24 varv innanför murarna
Knast Marathon har genomförts sedan 2007, främst för interner men också för ett begränsat antal besökare. Initiativet togs av en sport-förening för att locka interner att träna distanslöpning. Projektet har varit väldigt lyckat. Andelen återfall efter utsläpp för interner som deltagit i projektet är betydligt lägre än genomsnittet. En stor del av internerna som inte deltar i loppet är engagerade som funktionärer. Slår upp tält, brer smörgåsar, och sköter vätskekontrollerna m.m. Övriga bidrar till festen som åskådare.
”Knast” är det motsvarande slanguttrycket på tyska för ”kåken” och loppet går som en rundbana i 24 varv, helt och hållet innanför murarna. För att komma in som gästlöpare bemöts man naturligtvis av en rigorös, men vänlig, säkerhetskontroll. Man får inte ta in några teknikprylar som kameror och smart-telefoner, och naturligtvis heller inte några droger eller alkohol. Man lämnar in sin ID-handling samt värdesaker och får en remsa att sätta runt handleden som det gäller att man har kvar när man ska ut igen. Till kontrollen hör också att man sitter på bänkar i ett rum (ca 20 åt gången), öppnar sin sportväska och blir genomsökt av en knarkhund. Det kommer deltagande interner även från andra anstalter. Totalt brukar det vara ett drygt dussin deltagande fångar.
Antalet löpare från Sverige har förhållandevis varit stort, med 18 löpare i årets upplaga och 33 löpare året innan. Varje deltagare får före loppet en personlig T-shirt som kan användas istället för nummerlappen om man vill. Den är upptryckt med namn och startnummer.
Vid starten använder man förstås inte startpistol utan viftar istället med en startflagga. Evenemanget avslutas med gemensam fika (smörgåsar och tårtor), lite tal och prisutdelning till 1-3 plats i herr och damklassen, och det viktigaste av allt, 1-3 bästa intern som naturligtvis, med rätta, får de största ovationerna. Årets herrsegrare Michael Ohler sprang på 2:54:16, damsegraren Chantal Cavin från Schweiz 3:18:44 och internsegraren (anonym) 4:16:52.
”Kåkfararna” Jan och Barbro Paraniak berättar att det ger en alldeles speciell känsla av delaktighet att springa det här loppet. Det verkar som att hela anstalten lever upp, nästan som barn på julafton. När de interner som placerat sig går upp på podiet och får ovationer rörs man till tårar. Och det känns vemodigt att säga farväl till dem innan man ska släppas ut.
Innanför murarna avgörs Knast Marathon
Årets svenska delegation i Knast Marathon
Berättelse och fakta från Barbro Paraniak
