Svenskt rekord av Sophia med 80 km

Svenskt rekord av Sophia med 80 km


Löpningen finns i många olika former idag, och man kan konstatera att ultralöpningen på elitnivå, motions och upplevelse nivå är på frammarsch. I takt med att ultralöpningens alla discipliner lockar mer ökar konkurrens situationen då fler löpare vill testa sina gränser på allt från långa trail ultralopp i bergen till distanslopp och tidslopp där man jagar sträckor och tider. I helgen avgjordes Skövde 6 timmars, och där satte Aktivitus Sport Clubs Sophia Sundberg svenskt rekord när hon på de 6 timmarna hann hela 80099 meter. För att nå rekordet höll hon runt 45 minuter per mil åtta gånger i rad utan vila. Det tidigare svenska rekordet hölls av Kajsa Berg som gjort 800024 meter, vilket alltså Sofia förbättrade med 75 meter. Runners World fick en pratstund med Sophia efter loppet.

Grattis Sofia till ditt svenska rekord på 6 timmars löpning med över 80 km avverkade. Hur hittade du inspiration till en sådan prestation i ett småruggigt mars väder på en varvbana i Skövde?
– Ja, det låter ju fruktansvärt när man tänker efter, men det är faktiskt ett fantastiskt kul lopp. Jag gjorde mitt första ultralopp där för 5 år sedans och har sprungit varje år sedan dess. Så jag har gjort runt 400 km på 1200 meters varvbanan där loppet avgörs.

Vad är det som är så speciellt med Skövde 6 timmars?
– Jag tycker att varvet som går i en park är varierande och det gör det lättare att springa. Sen ger stämningen bland löparna en positiv känsla.  Tidslopp är ju lite speciellt utifrån att alla startar samtidigt och alla går i mål samtidigt. Man har bara dom 6 timmarna att förhålla sig till, så det är lika för alla, sen hinner man givetvis olika långt. – Nu hade jag fördelen att springa om nästan alla hela tiden och dom första 4 timmarna pratar jag ofta med medlöparna, sen sista två timmarna går jag in i min egen bubbla. Men det är mycket gemenskap och pepp mellan löparna på banan, och just 6 timmars är verkligen något alla som vill testa springa längre kan ställa upp på. Det finns ju inga krav hur långt man ska hinna, utan man kan ta det i sin takt och anpassa till sin nivå och ambition. Det är en grym känsla att alla slutar samtidigt.

Även om det är vanligt inom ultralöpning med tidslopp, utgår de flesta loppen ändå från en sträcka som ska avverkas, finns det någon skillnad i upplägget när man kör en bestämd tidslängd jämfört med sträcka?
– Det som är positivt är att man vet exakt hur länge man ska hålla på. Har du en sträcka, speciellt på längre sträckor kan tiden det tar att klara av loppet ta klart längre tid än vad man hoppades på. Det jobbiga kan bli om man är trött och börjar titta för mycket på minuterna, men precis som i alla lopp gäller det att dela upp det i etapper. Jag tycker ändå att det är värre att veta att det är si eller så långt kvar i av ett lopps distans.

Vad hade du för strategi på loppet för att nå det svenska rekordet som Kajsa Berg hade på 80024 meter?
– Tidigare lopp har jag utgått från vad gps klockan visat, men eftersom det blir att jag springer lite slalom och ytterkurvor när jag varvar medlöpare har mätaren visat längre distans. Så i år utgick jag istället från varvtider, och hade skrivit ner vad jag skulle passera varje varv på. Utgångspunkten var att hålla runt 44.30 per mil, 4.27 minuter per kilometer, under första delen av loppet för att sen ha lite utrymme till att kunna tappa lite fart på slutet och ändå komma över 80 km på 6 timmar, och det gick ju precis. Så det var en tydlig plan att komma över 80, jag hade inte åkt dit för att göra 79 km.

Hur har du tränat inför ditt rekordlopp?
Jag har tidigare tränat mig själv, men efter både framgångar och mycket strul med framförallt ett ben kände jag att jag behövde något nytt. Både för kroppen och för motivationen. Så då kom jag i kontakt med David Hedlund på Aktivitus som har en bakgrund som skidåkare på hög nivå. Jag tyckte det verkade spännande med någon som inte kom från löpningen utan kommer in med ett helt annat tänk. Så jag har lagt min träning i hans händer och han har pusslat om ganska rejält i min träning.

Vilka förändringar har han gjort i din träning?
– Tidigare gjorde jag det klassiska att man bara springer och springer och inte värdesätter vilan. Visst måste jag ha mängd som en viss grund, men den ökade vilan har verkligen varit positiv för mig och sen har jag också övergått till att styra min träning utifrån pulsen. – Sen har jag också kör mer regelbunden DNS träning. (Dynamisk Neuromuskulär träning)

Kan du utveckla hur mycket mer vila du har nu?

– Nu har jag två heldagars vila varje vecka. Det var jätte märkligt i början, för träningen har ju varit en del av min vardag varje dag. Så i början var det nästan svårt, men nu njuter jag av att ha vilodagarna. Vilan har medfört att mängden blivit mindre, men samtidigt håller jag högre intensitet på många av passen jag kör jämfört med tidigare. – Alla förändringarna känns väldigt positiva för min löpning.

Vad har du nu för mål?
– All min träning är inriktad mot Comrades Marathon i Sydafrika. Det är mitt absolut stora mål. Där vill jag ha revansch på efter det som har varit i det loppet.

Runners World har nyligen tagit upp problemet kring att tjejer kan utsättas för obehagliga inslag i olika grader i samband med träning och löpning. Kan du berätta om det som hände dig på Comrades när du sprang där senast?
– Ja, det var ju jätte tufft. Jag har försökt att ta bort det ur minnet. Men det var efter starten h det är mörkt. Jag behövde gå ut i buskarna och kissa, och då blev jag indragen bakåt av någon person. Allt går så fort och jag slår mig lös och är ute på banan igen, men mina kläder är helt trasiga och loppet är förstört. Jag är så uppskärrad men springer vidare, men helt utan fokus mer på loppet. Det hände ju aldrig något mer än att jag blev indragen, men jag har burit med mig händelsen och haft en enorm rädsla för att springa i skogen och när det varit mörkt. Det är egentligen först nu den rädslan börjat släppa lite.

Men trots den här skrämmande händelsen kan du se fram mot Comrades?
– Jag älskar både loppet och Sydafrika, så jag vill inte den händelsen ska förstöra det. Så jag vill verkligen tillbaks och uppleva loppet på ett annat sätt och samtidigt verkligen prestera där. En topp 10 placering är det givna målet. Jag har varit 11 i loppet och det är verkligen ”första förloraren”. 11:an får inget, men kommer man topp 10 får man springa med en ros på slutet in i mål och sen får man den eftertraktade guldmedaljen. Så det vill jag uppleva i Comrades i år.

RW tackar för pratstunden och önskar Sophia lycka till med träningen och Comrades Marathon första söndagen i juni


Sophia efter rekordloppet i Skövde

Oktobernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träna Rätt! Långt eller kort, hårt eller lugnt
  • 6 snygga höstjackor i stor test
  • Ultralöparens smarta knep
  • Skorna som gör dig snabbare
  • Forskning: Bli bättre med bakterier
  • Hållbara maror
  • Slipp magont nu!

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Arena Run fyller 5 år – firar med nytt millopp och ny stafett

Arena Run fyller 5 år – firar med nytt millopp och ny stafett


Arena Run arrangeras för femte året i rad på Friends Arena i Solna, den 24–25 januari 2020. Jubileet firar man med att introducera en helt ny 10-kilometersklass samt en ny stafett. 

Den nya stafetten går redan på fredagskvällen den 24 januari. Klockan 18.00 öppnas dörrarna till arenan med årets roligaste – och förmodligen jobbigaste – after work: Arena Run Stafetten. Här får du och dina kompisar eller kollegor möjligheten att springa en stafett på sammanlagt 16 kilometer. Varje lag får bestå av max fyra deltagare, som själva avgör hur distanserna fördelas på lagmedlemmarna. 

På lördagen 25 januari är det så dags för det femårsjubilerande Arena Run, som också bjuder på en nyhet: Hållkäften-milen som är Arena Runs nya 10-kilometersklass där deltagarna springer två varv på den 5 kilometer långa hinderbanan. Det innebär inte bara att distansen blir dubbelt så lång, även antalet hinder och trappsteg fördubblas. 

Läs mer och anmäl dig här arenarun.se

ARENA RUN 25 JANUARI 2020
Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Just nu! Mer än halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

HISTORIA när KIPCHOGE bröt 2 timmars barriär

HISTORIA när KIPCHOGE bröt 2 timmars barriär


Eliud Kipchoge höll för trycket och skrev löparhistoria när han sprang maraton sträckan under 2 timmar i Ineos 1:59 Challenge. Sluttiden skrevs till fenomenala och otroliga 1:59:40!!

Farthållarna avlöste varandra i den optimerade V-formationen och km avsnitten låg nästan helt jämt på 2:50 min/km.

Sista biten in mot målet kunde fantastiska Eliud defilera och levde upp till sitt motto ”No Human Is Limited”.

Även om de ambulerande farthållarna och fartbilen gör att det inte är ett officiellt världsrekord visar Eluid återigen vilken fantastisk löpare han är. Stort grattis, så imponerande!!

Starten och målgången i det historiska loppet kan du kolla in på vår instagramsida: @runnersworldswe

Eliud Kipchoge celebrates with his pacemaking team, friends and supporters after crossing finish line to break the historic two hour barrier for a marathon. The INEOS 1:59 Challenge, Vienna, Austria. 12 October 2019. Photo: Thomas Lovelock for The INEOS 1:59 Challenge

Pressemeddelandet på engelska:

History is made as Eliud Kipchoge becomes first human to break the two-hour marathon barrier

Kenyan legend runs 1:59:40:2 in INEOS 1:59 Challenge. 34-year-old proves No Human is Limited.

Eliud Kipchoge proved No Human Is Limited when he became the first human in history to run a sub-two-hour marathon in the city of Vienna, Austria this morning. Kipchoge ran the 42.195KM distance in a remarkable time of 1:59:40:2.

The 34-year-old Kenyan’s landmark achievement began at 8:15AM CEST on the Reichsbrucke Bridge in Vienna in perfect weather conditions of around 9 degrees celcius and wind speeds between 0.5 – 1.5 m/s.

The circuit featured four [4.4] laps of the Hauptallee, the historic tree-lined avenue in The Prater, picked as the location of the INEOS 1:59 Challenge because of its long, flat straight sections and its protection from the wind.

Vienna came out to witness history being made with thousands of spectators lining the course to support Kipchoge and his team of 41 pacemakers, featuring some of the best middle and long-distance runners on the planet.

Kipchoge ran a consistent pace set by the electric timing car and the pacemakers of 2:50min/KM throughout the race with every single KM split being between 2:48min/KM – 2:52min/KM.

With the noise levels rising, Kipchoge crossed the line in a history-making time of 1:59:40:2 to become the first human to break the two-hour barrier for the marathon.

Kipchoge’s incredible achievement emphatically proved his own mantra that No Human is Limited and places him alongside other sporting greats such as Sir Roger Bannister – who ran the first sub-four minute mile in 1954 – and Usain Bolt who’s 100M world record of 9.58 seconds has stood since 2009.

On becoming the first ever person to run a marathon in under two hours, Eliud Kipchoge said: 

“It is a great feeling to make history in sport after Sir Roger Bannister [set the first sub-four-minute mile] in 1954. I am the happiest man in the world to be the first human to run under two hours and I can tell people that no human is limited. I expect more people all over the world to run under two hours after today.

“The pacemakers did a great job, they are among the best runners of all time. I thank them and appreciate them for accepting to do the job.

”I wanted to run under two hours and show human beings can do a good job and lead a good life. It shows the positivity of sport. I want to make the sport an interesting sport whereby all the human beings can run and together we can make this world a beautiful world.”

Sir Jim Ratcliffe, Chairman of INEOS said: 

”That was sensational. It is quite difficult to believe it’s actually happened because it happened so quickly. That last kilometre where he actually accelerated and came through on his own was just superhuman. I can’t believe he did it.

”I can’t believe he ran the first half marathon in less than an hour and then he had to do that again.

”Everything had to go right to do this and it’s been immaculately well organised. It was especially brilliant to see the pacemakers because running is normally such a solitary sport and here they were all running for Eliud. They’re the best athletes in the world and so full of enthusiasm, it’s almost like a new sport for them.”

Kipchoge redo skriva historia – kolla livestreamen på RW

Kipchoge redo skriva historia – kolla livestreamen på RW


LÖRDAG 12/10 med start klockan 08:15 kan det skrivas löparhistoria om Eliud Kipchoge blir förste man att springa maraton-sträckan under två timmar.

Löpningen sker i den minst sagt , i löparvärlden, omtalade satsningen som kallas Ineos 1:59 Challenge. Det är inget ”riktigt” lopp, så något världsrekord kan det inte bli, men en tidsbarriär kan sprängas när Kipchoge springer mot klockan.

Loppet görs på en noga utvald varvbana i Praterparken i Wien, och Kipchoge kommer ha 41 !! stjärnlöpare som som avlöser varandra för att hjälpa Kipchoge hålla den grymma fart som det krävs för att gå under 2 timmar.

I snitt måste han avverka varje kilometer på 2.50 minuter per kilometer, i 4,2 mil. Hararna som drar upp farten har i sin tur en pacingbil till hjälp, som projicerar en lasermarkör på marken framför löparna som de ska försöka hänga med. 

Vädret ser ut att bli riktigt bra med nästan ingen vind, runt 8 grader i starten som sedan stiger till runt 12-13 grader mot slutet av det förhoppningsvis under 2 timmarnas löpning!

KOLLA IN SÄNDNINGEN NEDAN:

Photo: Jon Super for The INEOS 1:59 Challenge

Köpenhamn Halvmarathon – jakten på PB:t

Köpenhamn Halvmarathon – jakten på PB:t


Arina Thorén är inte tjejen som ger upp i första taget. Trots långa perioder av smärtande hälsenor kämpar hon målmedvetet på med löpningen. Nyligen stod hennes sikte inställt på ett PB på Köpenhamn halvmaraton.


”Förväntansfull ställde jag mig på startlinjen till Köpenhamn halvmaraton. Jag kände att jag var redo och hade fått träna något sånär smärtfritt den senaste tiden. PB, det borde gå!”

Läs vidare på Arina´s blogg hos ASICS FrontRunner

David om superloppet i Berlin

David om superloppet i Berlin


I 2019 års Berlin Marathon sprang David Nilsson på den snabbaste svenska maratontiden på 29 år. Här berättar David med egna ord om loppet. ”Jag flög över till Berlin med ett enda tydligt mål….”

Målet var att inte göra något där borta som skulle kosta mig mer än max fem vilodagar. Då jag precis hade börjat komma igång med bra träning för första gången sedan i våras, efter en sommar kantad av olika bekymmer, var jag nu rädd för att en mara skulle kunna få mig ur balans. Framförallt fysiskt men även mentalt, ifall den skulle kännas alldeles för plågsam och tråkig sista biten. Dagarna före tänkte jag att ett marathon är ingenting en bara springer igenom, i synnerhet inte med hög utgångsfart, och jag velade fram och tillbaka vad som skulle kunna vara ett lagom realistiskt mål med loppet.


Tidigare i veckan hade jag fått information om ett gäng olika farthållare åt eliten, där farter så spridda som från 2:03 till 2:15 skulle finnas, och faktiskt grupper både för sluttider på 2:10 och 2:11. I 2:10-gruppen skulle ett gäng asiater lägga sig i, framförallt koreaner, och i 2:11-gruppen skulle alla de bästa européerna bland annat springa. Fastän jag inte alls kände mig förberedd för en 2:11-tid bestämde jag mig ändå för att testa och gå med så länge som möjligt i den, mycket för att jag aldrig fick en tydlig bild vilka som skulle starta med 2:13- respektive 2:15-hararna.
Absurt nog föll sig inledningen som sådan (kanske lite extra inspirerad av att starta strax bakom Bekele!) att jag gick ut än hårdare och efter första kilometern på 3:05 insåg jag mitt misstag när jag för första gången kollade bak och såg att 2:11-gruppen befann sig en bra bit bakom mig. Jag hade alltså råkat gå ut med 2:10-gruppen istället och nu var goda råd dyra! Skulle jag fortsätta hänga med de här löparna? Nej, om inte loppet var kört redan nu skulle det definitivt vara det om en mil. Skulle jag droppa bak hastigt som i att börja jogga? Nej då skulle jag känna mig alldeles för dum och dessutom förlora onödiga sekunder redan nu.


Som tur är föll det sig så att två av asiaterna också insett sitt höga utgångstempo och började genast backa av farten. Jag la mig i rygg på dessa och en kilometer senare hade gruppen bakom kommit ikapp. Därefter var det väldigt händelselöst under 30 km (halvmaran just på 1:05:30) och var 500:e meter dök en ny projicerad sluttid (oftast mellan 2:11:00 och 2:11:30) upp på bilen som åkte med oss. Det enda som egentligen hände var att vi efter 25 km kom ikapp 2:10-gruppen och att det några kilometer efter det för första gången började bli löpare som droppade bak.

Vår grupp hade med milen kvar halverats och nu återstod bara en handfull löpare som fortfarande hade ordentligt med krafter kvar!
Två av dessa var österrikaren Peter Herzog och amerikanen Matt Llano, som även fortsatte starkt ända in i mål med tider kring 2:11 blankt. Jag lyckades tyvärr inte hänga på dessa utan fick springa sista halvmilen själv, närmsta löpare både framför och bakom var mer än halvminuten bort. Men då jag kände att jag var på väg mot en bra tid, så försökte jag hålla koncentrationen uppe ändå. Eftersom jag alltså inte hade någon annan i själva loppet kvar att fokusera på, så började jag istället tänka på Szalkais, Musses och Ekvalls tider för att behålla rätt fart och rytm. 40 km passerades på 2:04:47, vilket tydde på att jag behövde hålla minst 3:20/km för att ta den sistnämnda.


När jag nästa gång såg en klocka var det på upploppsrakan och den visade 2:11:30. Jag bestämde mig för att spurta så hårt jag bara kunde (nu var det ju för sent att kunna få kramp!) och jag kollade inte upp mot klockan igen förrän jag hade passerat mållinjen och hade den bakom mig. Den var fortfarande på 2:11 och jag förstod att jag hade lyckats komma under 2:12 med marginal. Den slutliga tiden 2:11:50, är jag mycket nöjd med då jag minst sagt inte var särskilt optimistisk kring min träning inför.
Och än viktigare, inte en enda muskelspänning hade gjort sig ordentligt till känna under loppet vilket tydde på att återhämtningen skulle kunna gå bra den närmsta veckan!

FOTO: Carl-Gustaf Nilsson