin som förändrar löpningen – för alltid!
  • Så lär du dig känna farten
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Landslagsbiljett till Bill och nordiskt rekord av Therese

Bill Öster går från klarhet till klarhet. I helgen blev han den förste att knipa...

Läs mer

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Långa backyardfester och plågsamt vacker målgång

Långa backyardfester och plågsamt vacker målgång: Två backyarddueller, inspirerande resa från noll till hundra miles...

Läs mer

Det omöjliga 24-timmarsrekordet är slaget

När ultravärldens blickar var riktade mot Chamonix och UTMB-veckan skedde en av ultrahistoriens största prestationer...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Genombrott i Ultravasan och sista Bydalen

Det blev internationella segrar i Ultravasan 90. Men där bakom överraskade Viktor Stenqvist och Malin...

Läs mer
Lysande ultradebut av 18-åriga Tove

18-åriga Tove Karlsson tog en förkrossande seger i Vemdalen Fjällmaraton. Bara Erik Rahimi hann springa över alla toppar när Marsliden...

Läs mer
SM i 24-timmars, Gax och inställt HUB

Det var kvinnornas och debutanternas dygn i Skövde, när den historiska första SM-tävlingen i 24-timmarslöpning anordnades. På Österlen ordnades inte...

Läs mer
Inför SM i 24-timmarslöpning

Till helgen blir det äntligen svenskt mästerskap i 24-timmarslöpning. Efter 13 år av riksmästerskap får alltså denna klassiska ultralöpningsgren nu...

Läs mer