Tjejmarathon kommer bli helt fantastiskt!!! Har fotat området där målet är och det hus vi hoppas få låna av Albert Engströms förening.
Stort tack till Lotta på L8 i hamnen som hjälper oss på plats.
Vi åt nyfångad torsk i skirat smör och en massa god choklad och har stämt av en del inför den 16 juni. Se och njut!
Ebba testar målrakan.
Idag är en helt ledig dag. Nästan! Jag, lilltroll och hjälten är ute och rekar Tjejmarathonbanan. Starten är satt och nu ska vi reka målet och hälsa på en av våra eldsjälar- Singö Choklad.
Det är mycket att kolla upp och stämma av. För mig är säkerheten À och O och Ö.
Vi behöver reka att vi kommer åt leden med bil på vettiga ställen för att leverera mat o dryck till tjejerna.
Bland en massa annat!
Här får ni ett smakprov på Roslagsleden cirka 100 meter efter start!
Jag sov över nio timmar i natt. Jag nästan flög ur sängen vid åtta. Sådär farligt utvilad. Började med 3 timmars jobb och frukost parallellt. Vid 11.30 längtade jag ut i solen och det var dags för mina intervaller. Jag är utan Garmin just ni så får förlita mig på Runkeeper. Den fixar bara 250 meter och 500 meter och uppåt så jag devierade från ursprungsplanen om 400 meter x 10 till 500 meter.
Igår körde jag lite styrka under Maddes övervakning. Det blev inte helt otippat lite jobbigare än vanligt men fick in några nya jättebra övningar att dona med. Var bara skönt öm lite här och var men hade definitivt inte ätit tillräckligt.
Nåväl. Ursäkter ursäkter. Jag värmde upp och fick sedan plocka av mig. Jag hade redan shorts och ursäktar alla berörda som bländades idag.
8 x 500 meter var alltså tanken och jag hade någon falsk illusion om att det skulle gå med flygande fart men se nej.
Jag landade på ett snitt om 4:29 fart. Det kändes inte lätt någonstans förutom de första 100 meterna varje intervall. Nä fy fabian. Men! Så tänkte jag att ju långsammare man är, desto snabbare kan man bli i relativa termer. Jag vet var jag är på väg och vad målet är med dessa typer av intervaller. Nu är det bara att börja jobba. Maj kommer bli tuff.
Resten av dagen lyckades jag göra apoteketärenden, plocka upp min lilla lorpa som sovit hos mormor och införskaffa allt man behöver för en uteplats med sol hela dagen! Frön, jord, lecakulor, pelargoner, varsina handskar och sopkvast. Ebba fick en jordgubbsplanta som om hon inte slaktar den kommer ge fina gubbar i sommar där den kommer bada i sol här utanför. Woppa vilket kap den här lägenheten är!
Bästa Helena kom hit och vi röjde i solen och satte de fina pelargonerna och åt god kycklingsallad. En riktigt skön dag och ändå har jag fått en massa gjort.
Imorgon bär det av till Grisslehamn för Tjejmararek. Tjejmarathon som listas i SvD’s helgbilaga ” A perfect guide”. Hoppas ni har en fin Valborg!
Helt ärligt- jag var helt utmattad imorse. De senaste två veckorna har jag använt varje skrymsle av huvudet får att få ihop min halvtokiga vardag. Det är som lägga ett pussel där bilden ändrar skepnad och antalet bitar ökar hela tiden. Och visst pratat vi om det. Livspusslet. Alla har vi våra bitar att passa in i läggandet. Ramen ändras. Bilden ändras. Mittbitarna- de vet vi inte vilka de är ibland förrän vi inser att kantbitarna var helt fel.
Det tar tid att lägga en stor blå himmel eller en massa grönt. De kan vara i kanterna. Men för mig är de i mitten. De senaste två veckorna har jag slarvat med det blå och det gröna. Hjärtat har varit med. Men jag har lagt massa plåtter. Massa små detaljer. Inte tagit ett steg tillbaks.
Så fort jag och Ebba tog oss över den första Färisten vid Tånglöt ute på Järvafältet så sjönk axlarna ned. Ebba såg vitsippor och sprang ut i skogen. Jag gick på orienteringsskola här när jag var 7-8 år och plötsligt kände jag mig så hemma fast jag inte varit i det här områden sen dess mer än på hästryggen en bit bort. Stigarna som slingrade sig iväg. Det slog an på någon sträng långt inne och det var inte långt till tårarna. 
Det är så enkelt. Solen sken. Det grönskade och fåglarna kvittrade. Vi plockade blommor till mormor, kastade sten i vattnet och när vi så såg den första Silvakontrollen så förklarade jag för Ebba vad orientering var och självklart ska hon och jag, precis som jag och pappa gjorde, trim-orientera tillsammans.
Vi knatade på längs en solbadande grusväg mellan fälten och skogen fram till Råcksta där Friluftsfrämjandet har en jättefin fikastuga. Min mamma är också medlem, precis som Ebba och jag och var där och hjälpte till vid serveringen. Det såldes våfflor och kafffe. Kartor och choklad. Så enkelt. Så fantastiskt. Vi satt där och tittade ut över Översjön med medhavd matsäck kompletterad med kaffe och kexchoklad. Hela alltet kostade 25 kronor och var värt miljoner.
Jag blir så förvånad att det inte är fler ute. Att inte fler njuter av detta fantastiska enkla. Friluftsrämjandet behöver hjälp med bemanning av den här caféstugan. De kan inte ha öppet så mycket som de vill på grund av underbemanning. Det känns så sorgligt!
Jag hade kunnat stanna därute hela eftermiddagen. Det var så lugnt och fridfullt. Långt ifrån allt. Nära till allt. Inte så mycket intryck. Bara de viktigaste. Pusslet. Jag lade stora, fina, varma, lugna bitar i mitten idag. Som gör att plåttret hamnar lite utanför.
Pusslet blir aldrig klart. En dag är det färdigpusslat och då läggs du i kartongen vad du än håller på och sätter ihop för tillfället. Tills dess- pussla glatt men välj bitarna med omsorg.
En mycket viktig pusselbit.
Nu har det gått två veckor sen TEC. Jag har sprungit en sisådär 23 kilometer totalt på de här 13 dagarna fram tills igår. Har känt mig pigg i kroppen men i övrigt har det varit för mycket av allt så det har varit bra att ta det lugnt med träningen.
Med PwC Fun and Charity Run avverkat blir det lite lugnare på jobbet och jag har ingen avsikt att fylla på de luckorna. Hellre jobba mindre och ha mer tid för Tjejmarathon och min egen träning.
Det är 11 veckor till Jubileumsmaran och 4 veckor till WorkoutÅre. Till WorkoutÅre måste jag ha ben som klarar skutan två gånger på 4 dagar och gärna att orka vara med på flera av alla de inspirerande pass som hålls. Uthållighet är inte mitt problem så mitt träningsfokus är på fart och backuthållighet just nu. Samtidigt fokus på att ha stabilitet och styrka för att bibehålla en bra löpteknik och smidighet och rörlighet som ju inte är mitt problem direkt. Skademässigt är det min nerv som trasslar men nu vet jag om den och behöver inte bli överraskad som jag blev efter 3 mil på TEC. Hur jag ska få bukt med den vet jag inte än och har inte fått några raka svar men hoppas få en tid hos Kiropraktorkompaniet i veckan. Jag har inte lyckats ta mig tiden efter TEC med allt annat att ta mig dit men sätter stort hopp till att Micke ska kunna komma med ny input till vad det är jag ska göra för att få bukt med den!
Så med det sagt så var det dags för backträning igår. Sicken tur då att jag var på Lidingö! Medan tjejerna tuggade på i spåret så passade jag på att se vad den här beryktade Abborrbacken hade att erbjuda. Jag räknade ut att jag inte skulle hinna med 10 vändor och hinna tillbaks tills vinnarna skulle gå i mål men med 4 km jogg dit, 6 vändor upp och ned och jogg tillbaks skulle jag ha tid att slappa i solen och se både dam och herrvinnarna gå i mål på 26 och 50 kilometer.
Backen är 550 meter lång och toppen mäter 48 meter över havet. Gott så. Kom dit via andra sidan och mötte massa löpare på väg ned efter bataljen uppför. Mötte tjejerna när jag var uppe på toppen och hann heja på dem! De såg fräscha och pigga ut.
Jag fortsatte ned och fick nog kommentaren ” du springer åt fel håll” sisådär en 3 gånger :). Sen började jobbet uppför. Jag hade bara 5 kilometer i benen och jag vaknar liksom inte till förrän efter en mil så klart det var segt. Upp och vände ned. Ja det finns inte så mycket mer att säga än att jag tog mina 6 vändor och den sista var tung såklart men..helt ok!
Lycka är att le genom tårar när du gråter men likaså att orka pinna på efter att ha trampat 2,5 kilometer backe. Jag joggade tillbaka över Lidingö Golfbana sneddade nedanför Karins Backe och hann se alla fyra tidsvinnarna. Alla som går i mål är ju vinnare!!
Hann också krama om mina Lidingövänner, Anna Tarandi, Jessica Lindén tillika speaker och Niklas Andersson som jag plågar med Lidingöloppet on Tour frågor jämt i ständigt! :). Dessutom Rafael Askros som fixat platser till tjejerna – TUSEN TACK igen!
Veckans träning
Målet är att köra 4 löppass i veckan. Mer går inte just nu med en liten tjej. När jag blir pensionär, då kan jag nog börja träna mer som de här Kajsa Berg och de andra ultrarävarna!
Måndag 400- ingar. Kommer bli en chock. 10 stycken på vår löparbana här bredvid. Springa fort, hur var det nu?
Tisdag- vila med rörlighetsträning. Mycket öppnande rörelser.
Onsdag- Distanslöpning med jobbet.
Torsdag-styrka med kettlebell
Fredag- tänkte backintervaller i Hammarbybacken tidig eftermiddag? Någon sugen?
Lördag- vila och heja fram alla jag känner på Kungsholmen Runt. Hjälten springer 10 km!
Söndag- lugna 25 km med Tjejmaragänget om intresse finns. Om inte så kör jag en 15 km stegrande själv. Att öka tempot mot slutet på ett längre pass ger mycket.
Japp. Det var planen. Nu ska jag genomföra den bäst det går.
Idag står det utflykt med Ebba på schemat och sen deklaration ikväll. Sen sova.
Lidingö Ultra slår deltagarrekord idag! Över 700 löpare varav 232 springer 26 därav mina 5 tjejor!
Solen strålar över den fantastiska banan som går upp upp upp o sen ned men mest upp fast start och mål är på samma plats? Hur är det möjligt?? Bara på Lidingö!
snyggaste teamet
Running
Sweden är bästa farthållarna
Tjejerna lyser ikapp med solen och har kämpat så duktigt alllihop. Grymt impad! Mer kommer sen!
Ögonlocken var lite på svaj imorse och inte funkade Hemköpkortet i taxin…. Ute hos mitt idrottsförbund var jag dock mitt fokuserade revisorsjag och gjorde det vi revisorer gör bäst- hjälper våra kunder.
Väl inne på kontoret möttes jag av ett paket innehållande 10 snygga tröjor varav fem kommer pryda fem grymma Tjejmarathontjejer som springer Lidingö Ultra imorgon. Jag ska skriva ett helt inlägg om tävlingen imorgon!
Är så otroligt glad efter igår fortfarande och gläds speciellt åt alla pengar som nu kommer Stadsmissionens viktiga verksamhet till gagn. Här kan du läsa vad alla på PwC Fun and Charity Run sprang in pengar till. Som Joanna från Stadsmissionen berättade igår på prisutdelningen så kan en fritidsaktivitet på ett fantastiskt sätt stötta ett barn i en familj som har det svårt. Genom att delta i en verksamhet med andra kan de få möjligheten att få känna sig sedd, känna meningsfullhet och växa som person.
Många familjer i Sverige har inte den ekonomiska möjligheten att låta barnen spela fotboll osv. Känns värt vartenda gruskorn i ögat idag att ha bistått med denna insamling.
Värmer gör det också när en av många de löpare som inte kunde komma igår kompenserar- som Anneli, läs här.
Solen gör sitt också för att värma en mycket trött Annie idag. Och kärleken värmer den med. Som alltid min största lilla kärlek som ska till tandläkaren med både mamma och pappa idag har hon bestämt.
Jag värms och myser över all rörelseglädje som är runtom mig nu.
Så tröttheten är väldigt ytlig. En lugn eftermiddag och kväll med god mat och häng med två av de bästa, hjälten och Madde. Ni vet hon med kaveln från TEC :)! Hoppas ni har en riktigt fin kväll och helg inplanerad- gör gott, do good på ditt sätt!
Mitt mantra nu och alltid som nu hänger i köket.
Win för alla löpare som hade roligt och gjorde gott för sin hälsa. Win för Stadsmissionen som fick in pengar för sin viktiga verksamhet.
Min hjälte grejade 10 kuperade kilometer 8 månader efter levertransplantationen och mina funktionärer var helt fantastiska!
Och Running Sweden var fantastiska som vanligt!
Fina Sara och Kent kom och tyvärr hann jag inte hänga med dem men de verkade haft kul!
Nu sova för imorgon är jag revisor igen! Godnatt!
Det här med event är inte helt nytt för mig. Men att kombinera jobb som revisor med att jobba och vara ansvarig för vissa bitar på event. Det är nytt. Att det rasar in massa nya uppgifter och folk blir sjuka det är en utmaning även för en yogi. Sen lade alla skrivare i hela huset av på jobbet förutom på kontorsservice. Aummm.
Men nu är vi på väg till Solvalla. Över 200 löpare, kunder och anställda blandat. Jag har bjudit in flera och ser fram emot att heja på dem och kollegorna. Springa? Jag? Nej jag har ansvar för ca 20 funktionärer från oss och från Stadsmissionen.
Running Sweden roddar själva tävlingen där PwC för varje km sprungen donerar 25 kr till fritidsverksamhet för barn i familjer som har det svårt. Känns väldigt bra.
Det ska bli väldigt roligt idag, om än ett prov på den logistiska förmågan. Jag har jobbat hårt den här veckan och förra med och är riktigt trött nu. Ska bli skönt med lite långhelg.
Hoppas få fina bilder från tävlingen och en fin bild på mig och vår prisutdelare som är en av våra bästa idrottare tillika PwC-anställd! Ha en fin dag!
Det är en helt galen dag idag. Får berätta mer sen. Stängde dörren till lägenheten med ett löfte att så snart alla mina uppgifter är klara idag vid åtta ikväll ska jag hem och städa innan jag däckar.
På väg till dagis mötte vi på andra sidan vägbanan en tjej som nog sprungit runt sjöarna. Hon lade på en fartökning och så saktade hon ned och stannade flämtande, rödrosig och böjde sig framåt sådär som man gör innan hon fortsatte gå. Och hon log stort.
Och mitt hjärta bara snörper när jag ser sånt. Jag vet precis hur det känns, jag älskar att få ta del av att fler upplever den där magiska känslan av trötthet, styrka och glädje efter en löprunda. Känslan av att allting är möjligt.
Mitt mantra idag…tamtatam
Jag trodde jag var på väg in i en liten dipp igår. Men så kom jag på vilken vecka det var… Aha! Och så blev det en toppendag.
När jag både hämtar och lämnar på dagis så är det snabba ryck på jobbet. När jag vill hinna träna OCH umgås på ett bra sätt med Ebba får jag vara kreativ.
Igår jobbade jag intensivt och effektivt till 14.30 och fortsatte svara på mail på väg till dagis. Bytte iofs om hemma först för det var pysselkväll. Jag gick lös på ett trasigt staket och sen åt vi varmkorv i vårsolen. Ebba var täckt i damm, ketchup och smuts så medan hon badade passade jag på att träna på badrumsgolvet. Det hade högt underhållningsvärde.
Mysigt i sängen med ABC-boken och när hon sen somnade själv så kastade jag mig över funktionärsschemat fram till läggdags. En helt vanlig fullspäckad dag. Och jag är full av energi. Hur? Jo såhär:
8 timmar här
Varje morgon sånt här.
Massor av det här
Mycket frisk luft i terräng
Och det viktigaste av allt: insikten av att det inte gör något om jag inte hinner allt jag tänkt göra, bara jag hinner med att vara precis där jag är!
Ha en fin onsdag!
