6 dygn på en 926 meters slinga gav rekord med 2189 km
6-dagarslöpning är en sport med anor från 1800-talet. Då ställde sig människor frågan hur långt det var möjligt att springa. Svaret var: 6 dygn. På den tiden begränsades löpningen av helgandet av vilodagen, en tradition som hållit i sig ända till modern tid. En löpare får gå av banan för att äta, sova och gå på toaletten, men ju längre tid löparen befinner sig på banan desto längre kommer den. Det är en avvägning mellan sömnbehov och prestation, en balans på knivsudden mellan att gå sönder och att fortsätta. Det handlar om använda sin egen kropp till att åstadkomma det omöjliga som faktiskt är möjligt.
Loppet i Balatonfured sprangs på en 926 meter långt varv där löparna alltså skulle hinna så långt som mjöligt under de 6 dygnen. Från Sverige deltog ultralöparna Johan Steene, Kristina Paltén och Jan-Erik Ramström. Trion sprang så bra att dom tog lagsilver för Sverige. Totalt blev det i lagtävlingen 2189 km under sex dygn under. Omräknat sprang trion 52 maratonlopp tillsammans under de 6 dygnen.
Kristina satte nordiskt och svenskt rekord (bästa notering) med drygt 667 km och tog brons i damklassen. Johan satte svenskt rekord (bästa notering) med drygt 870 km och vann herrklassen.
Ultralöparna startade klockan 12 torsdagen den fjärde maj och slutade inte springa förrän 6 dygn senare.
Viktigt för löparen är att trots fysisk utmattning och minimalt med sömn ändå klara av att ta komplexa beslut för att kunna ta sig så långt som möjligt. Saker som ultralöparen måsta bedöma är; sömnbehov, påfyllning av energi, när det är smart att springa utifrån väder och när den behöver ta hand om slitna muskler och fötter. Något som Kristina, Johan och Jan-Erik alltså bemästrade på bästa sätt!
Nedan några kommentarer från dom svenska hjältarna:
– Det var omänskligt. Ändå är det människor som gör det, säger Kristina. Jag fick problem med ett knä efter drygt två dygn och var borta från tävlingen i 18 timmar, men lyckades komma tillbaka och kunde fullfölja. Det är jag otroligt glad för.
– Jag är bra på att springa dåligt väldigt länge, säger Johan och skrattar.
– Det är sjukt på ett ofattbart häftigt sätt, säger Jan-Erik. Mitt lopp gick från misär med magproblem och en skadad fot till lycka. Att få ta hem en pokal till Sverige var kul.
