En springande människa

Maj. Var tog den månaden vägen? Swosch sa det bara. Jag har tampats med allergi, inte tränat som jag tänkt, det har hänt saker och det är mycket oklarheter på jobbfronten för mig så fokus har liksom varit på annat. Jag och bästmannen har båda jobbat halvtid så pusslat med barnvakter för bebisen och jag avskyr ju stress så har skalat bort och backat från massa saker. Och haft det väldigt bra helt enkelt.

I juni är det bara jag som jobbar, har inte så mycket att göra på jobbet (även om jag jobbar så att jag drar igång saker men det kommer jag inte göra så mycket i juni).

N är hemma och jag ser fram emot en väldigt rolig månad med luft i kalendern! Det är Tjejmarathon 14 juni och då reser jag bort från Lillspark för första gången i två nätter och kombinerar det med Foo Fighters konsert i Gbg. LÄNGTAR!

Jag ska ta tag i min träning igen. Jag har en bra grundnivå nu, är stark i kroppen men har förhållandevis värdelös ”maxfart”. Min bekväma fart och min snabba fart ligger väldigt nära varandra.

Jag har fått erbjudandet av Aktivitus att göra tester hos dem och ser verkligen fram emot det. Testa syreupptag, laktat, fettprocent och annat skojs. Rapport kommer förstås på det !

Jag ska göra iordning min räcercykel. Och cykla. På Ekerö. Tyvärr kan jag inte laga punka så bra att N är pappaledig och kan rycka ut och hämta cykeln (jag låser den och springer till jobbet) om den punkar sig.

Jag ska också simma öppet vatten. Jag har inte gjort det på två år och kan räkna antalet gånger jag simmat ”OW” på två händers fingrar men jag är så sugen på att testa en swimruntävling och då är det nog bra att ha simmat iallafall en gång.

Mitt SLkort går ut den 3e juni och jag tänkte transportlöpa till och från jobbet varje dag. Bold statement! Det kommer nog inte gå precis varje dag men jag ska försöka.  Jag kommer få ta lite sociala träffar i träningskläder och hoppas det är ok. Det är 6,5 km närmaste vägen enkel väg. Det går att varirera till tusen: springa via Pampas, springa via Hagaparken och så vidare. Det kommer ett inlägg på transportlöpning snart- lovar!

Jag ska äta mycket jordgubbar- mycket mer än förra sommaren då jag ammade. Mycket ägg också.

Jag kommer leda ett rörlighetspass och föreläsa om kost för prestation på Workout Åre Outdoor i Stockholm. Kom dit vetja! Det kommer bli en toppendag.

Och så ska jag springa preimärultrasträckan på Stockholm Trail som en del av CrossNaturelaget. Det här hade jag ju tänkt träna ordentligt för först men det får bli ett rejält tufft långpass helt enkelt. Jag kommer inte hinna igång så ordentligt inför det.

Dessutom göra massa roliga saker med barnen, men der handlar ju inte den här bloggen om.

Men nu är nu och vi är på väg till Åre för Workout Åre där jag har med familjen för första gången. Det blir lite annorlunda vistelse den här gången med mer rutschkana och kryp på golvet. Jag leder tre pass och imorgon ska jag och Magnus reka toppturen på Skutan. Yes- vantar och mössa är med!

Vad ser du fram emot just nu?

Sist vi var i Åre. Båda tjejerna har växt så mycket sen dess. Den resan är den häftigaste av dem alla!

---

Vad hälsa är är individuellt. Men som jag varit inne på tidigare, att bara fokusera på sin egen hälsa blir för många en ond cirkel. 

Jag tror man kommer platåa till slut när det bara handlar om me, myself and I. Jag tror den ökande psykiska ohälsan bland många hänger ihop med den på flera fronter ohälsosamma individualiseringstrend vi har i samhället där många lägger för mycket energi på att liksom manifestera sitt eget varumärke. Massa tid på yta. Massa tid på att vara saker snarare än  att göra. Lyfta fram detta ihåliga vara i diverse sociala medier genom hur man klär sig och var man äter osv. Som att köpa kaffe. Jag vill ha en vanlig svart kaffe men det heter på många ställen ”lungo” tror jag. Eller ”americano” eller något. Allt ska paketeras och manifesteras. Man luras lätt att känna att man tar ställning i alla val man gör. Att man liksom blir något enkom av sina val. Vegan för att man väljer vegetariskt.

Men till saken! Att ingå i ett sammanhang. Att, när man har det tillräckligt bra, hjälpa andra- det tror jag de flesta kan skriva under på att de mår bra av. Riktigt bra!

Ett företag som tagit fasta på just omtanke är Bostads AB Mimer i Västerås. Det har de med i sina kärnvärden och i fredags fick jag vara med dem på deras friluftsdag där de verkligen gjorde bra och goda saker.

Så enkelt, så bra, så genialiskt!

Efter en enkel grillunch ute fick alla runt 1,5 timme på sig att motionera på valfritt sätt: Gå, springa eller faktiskt fågelskåda. Jag och deras controller Petra som tog initiativet och kontaktade mig tog en väldigt kuperad promenix och pratade om allt mellan himmel och löparskor.

På Björnö där de höll till utanför Västerås finns nämigen jättefina motionsspår på de vanliga kilometerdistanserna: 2,5, 5, 10 km. Alla ansvarade för att hålla koll på antalet avverkade kilometer.

Klockan 14.00 samlades alla inne på konferensanläggningen vid fiket och jag höll en föreläsning om Panzisjukhuset och Tjejmarathon samt om hållbar hälsa.

För varje kilometer som medarbetarna avverkade donerar Mimer 20 kr till vår insamling till Maison Dorcas på Panzisjukhuset. Alla skrev upp ”pinnar” med kilometer på ett stort block och det var fantastiskt värmande och rörande att se hur många staplar det blev. Alla kilometer man motionerade till fots den dagen räknades och jag vet att en herre knatade hemåt efteråt.

Mimer- så himla bra ni är! Vilken enkel men ändå fantastiskt bra grej att göra: Utomhus, motionerandes på valfri intensitet, tillsammans och för en väldigt god sak. Det landade på över 11 000 kr vilket är helt fantastiskt för de kvinnor och barn som vi kommer slussa pengarna direkt till. Jag både vill och vill inte varna för den här artikeln som belyser hur viktigt stöd är till den vårdande verksamhet Panzisjukhuset, Panzi Foundation och Maison Dorcas i deras regi bedriver.

Ni är en inspiration och jag hoppas så att andra företag också blir inspirerade och vill göra samma sak.

Jag bjuder på min tid och min föreläsning om ni skramlar kronor/kilometer. Låter det intressant? Kontakta mig på mailen ni hittar ovan till höger!

Tack igen Mimer för att jag fick komma till er och för alla viktiga medel ni samlade in. Det ska ni må riktigt bra över!

---

Man ska gräva där man står. Man ska ta itu med saker man är missnöjd med, oroas över, retar sig på. Men ibland kan man bara genom att ändra sitt perspektiv bli av med både orosmåln och irritationsmoment.

Man är oftast sin hårdaste kritiker. Och man dömer ingen annan lika hårt som sig själv. Man skulle aldrig kräva av någon annan det man kräver av sig själv.

Ibland är det bästa och enklaste man kan göra att låna någon annans perspektiv. Någon som har det betydligt värre.

Eller fundera på om det man kräver av sig själv, benchmarkar emot, är något man skulle kräva av någon annan?

Eller är problemet jag stressar över något jag bara har för att jag har det så bra? Är det egentligen en dold möjlighet jag kan tänka på i ett annat ljus?

Problem och hinder. Krav och press. Testa ett annat perspektiv!

 

---

---

Häromdagen lyssnade jag på Svettigpodden. Markus Torgeby närmare bestämt som jag förstås hört om men inte faktiskt hört.

Massa klokskap som landade så bra i mina öron där jag just då transportsprang från A till B till C hemifrån småbarnslivet.

Lyssna här.

---