Va fan är problemet med folk?! Varför flyttar de inte på sig, är de lobotomerade, har de ingen hyfs eller skam i kroppen?! Jag förstår inte väjningsreglerna bland fotgängare. Varför skall alltid löparna vara den som måste väja. Den person som inte har bråttom, rörelsehinder eller bara njuter av en lugn promenad kan väl för i helvete hålla sig till sidan av trottoaren alternativt ta ett simpelt steg åt sidan ibalnd. Måste ni alltid gå i bredd som om det var ni som ägde stället?! Likadant i city när ”out of towners” kommer fem i bredd i gallerior och passager utan nån som helst respekt för andra som har lite mer skyndsamma ärenden på lunchen. Värsta är nästan när man fått ögonkontakt och de ser att man kommer men väljer ändå att preja ner en i rännstenen. Ska sluta skrika könsord & peka finger åt dessa hänsynslösa bufflar och i fortsättningen kommer jag köra en regelrätt NFL tackling på nästa idiot som kommer i min väg….
Har länge letat ett ord för dessa tölpar i samhället tills min kära kollega Peter hittade ordet Blockmongon i nån Urban dictionary efter en Falling Down som han hade under mellandagsrean då han skulle ut & köpa lunch i Stockholm city. 

Nåväl, nu är jag nere i Cannes för en 9 dagars semester med familjen. Fantastiskt att få ett litet miljöombyte. Att det sen är 13-15 grader i skuggan här nere samt 17 grader i vattnet gör inte saken sämre. Min tränare Pasi skickade dessutom ett mycket inspirerande schema med löpfokus. Det spritte lite i benen idag så jag valde att köra ett av de 4 st 8 kilometers snabbdistanspassen jag ska få till här nere. Tyvärr var det kuling idag så det blev lite tuffare än väntat….men splits på 15:55 ut och 15:05 hem med relativt låg puls ( 85%) får ändå ses som godkänt efter en trasslig resa.

Mike 

Ska ärligheten fram så har jag aldrig varit mycket för långpass inom löpning. Samma gäller för cykel och simning. Jag kör hellre dubbelpass, dvs 12 km på förmiddagen och sen 15 km på kvällen. Funkat kanon än så länge…man slipper den sega känslan av att vara ute i 2h i sträck men får ändå den uthålligheten i benen man behöver.
Har alltid varit en extremt rastlös person så egentligen passar nog den här sporten mig ganska dåligt. Men det är nog kanske det som gör den så utmanande och tilldragande också?! 

Idag tänkte jag alltså testa att springa lite längre än vad jag gjort på länge. Valde att först ta ett varv på Djurgården, sen fortsätta runt Riddarfjärden om knät tillät.
Inte sprungit på några dagar så jag fullkomligt flöt fram på fantastiskt pigga ben, höll ca 4:30 fart första 12-13 kilometrarna utan att ens gå över 140 bpm (74%). Efter Västerbron tryckte jag på fast utan att lämna komfortzonen. På de sista 5 kilometrarna höll jag 3:55 fart i snitt trots att det är vissa backar. Gick inte över min tröskel förrän på sista kilometern då jag hade en 500 meters lång uppförsbacke att tampas med. 
Kom hem och hade avverkat 18.5 km på 1:20h med en riktigt skön avslutning. Inte ofta man får ha den känslan efter ett långpass. (Jag vet att det är lite kort för att räknas som långpass men vafan gör man med oklara skadebekymmer?)
Nu med detta formbesked kan jag äntligen börja lägga in mer mängd igen i schemat och börja köra på seriöst igen med löpningen.

Denna vecka är det vilovecka fortsättningsvis. För mig innebär det hålla igång med träningen men inte köra saker som sliter för mycket. Kommer sannolikt cykla imorgon, köra styrka på onsdag för att senare gå ut på kvällen och skjuta ut mig ordentligt. På torsdag kommer jag antagligen vara yxbakis och förbanna allt och alla. På fredag sticker jag & familjen ner för 9 dagars semester i Cannes. Då kommer det bli sinnessjukt mkt träning. Älskar växthuseffekten, det sägs vara 18 grader i vattnet där nere.

//M 

Vaknade upp täppt i näsan precis som jag gjort varenda morgon nu i tre veckors tid. Nös femtioelva gånger och förbannade årstiden. Är inte sjuk men nåt skit är det, antar att det är allt damm man vistas tack vare att man är inomhus hela dagarna plus min klorallergi. Efter varje simpass lider jag av 2-3 dagars hösnuva. Har fått speciell nässpray för detta men inget hjälper. Antar att det gäller att gilla läget och härda ut tills ute säsongen äntligen drar igår. 

När erbjudandet att springa 8 lugna + 6 hårda kilometrar erbjöds imorse så lät det lockande trots att jag kände mig hängig. Har en tendens att känna mig lite bakfull i kroppen efter en vilodag, vet dock att det släpper efter några kilometer.
Har haft problem tidigare att springa lugnt, blir väldigt lätt uttråkad och har problem med att bli omsprungen. Idag höll vi dock planen & de första 8 kilometrarna gick i ca 4:45 fart vilket för mig resulterar i 130 bpm (70% av max). Planen var sen att ligga i 4:00 fart hem, vilket vi också öppnade i. Kändes lekande lätt och efter tre kilometrar ökade jag farten lite då min puls var fortfarande låg (162). Höll runt 3:50 på de sista två vilket var ansträngande men inte obehagligt. När vi väl var framme så hade 14 km avverkats på lite över 60 minuter. Var trött men inte helt färdig, dessutom hade jag inte känt av mitt knä på hela rundan. Fantastiskt känsla att känna sig stark och att ha krafter kvar efter ett pass.

Nu stundar Julafton imorgon. Oklart om man får till nån träning då. Inte ens jag är så sjuk att jag sätter mig på Trainern kl 22-23:00 och bombar intervaller. Eller så är det precis det man ska göra så grannarna verkligen får ett kvitto på att man är sjuk i huvudet?!

Annars har veckan flytit på bra träningsmässigt….
Måndag – Cykel, trappa 1.2.3.4.5.4.3.2.1 min. 300-325 watt i snitt på samtliga.
Tisdag – Simning 60 min på lunchen + Löpning 4*3 km tröskel på kvällen.
Onsdag – Styrketräning Ben & Bål på lunchen + Simning på kvällen.  
Torsdag – Vila
Fredag – Löpning lätt distans 8+6 km.
Lördag – Cykel 8(3+2+1+0:30) alt löpning lätt distans 10km (Om tid finns).
Söndag – Simning 90 min + Löpning distans 25 km (flyttas nog till måndag).

God Jul kära vänner & läsare! 

//Mike

Jag är en stolt skapare av en löpargrupp som ses på tisdagar och kör kvalité. Jag har uppfattningen av att man pressar sig mycket hårdare i grupp än vad man klarar på egen hand. Egoistisk som jag är ses vi kl 20:00 i Lill-Janskogen, då har jag hunnit lägga mina barn och hunnit hjälpa till lite i hemmet. Jag kallar det för en föräldra anpassad tid….köra direkt efter jobbet är inte aktuellt om man ska behålla husefriden. Ej heller på morgonen. Dessutom vill jag träffa barnen så mycket det går, det är väl därför man har skaffat dem?! 
Gruppen heter Terrible Tuesdays. Innebörden i namnet skiftar för olika människor. En Irländsk kollega upplyste mig att så heter Tisdagar på Irland. Det är då alkoholen har gått ur kroppen från helgens krökande. Allt som finns kvar är en hemsk kemisk ångest. Även bland folk som festar hårt på ecstacy har namnet en liknande innebörd. Kanske inte riktigt vad jag syftade på när jag skapade gruppen utan jag tyckte bara det lät coolt eftersom vi skulle köra så hårt att vi mådde riktigt jävla dåligt. Alltså må ”Terrible” på engelska….

Idag hade jag mailat ut att det var 4*3km tröskel med ca 90-120 seks vila. Tidigare har vi kört lite kortare intervaller, fartlek alt backar. Då har deltagarantalet varit ganska högt. 
Kanske borde insett att 12 km i hård fart inte passar alla, så att det bara blev jag och David ikväll kanske inte var så överraskande. Lätt att bli fartblind när man är mitt uppe i sin grundträning. Hur som helst så gick passet idag fantastiskt bra, inte bara gick det relativt fort utan vi hade en fantastisk kontroll genom hela. Splitsen ikväll blev 11:55, 11:30, 11:30 & 11:15. Då var det på en ondulerad bana, glansis på vissa håll samt 2-3 vändningar per 3:a. Pulsen var låg & känslan var fantastisk. Knät bråkade minimalt, vilket var en seger i sig. 

Kan verkligen rekommendera detta pass, se bara till att ni inte far iväg på första 3:an ej heller ger efter om löparglädjen infinner sig på de två första. Spar på krafterna. Den sista är tuff nog som det är….

//Michel

December, vilket skitmånad! Jag tror vi kan enas om att julen är barnens högtid & inte de vuxnas. Är det inte julbord, så är det julfest, släkträff, julklappsångest eller allmän mörkerdepression. Träningsschemat är svårt om inte omöjligt att hålla. Man får stryka pass om vartannat och de man väl får till blir av ganska medioker karaktär.

Efter ha rivit av barnkalas med sonen och lilla Julafton hos en nära väns familj var jag ganska wokad när jag väl kom hem. När barnen väl krashat i sina sängar kände jag mig snarstucken, rastlöst och frustrerad. För allas trevnad bytte jag om och rev av veckans cykelpass. Under vintern cyklar jag endast en gång i veckan ute på inglasade balkongen för att hålla cykelmusklerna vid liv. Blir väldigt varmt där ute så det brukar sluta med att jag sitter i t-shirt med alla fönster borttagna. Grannarna mitt över måste undra vad det är för miffo som sitter på en lördagkväll och sliter som en hund på balkongen. Jag bjuder på den….
Förre vintern cyklade jag inte alls utan rodde som substitut. Märkte dock under det gågna året att jag är en för svag cyklist och att jag måste lägga in mer cykel i schemat. Min tränare Pasi är en väldigt stark cyklist med stor erfarenhet så vi ska nog lyckas få till den pusselbiten under 2012 för att göra mig mer komplett som triathlet. 

Huvudpasset idag var 6(3:00, 2:00, 1:00, 0:30) 1 min aktiv vila mellan varje set. Repsen körs i en följd dvs 6:30 min mellan vilorna.
3:an körs i Ironmanfart, 2:an i tempofart, 1:an i hårt intervall tempo, 30 sekundaren körs i maxtempo. För mig innebär det i 240 watt & 80 kadens på 3:an, 275 watt och 90 kadens på 2:an (samma växel som på 3:an), 300-310 watt på 1:an och 95 kadens (en klinga mindre), 330-340 watt på sista biten & över 100 kadens på sista. Pulsen var låg idag, hade 140, 145, 155 resp 160 bpm på de olika trappstegen. (Min maxpuls är 190)
Watt angivelseran kommer från min trainer som är en Tacx Flow, antar att den inte är i närheten av det exakta watt tal som jag trycker men den är åtminstone konsekvent för min cykel vilket ger mig ett vettigt jämförelsetal efter varje pass.

Nu ska jag kolla färdigt på Troja som jag började se på balkongen ihop med dånande pudelrock från min Spotify slinga. Mötley Crue & Guns and Roses är grymt att träna till.

//Nikki Sixx 

Då och då brukar min coach Pasi Salonen slänga in ett test för att stämma av formen på sina adepter. Idag var en sådan dag, 5 km snabbdistans på schemat. Tyvärr usel uppladdning för det, gillar vara fräsch och få en bra tid som boostar självförtroendet.
Haft som en kraftig hösnuva tack vare en klorallergi jag verkar ha utvecklat, ungarna för oväsen som ett vägbygge om nätterna och jag har tränat lite för hårt relativt den vila jag kunnat unna mig senaste dagarna. Nog med ursäkter, så här ser dagarna ut för de flesta småbarnsföräldrarna antar jag. Mitt enda egentliga hinder är som jag tidigare nämnt är knät. Lyckades dock hitta tejp på jobbet och skapade därmed lite tryck strax under knäskålen. Har fått lära mig att det avbelastar senan.
Som sällskap hade jag med mig min vän Henrik som skulle köra 3*2km tröskel. Henrik är en hård jävel av den gamla skolan, hans skalle vägrar acceptera den fart hans ben kan producera vilket alltid leder till att han ger 110%. Folk snackar om att talang skulle ha med ens genetik att göra. Jag påstår att det till 99% handlar om psyket. Vill man så kan man i konditionssporter……åtminstone på amatörnivå. Man behöver inte vinna på DNA lotteriet för att springa milen under 40 minuter. Det kan nog de flesta göra om man ger sig faan på det?!

Hur som helst, 18:33 min på ett frostigt & blåsigt Stockholms Stadion. Öppnade ganska försiktigt i 3:40 fart. Hade en mycket bra känsla fram till 3 km då andningen blev mer och mer ansträngd. Benen var pigga och knät kändes kanon men fick inte till det flåsmässigt. Farten sjönk något och pulsen skenade, fick kämpa som ett djur för att hålla 3:45 fart sista tre varven. Normalt ska jag vara hyfsat ”bekväm” i de farterna på så kort distans.
Ingen höjdartid men alla dagar är inte den bästa för att testa formen på. Får nöja mig med att jag fick till ett vettigt tempopass utan skadekänningar.

Nu blir det vila från löpningen i två dagar. Cykel samt styrka imorgon – simma på lördag om jag lyckas hitta tid för det.

Mike