Trail och vin i Toscana
Alf Tumble och lillebror Gysing känner på den toscanska asfalten.

Trail och vin i Toscana


Slingrande stigar över Toscanas böljande kullar och undersköna vingårdar. Kenneth Gysing drömmer sig bort från vintern i Svedala till italienska Siena, där sprang han Ecomarathona del Chianti i oktober och lärde sig att spotta ut vin.

Jag ligger hemma i sängen och dagdrömmer, vinterstormen Alfrida ylar utanför huset, får fönstren att skallra. Men jag är långt borta, jag är i Italien igen, i slutet av oktober förra året. Jag blundar och ser mig sitta utanför en bar under en strålande italiensk sol efter att ha gått i mål i Ecomarathona del Chianti, känner hur huden puttrar av nya härliga D-vitaminer. Imman från ölglaset fuktar handflatan när jag lyfter det till en skål.

– Cin, cin, Alf, grymt kutat, säger jag!

Alf Tumble, vinexpert för DN och lysande löpare, höjer blicken från mobilen, lyfter glaset lätt frånvarande, han har den senaste halvtimmen varit fullt upptagen med att försöka hitta resultaten från loppet på nätet. Jag och brorsan har inte lika bråttom med att hitta resultaten, vi hade inte lika bråttom i mål som Alf. Det ska också tilläggas, alla vi tre sprang bara halva distansen, 21 kilometer, men det räckte rätt bra.

– Oj, oj vilka backar, suckar brorsan och tar sig för krampande vader.

– Äsch då, det var värre när jag sprang i Dolomiterna, där var det så brant att man ramlade baklänges när det var som värst, säger jag.

Jag är mån om att ge min lillebror de rätta perspektiven på tillvaron, men det är sällan han är mottaglig för mina ödmjuka reflexioner på löparlivet. Brorsan bara blundar stumt mot solen och tar en rejäl klunk iskall öl. Vi är båda grymt nöjda, klockan är strax efter lunch i den lilla byn Castel Nuovo Berardenga i hjärtat av Toscana, vi har klarat av en förfärlig massa höjdmeter och nu väntar vi på att de som springer maratondistansen ska komma i mål.

Det lär ta ett tag, men vi har absolut ingen brådska, vi är så nöjda så med att bara sitta ner. Halvmaran här är en av de vackraste halvmaror jag sprungit, och helmaran ska vara lika vacker. Banan går på slingrande stigar och grusvägar upp och ner över Toscanas böljande kullar, upp och ner mellan undersköna vingårdar och välansade vinrankor och väldiga cypresser.

Om man sedan uppskattar skönheten i landskapet med alla dess höjdmeter, beror förstås lite på hur man tränat innan. Jag och brorsan hade bara krut för en halvmara den här gången, dessutom hade vi gått en nästan fem timmar lång vinprovarpromenad dagen före. Det låter kanske som ett extraordinärt okonventionellt upplägg inför ett lopp, och det var det.

Men för att ta det från början:

– Vad sägs om att åka till Siena och springa en mara och prova vin med en grupp resenärer, DN:s vinexpert Alf Tumble hänger också på? frågar resechefen på Runner’s World, Patrik ”Ydan” Yderberg.

Det är förstås bara att tacka ja. Jag har alltid drömt om att få se Siena, den urgamla italienska staden som sägs vara grundad av de mytiska etruskerna, med en ringmur från medeltiden runt stadskärnan och ett stort torg i mitten av staden, Piazza del Campo. Där rider man två gånger om året en ”Palio”, en hästkapplöpning, också den med anor från medeltiden, där olika ”hus” i staden representeras av varsin ryttare. Ryttarna rider barbacka, de gör allt för att vinna, segraren vinner en stor summa pengar och stor ära. Det är trångt på banan runt torget, det är farligt, många ryttare faller av hästarna, ibland slår de halvt ihjäl sig.

Samtidigt funderar jag: ”vinprovning och löpning, hur ska det gå ihop?” Jag tycker om vin, jag har med åren lärt mig skilja mellan bra och dåligt vin (dåligt vin blir man sur av, bra vin blir man glad av), men hur få ihop det med löpning?

– Inga problem, säger Alf Tumble, då vi ses på ett planeringsmöte före resan. Man spottar ut vinet när man provar vin.

Jag vet ju det, det känns bara aningens oekonomiskt, och nästintill emot universums ordning och natur. Och som brorsan kommer att säga längre fram, efter att ha spottat ut vin fjorton gånger på olika vingårdar och svalt den femtonde gången:

– Jag tycker nog vin är mycket godare när man sväljer.

Men Alf hade förstås inte klarat sig länge i branschen om han svalt vin varje gång han provat. Han har skrivit om vin för DN i över ett decennium, han provar massor av viner dagligen, och tränar samtidigt löpning på seriös nivå.2017 sprang han första gången under tre timmar på maran, i Frankfurt Marathon. Man skulle kunna kalla honom för en ”spottfåne”, om det inte vore för uselt!

Jag dagdrömmer vidare i sängen hemma med vinterstormen ylande runtomkring, och ser hur vi landar i Bologna. Brorsan är som sagt med, och hans sambo Agneta, och ett glatt gäng vinälskande löpare, som tas emot av guiden Sandy. Brorsans sambo har ingen tanke på att springa något lopp, hon har siktet inställt på att promenera en mil eller så, och fokusera på det italienska köket och vinprovningen. Som det står i programmet inför resan, det här är en resa mer för upplevelse och mindre för prestation. Loppet har för många höjdmeter för att man ska kunna sätta PB, bättre då att hitta ett tempo där man förmår höja blicken och ta in de vackra omgivningarna.

Dagen efter ankomst och buss till Siena och inkvartering på stiliga NH Siena Hotel, ett par hundra meter från ringmuren, åker vi buss ut till den första vingården. Vi får varsitt glas i handen, med ett svalt skimrande vitt vin som ser mycket drickbart ut, och en lång föreläsning om vingårdens druvor i allmänhet och innehållet i glaset i synnerhet. Här odlas det Chianti, och jag erinrar mig osökt en Bellmanfest i Hagaparken något år efter gymnasiet och i ett annat millennium än det nuvarande, då det dracks Chianti Ruffino ur flaskor med bastkorg runtomkring. Jag minns det som ett vin man blev både glad och dansant av, det var på den tiden då man var ung och oförståndig och ännu aldrig hade kommit på tanken att spotta ut vin.

När föreläsningen är slut smakar vi på vinet, och jag kollar in brorsan, och brorsan kollar in mig. Vi spottar ut vinet samtidigt, vi nickar värdigt till varandra och känner oss som ansvarsfulla och vuxna människor. Det är ju också ett lopp i morgon.

Alf och guiden Sandy tar täten och vi vandrar från vingård till vingård, solen bränner trots att det är sent i oktober, vi smakar och spottar så tungorna domnar, och förstår att vin verkligen är en hel vetenskap. Vid den sista vingården så tittar jag på brorsan och brorsan tittar på mig. Hoppsan, där blev det visst en klunk vin i alla fall, och en bit ost till det.Och jag ger brorsan rätt, prova vin i alla ära, men vin smakar ändå bäst när man sväljer det!

Efter fem timmars vinprovarpromenad och middag med pizza blir det inga problem med sömnen. Innan jag somnar tänker jag med viss bävan på hur det ska kännas i benen dagen efter när vi ska springa. Men den morgondagen, den sorgen!

Starten dagen därpå går 9.30, från Piazza Marconi i Castelnuovo Berardenga. Jag älskar italienska, det är en underbar klang i ortnamnen. Det är ganska svalt i luften innan solen gått upp, men stämningen är hög i startfållan. Alf är lite orolig för en krånglande vad, påstår att han har ”gubbvad”, men av det märktes inget på uppvärmningen. Så är han ju också en tonåring i jämförelse med brorsan och mig. Tonårsvad?

– Inget jäkt nu. Jag har varit skadad, jag är egentligen inte i form för en halvmara, säger brorsan på startlinjen.

– Det är lugnt – det är ju själva grejen här, att vi ska springa ihop, i dag är vi ”Brothers in arms”, säger jag.

– Mmm, säger brorsan med lätt frånvarande blick, på väg in i bubblan.

Och starten går!

Det är en alldeles underbar början på loppet, med två kilometers utförslöpning. Vi lutar oss tillbaka och låter benen rulla.

Vi rullar på och rullar på och så planar det ut och så är det roliga slut.

– Oj, oj vilken backe, man kan ju lika gärna gå, suckar brorsan.

Vi går när det är som brantast, löper när det planar ut, rusar när det går utför. Vi är några löpare som följs åt, en kompakt man med silvergrått hår och ben som telefonstolpar springer förbi oss i alla uppförsbackar, men när det går utför så kommer vi ifatt och rullar förbi. Efter femton kilometer och på ett flackare parti börjar vi prata. Mannen kommer från Milano, han berättar att han har sprungit det här loppet i många år, han älskar landskapet, himlens höjd, han blir glad i själen av att springa här. När det börjar gå utför igen, och brorsan och jag rullar ifrån, ropar han, ”I´m sixty years old!” Jag vinkar bakåt, och ropar tillbaka, ”I´m sixtyone”!

– He, he, skrockar brorsan, och vi drar järnet och hoppas att han inte hinner ifatt oss i nästa uppförsbacke.

Vi löper i skuggan längs långa alléer av väldiga cypresser, solen lyser varm, vätskestationerna har allt man kan önska och lite till: vatten, sportdrycker, ost korv, russin, nötter, bananer – italienarna är livsnjutare också när det kommer till traillopp. Det är tuffa uppförsbackar och fantastiska utförslöpor, och snart bara någon kilometer kvar.Det är fint att springa med brorsan, härligt att höra honom stånka och pusta i uppförsbackarna på en ljudnivå ett par decibel högre än jag själv. Alf for i väg som en blixt redan i starten, verkade inget fel på vaden, kan tro han spottade upp sig!

Vi kommer i mål, klockan är inte ens lunch, och vi har redan fixat en halvmara. Vi hittar Alf i solen vid ett bord utanför en bar böjd över mobilen, och sätter oss bredvid.

–Ölprovning, säger jag till brorsan.

–Skulle tro det, säger brorsan.

–Spotta ut?

–Skulle inte tro det, säger brorsan.

–Skål och välkomna, säger Alf.

Ecomarathona del Chianti är över för den här gången. Men hemma i sängen i januari 2019, med en ylande Alfrida utanför, är jag där ännu!

I år åker vi till Ecomarathona del Chianti igen – häng med RW Travel Club!

 

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Löparlyx i Åre! Häng med!

Löparlyx i Åre! Häng med!


Succén från i fjol – häng med Runner´s World på en riktig lyxweekend, från fredag till söndag. Vi springer i Åre med omnejd, med utgångspunkt från hotellet Åre Granen. Ledarstaben i form av RWs chefredaktör Anders Szalkai, ”löparemeriten” Markus Torgebyoch artisten Petter står för innehållet. När vi inte springer så umgås vi över goda middagar eller lyssnar på intressanta föreläsningar.

Precis som förra året har du som prenumerant på Runner’s World 1000 kr i rabatt!

Preliminärt program:

Fredag 13/9                       

15.00 Ankomstträff, samling

15.30 Totthummeln – vandring/löpning uppför (och utför) en av Åres toppar.

18.00 Markus Torgeby föreläsning 19.30 Middag, trerätters (Tillval, dryck– och vinpaket,)

Lördag 14/9

07.00-10.00 Frukost

10.00 Samling för transport till den legendariska Blanktjärnsrundan i Vålådalen.

Vi springer upp till 12 km alternativt går/springer en del av rundan.

Ca 12.15 Transport tillbaks till hotell Granen

13.30 Lunch

15.30-17.30 Anders Szalkai föreläsning + Teknik och intervallpass, alt promenad

18.30 Vin- och musikquiz med Petter

20.00 Middag, trerätters (Tillval, dryck– och vinpaket,)

Söndag 15/9

07.00-10.00 Frukost

07.00 Bonuspass för den som vill där vi springer uppför Åreskutan en bit….

10.00 Samling för transport till löppasset där Markus Torgeby guidar oss genom vildmarken med stop vid hans kåta.

13.00 Lunch, avslut och hemfärd

Begränsat antal platser, Boka här!

Nedan kan du läsa om 2018 års resa!

I början av oktober genomförde Runner´s World en riktig lyxweekend, från fredag eftermiddag till söndag sen lunch, i trakterna kring Åre. Denna lite exklusiva resa hade runt 30 deltagare med ledarna inräknade.

Alla tog sig till hotellet Åre Granen som var utgångspunkten under hela helgen. Efter en kortare samling på tidig eftermiddag kom weekendens första pass och utmaning. Guidade av Markus Torgeby tog sig gruppen upp till toppen av Totthummeln.

Det blev en blandning av löpning och klättrande gång, men väl uppe var utsikten värt allt härligt slit uppför. Precis som under hela helgen jobbade alla deltagarna på utifrån egen förmåga och gruppen hölls samlad. De som ville kunde jobba på lite fortare och sedan vända och få extra träning.
Utför blev det härligt slingrande löpning där några njöt lite längre än andra.

På kvällen stod det förutom en härlig middag en inspirerande föreläsningar med Markus Torgeby på schemat. Markus berättade historian om hur livet tog han ut till trakterna i Åre där han under 4 år levde ensam i en egenhändigt byggd kåta. Det var en gripande historia som sedan under avslutningsdagen fick ännu mer liv, genom att alla på en härlig skogsrunda fick springa förbi kåtan.

Under hela helgen var gruppen guidade av just Markus som berättade sina levande historier och delade med sig av sina tips både inom löpning och livet i stort.

Under andra dagen blev det efter en härlig frukost en kortare biltur för att sedan springa legendariska Blanktjärnsrundan i Vålådalen. En riktigt vacker runda där tjärnens vattenfärg verkligen fascinerade oss, och hela gruppen fick känna på träningsområdet där många av våra genom tiderna bästa idrottare inom konditionsprövningar som löpning, skidor och rodd förlagt sin träning.

Sen blev det en välbehövlig lunch på Granen och lite vila innan det var dags för träning igen. Nu var det Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai som höll i ett teknik och intervallpass.

Kvällen avrundades med ännu en föreläsning, och nu var det Szalkai som berättade om sin maraton karriär och därefter var det dags för vin och musikquiz med Petter innan ännu en kulinarisk måltid avrundade kvällen.

2019 års resa genomförs 13-15 september!

Även i år får du ett par fina valfria löparskor från Icebug. Värde upp till 2000 kr!

Läs mer eller boka här!

Samarbetspartners:

Icebug som har alla skor för att för säker löpning med känsla i skog, på väg och uppför berg.

 

Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Just nu! Mer än halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Häng med Runner’s World på löparläger!

Häng med Runner’s World på löparläger!


(Årets resa är redan genomförd) Vi återkommer med liknande upplägg inför 2020!

Running Camp Visby, Gotland 15–18 augusti (Egen transfer båt/flyg)

Kickstarta höstsäsongen med en inspirerande träningshelg på lyxiga Novi Resort i Visby på Gotland.

Viss löpvana krävs men du behöver inte vara snabb. Vi springer olika typer av pass ihop – anpassade så att alla ska kunna delta utifrån sina förutsättningar. Däremellan äter vi god mat (alla måltider ingår i priset), slappar vid poolen och lyssnar på inspirerande föreläsningar. Ledare är Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai, tillsammans med Peppe Lindholm och Camilla Rahm. 

Det blir ett blandat upplägg där vi springer långt, kort, intervaller och tränar teknik i fantastiskt sköna och varierande omgivningar. Men har också tid för en och annan löpstyrkeövning samt lite rörlighetsträning, främst i form av Soma Move.

PRELIMINÄRT PROGRAM
Alla löpinslag genomförs under ledning av Anders Szalkai, Peppe Lindholm, Camilla Rahm. Fler ledare kan tillkomma och vi täcker in alla farter så du behöver inte vara snabb.

Torsdag 15 augusti
Individuell incheckning från kl 15.00
16.45 Samling med kort information
17.30-18.30 Kort distanslöpning med löpteknikinslag.
19.00 Föreläsning
20.00 Middag

Fredag 16 augusti
07.30-08.15 Morgonjogg
08.15-08.45 Yoga med Peppe Lindholm
09.00-10.30 Frukost
11.00-12.00 Soma Move med Camilla Rahm
13.00 Lunch
16.00-18:00 Löpstyrka i kombination med intervaller
19.00 Föreläsning
20.00 Middag

Lördag 17 augusti
07.30-08.15 Morgonjogg
08.15-08.45 Yoga med Peppe Lindholm
09.00-10.30 Frukost
11.00-12.00 Löparstyrka med Camilla Rahm
13.00 Lunch
16.00-18:00 Kombipass löpning
19.00 Föreläsning/frågestund
20.30 Beach club Grillbuffé

Söndag 18 augusti
07.45-08.15 Morgon Yoga
08.15 Frukost
09.30-12.00 Långpass (alternativ Soma Move 10.30-11.30)
13.00 Lunch och avslutning

NOVI Resort ligger vid Norderstrand och området runt hotellet erbjuder många fina möjligheter för löpning. Längs med havet upp mot Snäck eller söderut mot Hällarna, som är ett gammalt skjutfält med stigar som slingrar sig längs havet ut till Kneippbyn. I närområdet finns också Galgberget och Nordergravar som tillsammans med ”ringmuren runt” får dig att uppleva mycket av det forna Visby.

Resefakta

Vi erbjuder både weekendpaket och dagspaket.

Vårt weekendpaket inkluderar:

  • Logi (del i vald rumskategori)
  • Daglig frukost, lunch och middag inkl alkoholfri dryck och kaffe/te
  • All träning och föreläsningar enligt program

Från 4 995 kronor per person (5 995 kronor om du inte är prenumerant)

Vårt dagspaket inkluderar:

  • Lunch och middag
  • All träning och föreläsningar enligt program

Från 895 kronor per person 

Läs mer och boka här!

Välkommen till RW Travel Club!

Välkommen till RW Travel Club!


Runner’s World Travel Club är mer än en löparklubb och något större än bara ett träningsläger. Fokus ligger på det som löpning i kombination med spännande resmål kan erbjuda. Tänk dig en kombination av pulsen innan ett lopp, skratten vid träningen, musiken i lurarna, maten och drycken på restaurangen efteråt …

Följ med på lugna långpass vid Medelhavets rand, spring intervaller i vingårdar, ta en after run på en takbar i Brooklyn. Tillsammans upptäcker vi nya platser och delar upplevelser genom det vi älskar mest – att springa.

Se våra planerade resor under 2019 nedan och håll utkik efter mer information! Häng med!

 

 

Milano Marathon – bästa sättet att turista på

Milano Marathon – bästa sättet att turista på


Milano Marathon går av stapeln i april varje år. Unikt är att drygt 15 000 av löparna springer loppet som en stafett. I år tävlade loppets sko-sponsor Under Armour, i samarbete med Runner’s World, ut en startplats i stafetten. Nu är loppet avgjort och vi har stämt av upplevelsen med Rebecca Eriksson som fick hänga med till Milano!

Milano Marathon kan även springas som en stafett, vilket drygt 15000 löpare gjorde i år. Loppets skosponsor Under Armour bjöd i samband med loppet ner åtta löpare från Norden som fick chansen att springa loppets stafettinslag i två olika lag. Sträckorna varierade från 7–13 kilometer. Vi ställde några frågor till Rebecca Eriksson som var den lyckliga vinnaren i Runner’s Worlds tävling av resan till Milano Marathon tillsammans med Under Armour.

Rebecca tillsammans med en av sina stafettkompisar

Vad är skillnaden på att springa i lag mot att springa själv?
– Man delar både peppighet och nervositet med varandra och ”slipper” således hålla det för sig själv. Jag älskar att springa lopp på egen hand och känslan av att ha klarat något alldeles ensam. Men som lagidrottare i grunden så vurmar jag för teamkänsla och gemensam kraft. Med en stafett får man helt enkelt det bästa av två världar, både ett eget lopp i form av den egna sträckan samt ett gemensamt mål för alla att försöka nå. Dessutom får man avsluta med en hederlig, svettig gruppkram!

Vilken sträcka sprang du?
– Sträcka två, den var ganska exakt 10 kilometer.

Hur gick växlingen?
– Bra – till slut, haha! Jag gjorde en grov miss och tog mig först till fel växlingszon. Men eftersom jag alltid vill vara ute i god tid hann jag ändå placera mig i korrekt zon tills det var min tur att springa iväg. Själva växlingarna var tjusningen i loppet, att mötas av kompisen som precis sprungit och få en highfive och sista peppen inför sin egen sträcka.

Du sprang ju i Under Armours nya sko INFINITE. Vad tyckte du om skon?
– Den var inte bara väldigt snygg, utan den satt även skönt på foten och hade en perfekt dämpning. Skon känns lätt och ventilerade bra samtidigt som den höll fötterna torra – trots regnet som duggade nästan hela loppet.

Vad tyckte du om att springa i Milano?
– Det är alltid roligt att springa på andra platser än vad man vanligtvis gör, speciellt i nya städer. Jag vill påstå att det inte finns ett bättre sätt att turista än att ge sig ut och springa. Det var en relativt lättlöpt bana med få backar och breda gator att ta sig fram på, och italienarna var glada längs med banan.

Har du några tips eller andra lärdomar för andra som är sugna att springa ett stafettmaraton?
– Gör det, det är kul! Titta bara en extra gång på kartan var din växling ska ske så att du tar dig till rätt plats på första försöket. Och som i alla lopp: sänk axlarna, var lagom nervös, njut av andra löpare och få och ge energi till och från dem genom att ha roligt längs banan. ”Happy runners” smittar av sig.

Rebeccas vinnande motivering till varför just hon skulle vinna resan till Milano med Under Armour Nordics löd:

  • Är nyförälskad i löpning.
  • Sen gammalt förälskad i Italien.
  • Träffar gärna likasinnade och oliksinnade för att bli inspirerad och även få möjlighet att inspirera.
  • Behöver något KUL att se fram emot!
  • Älskar glass och har hört att den ska vara magisk i Milano! 

Nyfiken på skon som Rebecca sprang i? Läs mer om Hovr Infinite här

Run in My World: New York City

Run in My World: New York City


Knox Robinson är skribent, DJ, och en av grundarna till Black Roses Run – en av New Yorks hetaste ”running crews”. Här berättar han om energin som gör att New York ständigt rör sig framåt.

Löpningen som fenomen har förändrats. Löpning är inte längre bara en hobby eller en fritidsaktivitet – något man måste genomlida för att bli av med några trivselkilon. Tack vare några få visionärer i städer runtom i världen har löpningen utvecklats till en egen kultur. En livsstil. En mötesplats som hyllar olikheter och styrka.

I en serie artiklar, som produceras i samarbete med Jaybird, pratar vi med några av dessa visionärer om varför löpning är det bästa sättet att upptäcka en ny stad. Här möter du Knox Robinson. Den förra chefredaktören för FADER magazine är numera verksam som DJ, skribent och mindfulness-expert och grundare av Black Roses Run – en av New York Citys hetaste ”running crews”. Här berättar han med egna ord om hur det är att springa i hans värld.

* * *

”När jag och min partner kom på idén att skapa en icke-traditionell löpargrupp, Black Roses NYC, handlade det inte om att vi försökte ’göra’ något. För oss handlade det om att skapa en plattform för alla de som hakade på löparboomen under 2011 och 2012. Då kom det fram massor av nya löpare från oväntade håll och med olika bakgrund. Black Roses ger dem ett sammanhang där de kan dela med sig av sina idéer om vad löpning och kultur är. Jag vill att Black Roses ska spegla upplevelsen av världens bästa stad ­– en stad ständigt på jakt efter det unika, det vackra.”

Upplevelserna
”Som löpare i New York City måste du delta i och kommunicera med staden som vore den ett levande väsen. Det låter kanske löjligt, men vi väljer alltid rundor som har en speciell, lite dold energi. Vi springer längs vattnet så ofta vi kan. Av säkerhetsskäl och för upplevelsens skull undviker vi trafikerade stråk, även om det vore coolt att hoppa över bilar. Vi är verkligen en del av staden – både den mänskliga och den fysiska.”

”Det är en av anledningarna till att vi älskar att springa längs The High Line, en gammal tåglinje som löper längs västra sidan av Manhattan. Den får oss att reflektera över beständigheten i det vi gör. De ursprungliga träd och grässorter som har planterats på The High Line fanns en gång i tiden över hela Manhattan. Och The High Line var en gång i tiden en järnväg för industrin, och nu är det en park. Saker och ting förändras, och människor förändras. Därför är det viktigt att ta vara på stunden – att ta vara på varje löprunda.

 

Ljuden
”Jag har en bakgrund inom musik, och var tidigare chefredaktör för FADER. New York är en musikalisk stad, tack vare sin kultur. Staden är en smältdegel när det gäller all sorts musik, från jazz och hiphop till salsa och afro-kubansk musik till fantastisk indisk klassisk musik.

Jag lyssnar inte alltid på musik när jag springer. Ibland, som under hårda tempopass, försöker jag att inte fokusera så mycket på puls och fart och stegfrekvens utan istället ta in stadens vibbar – och det får jag energi av.”
”Det är först nyligen som jag har börjat lyssna på musik när jag springer, inte minst tack vare nya, bättre tekniska produkter. Jag lyssnar på två sorters musik när jag springer: antingen en
Jay Electronica mixtape, eller en från Mos Def där han rappar till låtar av Marvin Gaye. Så det blir mest sådant, och så har jag en låtlista med mer spirituell musik som jazz, eller sax med sitar och harpa: Coltrane, Pharaoh Sanders, Carlos Santana. I princip kan det bli antingen spirituell jazz eller musik med lågt BPM, som ’trap music’. Jag har skapat en egen låtlista tillsammans med Jaybird som speglar min upplevelse av att springa genom New York City.”

Smakerna
”Vi har två grundprinciper när vi planerar våra rundor. Dels vill vi att underlaget ska ha en viss struktur; den där råa känslan som väcker fötterna till liv, som man hittar i hamnen i Brooklyn eller på en byggarbetsplats efter stängningsdags. Dels vill vi att våra rundor ska avslutas på en riktigt bra restaurang – som i sin tur gärna får ligga ett stenkast ifrån en skivaffär.”

Loppet
”Jag har sprungit New York City Marathon 9 gånger. Att springa världens största maraton med över 50 000 andra löpare gör dig omedelbart till en del av New York. Man känner direkt en samhörighet med staden, och inte bara rent fysiskt. Att springa genom New York är en fantastisk upplevelse, som mycket väl kan vara i paritet med att få se sina barn födas.

Veckan före loppet förbereder sig hela staden för maran, räcker ut en hand, välkomnar dig. Som en gång i slutet av ett träningspass när en taxi började köra jämsides med mig. Efter ett tag lutade föraren sig ut och ropade: ’Looking good!’

New York City och dess invånare respekterar dig när det drar ihop sig mot maran. Det betyder däremot inte att cyklister och taxichaufförer inte försöker köra över dig, eller att dina kollegor inte blir trötta på att lyssna på ditt träningssnack. Däremot kommer okända människor att hälsa på dig, berömma dig för din insats och försäkra dig om att det kommer att gå bra på loppet.”

* * *

Läs mer i Runner’s Worlds och Jaybirds artikelserie om löpande visionärer i Tokyo, London, och Chamonix och om hur de utvecklar löpningen som kulturellt fenomen.