Läslista 1

Jag vilar alltid dagen efter långpass. Om det inte är något alldeles speciellt.
Men det var det inte i söndags så dagen efter mitt lugna maraton var det bara rörlighet på schemat som vanligt.
Igår däremot var jag väldigt träningspigg men hade inte så mycket tid. Värmde upp 1 km och körde sen 5 snabba ( för en ultrasnigel som mig) kilometer runt sjöarna på 4:40-5.00 fart.
Efter det armhävningar växlat med kettlebellrodd. Klar på 40 minuter!
Idag hinner jag ingen träning.
Imorgon blir det intervaller på jobbet med Running Sweden.
Torsdag ska jag försöka få till någon sorts styrka när jag är ute hos mamma med MiniMe.
Fredag tänkte jag mig Ursvik Extremen som blir kuperade 19 km om jag har hunnit klart med de deklarationer jag gör i år.
Lördag går flyget till Split i Kroatien och sen blir det att pussla in så mycket träning det går runt seglingen.
Mycket fokus på simning förstås! Jag har fortfarande inte lyckats få in något av mina 10 mils cykelpass så HalvIronMan får jag nog bara köra på pin kiv men det är ju sånt jag är bra på! 🙂

I fredags hade jag en riktigt rolig dag på jobbet. En av våra avdelningar valde att fokusera på hälsa på sin kick-off och lucky me så var de Grisslehamn!

Jag skriver det här inlägget framför Vetenskapens Värld som passande nog har ett inslag om vikten av vardagsmotion där Michael likt tidigare program testar nya hälsorön i praktiken. I detta program handlar det om vikten av vardagsmotion.

Det var lite av det jag pratade om i fredags.

Jag började med att prata om stress ur en konsultbyrås perspektiv och kopplat till vad som händer rent fysiologiskt och vad som händer när man stressar under lång tid. Pratade lite om krav- kontroll- supportmodellen och hur man kan tänka runt den för att förstå sin egen stress.

Stress- det har vi och kommer alltid ha. Det är den negativa stressen vi måste lära oss hantera.

Det är inte hur vi har det, det är hur vi tar det.

Om man pratar om hälsa så är det viktigt tycker jag att koppla det till den faktiska situationen. Många hos oss är drivna och har höga ambitioner både på jobbet och privat. Ibland tar jobbet mycket energi och tid i anspråk och att då kräva av sig själv att till exempel följa ett hårt träningsprogram blir kanske inte så lyckat. Att förstå vad olika signaler både på hunger och irritation kan bero på blir ett verktyg att hantera situationen och styra den.

Jag hade varit i kontakt med hotellet angående fikat också så istället för kakbuffé på förmiddagen var det en jättegod krämig avokadoröra med nybakat rågbröd, tomat och ruccola.

Innan lunch pratade jag om kost för hälsa, hur man väljer ren mat i affären och sen var det dags för god mat med fantastisk utsikt över Grisslehamn som badade i varm sol.

Själv stack jag ut för att reka en bra runda att leda ett CrossNaturepass på.

Efter lunchrasten pratade jag om träning för hälsa och vad det fatiskt är kontra träning för prestation. Gav lite tips om hur man kommer igång och sen var det dags att leda ett CrossNature pass så nära havet man kan komma nästan.

Lite ofattbart vackert var det och alla fick svettas rejält efter egen förmåga. Strax över 20 glada duktiga kollegor fick sen avsluta passet med bål och rörlighet framför Ålandsfärjan som lade till.

Jag var rätt trött är jag rullade hemåt genom ett soligt vackert Roslagen.

En väldigt rolig dag på jobbet helt enkelt!

 Tid är det mest demokratiska vi har. Det är 24 timmar på sju dagar varje vecka oavsett hur rik du är.

Du kan skaffa dig större hus, dyrare möbler, designade salladsbestick, fetare bil och jobba mer men mer tid- det får du aldrig.

Varje måndag kommer det en ny portion tid med sju dagar att göra till dina.

Var närvarande så blir det minnen, erfarenheter, upplevelser. Gör rätt val för dig så leder tiden mot dina mål på din väg framåt.

Ingen stress men den här veckan år 2013 kommer aldrig tillbaka. Vart vill du att den ska leda?

Typ i den ordningen. 

Alltså! Stockholm Marathon! Vilket bra arrangemang ändå! Det var deltagarrekord hörde jag. Över 16 tusen löpare.

Eftersom jag bara skulle springa som långpass hade jag inte förberett mig och det blev lite brådis imorse när min fina granne V knackade på för att vi skulle åka. Vad ska man ha med sig? Var var nummerlappen? (Den hade V hämtat åt mig!) Vad är det för grejer på vätskestationerna?

Och hur går banan? Men det skulle jag ju bli varse sen tänkte jag.

Det var roligt att vara på väg till start. Det var roligt att träffa så många jag känner, min duktiga modiga adept, Elin, Janne med flera. Folkfest alltså!

Alltid lika roligt att kika på andra löpare. Vad folk har på sig. Vad de gör. Vad det pratas om i bajamajakön.

Jag hade ingen plan alls förutom att springa bekvämt. Springa långpass. Första långpasset sen TEC. Och det spelar ingen roll att jag sprungit längre- 4,2 mil är fortfarande långt för mig också! Bara så ni vet!

Jag fick verkligen hålla igen. Var så fruktansvärt pigg i början och kände att asfalten gjorde otyg med mina ben. Jag har ju inga asfaltsskor så det var ju mina Inov-8 med stora gummidubbar. Det kändes väldigt lustigt efter ett tag. Jag tänkte på Maria och Anneli som skulle sprungit idag och var än mer övertygad om att jag skulle njuta! Jag tänkte även på dem inne på stadion vid målgången.

Skoj att heja på folk jag kände- skälla lite på publik vid Berzeli park som bara stod och hängde och stirrade. Kom igen liksom- gratis underhållning, bjud löparna på pepp.

Intressant att kika på löpteknik och tänka att mycket finns att göra för många som skulle göra resan till mål betydligt lättare.

Roligt att stanna och kika på telefonen för att se hur det gick för V och Mia och Annika och se att V gjorde ett dunderlopp och att Mia jobbade på jättefint trots sitt löparknä. Annika likaså- hennes story kommer nog här. Hon är helt underbart stollig den bruden!

Härligt att känna att vänsterbenet levererade sitt 50% iga jobb idag utan att tramsa sig så värst men fruktansvärt att börja känna en helt ny oförklarlig smärta- SI-leden! Korsryggen! Fy satan Kan inte beskriva hur ont det gör.

Kul att se olika löpare: fokuserade, glada. Grabbgänget som är ute och dricker öl för att vråla på polarn som springer maran. Finnarna som ser sammanbitna ut. De är så många att speakern pratar finska på Ö-malms IP.

Jag älskade vädret! Välkomnade regnet! Älskade att man fick springa ute på Djurgården där jag kunde gå lös ute i vegetationen så mina skor och ben blev lite hemma. Jag måste cirklat något enormt för jag hade alltid en kilometer mer på min Garmin mot vad markeringarna sa. Min iphone gillade inte regnet- skärmen frös så det blev inget fotande tyvärr! Nu kommer jag inte åt bilderna alls!

Vid 35 km eller något tog jag ett längre stopp med toabesök. SI-leden var verkligen öm och jag fick sitta lite på huk. Sen joggade jag i mål och rätt in i Ingmaries famn! Ingmarie som jobbat hela dagen och alla funktionärer ska verkligen ha tack! Ingmarie och jag pladdrade lite tills jag började bli blå! Det var lite kallt där i regnet

Fick i mig lite russin, resorb, BCAA, torra kläder och fick låna en telefon att smsa hjärtat att jag nog fick åka hem för jag fick inte tag på folk!

Hann möta både Mia, Coyntha och Annika och kramas med dem och dricka jättegott kaffe!

Sen tuffade jag hemåt med Mia och hennes vän Anneli och vi hann heja på de allra sista som kämpade i mål. Det slog mig verkligen vilket brett spann det är på maratonlöpare. Hur många löpare som har så olika förutsättningar och mål för dagen. Vilket jäkla driv det är att vara ute i nästan sex timmar med trötta stumma ben och det enda som hindrar från att kliva av är ett rödvitt snöre. Rent praktiskt alltså.

För inom oss har vi något som gör att vi fortsätter framåt. Som är starkare än smärta, syra, stumhet och skavsår. Det är bra grejer det och om vi kan använda det i vardagen- ännu bättre!

Det gillar jag att få vara en del av. Nästa år skulle jag vilja vara en ”förstagångspeppare”. Bara glida runt och peppa och heja och ge tips och hjälpa lite.

Supergrattis till alla som sprungit idag och jättekul att träffa er jag hann krama om och heja på!! Sofy tog massa fina bilder från idag! Kika på dem här.

Jag måste nog iallafall avsluta med en bild på min WorkoutÅre kompanjon och kompis Magnus som genomförde något av det häftigaste jag kan tänka mig- City to Summit i Skottland där man lite käckt avslutar en Ironmantävling uppe på Ben Nevis.

Det här har varit en dröm och nu gjorde han det! Så häftigt Drömmar som är tidsbestämda blir mål. Sen blir målen verklighet. Däremellan är det träning och fokus. Grattis Magnus! Så värd!

Alltså det här kan jag verkligen rekommendera!

Även om jag njöt när jag sprang TEC så var det en enorm uppladdning och mycket anspänning och förberedelser innan.

Idag rullar jag ur sängen, äter lite vad jag vill, klär mig bekvämt, tar en nummerlapp och kan rulla till start och bara njuta av folkfesten.

Visst! Jag fattar att det är en ynnest att kunna sen 4,2 mil som långpass men det har jag faktiskt jobbat mig till själv. Det tänker jag njuta av idag.

Det var alltså sju veckor sen jag sprang långt så jag kommer också tycka att över 4 mil känns långt idag och asfalt sliter ju själen ur mina ben. Självklart blir det mina slitna Inov-8 Xtalon med nedslitna nubbar idag. De är lätta och sköna och bekvämt är ju ledortet idag.

Det är som sagt 10 år sen jag sprang maran första gången. Då hade jag ingen aning om negativa splittar och annat. Jag bara sprang och det var mitt fjärde lopp någonsin. Första lopp i Sverige efter tre halvmaror i England. Väldigt orutinerad. Väldigt tagen när jag sprang in på Stockholms Stadion. Jag klarade det! Den känslan. Den lyckan! Hoppas jag alla som debuterar på marathon får uppleva idag och kan ta med sig. För man gör det bara för första gången en gång.

Idag är det njutning som är fokus. Ett träningspass där jag ska försöka hitta ett något snabbare långpasstempo än vanligt och kommer använda folkfesten som dragkraft.

Min duktiga modiga adept Mia springer idag också. Hon har kämpat med löparknä under våren men jag tror starkt på henne idag! Ska bli så kul att ses i målet!

Jag tänker också extra mycket på två personer idag som skulle sprungit: Anneli och Maria. Extra tacksam att min kropp och mitt hjärta tillåter såna här äventyr.

Ha en fin dag!