Race report – Swimrunpremiär
Tanken på swimrun uppstod förra året och en nyårsplan var att köra en swimrun i år- well check på den! Jag har alltid tyckt alla häftiga tävlingar som går i havet ser så härliga ut. Tänkte att min man nog skulle gilla det också, även om han gett upp på crawlet och simmar bröstsim.
Vi körde fyra korta träningspass i somras. I lugna vatten, i sjön på landet, korta pass. Mycket skoj, lite fokus.
Letade ett kort lopp och eftersom jag tränar inför årets tuffaste utmaning för mig- 100 miles under 20 timmar så var det tvungen att passa in där. Vi hittade först Moose-to-Goose som med 700 meter simning totalt på två delar och 10 km löp lät perfekt för oss som simmar så illa. Men det funkade inte med barnvakteriet och så hittade vi Sigge Tuna Swimrun helgen efter. 2 km simning och 12 km löpning. Betydligt mer simning men marginellt mer löpning. Vi gör en utflykt av det! Kul!
Träna tillsammans- svårt , den ena är ju oftast då med barnen så vi hade verkligen inga ambitioner. Bara göra en sak i taget.
Innan loppet
Vi åkte till ett soligt men blåsigt Sigtuna i god tid och hittade till Hotell Kristina där allt skulle utgå ifrån. Jag var verkligen superpeppad- att göra något för första gången! Stort! Niklas var också jättepeppad. Jag kunde inte bestämma om jag skulle ha våtdräkt eller inte men det slutade med att jag klippte sönder den även i armarna (ben och halslinning redan sabbat) och den blev helt ok. Den är en billig sak, 5 år gammal.
Alla verkade förstås väldigt proffsiga och var utrustade med diverse flytprylar, koppel på varandra och såna där paddlar. Vi hade..simglasögon :).
Vi njöt i solen och pratade lite med folk och det kändes mer som beachhäng än dags för tävling. Kristina Paltén (om ni mot förmodan inte vet vem det är så har hon världesrekord på 48 timmar på löpband och har sprungit tvärs igenom Iran själv) pratade lite- hon skulle också vara med och är nybörjare på swimrun. Hon sa flera kloka saker och jag tänkte verkligen att vi bara skulle ha roligt. Var bara nervös för att det skulle vara trångt i vattnet. Jag och N glömde värma upp och bestämde att första delen skulle vara uppvärmning. Sen hade vi ingen taktik alls. Kändes väldigt bara…roligt!
Loppet
Starten gick och vi joggade iväg långt bak i fältet. Vi har inte varit i Sigtuna på sommaren så sprang och tittade på hus och pratade. Jag hade våtdräkten neddragen men badmössa på, Niklas tvärtom. När han skulle ta på den inför simningen var han så svettig om händerna så tappade greppet om badmössans kanter så den bara smack mot huvudet.
Skönt som fasen att komma i vattnet, cirka 7 sekundmeter så lite choppy men helt ok. Jag var förberedd på att inte komma in i flyt i andningen men det var nästan ett skämt! Vi har ju inte övat på att hålla koll på varandra så jag hamnade i ett läge där jag tittade upp och framåt kanske varannat andetag och flytläget blev katastrof- tänk dra ett ankare ungefär. ”Rör vi oss framåt?” undrade jag och Niklas som verkade bara glassa fram med sitt bröstsim sa att jo det gjorde vi. När jag fattade att vi skulle klara första simsträckan kände jag att nu fixar vi hela loppet.
Mer spring. Ganska, otippat, pigga ben.
Simning nummer två ska jag aldrig glömma. Vi skulle ut över en vik. Cirka 500 meter. Det gick inte jättestora vågor- men det var vågigt från sidan. Jag fick inte alls till det och låg där och guppade och funderade på hur tjejen som surfat riktigt stora vågor i Australien kunde falera så totalt. Men då är man på en bräda och ser horisonten och simmar igenom vågorna på vägen ut och surfar in på dem. Man simmar inte tvärs igenom dem.
TJOFF så får jag en helt enorm kallsup. Helt sjuk. Får stanna och bara hulka och försöka få luft. Är redan yr och illamående (trots öronproppar men oj vad de hjälpte TACK för det tipset). Försöker simma på och Niklas bara ligger där och glassar och hjälper folk som simmar snett. ”Höger” säger han och jag girar åt vänster men tror jag simmar åt höger. ”Höger” skriker han igen och jag pekar åt vänster och undrar varför jag ska dit, ingen annan simmar dit? Han tittar på mig som jag är helt galen och pekar åt det riktiga höger. ”Det HÄR är höger älskling”. Jag ba garvar och kämpar vidare.
Till slut kommer vi upp och jag hulkar och kräks upp vatten och blir jättearg på mig själv och far iväg fort på springglada ben.
Nästa simning är nästan kav lugnt. Vi träffar på Kenneth Gysing som har fastnat i en lina som jag också simmar in i. De kommer loss och vi simmar på. Niklas bara..glassar fram! Jag försöker då ändra till bröstsim men det går inte alls bra utan i crawlet kan jag simma helt utan ansträngning…men evinnerligt långsamt. Men jag kan liksom inte få upp farten. Jag draggar som en mänsklig dragg. Niklar ropar något och jag får stanna upp för att lyssna. ”Bra” sa han. Sen hör jag något igen och ropar ”va” i tron att jag simmar åt fanders igen. ”Jättebra älskling” säger min underbara alltid peppande man. ”Nu pratar vi bara när det är viktiga saker” säger hans skitunge till fru och sen ba asgarvar vi åt det.
Upp igen och det är bara en simning kvar. Löpsträckorna var cirka 2 km, 2 km, 1 km, 3 km, och antar jag 3 km på slutet. Simningen cirka 500 meter x 4 alltså men den första var väldigt kort.
Många hade draglinor och vi såg några som fastnade i bryggan, tappade dem och annat men gissar de är bra att ha.
Någon har satt upp en egen vätskestation och N undrar om jag vill ha vatten men jag har ju sänkt vattennivån i Mälaren flera gånger så det behövs inte.
Nu ska vi upp och varva hotellet och sen ned igen. Mina ben är pigga och vi springer och pratar om allt möjligt- privatekonomi, nästa vecka, dagishämtning och annat. Vi springer om några par igen och alla hejar och peppar på varandra.
Ned till sista simningen och när vi går i kör de ”Effortless” som en gospelkör sjöng på vårt bröllop- gåshud! Nu är det en fin lätt simning men vad gör det när jag är så långsam? Det är nästan komiskt- jag känner mig inte ett dugg ansträngd men får inte ut något av det jag försöker göra.
Men vi älskar att vara i vattnet- vill simma mer, vattnet är så underbart- det är så fint! Det är så härligt avkopplande att ett-två-tre-andas ett-två-tre-andas- jag älskar det!
Upp och benen är liiite trötta nu men mest sådär för att allt blod varit i armarna. Vi tassar iväg och vips är vi i mål och det känns som jag varit ute på en joggingtur! Puss och direkt i med energi eftersom jag varit så hungrig. Det enda jag hittar och är sugen på är salta fiskar. Äter jättemycket salta fiskar- inte det bästa men uj så gott det var.
Otroligt fint arrangemang. Supertrevlig stämning, alla så trevliga. Vädret gjorde också sitt- gassande sol. Vi hade så himla roligt också. Det var så kul att göra något tillsammans som ingen av oss gjort förut. Vi ville direkt anmäla oss till ett annat swimrun och jag ska definitivt be någon kika på min (icke)teknik.
Det bästa var kanske sen att vi sen struntade i hotell och restaurang och drog iväg och tältade på en strand och lagade mat på stormkök. Kika på min Instagram här bredvid så får ni se hur fint det var!
Tack Sigge Tuna och alla som var med för en jättefin dag!
