Här är damfavoriterna inför Ultravasan 90

Här är damfavoriterna inför Ultravasan 90


Lördag 19 augusti är det dags för den nionde upplagan av Ultravasan. Damtävlingen på 90-kilometersdistansen ser ut att bli något alldeles extra, med en sällan skådad toppbredd – kryddad med flera VM-medaljörer.

Nästan 1 300 personer är anmälda till årets löpversion av Vasaloppets populära bansträckning från Sälen till Mora, varav en knapp tredjedel är kvinnor. 

För första gången får löparna nu även kämpa med den berömda backen strax efter starten i Berga by. Tidigare har man sprungit på väg ända till Smågan, men nu blir det mjukare underlag de första åtta kilometerna där den sista halvan dessutom består av tekniska stigpartier. Sammantaget lär tiderna även för de allra snabbaste bli minst tio minuter långsammare till Smågan.

Startfältet på damsidan är högklassigare än någonsin, även om en av de stora stjärnorna, Dominika Stelmach från Polen, dessvärre inte kommer till start på grund av skada. Inte heller SM-guldmedaljören i lång traillöpning, Elin Hartelius, kommer att finnas på startlinjen.

Ida Nilsson gör sin tredje start i Ultravasan 90, senast var 2018. Hon har placeringarna 2-1-2 hittills. I november vann Ida VM-silver i lång traillöpning, och under midsommarhelgen sprang hon sitt drömlopp Western States 100 miles. Det är med andra ord svårt att undvika att kalla Ida för favorit. Eller en av två favoriter i varje fall.

För har man varit VM-trea på 100 kilometer och både trea och femma i Comrades Marathon, då tillhör man det absoluta toppskiktet inom ultralöpning i världen. Vi snackar om Caitriona Jennings, som blev tvåa på den kortare distansen i den tävling som tog Ida Nilsson till Western States, nämligen The Canyons Endurance Run.

Snabba löpare utmanar favoriterna

Men inte ens Ida och Caitiona kan känna sig ohotade. När namnet Sophia Sundberg står i en startlista brukar det nämligen gå snabbt. Hon var tvåa i Ultravasan 45 2021, sexa i Comrades Marathon 2018 och global trea i Wings for Life World Run 2022. Utöver dessa meriter är hon också den svenska som har sprungit längst på sex timmar – 82,344 kilometer gjorde hon i november.

Och då har vi ändå tre Ultravasanvinnare, en svensk rekordhållerska och en trefaldig europamästare kvar att nämna. Liselotte Hellsten vann Ultravasan 45 2021 och var tvåa förra året. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon kan göra när hon springer dubbelt så långt som hon tidigare har gjort på tävling.

Den långa distansen är inget nytt för Kajsa Berg, som 2012, 2013 och 2015 tog EM-guld på 100 kilometer. Det första och det sista av de åren gav det henne dessutom VM-silver. Kajsa var också på pallen i Comrades Marathon 2018. Efter några års frånvaro gjorde hon comeback förra året, då hon även var trea i Ultravasan 90. En placering bättre än det blev det på SM 100 kilometer i maj – så nog går benen fortfarande snabbt på Kajsa Berg.

Att Anna Hellström kan springa snabbt visade hon förra året, när hon stod som vinnare i Mora efter nio mils löpning. Tidigare samma år blev det tre gånger så långt, då hon tillsammans med Jenny Ramstedt även tog sig an sträckan på cykel och rullskidor, i Supervasan.

Jokrar och bubblare

En joker som kan överraska är Lina Karlsson. Hon är förvisso inte ny på Ultravasan, detta blir hennes sjätte start och 2021 blev hon fyra. Men i december slog hon svenskt ultramaratonrekord i 12-timmarslöpning, då hon sprang 133 kilometer. Då Comrades Marathon inte gick alls som hon hade tänkt kan Ultravasan bli ett nytt tillfälle för Lina att visa framfötterna.

Sofia Byhlinder har också vunnit Ultravasan, 2019 tog hon hem 45:an efter två tidigare tredjeplatser. Dessutom blev hon tvåa på den långa distansen förra året. Svårt att inte räkna in även henne bland möjliga medaljkandidater.

I den skaran får vi även ta med Ebba Sigfridson. Hon ledde förra året när hon på grund av skadekänning klev av efter sex mil. När hon blev femma 2019 var det en överraskning för många.

Men heja heja – vi har ytterligare sex löpare som tidigare har placerat sig topp sex på någon Ultravasadistans. Zara Lundgren, som gör debut på Ultravasan 90, har med ett SM-brons i lång traillöpning i juni visat en hög kapacitet.

Malin Barrulf var trea 2021 och borde egentligen nämnts tidigare. Men hon har inte känt sig på topp i år. Sjätteplatsen i årets långa trail-SM är faktiskt enda gången som hon inte har varit på pallen i en ultratävling. Dessutom har hon hemmaplan och har testlöpt den nya inledningen på Ultravasan.

Petra Klevmar har bara i ultradebuten 2017, som hon gjorde på Ultravasan 45, varit sämre än topp sex i en ultratävling. Stabiliteten har tagit henne till tre raka fjärdeplatser i SM i lång traillöpning och femteplatser i Ultravasan 90 de två senaste åren.

En intressant comeback gör Johanna Nordblad (tidigare Nilsson). Hon var femma i Ultravasan 90 2018 och har en silverplacket från halva distansen 2016. Nu är hon tillbaka efter barnafödande.

Skidåkare och andra snabba löpare

Hilda Löf är med sina 22 år klart yngst av toppnamnen. Hon har varit snabbaste juniordam i Vasaloppet, blev fyra i Ultravasan 45 i fjol och i junior-SM på 10 km löpning. Hon tävlar i långloppscupen på skidor, Ski Classics. Den senaste säsongen vann hon tre lopp i Ski Classics Challenger-serien.

En annan längdskidåkare av rang är Sofia Holmgård. I våras var hon bästa svenska i Svalbard Skimarathon och hon har deltagit flera gånger i världens längsta skidlopp, Nordenskiöldsloppet. Men hon kan springa också och gör sin sjätte start i Ultravasan 90, där hon som bäst har varit 9:a 2021.

Sofia Smedman tog SM-guld på 100 kilometer 2021 och var bästa svenska på VM förra året. I årets tävlingar har hon inte fått kroppen att svara som hon vill. Men när den gör det kan vi få se henne mycket högre upp i resultatlistan än så här.

Maria Saxvall har varit 7:a och 6:a i de två senaste upplagorna av Ultravasan 90. Hon har bland annat också både vunnit och kommit tvåa i Uka Pain 100 miles.

Och så har vi Frida Södermark. I fem starter i Ultravasan 90 har hon pendlat mellan placeringarna 4 till 7. På 100 kilometer har hon fem SM-guld, men hon kommer säkert vara en bit ner i startfältet efter den nya inledningen. 

Fler topp tio-namn från tidigare Ultravasor är Englandsboende Amelie Karlsson (10:a Ultravasan 90 2018), Madeleine Hedberg (10:a Ultravasan 90 2022), Helena Fernström (6:a Ultravasan 45 2021) och Hanna Höckert (10:a Ultravasan 45 2021, 12:a Ultravasan 90 2022).

Följ Ultravasan här!
Livesändning från kl. 04.20, med kommentatorer från 08.00.
Resultaten hittar du här!

Svenska, norska och kvinnliga framgångar i Badwater

Svenska, norska och kvinnliga framgångar i Badwater


”The world’s toughest foot race”, kallas det för. Badwater Ultramarathon, 135 miles (217 km) genom Death Valley i södra Kalifornien, ett av världens hetaste områden. Årets tävling blev häpnadsväckande på flera sätt.

Med temperaturer omkring 40 grader vid start på kvällen och 50 grader under dagen är Badwater i flera hänseenden en extrem tävling. Dessutom är starten 86 meter under havsytan med målgången på väg upp mot Mount Whitney, på 2 530 meters höjd. 

Var och en av de 100 deltagarna måste ha med sig ett bilburet supportteam, som ser till att hålla sin löpare hydrerad och så sval man nu kan bli under den stekande solen. Från mile 42 får man dessutom ha med sig en följelöpare som springer bakom.

Norsk herrseger

46-årige Simen Holvik från Norge hade förberett sig minutiöst för årets stora mål. Och han lyckades med vad som är en av de största prestationerna i norsk och nordisk ultralöpning. Bara två herrar har någonsin sprungit snabbare än Simens tid 22:28:08. Tvåa i herrklassen blev japanen Yoshihiko Ishikawa, som har banrekordet på 21:33 från 2019 och som förra året vann tävlingen på 23:08.

Kvinnlig totalseger

Men även om Simen vann herrklassen var han inte först i mål. Amerikanskan Ashley Paulson inte bara totalvann på 21:44:35, bara Ishikawa har sprungit 11 minuter snabbare när han slog herrarnas banrekord 2019. En mycket anmärkningsvärd prestation av den tidigare elittriatleten.

Förra året blev Ashley omskriven, då hennes väldigt snabba avslutning ifrågasattes. Inte minst i ljuset av att hon 2016 stängdes av i sex månader för att ha testats positivt för det förbjudna ämnet ostarin. Inget visade dock på att hon fått otillåten hjälp. Och nu visade hon återigen, med alla ögon på sig, hur snabb hon verkligen kan vara.

Det är fjärde gången som en kvinna vinner totalt i Badwaters 36-åriga historia. Pam Reed totalvann 2002 och 2003, liksom Eleanor Adams-Robinson 1987.

Badwater: Simen Holvik och Ashley Paulson

Svenske Pål femma

Pål Andersson gjorde den bästa svenska prestationen någonsin i Badwater. Den 45-årige skåningen har vunnit Trans Scania, 246 km tvärs över Skåne och tillbaka, fyra gånger. Men hans placering som femma av herrarna, åtta totalt, på tiden 27:57:06 är hans största framgång internationellt. 

Otto Elmgart var den av de fem svenskar som tidigare sprungit som gjort det bäst. 2013 blev han 9:a på 28:57:44. 

Från Sofia Gottberg Noréns Facebooksida

Påls supportteam bestod av hustrun Anna Andersson, paret Anders Norén och Sofia Gottberg Norén och Markus Millbourn. Familjerna Andersson och Norén har gjort otaliga äventyr tillsammans och förra året var det Anders som sprang, med Pål som en del i supportteamet.

Lyssna på intervjuer med Simen Holvik och Pål Andersson i kommande avsnitt av Ultraaktuellt (publiceras tisdag eftermiddag)

Inför trail-VM – och världens största ultra Comrades Marathon

Inför trail-VM – och världens största ultra Comrades Marathon


Det är högklassiga startfält i VM i trail- och bergslöpning som nu avgörs i österrikiska Innsbruck (6-10 juni). Hur ser det ut med svenska medaljchanser? Veckan avslutas dessutom på söndag med världens största ultratävling, det 87,7 kilometer långa Comrades Marathon i Sydafrika, med några snabba svenskar på startlinjen.

Det är andra gången som det ordnas ett gemensamt VM i trail- och bergslöpning. IAU (internationella ultramarathonförbundet), ITRA (internationella traillöpningsförbundet) och WMRA (bergslöpningsförbundet) håller i tävlingarna, med World Athletics som samordnare.

Bergslöpning har haft världsmästerskap sedan 1985 och traillöpning sedan 2004 (ultratrail från 2007), även om det har kallats för olika namn. Den viktigaste skillnaden mellan trail- och bergslöpning är att den senare disciplinen måste ha stora höjdskillnader, ofta med målgång på en bergstopp. Av de fyra VM-disciplinerna kommer två från traillöpningen (kort och lång trail) och två från bergslöpningen (Vertical och Mountain Classic).

Sverige har åtta deltagare till start. Fyra kvinnor och tre män i kort trail, samt Tove Alexandersson i Mountain Classic. Mimmi Kotka skulle ha sprungit lång trail, men kommer dessvärre inte till start pga skada. Ida Nilsson, som tog VM-silver i lång trail i Thailand i november, springer i år Western States.

Petter medaljkandidat i herrarnas korta trail

Kort trail är ca. 45 km lång, med drygt 3 100 positiva höjdmeter och 2 700 m neråt, från Innsbruck till Stubai. 85% av banan går på stigar, med 13% asfalt och 2% grusvägar. Starten går på torsdag, 8 juni, kl. 9.00. De tre bästa resultaten räknas in i lagtävlingen, så Sverige har alltså lag både på dam- och herrsidan.

Men konkurrensen är benhård! Som jämförelse fick bara Petter Engdahl, Jonathan Albon och Andreas Reiterer över 900 i ITRA Performance Index för sina tider på CCC i augusti. Av herrarna i startlistan för kort trail i VM har totalt 14 löpare minst 900 i performance index. Reiterer springer långa.

Engdahl och Albon får bland annat konkurrens av regerande världsmästaren från Norge, Stian Angermund, och tvåan efter Kilian Jornet i Zegama, italienaren Davide Magnini. 

Petter säger själv att det är en kort distans för honom numera, men hoppas förstås kunna vara med och fajtas ändå.

Oscar Claesson är med sitt performance index på 884 rankad 23:a och Linus Hultegård med performance index på 804 så långt ner som 77:a. Det är dock ingen vild gissning att Linus Hultegård kan prestera bättre än vad hans performance index visar, han slog exempelvis Oscar i Sandnes i april.

Lagmässigt är det de tre medaljörerna i VM i Thailand i november, Italien, Frankrike och Storbritannien, som alla har över 900 i snitt för sina tre bästa löpare. Sverige snittar 870 och är därmed delad 9:a i herrarnas lagtävling, sett till de tre bästa löparnas performance index före start. 

Ska det räcka till lagmedalj för de svenska herrarna måste Oscar och Linus överprestera och Petter göra ännu ett lopp i världsklass. Men givetvis hoppas vi få se Petter i en kamp om en individuell medalj.

Jämnt och bra svenskt lag i damernas korta trail

På damsidan i kort trail kommer det bli oerhört tajt om lagmedaljerna. Sverige var sjua senast, trots Emilia Brangefälts individuella bronsmedalj. Ser man till de tre bästa löparnas performance index på förhand skiljer det bara 12 poäng mellan högst rankade Spanien och Sverige på sjunde plats. Och med fyra svenska damer till start är en lagmedalj inte för mycket att hoppas på en bra dag, även om det som sagt kommer bli väldigt jämnt.

12 stycken har performance index på 750 eller mer, bland dem 11:e-rankade Emilia Brangefält, som alltså tog en överraskande bronsmedalj i Thailand. Men det är ett mycket jämnt svenskt lag, med välmeriterade stjärnan Emelie Forsberg rankad 21:a (742), Johanna Åström 24:a (739) och Johanna Gelfgren 45:a (706). 

Intressant är också att högst rankad är sydafrikanskan Toni McCann. Det var först i de avslutande nerförsbackarna som hon passerade Johanna Åström i Transvulcania för en månad sedan. Och Johanna Gelfgren genrepade genom att krossa motståndet i Snowdonia. Emelie Forsberg har inte tävlat mycket på senare år, varför hennes performance index egentligen inte representerar hennes kapacitet.

Det blir med andra ord en högintressant tävling på torsdag, där vi säkert kan räkna med att få se alla de svenska tjejerna långt fram.

Tove favorit i Mountain Classic

Allra störst medaljhopp i det svenska VM-laget är annars hela VM:s högst rankade damlöpare, Tove Alexandersson. Det är bara Tove (817) och Blandine L’Hirondel (812, huvudfavorit i lång trail) som har performance index över 800. Då VM går mitt under orienteringssäsongen blir det alltså Mountain Classic för Toves del. Ju tuffare terräng, desto bättre är chanserna till VM-guld för världens genom tiderna bästa orienterare. Men nästan halva varvet består av asfalt.

Mountan Classic är 15 km långt, med omkring 750 höjdmeter. Det går två varv på en 7,5-kilometersbana med start och mål i centrala Innsbruck. Tävlingen går på VM:s sista dag, lördagen den 10 juni, med start kl. 10.00. Det kan säkert bli en rafflande avslutning på ett VM som på allvar kan leva upp till status av ett världsmästerskap.

Livesändningar på sex språk

Alla tävlingarna kommer att livesändas på hela sex olika språk, däribland engelska med Martin Gaffuri som kommentator. Följ WMTRC 2023 Innsbruck-Stubai på Facebook, @wmtrc2023_innsbruckstubai på Instagram eller hemsidan https://www.innsbruck-stubai2023.com för uppdateringar om länkar för livesändningar och resultat.

Comrades Marathon

Comrades Marathon är inte bara världens deltagarmässigt största ultratävling, utan även den äldsta som ännu är aktiv. Första upplagan gick 1921 och redan från början har det varannat gått från Pietermaritzburg ner till Durban vid kusten (Down Run) och vartannat år åt andra hållet (Up Run).

I år är det 87,7 kilometer Down Run som gäller, vilket det faktiskt även var förra året. Det är vägarbeten i och runt Pietermaritzburg som orsakat denna frångång från vanliga rutiner.

Banrekordet i Down Run för herrar innehas av sydafrikanen David Gatebe som vann 2016 på 5:18:19, i sin löparkarriärs absolut största framgång. Bland damerna har ännu ingen sprungit fortare än Frith van der Merwe som vann på 5:54:43 1989. Närmast på senare år har hennes sydafrikanska landsmaninna Gerda Steyn varit när hon vann på 5:58:53 2019.

Förra året vann för övrigt ryskan Alexandra Morozova, trots juridiska strider ända in på tävlingsdagen om hon skulle tillåtas tävla. Morozova har de två bästa tiderna i Ultravasan90. Hennes senaste seger kom 2021, då polskan Dominika Stelmach var tvåa, liksom i Comrades förra året.

Fyra i Ultravasan90 2021 var Lina Karlsson, som i år springer Comrades för första gången. Hon blir därmed ytterligare en i raden av duktiga svenska löpare i Comrades. Kajsa Berg var trea 2016, Sophia Sundberg har tre topp 20-placeringar med en sjätteplats 2018 som bäst och även Frida Södermark har varit topp 20 tre gånger, med en åttondeplats som bäst 2014.

På herrsidan har Sverige både Elov Olsson och Joacim Lantz till start. Elov har sprungit två gånger tidigare, som bäst 14:e 2019. För Joacims del blir det första gången.

Även på herrsidan kan Sverige stoltsera med många fina placeringar. Redan 1990 var Ulf Andersson 14:e och näst bästa icke-afrikan. Jonas Buud har i sina fem starter som bäst varit tvåa (2013), fyra (2011) och sjua (2014). Fritjof Fagerlund, som gör comeback i långa trail-SM under EcoTrail Stockholm, har varit topp 15 tre gånger.

Alla de tre senaste upplagornas vinnare är med i årets starka startfält. På damsidan storfavoriten Gerda Steyn (2019), Ann Ashworth (2018) och Alexandra Morozova (2022). På herrsidan Tete Dijana (2022), Edward Mothibi (2019) och Bongmusa Mthebu (2018).

Comrades Marathon går söndag 11 juni. Du kan läsa mer om loppet här.

Finskt världsrekord och 62 backyardvarv av Niklas

Finskt världsrekord och 62 backyardvarv av Niklas


Den gångna långhelgen blev verkligen ultralång. Den slutade med att Niklas Sjöblom sprang 62 varv i Backyard Masters, något bara Johan Steene har överträffat av svenskar. Tidigare hade finländskan Satu Lipiäinen blivit den första nordbon att slå ett officiellt världsrekord i ultralöpning, då hon sprang 153,6 km på 12 timmar.

Första nordiska världsrekordet i ultralöpning

Begreppen “världsrekord” och “svenskt rekord” används allt mer lättvindligt. Inom ultralöpning finns två internationella organ, med demokratisk representation från nationella förbund, som för officiella rekord med tydliga kritierier för godkännande.

Det internationella friidrottsförbundet, World Athletics, för officiella världsrekord på ultradistanserna 50 km och 100 km. Det internationella ultramarathonförbundet, IAU, är ett fristående förbund, även om det samtidigt av World Athletics erkänns som det styrande globala organet för sporten ultralöpning. IAU för även officiella rekord på följande ultradistanser: 50 miles, 100 miles, 6-timmars, 12-timmars, 24-timmars, 48-timmars och 6-dagars.

Efter en debatt då IAU ville ta bort 6-dagars ur sina rekordlistor bildades ännu en organisation, Global Organization of Multi-day Ultramarathoners (GOMU). Denna består dock av individer, inte av nationella förbund, och har inget officiellt erkännande. GOMU för rekord på alla ultradistanser längre än 24-timmars, inklusive de av IAU ratifierade på 48-timmars och 6-dagars.

Backyard ultra är exempelvis en disciplin som inte lyder under något förbund. Det finns inte heller någon kontrollmekanism för godkännande av resultat. Det kan också diskuteras huruvida det är rimligt att tala om rekord i en gren där man inte får fortsätta när man är ensam kvar.

Man skulle också kunna argumentera för rekord på olika underlag. World Athletics för enbart rekord på väg, inte på bana eller trail. IAU förde tidigare separata rekord på väg och bana, men har numera enbart ett rekord oavsett underlag. Dock inte trail, då det inte möjliggör samma precision vid banmätning.

Läs mer om kontroverser kring rekord på 100 km och 6-timmars

Satu Lipiäinen

Satu Lipiäinen blev därför den första nordbo att slå ett officiellt världsrekord i ultralöpning, även om rekordet inväntar godkännande av IAU. Det gjorde hon när hon sprang 153,600 km på 12-timmars i Kokkola Ultra Run. Kokkola kallas på svenska för Karleby och är en stad på den finska västkusten, i höjd med Umeå. Det var den nionde upplagan av Kokkola Ultra Run, som går på en 864 meter lång bana, med ungefär lika andel grus och asfalt. 

27-åriga Satu Lipiäinen har vunnit samtliga ultratävlingar som hon har ställt upp i sedan debuten som 21-åring 2017, förutom två världsmästerskap på 100 km. På senaste VM blev hon femma, efter att ha legat tvåa halvvägs.

Nu kan hon alltså också titulera sig världsrekordhållare. Det tidigare rekordet innehades av polskan Dominika Stelmach, som sprang 152,633 km i januari.

Lyssna på intervju med Satu Lipiäinen i podden Ultraaktuellt

62 backyardvarv av Niklas Sjöblom

I den andra upplagan av Backyard Masters i Rettert utanför Frankfurt hade tävlingsledaren Alex Holl bjudit in 34 deltagare från 21 olika länder. Det är därmed den backyardtävling som  hittills har samlat löpare från flest länder i samma tävling på en så hög nivå.

Grundaren av backyard ultra-konceptet, Gary “Lazarus Lake” Cantrell var själv på plats med hustrun Sandra Cantrell. Förra året sprang belgaren Merijn Geerts 90 varv, vilket då var det längsta som någon hade sprungit i en backyard (tillsammans med landsmannen Ivo Steyaert sprang han senare otroliga 101 varv i den belgiska upplagan av satellit-VM).

I år tog tävlingen slut efter 74 timmar, med italienaren Antonio Di Manno som vinnare. David Stoltenborg från Danmark assisterade och är numera den nordbo som har sprungit flest varv i en backyard ultra. När Johan Steene vann Big Dog’s Backyard Ultra 2018 med 68 varv var det då det längsta någon hade sprungit.

Två svenskar fanns med i tävlingen. Emil Lilja stannade på 38 varv, medan Niklas Sjöblom för första gången fick möjlighet att ta ut allt han hade för dagen i en backyard och slutade på 62 varv. Det innebär alltså 415,772 km. Till slut var det ett lår som inte ville mer, vilket han själv misstänker beror på att han sprang på i en lång nerförsbacke för att få mer tid för sömn under nätterna.

Bara två veckor tidigare vann Niklas den schweiziska upplagan av Wings for Life World Run på 60,73 km (snitt 3:49 min/km) och blev global tia. Ytterligare två veckor tidigare sprang han under 2:29 på marathon. Många strängar på den lyran.

Niklas Sjöblom – foto Viktor Jinnevång

Om logistiken fungerar är det troligt att vi får se Niklas Sjöblom tillsammans med åtminstone Torbjörn “Tobbe” Gyllebring i “VM”, Big Dog’s Backyard Ultra, i oktober. För närvarande räcker även de 56 varv som Branislav Pavic gjorde under satellit-VM i Älvdalen, men kvalperioden sträcker sig till 15 augusti.

Lyssna på intervju med Niklas Sjöblom i podden Ultraaktuellt

Helgens övriga ultrahändelser

I första upplagan av Trail Alsace Grand Est by UTMB knep Jenny Josefsson en direktplats till UTMB genom att bli trea på 100-miledistansen.

Lyssna på intervju med Jenny Josefsson i podden Ultraaktuellt

Inför SM 100 km 2023

Inför SM 100 km 2023


Unik inramning, återkomst av en världsstjärna och debut av en landslagslöpare. SM på 100 km på Bro galoppbana har förutsättningar för att bli något speciellt. Löparna kommer springa drygt 49 varv på ett platt 2-kilometersvarv på asfalt. En bana och arena som gjord både för snabba tider och en häftig publikupplevelse.

100 km var den första ultradistansen som fick SM-status, det var redan 2011. Årets SM som startar klockan 09:00 lördag 13 maj, blir det 12:e som avgörs.

Även om startlistan är förhållandevis tunn och många potentiella medaljkandidater saknas, mest påtagligt på damsidan, är det mycket intressanta startfält. På herrsidan har Anton Gustafsson aviserat en ambition att ge sig på Jonas Buuds klassiska svenska rekord, även om värmen kan förändra den ambitionen. Och på damsidan springer den trefaldiga europamästarinnan Kajsa Berg distansen för första gången sedan VM 2018.

Damer

Hela VM-laget från förra året saknas i startlistan. Regerande svenska mästarinnan Nikita Steiner har haft skadebekymmer sedan VM. Sofia Smedman fick flera förkylningsomgångar efter toppform i mars och siktar därför in sig på ultra-trail-SM i juni istället. Lina Karlsson kommer springa Comrades Marathon i Sydafrika i juni. Och Jessica Svärd valde detta året SM i 24-timmarslöpning istället.

Dessutom väljer Sophia Sundberg, som i höstas sprang längre än sitt Sverigebästa på 6-timmars, att gör sin återkomst på 100 km senare i år.

En sjätte kvinna som kunde kämpat om ett guld är Lisa Ring, svensk mästare 2019. Men inte heller hon finns i startlistan.

Kajsa Berg prisas för sitt svenska rekord. FOTO: Deca Text & Bild

Med det sagt är det upplagt för en riktigt bra tävling. Flest ögon riktade mot sig lär förstås Kajsa Berg ha. 44-åringen som tävlar för Enhörna IF tog EM-guld 2012, 2013 och 2015 och dessutom VM-silver 2012 och 2015. 2013 hade hon de två bästa tiderna i världen, inklusitve mästerskapsrekordet 7:40:49 på SM i Stockholm. Hon har också varit trea i världens största ultratävling, Comrades Marathon, 2016.

Men efter VM 2018 kom annat i livet emellan. Det var först förra året som hon på allvar började tävla igen. Med totalseger i EcoTrail Stockholm 80K och vinst i Sörmland Ultramarathon insåg hon att det finns mycket fart kvar och gör därför en mycket intressant återkomst på 100-kilometersdistansen. Hennes ambition är att komma under 8 timmar, vilket kan leda långt.

Störst konkurrens om guldet kommer säkert från Beatrice Taavo och Matilda Gend. Taavo är jämnårig med Kajsa Berg, men började sin ultrakarriär när Kajsa senast tävlade på elitnivå. Med hjälp av Sophia Sundberg har Umaralöparen Taavo tagit ytterligare ett kliv. Det ska mycket till om inte personbästat på 8:31:55 ryker. Förra året blev det en fjärdeplats, men i år finns alla möjligheter till medalj.

Personbästa kan det mycket väl bli även för Matilda Gend, Ystads IF. Hon vann Personliga Rekordens Tävling i Växjö Tipshall i december på 8:22:35. Ryggproblem under några veckor under våren ruckade på träningsplanen, men hon kommer taggad och med en långsiktig ambition att ta sig till landslaget.

Den som var närmast före Beatrice Taavo på förra årets SM var Frida Södermark, Tjalve Friidrott. Sedan debuten 2012 har hon varit med i samtliga SM-tävlingar. Det blir alltså hennes 11:e SM-tävling. Fem segrar har hon hunnit med, senast 2018. Personbästat på 7:51:22 är så gammalt som från 2016. Även om det kan stå sig efter SM – hon springer utan support i år – så vill hon gärna med till ett VM nästa år.

Bakom dessa är det framför allt Madeleine Lundell som kan nämnas. Hon var 6:a på SM 2019, då på 9:13:17, men har kapacitet att springa snabbare än så. 19-åriga Anna Simonsson-Søndenå tävlar förvisso inte i SM, då hon representerar sin norska klubb. Men SM-tävlingen blir hennes tredje längre än 100 km på sex veckor. SM i 24-timmarslöpning gick dock inte som tänkt.

I veteranklasserna ska inte minst Chris Walter från Enhörna IF bli intressant. K60-rekordet är 11:17:44, satt av Barbro Nilsson 2010.

Herrar

Även på herrsidan saknas flera potentiella medaljkandidater. Likväl ser det ut att kunna bli en riktigt bra kamp om medaljerna, med ett bredare startfält än på damsidan.

Saknas gör bland annat fjolårsmästaren Elov Olsson, som ska springa Comrades i år. Josef Hamber, SM-tvåa 2021, bröt med en dryg mil kvar förra året och säger sig därefter ha pensionerat sig från löpsatsningen. PRT-vinnaren Niklas Henningssons tå är ännu inte i skick för 100 km. Sebastian Pokorny har blivit pappa. Simon Bloss är inte redo för 100 km efter bihåleproblem för någon månad sedan. Niklas Sjöblom, som var global 10:a i Wings for Life World Run den gångna helgen, har sneglat på ultra-SM, men inte detta året. 2021 års SM-trea Erik Olofsson sprang SM i 24-timmars. Och frågan är om vi får se bröderna Joacim och Johan Lantz göra en satsning på 100 km igen, i alla fall inte på SM.

Trots att många med landslagskapacitet alltså inte kommer till start är det lika många med motsvarande kapacitet som ändå gör det. Det visar på en väldigt bra toppbredd.

30-årige Anton Gustafsson, Axa SC, har länge gått ut med att han har siktat på att slå Jonas Buuds svenska rekord på SM. Rekordet på 6:22:44 är från 2015, då Buud blev världsmästare.

Med en väderprognos som visar sol och över 20 grader mitt på dagen, är förutsättningarna på den fronten dock inte de allra bästa, även om publiken lär njuta. Dessutom har Anton brottats med strulande baksidor inför tävlingen. Förra året kvalade han till VM, efter att ha ordnat en egen tävling i Lidköping just med detta syfte. Inför VM drabbades han av covid och kunde därför inte åka till Berlin.

Sällskap i ett utgångstempo på runt 3:45-3:50 min/km kan Anton få av en av Sveriges bästa maratonlöpare på senare år, Mikael Ekvall. 33-åringen som tävlar för Strömstad LK har gjort 2:11:37 på maraton och representerat Sverige i VM (2017), liksom vid andra mästerskap på 10 000 meter och halvmarathon. Men förutom ett försök på Ultravasan90 2021, som han fick avbryta med hälproblem, är det debut på ultradistanser för Ekvall. Potentialen är hög, även om han sjäv är ödmjuk inför uppgiften.

Det mest stabila kortet av toppkandidaterna är Linus Wirén, som nyss fyllde 30. Hällelöparen har SM-guld från 2018 och dessutom tre SM-silver. Personbästat på 6:39:24 satte han när han blev 15:e på VM i augusti. Lita på ännu en stark insats av den svensk som har längst notering i en 6-timmarstävling (91,540 km). 

En möjlig klunga strax efter de tre huvudfavoriterna skulle kunna bestå av Erik Anfält, Mattias Wellermark och Lukas Segersten. 47-årige Erik Anfält, Örebro AIK, med bland annat ett SM-brons på maraton i bagaget, har mycket goda chanser på Johan Erikssons nio år gamla M45-rekord på 7:24:51. En SM-medalj är ingen omöjlighet om någon av de tre ovan faller bort.

Mattias Wellermark, IK Akele, har fokuserat mest på maraton, men mer och mer även på ultradistanser. Även han har chans att upprepa fjolårets SM-brons med en stark insats. Då sprang han på personbästat 7:03:54. Om några veckor fyller han 45 och kämpar därmed med Anfält om att slå M45-rekordet.

Fältets yngsta deltare är 22-årige Lukas Segersten, ett mer ovisst kort. Han har inte tävlat längre än 45 km, även om han har gjort 1:12:36 på halvmaran och 2:32 på maran. Den maratiden har Anfält för övrigt varit under inte mindre än 15 gånger. 

Ett annat åldersrekord som kan bli slaget är det äldsta av dem alla. 1984 sprang Kurt Karlsson, då 52 år gammal, Sveriges första 100-kilometerslopp, Lejonbragden, på 8:21:13. M50-rekordet lär utmanas av Kent Melin, IF Linnéa, som förra året slog M50-rekord på 6-timmars.

Kanske får vi se arrangörsklubben Bålsta IK:s Mikael Tisjö långt fram i början av loppet. Då det är ultradebut tillhör även han de osäkra korten, men med god potential. Ekvalls träningskompis Björn Martinsson, Vänersborgs AIK, siktar på att kapa en halvtimme på fjolårets 7:58:52, som då innebar en femteplats.

Lyssna på Ultraaktuellts uppsnack inför SM Följ SM-VSM 100 km

LIVERESULTAT

LIVE STREAM FRIIDROTTSKANALEN

Sverigebästa på 12-timmars och världens bästa tonåring

Sverigebästa på 12-timmars och världens bästa tonåring


Det blev flera världsresultat när Personliga Rekordens Tävling genomfördes i Växjö Tipshall i helgen. Lina Karlsson noterade Sverigebästa i 12-timmarslöpning. 18-årige Alfons Enell gjorde de bästa resultaten av en tonåring i världen, någonsin. Och totalvinnaren i 24-timmarslöpning, Louise Kjellson, sprang längre än den indikativa VM-kvalgränsen.

Personliga Rekordens Tävling, eller PRT som den också kallas, går på en 375 meter lång bana inne i Växjö Tipshall och anordnas av Växjö Löparklubb. På fredagen ordnades en tävling på 100 km och på lördag och söndag var det 24-timmarslöpning, samt 6- eller 12-timmars.

12-timmarsrekord av Lina Karlsson

Lina Karlsson. FOTO-cred: Daniel Westergren

Framför allt 24-timmarstävlingen blev högklassig. Lina Karlsson, En av tre Running Club, gjorde debut i den här ultradisciplinen. I augusti sprang hon VM på 100 km. Efter 12 timmar noterades hon för 133,012 km, vilket är en dryg kilometer längre än vad Maria Jansson tidigare hade som bästanotering av en svensk kvinna i 12-timmarslöpning.

När det gäller ultralöpning noterar Svenska Friidrottsförbundet enbart officiella svenska rekord på 100 km och 24-timmarslöpning. För andra distanser är det istället Svenska Friidrottsförbundets Kommitté för Ultradistanslöpning (KUL) som för så kallade ultramaratonrekord. Samma kriterier, inklusive dopingprov, gäller dock för att godkänna dessa. 

Världens bästa 18-åring

Alfons Enell på väg mot 207,853 km i PRT.

Alfons Enell, SOL Tranås, gjorde debut i 24-timmarslöpning när han i april sprang 188 km på SM, tre månader efter han fyllde 18 år. I sin andra tävling i denna klassiska ultradisciplin startade han det första varvet i ett ursinnigt tempo och behöll ledningen i tävlingen i 18,5 timmar.

Efter 12 timmar noterades han för 130,189 km. Enligt ultrastatistikdatabasen DUV har ingen tonåring i världen tidigare sprungit så långt på 12 timmar. Alfons passerade 100 miles på 15:58:44, vilket också är det bästa resultatet i världen genom tiderna av en 18-åring, i en kontrollmätt, sanktionerad tävling.

Slutresultatet för Alfons Enell i 24-timmarstävlingen blev 207,853 km, vilket gav en tredjeplats i herrtävlingen. Två 19-åringar har sprungit längre, en amerikan 1982 och en ryss 2003, men inte någon 18-åring.

Herrtävlingen vanns av Magnus Högfeldt, Terrible Tuesdays Athletic Club, på 220,326 km.

Louise Kjellson över VM-kvalgränsen

I september sprang Louise Kjellson EM i 24-timmarslöpning, efter att ha kvalat in med 218 km som SM-tvåa i våras. I dagarna kom de indikativa kvalgränserna för att komma med i det svenska landslaget till VM i Taiwan i december 2023, med 229 km som den indikativa gränsen för kvinnor (och 260 km för män).

Den gränsen passerade Louise Kjellson på PRT, där hon slutade som totalvinnare på 230,957 km. Hon förbättrade därmed sitt personbästa med 12,5 km och är fyra i Sverige genom tiderna.

Även tvåan i damtävlingen, Linda Pilerud, kom med sina 215,525 km över den distans som tidigare gällde för att komma med till EM (215 km). 

Matilda och Niklas vann 100 km

100-kilometerstävlingen vanns av Matilda Gend, Ystads IF friidrott, på 8:22:35 och Niklas Henningsson, Sundbybergs IK, på 7:17:04. För Niklas del var det debut som ultralöpare, han har tidigare bland annat 2:26 på maraton.

Banrekordkross på 100 miles i Kullamannen

Banrekordkross på 100 miles i Kullamannen


Fransmannen Alexandre ”Green cap” Boucheix krossade banrekordet med 47 minuter på helgens Kullamannen 100 miles. Claire Banwarths plan höll och hon kunde också ta sin första ring. 

Drygt 2000 löpare samlades i nordvästra Skåne i helgen för att springa Kullamannen by UTMB:s olika traillopp. I startfältet fanns fler elitlöpare och från fler länder än någonsin tidigare. 

100 milesloppet var spännande direkt från start där fransmannen  Alexandre ”Green cap” Boucheix och belgaren Guillaume Deneffe och turades om att dra. Alexandre, som redan rivit av fem 100-mileslopp den här säsongen, tog tillsist hem 100 miles Kullamannen titeln på herrsidan. De första 130 kilometerna höll Alexandre Boucheix ett snittempo på 4:50/kilometer. Sluttiden blev 15 timmar 14 minuter och 50 sekunder. En förbättring av banrekordet med 47 minuter.

Alexandre ”Green cap” Boucheix – vinner Kullamannen 100 miles 2022 på nytt banrekord.

– I slutet, när det gick rakt upp och rakt ner, det var helt galet. Det var ett fantastiskt lopp och bra organiserat, säger  Alexandre ”Green cap” Boucheix

Det blev franskt överst på prispallen även på damsidan. Storfavoriten Claire Banwarth gick starkt hela vägen. Norskan Therese Dahl Årvik hade ledningen en stund efter starten men fick släppa förbi både Clair Banwarth och svenska Johanna Bygdell. Sofia Smedman, som vunnit Kullamannen flera gånger, bröt i Båstad. 

– Det var tufft. Du var tvungen att springa hela tiden och hela tiden pusha på. Det var jobbigt på platten, där var man verkligen tvungen att springa snabbt. Alla sprang fort i början, säger Claire Banwarth. 

100-mileslöparna startade 18.00 på fredagskvällen och fick många timmar i mörkret. 

Claire Banwarth på upploppet i Mölle

–Jag gillar inte att springa i mörkret med det var rätt ok, det var lite månljus och inte helt mörkt. När jag kom fram till berget var det riktigt brant och då saknade jag platten, säger Claire Banwarth.

Johanna Bygdell nådde målet tolv minuter efter Banwarth, tvåa i år igen, på sin tredje Kullamannen.Hon fick därmed en guldring. 

– Jag mår bra men är väldigt, väldigt trött. Jag hade en bättre plan i år och följde den, tog det lugnt och kontrollerat. Jag släppte Claire och försökte inte hänga på henne. Hon var verkligen stark, säger en nöjd Johanna Bygdell. 

– Det gick mycket bättre än förväntat. Det var häftigt, tillägger hon.

I 100-kilometersloppet blev det svenskt överst på pallen i damklassen genom Hanna Aho som sprang sitt första 100-kilometerslopp. Hon slog därmed den mer erfarna polska löparen Claudia Chmielowska.

Snabbast bland herrarna I 100-kilometerklassen var norrmannen Aasmund Kjellmoen Steien, som passerade maran på 3:12. Han låg tvåa större delen av loppet men kunde växla upp när han fick segervittring. Med bara några få kilometrar kvar ute på berget drog han förbi Dylan Vet och gasade mot mål.

– Jag är superöverraskad, jag hade inte ledningen så länge. Det är sjukt och vinna och völdigt kul att korsa målsnöret först. Jag visste inte att jag var så nära honom förrän jag såg honom, men då var jag bara tvungen att gå för vinst. Jag fick väl lite övertändning där och gick kanske lite för hårt, säger Aasmund Kjellmoen Steien. 

I 50-kilometersloppet blev det en svensk seger i herrklassen och brittisk i damklassen. 

– Det var jobbigt. Jag fattar inte att de inte kom i kapp. Det var så hårt på berget. Men det var hårt för dem också, säger segraren Jonatan Fridolfsson. 

I damernas 50-kilometerslopp blev det en kamp mellan brittiska  proffstriatleten Tara Grosvenor och svenska Mathilda Gend, som sprang om varandra flera gånger. Tara tog hem segern. 

– Det var tufft men en väldigt vacker bana. Jag gillade när vi kom in i skogen och i slutet, även om det var blåsigt den sista halvan. Jag hade tränat i Chamonix för att det skulle hjälpa mig i backarna och det gjorde det, säger Tara. Svenskan Lisa Ring slet hårt för tredjeplatsen. – Jag hade för lite vatten med. Fy fan. Jag sprang utan vatten i två timmar, säger Lisa Ring.

Väderförhållandena under helgen var ovanligt varma och torra för att vara november. Det underlättade löpningen för de flesta men det fanns också många som gick torrt på vätska och hade för mycket kläder på sig. 
Av 444 startande på 100 miles sträckan tog sig runt hälften i mål!

– Kullamannen är ett äventyr. Alla äventyr slutar inte lika lyckligt som på film, säger tävlingsledaren Per Sjögren.
Årets lopp var det första inom det nya samarbetet mellan Kullamannen och UTMB.
–  Kullamannen har tagit sig in i trailfinrummet. Det märks på startlistan, som i år har fått många nya starka internationella namn. Titta bara på vinnaren i 100 miles-klassen. Intresset var redan stort för Kullamannen och med årets lopp genomfört har det blivit ännu större.

TOPP-RESULTAT:

100 miles herrar
Alexandre Boucheix (FRA): 15:14.50
Guillaume Deneffe (BEL): 15:43.11
Magnus Rabe (SWE):16:13.17

100 miles damer
Claire Banwarth (FRA): 18:21.10
Johanna Bygdell (SWE): 18:33.15
Therese Dahl Årvik (NO): 19:45.45

100 km herrar
Aasmund Kjellmoen Steinen (NO): 9:38.51
Dylan Voet (BEL): 9:43.57
Christian Malmström (SWE): 10:04.11

100 km damer
Hanna Aho (SWE) 11:11.03
Claudia Chmielowska (POL): 11:37.06
Sofia Holmgård (SWE): 12:06.46

50 km herrar
Jonatan Fridolfsson, (SWE): 4:08.13
Roman Ryapolov (SWE): 4:11.08
Jeremy Yvinev (FRA): 4:19.37

50 km damer
Tara Grosvenor (GB): 4:59.13
Mathilda Gend (SWE): 5:02.45
Lisa Ring (SWE): 5:07.02

TILL KULLAMANNEN TRAIL

Världsrekord på EM i 24-timmars, Elin & Emir bästa svenskar

Världsrekord på EM i 24-timmars, Elin & Emir bästa svenskar


Aleksandr Sorokin från Litauen slog ännu ett otroligt världsrekord när han vann EM i 24-timmarslöpning. Svenske Emir Halalkic agerade draghjälp och slutade själv som bäste svensk på herrsidan, på 13:e plats. Emirs klubbkamrat i IF Kville, Elin Hartelius, var med en 17:e-plats bästa svenska dam, i en tävling med fantastiska resultat.

Emir drog fram till världsrekord

Inför EM i 24-timmarslöpning i Verona, Italien, var förhoppningarna höga på det svenska laget. Herrarna hade siktet inställt på en lagmedalj och det snackades till och med om chans på individuella medaljer. Men det gick inte riktigt som tänkt för de svenska herrar som på förhand sågs som de starkaste korten.

Emir Halalkic får support. FOTO: Lisa Eneroth

Istället var det Emir Halalkic, en 39-åring från Torslanda som tävlar för IF Kville, som förbättrade sitt personliga rekord med hela 18 kilometer. Under en period var han uppe på 8:e plats, men efter en halvtimme i liggande läge när energin inte ville stanna kvar tappade han ett tiotal placeringar. 

Med 1,5 timme kvar av tävlingen tog han häng på Aleksandr Sorokin. Efter ett par varv bakom gick Emir till och med upp och drog fram litauern i 6 km, till passeringen av det tidigare världsrekord. Inte nog med att det blev ett minne för livet för Halalkic och andra svenskar på plats, det gjorde också att Kvillelöparen som fjärde svensk i år lyckades ta sig över 260 km. Före 2022 hade bara tre svenskar passerat den gränsen.

Emir Halalkic, som kom sist in i det svenska laget, slutade på 13:e plats på det kraftiga nya personbästat 261,615 km. Detta alltså trots, eller kanske tack vare, att han var av banan under en halvtimme när han just passerat 200 km. Till 12:e-platsen skiljde för övrigt bara 35 meter.

För alla övriga svenska herrar blev det ett tufft dygn. Erik Olofsson och Christian Malmström tvingades båda stiga av efter att ha kissat brunt. Bill Öster kämpade gåendes in kilometrar efter att länge kämpat med tunga lårmuskler och slutade på 218,173 km.

Pålitlige 54-åringen Martin Scharp gjorde återigen en mycket stabil insats. Men energiproblem de sista sex timmarna gjorde att han inte kunde ta sig över sin drömgräns 250 km. Han slutade 35:a på 242,974 km och var därmed den tredje som räknades in i det svenska lagresultatet. Anmärkningsvärt är att det är Scharps fjärde bästa resultat, ingen annan svensk har nått över 242 km så många gånger på 24-timmars.

Näst bäst av de svenskar herrarna var Torbjörn Gyllebring. Trots många timmars kämpande med knäproblem fick han ihop 251,665 km och en 24:e-plats. “Ett makalöst bra dåligt resultat”, som han själv uttryckte det efteråt.

Som lag (där de tre bästa resultaten räknas) slutade de svenska herrarna sexa, men utan att ha varit i närheten av medalj. Inte ens de tre svenska SM-medaljörernas resultat på 260-266 km i april hade räckt mer än till femte plats och Spanien på bronsplats snittade precis över Erik Olofssons svenska rekord för sina tre bästa löpare. 

Världsrekord av Sorokin

Polen vann lagguldet 7,5 kilometer före Litauen. Det var också de två länderna som hade loppets individuella giganter. Andrzej Piotrowski var blott den tredje löparen i världshistorien att passera 300 km. Likväl kom hans 301,859 km i skymundan denna dag. 

Litauern Aleksandr Sorokin, som fyller 41 år den sista september, har nämligen flyttat fram gränserna för vad som ansågs möjligt. När han för ett år sedan slog den grekiske legendaren Yiannis Kouros’ rekord “som skulle stå sig i decennier” trodde många att gränsen var nådd. Men i Verona sprang Sorokin smått ofattbara 319,614 km och flyttade fram världsrekordet ytterligare en mil. Detta trots flera skarpa kurvor på den 1525,48 meter långa banan och trångt med deltagare (totalt över 300 löpare, inklusive nästan 100 i en öppen klass).

I en förhandsintervju sa han att målet var 200 miles, 321,868 km. Aleksandr Sorokin har flyttat fram gränserna för som ansågs möjligt. Tredjeplacerade italienaren Marco Visintini, som fyllde 46 år ett par dagar före tävlingen, var med 288,438 km distanserad med över tre mil, men tog sig med det resultatet in som femma genom alla tider.

Elin 17:e i tajt damtävling

I damtävlingen var det betydligt tajtare, med bara 13 km mellan 1:an, Patrycja Bereznowska från Polen och 8:an, Ranveig Hansen från Norge. 

Bereznowska blev världsmästare 2017 och var regererande europamästare sedan 2018 och slog tidigare i år dessutom världsrekordet på 48-timmars. I oktober fyller hon 47 år och visar att det går att hålla en hög nivå internationellt även i den åldern.

Av de båda svenska damerna var det Louise Kjellson som startade med optimistiskt. Vid sex timmar låg hon på ett snittempo över Maria Janssons svenska rekord (250,647 km). Men sedan fick hon problem med illamående. Ett stabilt genomförande tog henne ändå in på plats 39, med distansen 208,663 km.

Maria Jansson supportar Elin Hartelius. FOTO: Lisa Eneroth

Elin Hartelius gjorde det jämnaste loppet av samtliga åtta svenskar. Det gjorde också att hon avancerade hela vägen upp till 17:e plats och log personligt rekord med en mil, 229,392 km. Det är det femte bästa resultatet i Sverige genom tiderna och bara några hundra meter från vad 24-timmarslandslagets ansvarige Annika Nilrud hade när hon 2015 blev EM-trea.

Liksom Emir Halalkic tävlar Elin Hartelius alltså för Hisingenklubben IF Kville. Hon vann förra året det första svenska mästerskapet i 24-timmarslöpning och tog SM-silver efter Anna Carlsson i våras.

Lagtävlingen på damsidan vanns av Polen, som efter en tät kamp med Frankrike långt in i tävlingen till slut tog en stabil seger. Trea blev Tyskland.

Det svenska landslaget leds av Lotta Thörn, med Annika Nilrud som ansvarig specifikt för 24-timmarslandslaget. Övriga i supportteamet var Maria Jansson, Ulf Nilrud, Andreas Falk och Dan Välitalo.

FOTO: Lisa Eneroth

För livesändningar, intervjuer och mycket annat, se Facebookgruppen Följ EM i 24-timmarslöpning.

För mycket EM-snack, lyssna på senaste avsnittet av podden Ultraaktuellt

Helgens svenska ultratävlingar

Fem svenska ultratävlingar skedde också i helgen.

Lisa Ring och Thierry Chaillou, en fransman som bor i Örebro, stod för de starkaste insatserna i Bergslagsleden Ultra. De vann 45-kilometersidstansen överlägset och Ring var totalfyra.

Clarens Olsson vann den betydligt tajtare 84-kilometersdistansen, där Jonas Brännmyr till slut bara var 6 minuter efter en kraftigt tröttnande Olsson i mål.

Premiären av Sörmlands 100 såg Thommie Forsberg och Moa Montañalago som vinnare på 100-milesdistansen. Jakob Åberg tog en överlägsen seger på 91 km Ultra Trail Marathon, där Paz Trillo vann på damsidan.

På 50-milesdistansen i Ultra Caballo Blanco Suecia kom bara män till start, med Mattias Krantz som vinnare, bara 17 minuter efter banrekordet.

Den tuffa 24-timmarstävlingen Mossarun, som går på ett 17 kilometer långt trailvarv, vanns av Anna Andersson (123 km) och Thure Baastrup (136 km).

Slutligen Bôgda Backyard, en backyardtävling som utgår från Björn Fredrikssons garageuppfart “mitt på Bôgda” utanför Lidköping. Där stod Christian Borg som vinnare efter 26 varv, assisterad av Olof Torbrand, i en tävling som pågick ovanligt länge för att vara en “social backyard”..

Övriga svenskar internationellt

Av svenska insatser internationellt kan nämnas en tredjeplats av Petra Hurtig i Mors 100 Miles i Danmark, trots några kilometers felspringning. 

Anton Gustafsson gjorde vad han benämner sin bästa tävlingsdag någonsin, då han vann och slog nytt banrekord i Oslotrippeln (Oslo Maraton, Oslo Halvmaraton och “10 for Grete” samma dag, totalt 73,3 km). Anton var trea i maratonlopppet på 2:26:25, sprang halvmaran på 1:16:08 och slutligen 10-kilometersloppet på 35:43. Tiderna han sprang på gjorde att han fick ungefär 90 minuters vila mellan loppen och alltså en totaltid på 4:18:16.

Inofficiella världsresultat och sex backyards

Inofficiella världsresultat och sex backyards


Två 18-åringar gjorde världsresultat i Nässjö 6-timmars. Helgen bjöd på hela sex backyard ultra-tävlingar, comeback av en maratonstjärna och Viadal Ultra 6-dagars närmar sig sin upplösning.

Inofficiella världsresultat i Nässjö 6-timmars

Tidslopp är en kategori inom ultralöpning som är populär i Sverige. När det handlar om att springa så långt man kan under en viss tid finns det inte några krav på hur långt man måste springa.

I helgen gick den sjunde upplagan av Nässjö 6-timmars, en tävling med maximalt 30 deltagare som Mattias Sundkvist håller i. Man springer runt Ingsbergssjön på ett varv som mäter 1 570 meter. Det är ett familjärt lopp som inte är sanktionerat av Svenska Friidrottsförbundet (SFIF). Banan är mätt med GPS-klocka, även om kommunen också har mätt varvet runt sjön och satt upp markeringar varje 100 meter.

På de tidigare sex upplagorna hade ingen löpare kommit över 70 km. Men i år blev det tuffa dueller på både herr- och damsidan som slutade med fantastiska resultat. 

Anna Simonsson-Søndenå, Alfons Enell och Jimmy Voxek

Av herrarna gick segern till slut till Jimmy Voxek, som med 82,634 km slog sitt åtta år gamla tidigare personbästa med 1,5 km. 28 år yngre Alfons Enell, han fyllde 18 år i januari, var bara 480 meter efter. 

Enligt ultrastatistiksidan DUV har bara åtta herrar under 23 år någonsin sprungit längre än Alfons’ 82,154 km och bara en enda 18-åring. Det är också över 4 km längre än Linus Wiréns tidigare svenska bästanotering från 2015, för herrar under 23 år.

Alfons Enell, som är från grannsamhället Tranås, sprang 188,733 km i sin 24-timmarsdebut på SM i Växjö i april, men detta resultatet står ut ännu mer. 

Kampen blev minst lika tuff på damsidan. Anna Hedenfedlt, SM-sexa på 100 km förra året, ledde länge. Men även om Hedenfeldt slog personbästa med 72,124 km var det en annan Anna som sprang nästan en kilometer längre.

Anna Simonsson-Søndenå från Sölvesborg är 12 dagar äldre än Alfons Enell. Hon fick avbryta sin officiella ultradebut, SM i 24-timmars, i april och vann en månad senare Blekinge River Trail. Men nu visade även hon på stort allvar vilket ultralöfte hon är. Med 4 meters marginal passerade hon 73 km.

Resultatet innebär en 11:e-plats i Sverige genom tiderna. Men bara en enda kvinna i världen under 23 år har officiellt noterats för en längre distans tidigare, ryskan Marina Bychkova som var 21 när hon sprang 76,0 km. Det kan alltså vara så att ingen 18-årig kvinna någonsin har sprungit längre på 6 timmar än Anna Simonsson-Søndenå.

Dock kommer Annas namn inte att finnas i några rekordböcker. Inom ultralöpning noterar Svenska Friidrottsförbundet bara officiella rekord på 100 km och 24-timmarslöpning. Det finns under SFIF också en kommitté för ultradistanslöpning, KUL. De för listor över det som de kallar för svenska ultramaratonrekord i ytterligare fem discipliner: 6-timmars, 12-timmars, 48-timmars, 6-dagars och 100 miles.

För att KUL ska notera ett ultramaratonrekord behöver tävlingen vara sanktionerad av Svenska Friidrottsförbundet, banan vara kontrollmätt och dessutom ska ett negativt dopingtest utföras. Dock förs ingen lista över åldersrekord.

Så även om Nässjö 6-timmars i år alltså bjöd på några extraordinära prestationer kommer resultaten inte att finnas annat än i tävlingens resultatlista. Men Anna Simonsson-Søndenå och Alfons Enell lär vara två namn som låter tala om sig även framöver.

Lyssna på intervju med Anna Simonsson-Søndenå i podden Ultraaktuellt

Sex backyards samma helg

Det skulle till och med varit sju backyard ultra-tävlingar den gångna helgen. Men Backyard  Ultra Gävle ställdes in på grund av för få deltagare. 

Två av dessa tävlingar är dessutom bland de deltagarmässigt största i Sverige. 187 startade Big Shadow Backyard på Stora Skuggan i Stockholm och 124 sprang minst ett varv i Bocksten Vineyard Backyard Ultra vid Åstad vingård utanför Tvååker.

Segerresultaten i båda tävlingarna skrevs till 28 varv, Pontus Wedell i Big Shadow och Björn Persson i Bocksten.

I Borlänge Backyard var det maximalt 25 varv som gällde, där tiden på det 25:e varvet gav segern till Henrik Hansson, med Martin  Hedin som tvåa.

I Karlstad ordnades två backyardtävlingar samtidigt, något som sannolikt aldrig har hänt tidigare i Sverige. Simon Danielsson vann Karlstad Backyard Ultra på 22 varv, assisterad av Sofia Johansson. I I2 IF Backard Ultra utnämndes efter 19 varv både David Martinsen och Monika Sperl som segrare i den för backyarddisciplinen normalt inte förekommande indelningen i herr- och damklass.

Den sjätte backyardtävlingen var Ströms Backyard Ultra, ett evenemang av mer familjär karaktär, med två deltagare som sprang längst med 8 varv.

Maratonsystrar i topp i Trollhättan

Isabellah Andersson är Sveriges utan tvekan bästa maratonlöpare på damsidan genom alla tider. 33 SM-guld och 7 segrar i Stockholm Marathon är svåröverträffad. Även hennes syster, Sylvia Gross, har en karriär som elitlöpare bakom sig.

Efter fyra år med skadebekymmer siktar nu 42-åriga Isabellah Andersson på en comeback som maratonlöpare. Ett steg på vägen blev helgens seger i det 45 kilometer långa H2 Ultra Trailrun hemma i Trollhättan. Det är faktiskt hennes första genomförda ultratävling, då hon avbröt Ultravasan 90 för sex år sedan.

Isabellah totalvann H2 Ultra Trailrun på 4:01:03, med systern Sylvia Gross som damtvåa och totaltrea på 4:40:38. Herrvinnare blev Mikael Lindmark på 4:34.

Tre löpare sprang även den längre distansen på 80 km, med Andreas Wikstrand och Sofia Kay som vinnare.

Viadal 6-dagars

I skrivande stund pågår Viadal 6-dagars. Det är andra året som Lotta Thörn bjuder in till en hel veckas ultrafest på sin gård utanför Förslöv i Skåne.

Filip Andersson och hans svärmor Regina Johnson har tagit bastanta grepp om förstaplatserna i herr- och damklassen. Noterbart är också att tre herrar och två damer över 75 år är med i tävlingen, där 79-årige Bo Pelander och Annlill Permats, som förvisso inte fyller 75 förrän i november, plockar åldersrekord på olika distanser längs vägen.

Tävlingen kan följas på https://my.raceresult.com/183962/live, samt livesändning och andra uppdateringar i Facebook-gruppen Följ Viadal Ultra Six Days 2022.

Lyssna på intervju med tävlingsledare och landslagsledare Lotta Thörn i podden Ultraaktuellt

Inför VM på 100 km

Inför VM på 100 km


Under superultraveckan, med både UTMB-loppen och Comrades Marathon, är det dessutom VM på 100 km i Berlin. Två svenska herrar och fyra damer utgör det svenska laget.

Det första världsmästerkapet på 100 km gick i Belgien 1987. Men då var det inofficiellt, med den då relativt nybildade organisationen IAU (Internationel Association of Ultrarunners) som ansvarig. Sedan dess har 100-kilometerstistansen av World Athletics, det internationella friidrottsförbundet, blivit erkänd som en officiell friidrottsgren, med IAU som ansvarig organissation. VM har gått varje år, med undantag för 2013, 2017 och 2019-2021.

När startskottet går på lördag kl. 6:30 är det alltså det första världsmästerskapet på 100 km på fyra år! Men med konkurrens av både UTMB-loppen och världens största ultratävling, Comrades Marathon i Sydafrika med lockande prispengar, kommer tävlingen nästan ändå lite i skymundan. Några potentiella medaljkandidater har också valt andra tävlingar (Dominika Stelmach och Camille Herron, liksom de bästa sydafrikanerna springer Comrades, Aleksandr Sorokin väljer EM i 24-timmars och Jim Walmsley springer UTMB)

Det gör det förstås inte mindre prestigefyllt att kämpa om pallplaceringar och med ett fåtal undantag är det ändå världens bästa på distansen som kommer till start.

Sverige har god historik i den här disciplinen. 2015 blev Jonas Buud världsmästare, efter fyra tidigare VM-silver, och Kajsa Berg blev samma år VM-tvåa (liksom 2012) och för tredje gången europamästare. Herrarna tog dessutom lagguld och damerna lagsilver på VM 2015.

Senast det begav sig var alltså 2018, då Kajsa Berg var nia och Elov Olsson tia. Allroundlöparen Olsson har dessutom representerat Sverige både i VM på 24-timmars och EM i ultratrail. 

Herrarna

På herrsidan fanns även förhoppningar om en lagmedalj, men Anton Gustafsson, som kvalade till VM i en tävling som han själv arrangerade just med det syftet, har drabbats av covid och kommer dessvärre inte till start.

Men i den bästa av världar kan det finnas en liten medaljchans även individuellt. Elov Olsson har förvisso bara det 11:e bästa personliga rekordet, 6:36:30 från SM-guldet i Växjö i april. Och även om värmen lär påverka tiderna lär det krävas under 6:30 och kanske rentav ner mot Jonas Buuds svenska rekord på 6:22:44 för en medalj.

– Individuella medaljer hade ju suttit fint, även om jag på pappret inte ska ha en chans, säger Elov Olsson.

Och springer Elov snabbt lär Linus Wirén vilja göra detsamma. Hans personliga rekord är 6:44:18 från när han var tvåa efter Elov på SM i Ljungskile 2019, ett personbästa som placerar honom som 19:e i startfältet.

– Fokus är att göra mitt lopp och hitta ett bra tempo. Förhoppningsvis kunna kämpa för ett PB. Men värmen kan bli en utmaning också, funderar Linus Wirén.

Annars är hela det japanska laget på fyra löpare klara favoriter. Nao Kazami hade världsrekordet på 6:09:14 innan Aleksandr Sorokin slog det i april. Men han har bara varit femma på VM (2018) och trea i Comrades (2019). Och i Tokyo i maj blev han, trots att han sprang på 6:18:52, slagen av ultradebutanten Haruki Okayama.

28-årige Okayama har bara gjort en enda ultra, sprungit 2:14 på maran och verkar inte har tävlat utanför Japan tidigare.

Som om det inte vore nog har Japan även den regerande världsmästaren Hideaki Yamauchi i laget. Han vann även VM 2016, då han slog sitt personliga rekord på 6:18:22. I Tokyo i maj var han dock bara femma på 6:50 i hans enda ultra sedan han vann det första Project Carbon X 2019.

Och så trean från Tokyo, 25-årige Junpei Yamaguchi, som inte heller verkar ha tävlat utanför Japan, men sprang på 6:22 i Tokyo.

Amerikanen Rajpaul Pannu är den enda icke-japanen som har sprungit under 6:30. Men polske mästaren Dariusz Nozynski gjorde 95 km på 6-timmars i april och australiensaren Dion Finocchiaro har ett PB bara strax över 6:30.

Norrmannen Sebastian Conrad Håkansson riktar vi som nordbor också ett särskilt öga mot. Han har också medaljaspirationer och när hann vann norska mästerskapen på strax under 6:34 i Bergen var det på en hyfsat kuperad bana. Tyskarna Alexander Bock och Tim Schwippel kan gynnas av hemmastödet och amerikanen Kris Brown (trea i Project Carbon X 2019) har egentligen mest erfarenhet från traillopp.

I lagtävlingen är förstås Japan solklara favoriter, med USA som starkast silverkandidat. Där bakom hade Sverige kunnat kämpa om en bronsplats, en medalj som främst Tyskland, Storbritannien och Australien nu verkar få kämpa om.

Damerna

På damsidan är fyra svenska kvinnor uttagna, som dessutom är väldigt jämna. Det finns en mycket liten chans på lagmedalj, men då måste tre löpare överträffa sig själva. 

Individuellt är Sofia Smedman den mest störst chanser på en individuell topp 10-placering. Hennes 7:48:06 från ett varmt Halmstad när hon tog SM-guld 2021 placerar henne förvisso bara som 20:e i PB-statistiken, men slår hon den tiden är en topp 10-placering inte omöjlig (Kajsa Berg var 9:a på 7:52 2018, Frida Södermark var 10:a på 7:51 2016 och 12:a på 7:52 2015).

– Vet ju att jag inte borde ta en topplacering med tanke på de medtävlandes tidigare resultat. Men förhoppningen är att göra ett så bra lopp som möjligt. Hade självklart varit kul att putsa lite på min tid men det är ju en bra tid så då ska allt verkligen klaffa, säger Sofia Smedman, som känner att pressen är större än vanligt.

De övriga tre svenskorna har personbästan inom två minuter, runt 8 timmar. Nikita Steiner vann SM-guld i år på 7:59:31, två minuter före Lina Karlsson. Jessica Svärd var två efter Smedman förra året på 8:00:43.

– Tänkte väl försöka ta mig i mål i alla fall, förhoppningsvis lite snabbare än på SM, är Nikita Steiners blygsamma ambition.

Jessica Svärd har tre tävlingar att ha koll på samtidigt, då hon även tävlar i W40 i veteran-VM, där hon har det tionde bästa personbästat.

– Sjukt nervös och den vanliga ångesten som brukar komma. Så allt är som det ska. Målet är ju sub-8. Sen är jag ju med i själva masterstävlingen med så målet är bra planering i W40 och så vill jag ju givetvis att lagtävlingen går riktigt bra, säger Jessica Svärd.

Även Lina Karlsson är med i veteran-VM, i den ännu tuffare klassen W45, med det nionde bästa personbästat.

Störst favorit till det individuella guldet är en tjeckiska i just W45, Radka Churanova. Sin ålder till trots gjorde hon sin första ultra 2018, låg tvåa halvvägs i VM i 24-timmars 2019 och sprang 100 km på 7:18:53 i våras.

Liksom på herrsidan kommer de största hoten från japanskor. Miho Nakata har också gjort under 7:30, men inte tävlat utanför Japan. Det har dock trean, fyran och femman från VM 2018, Mai Fujisawa, Mikiko Ota och Aiko Kanematsu. 

Fransyskan Camille Chaigneau har vunnit de enda två ultratävlingar hon sprungit (PB på 7:28:58) och nederländskan Irene Kinnegim har både sprungit trail-VM och så sent som för ett par veckor sedan kvalat till satellit-VM i backyard ultra. 

Även litauiskan Gitana Akmanaviciute har bra trailmeriter, senast var hon sexa i MIUT. Lettiskan Diana Dzaviza vann Spartathlon i höstas, men är hon snabb nog? 

Från nordiskt håll är det två finländskor med goda chanser. Spartathlontrean Noora Honkala var VM-åtta på 100 km senast, då Satu Lipiäinen gjorde den ENDA ultratävlingen som hon inte vunnit. Lipiäinens 7:40 på 100 km, 82,5 km på 6-timmars och 140,9 km på 12-timmars är resultat som imponerar stort. Men för medalj lär hon behöva förbättra sitt personbästa ett antal minuter

På lagsidan är Japan solklara favoriter också på damsidan. Där bakom är det desto tajtare, med Frankrike, Storbritannien, Italien och USA som starkaste utmanare om de övriga två medaljerna. Sverige är sjätte nation baserat på de tre bästa personbästaresultaten, men med fyra jämna löpare kan tre göra så starka resultat att en medalj kan finnas inom räckhåll.

FÖLJ VM 100 KM: Starten går på lördag 27/8 kl. 06:30.
Liveresultat: my.raceresult.com/215679/live
Livestream: länkar via https://wc100kberlin.org/en/livestreams-and-live-results
Svensk rapportering via @ultradistans.se på Instagram

Silverbiljett till Filip och Anna snabbast över Skåne

Silverbiljett till Filip och Anna snabbast över Skåne


Filip Söderling knep den sista silverbiljetten till satellit-VM i backyard ultra. Anna Andersson avslutade en intensiv sommar med seger i Trans Scania, där även Victor Lundqvist tog sin första ultraseger. Och i premiären av Öland Lighthouse Challenge var värmen den tuffaste motståndaren.

Sista silverbiljetten delades ut i Bunketorp

Värmen var tuff för många den gångna tävlingshelgen. Tillsammans med en backyardbana med omkring 130 höjdmeter var det tuffa förhållanden för att springa många varv i Bunketorp Backyard Ultra Trail. De som ville kvalificera sig till det svenska laget i satellit-VM i backyard ultra fick därför förlita sig på att vinna tävlingen och därmed ta hem den sista direktplatsen genom en silverbiljett.

I satellit-VM i backyard ultra tävlar länder mot varandra, med 15 deltagare vardera. Varje land har sin egen tävling och när bara en person återstår är därmed den tävlingen avgjord och alla deltagarnas varv räknas samman för att få landets resultat.

5 av de 15 platserna i det svenska laget, Team Sweden, gick till dem som vann någon av de fem silverticket-tävlingarna, där alltså Bunketorp var den sista. Övriga platser går till dem som har gjort flest antal varv i en tävling under kvalperioden. För att komma in på den senare listan skulle den som assisterade vinnaren i Bunketorp behöva göra minst 36 varv.

Hela 57 av de 78 startande gjorde dock minst 7 varv och blev därmed ultralöpare. 8 deltagare kämpade sig igenom ett helt dygn och 100 miles. Men därefter decimerades fältet ganska snart. Fem genomförde ytterligare ett varv och ut på det 26:e återstod bara tre löpare. Det blev Mikael Kristenssons sista och duellen om silverbiljetten kom därmed att stå mellan Filip Söderling och Fredrik Sundberg.

Sundberg var den mest erfarne backyardlöparna av de två, med hela sju tidigare backyards på sitt CV, med 30 varv från I2 IF Backyard Ultra i Karlstad 2020 som den bästa (där han delade “segern”). Söderling hade dock hunnit med både att vinna TEC Backyard i höstas och springa 31 varv i silverticket-tävlingen Winter Bay Backyard Ultra.

När Fredrik Sundberg inte tog sig runt det 28:e varvet inom 60 minuter behövde Filip Söderling därför inte springa något ytterligare varv och fick ta emot den sista platsen i det svenska backyardlandslaget.

Lyssna på intervju med Filip Söderling i podden Ultraaktuellt

Kvalperioden över till satellit-VM

I och med den gångna helgen är också kvalperioden över till satellit-VM i backyard ultra. Team Swedens lagledare Janne Svärdhagen  har nu i uppgift att kolla med de kvalificerade om vilka som vill och kan vara med.

Magnus Rabe, som vann silverbiljetten i Jernbruket Backyard Ultra, springer EM i 24-timmars tre veckor innan backyard-VM och har tackat nej till en startplats, liksom Martin Scharp av samma skäl. Två EM-löpare finns i dagsläget kvar på listan, Torbjörn “Tobbe” Gyllebring och Bill Öster. 

Av de 15 som just nu finns på listan för Team Sweden är två kvinnor, vinnaren i Winter Bay Mai Bui och vinnaren från Personliga Rekordens Backyard (PRB) förra helgen, Ingela Jonsson.

Ingela gick en kamp på PRB mot de första två årens vinnare Christer Svensson. Efter att Per Hedberg gav upp efter det 26:e varvet kämpade sig Christer igenom ytterligare fem varv innan han inte klarade ge sig ut på det 32:a. 

Ingela Jonsson kunde därmed ta hem sin första ultraseger, även om hennes 32 varv på PRB inte räckte till en VM-plats. Det gjorde dock de 36 varv som hon sprang i Kalmar i april. 

Lyssna på intervju med Ingela Jonsson i podden Ultraaktuellt

Ytterligare en vecka tidigare hade Emil Lilja lockat ett flertal VM-aspiranter till Svanö utanför Kramfors för High Coast Backyard. Där fanns en tydlig ambition att göra många varv. Lilja själv, som diskades i Kalmar efter att ha varit ett par sekunder för sen in i målfållan inför det 40:e varvet och då fick ett slutresultat på 39 varv, var själv den som drog det längsta strået. Den här gången kunde han passera 40, dit han även fick sällskap av Rasmus Stenemo. Trots att Rasmus hade krafter kvar för fler varv räknade han med att 40 skulle räcka för en VM-plats och Emil Lilja vann alltså på 41.

Rasmus Stenemos taktik visade sig alltså räcka och i skrivande stund har han den 12:e av de 15 platserna i laget.

Lyssna på intervju med Emil Lilja och Rasmus Stenemo i podden Ultraaktuellt

Om alla tackar ja består hela laget av följande löpare:

  • fyra silverticketvinnare: Bill Öster, Johan Johansson, Mai Bui och Filip Söderling
  • 11 från “at large-listan”: Tobbe Gyllebring, Niklas Sjöblom, Sten Orsvärn, Emil Lilja, André Rangelind, Henrik Lowemark, Branislav Pavic, Rasmus Stenemo, Mattias Edlund, Ingela Jonsson och Peter Schröder.

Anna och Victor snabbast över Skåne

När Stefan Samuelsson arrangerade det första Trans Scania 2010 var det viktigt att distansen var 246 km. Så långt är nämligen också Spartathlon, det klassiska loppet från Aten till Sparta i Grekland, i fotspåren av Feidippides. Enligt legenden från slaget vid Marathon år 490 före Kristus ska nämligen Feidippides innan han sprang från Marathon till Aten för att kungöra seger, också ha sprungit hela vägen från Aten till Sparta, för att hämta hjälp från Spartanerna.

Numera har Scania Road Runners tagit över evenemanget och ordnar sedan 2020 också en vinterupplaga. Sommarupplagan gick för 13:e gången och startfältet var som vanligt begränsat till 20 deltagare. Av dem som inte hann få en startplats upprättades en reservlista, där numera åttafaldige Trans Scania-finishern Peter Bengtsson fick sin startplats så sent som på den gemensamma middagen kvällen före loppet.

Flest gånger av alla har Henrik Kockum genomfört tävlingen, hela tio gånger. Mia Thomsen genomförde sin sjätte Trans Scania, fler än någon annan kvinna.

Snabbast i värmen detta år var Victor Lundqvist. Han tog redan tidigt greppet om taktpinnen och höll en stabil ledning tills han springa i mål i Lund efter 33 timmar och 55 minuter.

Johan Johansson var tvåa i mål och bara tio minuter efter honom kom damvinnaren Anna Andersson, som med tiden 36:19 var över 14 timmar före damtvåan Mia Thomsen. 

Anna Andersson. FOTO: Magnus ”BuickaMange” Johansson

Annas make Pål Andersson har vunnit sommarupplagan två gånger och vinterupplagan en gång. Efter att ha varit support åt Anders Norén under Badwater genom Death Valley i USA sprang de direkt efter hemkomsten Gax 100 miles tillsammans. Förra helgen genomförde Pål HUB 200 miles med Anna och support och nu var det alltså Annas tur att själv dra på sig nummerlappen.

Lyssna på intervju med Anna Andersson i podden Ultraaktuellt

Öland Lighthouse Challenge

Med start längst upp i norr på Öland, vid fyren Långe Erik, skedde den första upplagan av Öland Lighthouse Challenge. Den längsta distansen, 100 miles, sprang över hela Öland med målgång vid Långe Jan. För arrangemanget stod den klassiska friidrottsklubben Högby IF, tillsammans med Running Venue.

Högbylöparen David Nilsson, senast med en avbruten VM-mara i bagaget, sprang ultradistans på tävling för första gången på tre år genom att vinna den kortaste distansen, 50 km, på 3:55, före Jonatan Alvaeus. 35-årige David, som tycker att han är för gammal för en ultrasatsning, nöjer sig med Trailvasan 30 km istället för Ultravasan45 kommande helg.

Lyssna på intervju med David Nilsson i podden Ultraaktuellt

För Oskarshamnsparet Madeleine och Jan Waermö slutade dagen med var sin seger, på 50 km respektive 50 miles. Snabbaste dam fram till 50 km var dock Sofia Bylinder, som inte kom i mål på 50 miledistansen.

Motsvarande skedde på damsida på 100 miles, där Anna Hedenfeldt från Växjö skulle ha tagit en överlägsen seger på 50 miles, men istället slutade med DNF på den dubbla distansen efter att fotsmärtor hindrade henne från att fullfölja. På herrsidan blev det en kamp hela vägen, där Johannes Engberg med tiden 20:25:30 bara var åtta minuter före Kristian Kornhag.

Kvinnorna starkast i Trail Genom Skåne

Namnet till trots så gick inte Trail Genom Skåne igenom hela Skåne, till skillnad från nämnda Trans Scania. Den längsta distansen var på 50 km och kallas för TGS50. 

Av de totalt 47 deltagarna var de båda främsta i damklassen, Hanna Kronberg (5:22:27) och Emelie Eklöf (5:25:12) trea och fyra totalt. Damtrea Emma Lindberg var inte heller långt efter.

Åt herrvinnaren Matteo Rossi fanns dock inget att göra. Hans 5:03:16 gav en segermarginal på 18 minuter ner till Niels Holm, med Marcus Josefsson som trea i herrklassen.

Internationella framgångar

Svensk-brittiska kiropraktorn Linn Davies Sahlström vann 100-milesdistansen i den populära tävlingen längs vandringsleden North Downs Way i sydöstra England, en tävling som arrangeras av anrika Centurion Running. Sahlström ultradebuterade för övrigt med en seger i Trans Scania 2011 och flyttar efter tio år i England tillbaka till Sverige nästa år. Nu fick hon tiden 21:35 på en distans som mätte omkring 165 km med över 3 000 höjdmeter.

100 miles med många höjdmeter blev det även för Johan Hartelius, som kom på andra plats i norska Rondane 100.

Skövde Ultrafestival, backyard ultra och snabb Kleist

Skövde Ultrafestival, backyard ultra och snabb Kleist


I helgen gick den 14:e upplagan av Skövde Ultrafestival, med EM-aktuella 24-timmarslöpare och Ivan Bretan som avslutade sitt projekt med 12 24-timmars under 12 månader. I Trelleborg blev 125 av de 217 startande ultralöpare i Backyard Ultra Sydkusten. Dessutom ytterligare två svenska ultratävlingar, där Anders Kleist sprang långt och snabbt i Kolmården.

Skövde Ultrafestival

Som så många andra i början av 2000-talet kom Reima Hartikainen in i ultralöpningen genom K-G Nyströms tävlingar i Trollhättan. 2003 blev det 100 km och när han året efter hade vunnit 24-timmarstävlingen blev han uttagen till VM, ett landslag som han senare själv kom att vara med att leda. 

Inspirerad av de tävlingar han själv och dåvarande hustrun Torrill Fonn deltog i startade de Skövde 6-timmars 2005. Fyra år senare kom det att kompletteras med Skövde Ultrafestival, med discipliner från 6-timmars upp till 48-timmars.

Den senaste 48-timmarstävlingen i Skövde var 2018, men på huvuddistansen 24-timmars var Skövde Ultrafestival värd för åtta riksmästerskap och 2021 även för det första svenska mästerskapet.

I årets 14:e upplaga var det inget mästerskap, vilket också syntes på antalet startande i 24-timmarstävlingen. 9 damer och 14 herrar kom till start, vilket är den lägsta siffran sedan 2017, då RM inte heller var i Skövde.

Therese Fredriksson gjorde sin första 24-timmarstävling sedan hon vann PRT i december, 2,5 km från den indikativa EM-kvalgränsen. Covid- och sjukdomsbekymmer stoppade henne från både SM i Växjö och Viadal, där hon hade hoppats kvala in i EM-laget. Hennes målsättning denna gång, med tanke på den bristfälliga träningen de senaste månaderna, var endast att hålla sig på banan i 24 timmar.

De första 9 timmarna gick bra, men de sista 15 kämpade hon med illamående och svårigheter att behålla energi. Hennes slutresultat på 189,72 km gav henne dock en totalseger.

Lyssna på intervju med Therese Fredriksson i podden Ultraaktuellt

De starkaste insatserna var just på damsidan, där tvåan Anna-Maria Trollsfjord i sin 9:e 24-timmarstävling slog personligt rekord för 8:e gången. Hennes 184,37 km är bara 5,5 km från Maria Norrman Heds åldersrekord i K50.

Åldersrekordet i K60 är bara 800 meter kortare, 188,142 km av Barbro Nilsson från Bislet 2012. Det resultatet placerar henne som 7:a i världen genom alla tider i den ålderskategorin. Lisa Amundsson gjorde i Skövde sin bästa 24-timmarstävling sedan hon slog personligt rekord 2020 och 177,06 km är hennes näst bästa resultat någonsin. 

Lisa har nu de två bästa resultaten i världen i K60 i år och tre av de fyra bästa. 2020 hade hon det bästa resultatet i sin åldersklass och förra året hade hon det andra och tredje bästa. Det är nog därför få som motsäger att Lisa är världens bästa 24-timmarslöpare i sin åldersklass.

Herrklassen vanns av Mikael Jonsson på 186,94 km, trots att han inte var på banan de sista två timmarna.

Det svenska åldersrekordet i Mikaels klass, M55, innehas av Ivan Bretan som i november sprang 224,597 km på Bislet i Oslo. Det var hans bästa resultat i de 12 (!) tävlingar på 24-timmars eller 48-timmars som han har gjort de senaste 12 månaderna. 

I Skövde sprang Ivan med sviterna av den covidinfektion han upptäckte att han hade efter hans förra 24-timmarstävling, i Belfast för en knapp månad sedan. Efter 18,5 timmar och 155,7 km somnade han på en brits och kom sedan inte ut på banan mer. 

Ivans resultat räckte till en fjärdeplats, efter Mats Liljegren (den svensk som har sprungit tredje längst i ultratävlingar genom tiderna, efter K-G Nyström och Andreas Falk) och 24-timmarsdebutanten Christoffer Lejon, som båda nådde över 100 miles.

Lyssna på intervju md Ivan Bretan i podden Ultraaktuellt

EM-klare Emir Halalkic nyttjade Skövde 24-timmars till att springa två 6-timmarspass med nummerlapp. Direktiven från coachen hade lytt första 6 timmar i sub-5-tempo och det andra 6-timmars (timme 12 till 18) snabbare. Det blev exakt enligt plan med 72,6 km och 73,4 km.

En annan som är EM-klar är Louise Kjellson. Hon valde att springa 12-timmars i Skövde. Hon fick tidigt problem med mage och energiintag, men kämpade sig i mål som vinnare på 101,85 km. Herrklassen vanns av Fredrik Sundberg på 117,61 km.

6-timmarstävlingen vanns av Beatrice Taavo, som med 70,12 km gjorde sitt bästa resultat i en 6-timmarstävling men ett par kilometer kortare än mellanpasseringen under PRT 100 km. 

Herrklassen vanns av Oscar Sjölander, även om hans 73,65 km var 3,5 km kortare än hans eget svenska M50-rekord från förra året.

Backyard Ultra i Trelleborg och Nämforsen

Backyard Ultra Sydkusten i Trelleborg, ett arrangemang av Sweden Runners, är en av de allra största backyard ultra-tävlingarna i Sverige. I år kom hela 217 deltagare till start, 125 av dem nådde ultradistans genom att klara minst 7 varv.

Sex stycken fanns kvar efter ett dygn, men sedan föll de ifrån ganska snabbt. Katarina Persson slog ett präkigt distansrekord med 26 varv och 174 km och kom längst av damerna. Robert Aronica, som vann Granan Backyard Ultra förra månaden, slog också distansrekord med 28 varv och assisterade vinnaren Niklas Yjord, som alltså vann på 29 varv. Yjord var trea förra året, en placering som egentligen inte räknas i backyard ultra-sammanhang.

I Näsåker bjöds de 26 som kom till start i Backyard Ultra Nämforsen på ihållande regn. Det hindrade inte landslagsåkaren i längdskidor, Evelina Settlin, att numera kunna kalla sig ultralöpare genom att genomföra 10 varv. Även i övrigt var det kvinnorna som dominerade. Ann Carolina Wiberg assisterade Yann Hellman, som vann på 18 varv.

Kleist snabb i Kolmården

Kolmårdsrundan Trail Run hade i år för första gången lagt till en ultradistans på 69 km. Endast en dam kom i mål, 23-åriga Agnes Sjöstrand. Av de 15 herrar som tog sig hela vägen var det en som var i fullständig särklass. Med tiden 5:45 var Anders Kleist 1 timme och 20 minuter före tvåan Anton Lagerbäck.

Kleist hade före ultratrail-SM i april aldrig sprungit en tävling längre än 45 km, men innan dess heller aldrig förlorat en lång trailtävling. Då kämpade han sig i mål som tvåa efter 74 km. Efter ett andra avbrutet FKT-försök på Bergslagsleden tidigare i somras gjorde han nu alltså sin andra renodlade ultratävling, om man bortser från fjällmaror och dylikt.