Snabbdistans
Då och då brukar min coach Pasi Salonen slänga in ett test för att stämma av formen på sina adepter. Idag var en sådan dag, 5 km snabbdistans på schemat. Tyvärr usel uppladdning för det, gillar vara fräsch och få en bra tid som boostar självförtroendet.
Haft som en kraftig hösnuva tack vare en klorallergi jag verkar ha utvecklat, ungarna för oväsen som ett vägbygge om nätterna och jag har tränat lite för hårt relativt den vila jag kunnat unna mig senaste dagarna. Nog med ursäkter, så här ser dagarna ut för de flesta småbarnsföräldrarna antar jag. Mitt enda egentliga hinder är som jag tidigare nämnt är knät. Lyckades dock hitta tejp på jobbet och skapade därmed lite tryck strax under knäskålen. Har fått lära mig att det avbelastar senan.
Som sällskap hade jag med mig min vän Henrik som skulle köra 3*2km tröskel. Henrik är en hård jävel av den gamla skolan, hans skalle vägrar acceptera den fart hans ben kan producera vilket alltid leder till att han ger 110%. Folk snackar om att talang skulle ha med ens genetik att göra. Jag påstår att det till 99% handlar om psyket. Vill man så kan man i konditionssporter……åtminstone på amatörnivå. Man behöver inte vinna på DNA lotteriet för att springa milen under 40 minuter. Det kan nog de flesta göra om man ger sig faan på det?!
Hur som helst, 18:33 min på ett frostigt & blåsigt Stockholms Stadion. Öppnade ganska försiktigt i 3:40 fart. Hade en mycket bra känsla fram till 3 km då andningen blev mer och mer ansträngd. Benen var pigga och knät kändes kanon men fick inte till det flåsmässigt. Farten sjönk något och pulsen skenade, fick kämpa som ett djur för att hålla 3:45 fart sista tre varven. Normalt ska jag vara hyfsat ”bekväm” i de farterna på så kort distans.
Ingen höjdartid men alla dagar är inte den bästa för att testa formen på. Får nöja mig med att jag fick till ett vettigt tempopass utan skadekänningar.
Nu blir det vila från löpningen i två dagar. Cykel samt styrka imorgon – simma på lördag om jag lyckas hitta tid för det.
Mike
