Det mentala- eller tack älskade kropp

TEC kommer att följas av ett evigt tackande. Det är helt omöjligt att genomföra det här med 100 miles löpning första gången utan support.

Till min hjälp först och främst har jag:

Niklas ja han ni vet som var den snygga fina killen i Runners World med ny lever. Min fina tålmodiga pojkvän. Det är nog inte helt lätt att vara tillsammans med mig. Han och jag hade precis träffats när jag sprang TEC första gången. Så han vet vad det handlar om men det här är ju något helt annat. Dubbelt så långt som sist. Han har en egen lista, han har köpt räddningsfilt (jo det ska man ha) och han vill veta exakt hur han ska hjälpa mig på bästa sätt. Helt underbart. Kärlek mannen alltså, kärlek!

Mariorna: Maria J och Maria V. Mina pacers- alltså hjälplöpare. Som matadorens pikadorer. Så olika. Lika viktiga. Den första springer med när jag får ha min första pacer vid mörkrets inbrott. Man får ha pacer efter 100 km eller från kl. 20.00 och Maria kommer då för att hjälpa mig hålla uppe farten. Eller hålla styrfart tror jag mer det kommer handla om. Förhandla och lirka lite om jag börjar hitta på ursäkter att stanna.

Maria J är vid våra morgonlöpningar hanterbart pigg (tjejen springer maran på 3:16, tävlar för Sverige på 24 timmars löpning i vårt ultralandslag och är kuttaperkaboll personifierad) men kommer på TEC vara odrägligt pigg så jag ber på förhand om ursäkt för att jag kommer fräsa lite.

Maria V och jag har liksom känt varann på nätet rätt länge men egentligen bara träffats ett par gånger. Men vissa människor bara vet man funkar. Maria har lång erfarenhet av långa lopp så vet också vad det handlar om och vad som händer i min kropp. Maria och jag kommer partaja oss igenom natten i sakta mak med gissningvis absurt ordflöde om lika absurda ämnen till soluppgången. Jag kommer ha fler mil i benen i sträck än jag någonsin haft. TEC banan är kuperad. Kanske, då , isig. Växlar mellan terräng, asfalt, grus och det är 36 timmar innan start lite svårt att förstå hur man ska ta sig 16 mil där  med flera av milen avverkade i beckmörker men jag vet att jag kan.

Mariornas stöd är helt enormt. Kan inte tacka nog på förhand.

Dave Grohl och Eddie Vedder Ja eller musiken! 🙂 Därtill Sande and Acler vars aprilmix är enligt önskemål från mig 79 minuter underbar mix. Det är min beräknade varvtid under rätt många av milen… Dave Grohl sjunger i Foo Fighters och Eddie Vedder i Pearl Jam och det är inte många mil jag springer utan dem.

Depån: I varvningen finns Magda, Coyntha, Nina, MarathonMia  som jobbar dygnet runt just nu och massa andra. Annika kommer ut och jag vet från förra året att det är en varm famn att springa in i. Det svåra är att springa ut igen fort som attan. Det låter som det är hundra personer som vrålar där när man varvar. Peppen är så stark, det framkallar nästan tårar och gåshud. Nina pratar om vuvuzela…

Löparpolarna: Det här är inte en tävling mot varandra. Det är rena kramfesten vid start- jag känner nog halva startfältet och ser enormt mycket fram emot en stor portion humor och löparglädje. För det är faktiskt därför vi springer. Vi gillar det! Större delen av tiden. Ehum.

Lillan: Hon är hos sin mormor som inte ställer fler frågor än nödvändigt om det här med ultralöpningen. När kommer barnet och när hämtas det. Gott så. Tornedalskt. Funkar. Lillan inspirerar mig enormt. Jag springer inte för henne. Men ofta är träningen tid ifrån henne. Så det vore väl själva fasen om jag inte nu genomförde det som var målet med alltihop?? Va? Nä precis.

Vänner och familj, läsare: Jag blir helt varm av allt stöd. Av allt engagemang, alla frågor: Förra året när jag kämpade så var det flera av er som inte kunde gå och lägga sig förrän jag var i mål- som kikade in på datorn för att se på liveuppdateringen när jag äntligen ramlade in sent på kvällen efter den förskjutna starten, skadan och de tio långa timmarna det tog till slut. Det gav och ger mig gåshud!

TACK- betyder enormt mycket. Jag kommer länka imorgon både till Twitter och liveuppdateringen så ni kan kika in på tävlingen.

Nu är det godnatt!

Här kan ni se hur det såg ut när vi startade i snöovädret förra året- jag smiter förbi vid 25 sek in i filmen. Och nu längtar jag till starten på lördag. Klockan 10.00 KABOOM. VAVAVOOM!

 

 

 

---

Jag äter inte direkt annorlunda mot hur jag brukar såhär några dagar innan.

Börjar dagen med min supershot: vetegräspulver, bipollen, linfrön, chiafrön och lite persilja. Två matskedar Megavital. Två koka ekologiska ägg.

Äter mycket grönsaker. Bra protein.

Det är som sagt fettförbränningen som kommer göra störst skillnad under loppet. Ju längre loppet pågår desto mindre sugen blir kroppen på att tömma sitt glykogenlager och desto mer vill den bränna fett. Det som jag tränat den att göra.

Med det sagt så är det, i min värld, dumt att inte ladda på glykogenlagren så gott det går. Så från och med idag så äter jag lite mer kolhydrater.

Långsamma först och egentligen rätt långsamma hela vägen fram till start. Jag vill ju stimulera fettförbränning från början och snabba kolhydrater stimulerar glykogenförbränning så i största möjliga mån blir det helt vanligt frulle på lördag fast kanske en portion hirs också. Och en stadig middag på fredag med alla näringsämnen som går.

Däremot vet jag att jag kommer unna mig precis vad som helst på fredagkväll så jag gissar på mina cocosbollar och tunnbrödmackor. Jag är rätt bra på att äta mycket.

Under själva loppet så kommer jag att äta lite av varje. Fokus är att få i sig så mycket som magen klarar utan att jag behöver sakta ned. Halvsnabba kolhydrater, så lite gluten jag kan förutom de underbara tunnbröden. Cocosfett, avokado, jordnötssmör, mina egna energibollar. Russin. Proviva. Varm apelsinjuice (späder med hett vatten). Buljong. Smågodis. Kaffe på morgonen.

Siktar på cirka 70-80 g kolhydrater per varv och 6-7 dl vätska. Resorb Sport (snart på marknaden, jag har fått prover!) innehåller både natrium, kalium, kalcium och magnesium- dock inte rent magnesium utan magnesiumoxid som är den billigare varianten så jag har med magnesiumtabletter. Magnesium är viktigt för att motverka kramp och i maten finns det mycket i tex pumpafrön.

Den vanliga resorben innehåller bara natrium och kalium och här finns alla elektrolyter. Bra där Nestle! På tiden!

Två saker har jag dock aldrig råkat ut för: kramp och gå in i väggen. Men så har jag bara sprungit hälften av sträckan som ska avverkas.

Ja som ni hör så är det inte raketforskning. Jag försöker äta så näringsrikt och gott jag kan, med ett litet överskott. Ingen tömning och laddning. Ingen fettladdning. Inget galet. Det är inte en extra portion mat som kommer ta mig i mål. Det är min skalle. Hur den funkar ska jag återkomma med.

Jag är ju som sagt på några dagar av PNC’s grundkurs för kostrådgivare. Det är mycket jag kan, men mycket nytt också. Martin Brunnberg är en enornt duktig och bra lärare.

Jag vill bara veta mer och när det är lite lugnare efter loppet hoppas jag ta mig tid att skriva mer om nytt jag lärt mig om kosten.

Har du frågor om kost? Shoot! Jag letar gärna upp svar om jag inte har dem!

---

Mitt andra jag är en gitarrspelande hippie. Eller, hon är jag nog ändå bara att det inte märks.
Då och då bara måste jag få gå på konsert och bli helt uppfylld av bra musik. De senaste åren har jag sett Dave Mattews Band. Foo Fighters, Pearl Jam och nu äntligen musik som följt mig på flera långpass: Mumford & Sons.
Men så sjukt bra!!! Dessutom kom First Aid Kit upp på scenen.
Var och är helt lyrisk. Dessutom hann jag och H beta av allt som hänt på sista tiden. Guldkväll!

---

Onsdag är midweek på engelska. Hur sjutton kan det vara onsdag redan?

Jag är en mästare på smarta tidslösningar. Den här veckan finns inte tid för massage. Eller? Jag är ju på bästa Mornington Hotel där de har ett fint gym med behandlingsrum. Bara älskar hur de tänkt på allt.
Bredvid mig på kursen sitter Maria från Master Training sitter bredvid mig så..det går nog att lösa.

Ja det gjorde det! Idag pep jag som ett litet barn när Maria gick lös på mina ben och rumpa. Eftersom jag själv är idrottsmassör vet jag vad hon ska göra och var det gör som mest ont. Men redan nu känns det bättre än innan.

Tyvärr lyckades jag förvärra nervinklämningen i vänsterbenet igår när jag tränade draken: Jag tog hjälp av speglarna och försökte jobba på att förbättra höftpositioneringen men det blev mest värre så nu gör det lite småont men jag stretchar ut det. Ingen fara när jag vet vad det är.

På något magiskt sätt har jag hunnit med både det ena det andra och det tredje.

Jag ska släppa allt i några timmar för att hänga med en fin vän och gå på konsert. Musik är en enorm motivation och inspirationskälla i mitt liv och idag är det konsert med Mumford & Sons med H på schemat.

Ni kan under tiden kika in på Workout Åres hemsida. Det finns platser kvar och jag hoppas att du är med mig på insamlingen till förmån för Barncancerfonden.

Dessutom hoppas jag att du anmäler dig till Blodomloppeteftersom de i år stöttar MOD-Mer Organdonation.

Jag har lyssnat på Fredrik Paulun idag och det var otroligt intressant.

Samtidigt reagerar jag lite på kostkurs som på PT-utbildningen jag gick: Jag har aldrig varit så sugen på dekadens och lösgodis som nu.

Då, 1999, levde jag asketiskt under kursen och på fredagarna hivade jag pints i Covent Garden.

Balans liksom.
Balans nu med fast betydligt hälsosammare. Öl utbytt mot hembakat. Träning inomhus för utseende och prestation utbytt mest mot träning utomhus för glädje och djeflaranamma.
Balans i vågskålen. Det är massa olika vikter på ”gasa”sidan och några stora tunga enormt viktiga på ”vila”sidan.

---

On request -här är riktigt bra grejer!

Jag som aldrig använder något recept tänker att vi säger att det här är grunden. Och så gör man dem lite som man vill? Lägger till. Drar ifrån. Det blir bra.

Jag började med att stjälpa upp en halv bunke ekologisk basmusli från Ica och hällde lite vatten över. Lät det stå och dra och saltade lite. Tanken är att genom att de är fuktiga så behövs inte lika mycket fett för att binda ihop dem.

Sen rörde jag ned lite också ekologisk agavesirap. Smält (eko ja precis!) cocosfett. Lite socker. Lite (no shit Sherlock eko!) chiafrön ( de kan verkligen stöka till magen så testa dem inte första gången på ett lopp!). Sen rätt mkt ekologisk kakao. Sen röra om och ta gärna hjälp av en snart 4-åring för de är vassa på att rulla fint med sina små händer.

Vi rullade i cocos och Lillan smakade. De fick mycket väl godkänt. Vi fick frysa in dem illa kvickt. Det var ju inte ens fredagsmys!

Hoppas detta var till någon nytta! :). Det är sånt här Annies vavavoommaskin bygger på. Rent och så ekologiskt det går. OCh med en smak av choklad.

När jag hämtade på dagis blev jag bjuden på det här.!

---