Fler springer lopp men ohälsan ökar
Jag läste ett så bra inlägg hos Fredrik Uhrbom som är en av mina favoritbloggare. Om hur mycket sämre våra maratontider är nu kontra 70 och 80-tal.
Jag funderade inte så mycket vidare på just det men däremot igen på ”hälsotrenden” och att man kanske leds att tro att eftersom så många fler springer och verkar satsa på det så borde resultaten bli bättre. Vi är kanske proportionerligt fler som anmäler oss till motionslopp. Vi är flera som kanske använder ordet ”tävla” om att träna för och ge allt på en tävling. Men frågan är om vi är fler som rör på oss egentligen? Rent motionsmässigt? Och vilka är vi som rör på oss?
Joggingtrenden under 80-talet ger mig spontant en ganska hälsosam bild: man drar upp sina vita tubsockar, tar en gammal t-shirt och ett par joggingskor som man köpt på Tempo, Domus eller Epa och så springer man sin runda utan allt lulllull. Springer tills man är trött helt enkelt. Lite stretch och så var man klar.
Nu är tröskeln för att ta sig iväg ( ut eller in) för många hög. Fetman ökar och att ”elitmotionera” är förbehållet en relativt liten skala som har den monetära styrkan att betala dyrt för gymkort och den utrustning man fått för sig att man behöver Många har ökar sin träningsmängd i vuxen ålder och vill gärna få höga resultat men har ofta svårt att få till den tid som krävs för att nå dem.
Våra barn är många mer stillasittande än de äldre generationerna var när de var unga. Man skapar ett beteende som är svårt för många att bryta när behovet av att motionera blir tydligt med åren. Jag kan nästan känna att ”bara motionera ” i samhället uppfattas som lite lamt- men det är just där de stora hälsovinsterna ligger.
Varför våra elitlöpare presterar sämre- det kan jag inte svara på men jag gissar också att för just den typen av tider så är det ”träna äta sova” som gäller. Där jag hört någonstans att de duktiga kenyanska löparna faktiskt ligger i gräset och totalvilar emellan pass är det nog mänga här som klämmer in en massa annat då.
Ur ett hälsoperspektiv så är det här ökade deltagandet i till exempel maraton, med deltagarrekord i år, bra till en viss nivå: Att folk rör på sig. 21 000 anmälda och man får väl gissa att även om det (som vanligt?) var ett stort bortfall så ökade alla sin motionsnivå även om bara 16 700 kom till start.
Problemet är att de som verkligen behöver det inte syns till på alla tusentals startlinjer vi nu har. Att få folk att ha motion som naturlig del av livet bygger mycket på att man gör det från början. I skolan. Att det förespråkas mer inom vården.
Och sen kanske det lättaste och svåraste: att den sunda motionen får ta en trendig men även konkret plats. Den utan DNS och DNF på maraton. Den som blir av utan risk för överträning, skador, hets och press. Den kommer inte generera fler sub 2:20 löpare på Stockholm Maraton men en friskare sundare befolkning. Som kanske kan inspirera nya generationer att röra på sig mer som barn och lägga grund för att kanske kunna utvecklas till elitlöpare som springer riktigt fort. Men hur kommer vi dit?
Ett hälsotecken?
