Supporten


TEC kommer att följas av ett evigt tackande. Det är helt omöjligt att genomföra det här med 100 miles löpning första gången utan support.

Till min hjälp först och främst har jag:

Niklas ja han ni vet som var den snygga fina killen i Runners World med ny lever. Min fina tålmodiga pojkvän. Det är nog inte helt lätt att vara tillsammans med mig. Han och jag hade precis träffats när jag sprang TEC första gången. Så han vet vad det handlar om men det här är ju något helt annat. Dubbelt så långt som sist. Han har en egen lista, han har köpt räddningsfilt (jo det ska man ha) och han vill veta exakt hur han ska hjälpa mig på bästa sätt. Helt underbart. Kärlek mannen alltså, kärlek!

Mariorna: Maria J och Maria V. Mina pacers- alltså hjälplöpare. Som matadorens pikadorer. Så olika. Lika viktiga. Den första springer med när jag får ha min första pacer vid mörkrets inbrott. Man får ha pacer efter 100 km eller från kl. 20.00 och Maria kommer då för att hjälpa mig hålla uppe farten. Eller hålla styrfart tror jag mer det kommer handla om. Förhandla och lirka lite om jag börjar hitta på ursäkter att stanna.

Maria J är vid våra morgonlöpningar hanterbart pigg (tjejen springer maran på 3:16, tävlar för Sverige på 24 timmars löpning i vårt ultralandslag och är kuttaperkaboll personifierad) men kommer på TEC vara odrägligt pigg så jag ber på förhand om ursäkt för att jag kommer fräsa lite.

Maria V och jag har liksom känt varann på nätet rätt länge men egentligen bara träffats ett par gånger. Men vissa människor bara vet man funkar. Maria har lång erfarenhet av långa lopp så vet också vad det handlar om och vad som händer i min kropp. Maria och jag kommer partaja oss igenom natten i sakta mak med gissningvis absurt ordflöde om lika absurda ämnen till soluppgången. Jag kommer ha fler mil i benen i sträck än jag någonsin haft. TEC banan är kuperad. Kanske, då , isig. Växlar mellan terräng, asfalt, grus och det är 36 timmar innan start lite svårt att förstå hur man ska ta sig 16 mil där  med flera av milen avverkade i beckmörker men jag vet att jag kan.

Mariornas stöd är helt enormt. Kan inte tacka nog på förhand.

Dave Grohl och Eddie Vedder Ja eller musiken! 🙂 Därtill Sande and Acler vars aprilmix är enligt önskemål från mig 79 minuter underbar mix. Det är min beräknade varvtid under rätt många av milen… Dave Grohl sjunger i Foo Fighters och Eddie Vedder i Pearl Jam och det är inte många mil jag springer utan dem.

Depån: I varvningen finns Magda, Coyntha, Nina, MarathonMia  som jobbar dygnet runt just nu och massa andra. Annika kommer ut och jag vet från förra året att det är en varm famn att springa in i. Det svåra är att springa ut igen fort som attan. Det låter som det är hundra personer som vrålar där när man varvar. Peppen är så stark, det framkallar nästan tårar och gåshud. Nina pratar om vuvuzela…

Löparpolarna: Det här är inte en tävling mot varandra. Det är rena kramfesten vid start- jag känner nog halva startfältet och ser enormt mycket fram emot en stor portion humor och löparglädje. För det är faktiskt därför vi springer. Vi gillar det! Större delen av tiden. Ehum.

Lillan: Hon är hos sin mormor som inte ställer fler frågor än nödvändigt om det här med ultralöpningen. När kommer barnet och när hämtas det. Gott så. Tornedalskt. Funkar. Lillan inspirerar mig enormt. Jag springer inte för henne. Men ofta är träningen tid ifrån henne. Så det vore väl själva fasen om jag inte nu genomförde det som var målet med alltihop?? Va? Nä precis.

Vänner och familj, läsare: Jag blir helt varm av allt stöd. Av allt engagemang, alla frågor: Förra året när jag kämpade så var det flera av er som inte kunde gå och lägga sig förrän jag var i mål- som kikade in på datorn för att se på liveuppdateringen när jag äntligen ramlade in sent på kvällen efter den förskjutna starten, skadan och de tio långa timmarna det tog till slut. Det gav och ger mig gåshud!

TACK- betyder enormt mycket. Jag kommer länka imorgon både till Twitter och liveuppdateringen så ni kan kika in på tävlingen.

Nu är det godnatt!

Här kan ni se hur det såg ut när vi startade i snöovädret förra året- jag smiter förbi vid 25 sek in i filmen. Och nu längtar jag till starten på lördag. Klockan 10.00 KABOOM. VAVAVOOM!

 

 

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Mumford & Sons


Mitt andra jag är en gitarrspelande hippie. Eller, hon är jag nog ändå bara att det inte märks.
Då och då bara måste jag få gå på konsert och bli helt uppfylld av bra musik. De senaste åren har jag sett Dave Mattews Band. Foo Fighters, Pearl Jam och nu äntligen musik som följt mig på flera långpass: Mumford & Sons.
Men så sjukt bra!!! Dessutom kom First Aid Kit upp på scenen.
Var och är helt lyrisk. Dessutom hann jag och H beta av allt som hänt på sista tiden. Guldkväll!

20130410-232131.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Onsdagsgörat


Onsdag är midweek på engelska. Hur sjutton kan det vara onsdag redan?

Jag är en mästare på smarta tidslösningar. Den här veckan finns inte tid för massage. Eller? Jag är ju på bästa Mornington Hotel där de har ett fint gym med behandlingsrum. Bara älskar hur de tänkt på allt.
Bredvid mig på kursen sitter Maria från Master Training sitter bredvid mig så..det går nog att lösa.

Ja det gjorde det! Idag pep jag som ett litet barn när Maria gick lös på mina ben och rumpa. Eftersom jag själv är idrottsmassör vet jag vad hon ska göra och var det gör som mest ont. Men redan nu känns det bättre än innan.

Tyvärr lyckades jag förvärra nervinklämningen i vänsterbenet igår när jag tränade draken: Jag tog hjälp av speglarna och försökte jobba på att förbättra höftpositioneringen men det blev mest värre så nu gör det lite småont men jag stretchar ut det. Ingen fara när jag vet vad det är.

På något magiskt sätt har jag hunnit med både det ena det andra och det tredje.

Jag ska släppa allt i några timmar för att hänga med en fin vän och gå på konsert. Musik är en enorm motivation och inspirationskälla i mitt liv och idag är det konsert med Mumford & Sons med H på schemat.

Ni kan under tiden kika in på Workout Åres hemsida. Det finns platser kvar och jag hoppas att du är med mig på insamlingen till förmån för Barncancerfonden.

Dessutom hoppas jag att du anmäler dig till Blodomloppeteftersom de i år stöttar MOD-Mer Organdonation.

Jag har lyssnat på Fredrik Paulun idag och det var otroligt intressant.

Samtidigt reagerar jag lite på kostkurs som på PT-utbildningen jag gick: Jag har aldrig varit så sugen på dekadens och lösgodis som nu.

Då, 1999, levde jag asketiskt under kursen och på fredagarna hivade jag pints i Covent Garden.

Balans liksom.
Balans nu med fast betydligt hälsosammare. Öl utbytt mot hembakat. Träning inomhus för utseende och prestation utbytt mest mot träning utomhus för glädje och djeflaranamma.
Balans i vågskålen. Det är massa olika vikter på ”gasa”sidan och några stora tunga enormt viktiga på ”vila”sidan.

20130410-165145.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Annies Vavavoomenergibollar


20130410-084121.jpg

On request -här är riktigt bra grejer!

Jag som aldrig använder något recept tänker att vi säger att det här är grunden. Och så gör man dem lite som man vill? Lägger till. Drar ifrån. Det blir bra.

Jag började med att stjälpa upp en halv bunke ekologisk basmusli från Ica och hällde lite vatten över. Lät det stå och dra och saltade lite. Tanken är att genom att de är fuktiga så behövs inte lika mycket fett för att binda ihop dem.

Sen rörde jag ned lite också ekologisk agavesirap. Smält (eko ja precis!) cocosfett. Lite socker. Lite (no shit Sherlock eko!) chiafrön ( de kan verkligen stöka till magen så testa dem inte första gången på ett lopp!). Sen rätt mkt ekologisk kakao. Sen röra om och ta gärna hjälp av en snart 4-åring för de är vassa på att rulla fint med sina små händer.

Vi rullade i cocos och Lillan smakade. De fick mycket väl godkänt. Vi fick frysa in dem illa kvickt. Det var ju inte ens fredagsmys!

Hoppas detta var till någon nytta! :). Det är sånt här Annies vavavoommaskin bygger på. Rent och så ekologiskt det går. OCh med en smak av choklad.

20130410-084134.jpg

20130410-084206.jpg
När jag hämtade på dagis blev jag bjuden på det här.!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bara det bästa duger #utrustning


På lördag kommer det vara jobbigt nog att springa 16 mil. Det är mysteriskt långt. Just nu. Dubbelt så långt som jag någonsin tagit mig i ett sträck. Ibland känns det inte så farligt. Det går fram och tillbaka det där. Distansen den samma. Hur den ter sig- växlar!

Man måste ha en plan A, B, C osv. Vad gäller tid, energi, vila.

Det som bara ska funka är utrustningen. Jag har prövat mig fram och gett bort och rensat ur garderoben och rullar på en rätt liten samling kläder som funkat under den här kalla vintern.

Jag har äran att få träna och springa lopp i kläder från Trimtex. Deras nya hemsida är på G och då hoppas jag ni kan ta del av erbjudanden från dem på ett smidigt sätt.

På lördag är det förstås Trimtex topp till tå som gäller så långt det går. Jag har både lager2 och två olika lager 3 jackor med mig. (Jag sålde dem via bloggen i julas och alla som köpte har varit enormt nöjda).

Alla dessa 100 mil (!!) jag sprungit i vinter har jag sprungit i mina vintertights som sitter perfekt och de är förstås med på lördag också. Jag har lite svårt att se att jag ska vilja byta dem men har långjalingar och tunnare kompressionstights med också. Det löser sig.

Eftersom det är så geggigt och risk för småkrafs i skorna kommer jag ha långa gaiters. De har jag sprungit i under värsta möjliga förhållanden och de funkade utmärkt!

Avseende underställ så där har jag ett urval av Icebreaker, Swix, Craft och Helly Hansen men främst är det mitt Falke underställ jag kommer använda. Sportbh i merinoull från Icebreaker och boxershorts från Falke.

På huvudet har jag pannband för att jag tycker mössa värmer för mycket. På natten är det en annan sak när tempot är sakta. Jag har till och med en dunjacka på 200 g med om jag blir väldigt kall när tröttheten slår till.

Vantar- mina underbara gosiga billiga tumvantar är med och fingervantar. Lite av varje så jag kan byta helt enkelt.

Skor är enkelt. Jag har nästan inga skor. Är inte så brydd med många skor, vill hitta ett par för terräng och ett par för asfalt och köra på dem.

Jag har tre par och alla följer med. Jag springer med väldigt tunna platta skor för jag har ett löpsteg som tillåter det. Har aldrig fått ont i fötterna eller knäna men det kommer göra ont överallt nu oavsett skor så bäst springa så som jag är van- i tunna skor.

Det blir att starta i mina Inov-8 Xtalon 212or som är rätt stabila kontra mina utschletna Xtalon 190 (siffran anger vikten i storlek UK8) som jag kommer silvertejpa ihop och låta mig själv byta till efter 100 km om jag vill. Mina adizero XT som också funkar bra får följa med i reserv om jag blir för blöt och kall men jag har sprungit med blöta fossingar i vinter utan problem. Dock inte så långt.

Hemligheten heter yllesockar som jag har i allsköns märken. Jag har också kompressionsstrumpor från Trimtex och två par från GoCoco.

Det absolut senaste i min ”måste”lista är mina solglasögon jag fått av X-Kross. Herregud vilken skillnad! Jag hade dem på i lördags när jag coachade i fyra timmar och det kändes inte ens att jag hade dem på mig. Inget skav, fantastiskt bra ljus och så är de vrålsnygga förstås.¨Jag trodde jag skulle använda dem lite då och då men nu går jag och hämtar dem hela tiden och det känns som en enorm skillnad från de jag testat tidigare där jag antingen tyckt att de skaver eller immar eller blir för mörka.

X-Kross hittar du här och med olika linser funkar de för såväl skog, som landsväg som på vatten. Jag hoppas jag får testa min cykellins snart på vårfina vägar..

Så ja. Utrustningsmässigt är jag verkligen redo. Mentalt med. Det är bara vänsterbenet som spökar men spöken kan man skratta åt. Det säger min dotter och hon brukar veta bäst.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Krossar myten…


… Om att löpare skulle behöva vara stela, oviga och smala. Ok! Jag är inte snabbast i stan. Men stark som en oxe och lika uthållig. Vig som en ny kvist på våren. Räcker långt för mina mål!

20130409-132222.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in