Löparglädje, asfalt, terrängskor och drömmar som blir verklighet


Typ i den ordningen. 

Alltså! Stockholm Marathon! Vilket bra arrangemang ändå! Det var deltagarrekord hörde jag. Över 16 tusen löpare.

Eftersom jag bara skulle springa som långpass hade jag inte förberett mig och det blev lite brådis imorse när min fina granne V knackade på för att vi skulle åka. Vad ska man ha med sig? Var var nummerlappen? (Den hade V hämtat åt mig!) Vad är det för grejer på vätskestationerna?

Och hur går banan? Men det skulle jag ju bli varse sen tänkte jag.

Det var roligt att vara på väg till start. Det var roligt att träffa så många jag känner, min duktiga modiga adept, Elin, Janne med flera. Folkfest alltså!

Alltid lika roligt att kika på andra löpare. Vad folk har på sig. Vad de gör. Vad det pratas om i bajamajakön.

Jag hade ingen plan alls förutom att springa bekvämt. Springa långpass. Första långpasset sen TEC. Och det spelar ingen roll att jag sprungit längre- 4,2 mil är fortfarande långt för mig också! Bara så ni vet!

Jag fick verkligen hålla igen. Var så fruktansvärt pigg i början och kände att asfalten gjorde otyg med mina ben. Jag har ju inga asfaltsskor så det var ju mina Inov-8 med stora gummidubbar. Det kändes väldigt lustigt efter ett tag. Jag tänkte på Maria och Anneli som skulle sprungit idag och var än mer övertygad om att jag skulle njuta! Jag tänkte även på dem inne på stadion vid målgången.

Skoj att heja på folk jag kände- skälla lite på publik vid Berzeli park som bara stod och hängde och stirrade. Kom igen liksom- gratis underhållning, bjud löparna på pepp.

Intressant att kika på löpteknik och tänka att mycket finns att göra för många som skulle göra resan till mål betydligt lättare.

Roligt att stanna och kika på telefonen för att se hur det gick för V och Mia och Annika och se att V gjorde ett dunderlopp och att Mia jobbade på jättefint trots sitt löparknä. Annika likaså- hennes story kommer nog här. Hon är helt underbart stollig den bruden!

Härligt att känna att vänsterbenet levererade sitt 50% iga jobb idag utan att tramsa sig så värst men fruktansvärt att börja känna en helt ny oförklarlig smärta- SI-leden! Korsryggen! Fy satan Kan inte beskriva hur ont det gör.

Kul att se olika löpare: fokuserade, glada. Grabbgänget som är ute och dricker öl för att vråla på polarn som springer maran. Finnarna som ser sammanbitna ut. De är så många att speakern pratar finska på Ö-malms IP.

Jag älskade vädret! Välkomnade regnet! Älskade att man fick springa ute på Djurgården där jag kunde gå lös ute i vegetationen så mina skor och ben blev lite hemma. Jag måste cirklat något enormt för jag hade alltid en kilometer mer på min Garmin mot vad markeringarna sa. Min iphone gillade inte regnet- skärmen frös så det blev inget fotande tyvärr! Nu kommer jag inte åt bilderna alls!

Vid 35 km eller något tog jag ett längre stopp med toabesök. SI-leden var verkligen öm och jag fick sitta lite på huk. Sen joggade jag i mål och rätt in i Ingmaries famn! Ingmarie som jobbat hela dagen och alla funktionärer ska verkligen ha tack! Ingmarie och jag pladdrade lite tills jag började bli blå! Det var lite kallt där i regnet

Fick i mig lite russin, resorb, BCAA, torra kläder och fick låna en telefon att smsa hjärtat att jag nog fick åka hem för jag fick inte tag på folk!

Hann möta både Mia, Coyntha och Annika och kramas med dem och dricka jättegott kaffe!

Sen tuffade jag hemåt med Mia och hennes vän Anneli och vi hann heja på de allra sista som kämpade i mål. Det slog mig verkligen vilket brett spann det är på maratonlöpare. Hur många löpare som har så olika förutsättningar och mål för dagen. Vilket jäkla driv det är att vara ute i nästan sex timmar med trötta stumma ben och det enda som hindrar från att kliva av är ett rödvitt snöre. Rent praktiskt alltså.

För inom oss har vi något som gör att vi fortsätter framåt. Som är starkare än smärta, syra, stumhet och skavsår. Det är bra grejer det och om vi kan använda det i vardagen- ännu bättre!

Det gillar jag att få vara en del av. Nästa år skulle jag vilja vara en ”förstagångspeppare”. Bara glida runt och peppa och heja och ge tips och hjälpa lite.

Supergrattis till alla som sprungit idag och jättekul att träffa er jag hann krama om och heja på!! Sofy tog massa fina bilder från idag! Kika på dem här.

Jag måste nog iallafall avsluta med en bild på min WorkoutÅre kompanjon och kompis Magnus som genomförde något av det häftigaste jag kan tänka mig- City to Summit i Skottland där man lite käckt avslutar en Ironmantävling uppe på Ben Nevis.

Det här har varit en dröm och nu gjorde han det! Så häftigt Drömmar som är tidsbestämda blir mål. Sen blir målen verklighet. Däremellan är det träning och fokus. Grattis Magnus! Så värd!

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Till din första mara


20130531-224256.jpg

Tänk att du tagit dig hit. Tänk att du kan. Tänk på de som inte kan.
Njut av folkfesten!
Spring första två milen med huvudet.
Tredje milen med pannbenet.
Fjärde milen med hjärtat.
Kanske ses vi i vimlet!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jag vill höra din bästa löpupplevelse!


Hörni!

Jag ska ju på semester snart! I en tid där jag jobbar så mycket som jag gör nu känns det lätt ofattbart men just därför så behövligt.

Att höra hur jag simtränar i Adriatiska havet, solar, läser, badar, umgås med hjärtat gissar jag intresserar inte så många.

Så medan jag är borta skulle jag vilja ha lite gästbloggare!

Har du en story att berätta- ja det vet jag att du har- men vill du dela den? Kanske hur du blev löpare? Varför du springer? Ett häftigt lopp eller en häftig löptur?

Det behöver inte vara långt men det vore jätteroligt för alla att ta del av!

Skriv till mig i ett mail eller ett worddokument!

Tack på förhand hälsar en trött men taggad Annie som taggar för att ta hand om en konferensgrupp imorgon med både föreläsning och träning utomhus!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Do your practise


Just nu är yogan väldigt viktig. Det känns som kroppen är sur och drar ihop sig. Längtar efter en djup massage och önskar att Åsa som jag var hos i Åre fanns här i närheten. Att knäcka kotor är inte nyckeln till allt. Att gå den hårda vägen är över huvudtaget oftast inte den bästa vägen. Så, som guruji säger:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckans träning- mot nytt 100 miles lopp


Hur tokigt det än låter så är det dags att börja fundera på nästa ultra. Nästa 100 miles. Black River Run, BRR. Det är strax under 4 månader dit men såna här lopp, fyra maraton på raken kräver sin träning och sin förberedelse.

Jag har ju lite annat skojsligt innan- halvIronMan (blir nog mest på skoj) Axa Fjällmarathon och kanske något annat spontant.

Axa tränar jag specifikt för under sommaren men att dundra fram i terräng, uppför och nedför- ja se det gynnar BRR också eftersom det går på en kuperad terrängbana om 16 kilometer. Tio varv. Mentalt lättare än TECs 16 varv av 10 km.

Jag sprang alltså på strax under 22 timmar och det är lätt att säga att ”om inte om hade varit” men jag vet att jag har snabbare ben än så. Starkare pannben. Om jag bara tar hand om mina fötter så kommer det gå säkert en timme bättre. Att inte ha en stor sticka i ena foten hela loppet det kommer nog också göra sitt.

Däremot så måste jag jobba mer med det mentala. Finns inte en sportkeps att jag kommer få en sån lätt mental resa någonsin igen.

Träningen kan jag också ta till en ny nivå nu när jag lagt en så bra grund. Inspirerad av min guru Lucho förstås och mina egna filosofier.

Och det är alltså efter snart 7 veckors kortare pass dags att börja springa längre igen. Gärna över fyra mil. Sicken tur då att Stockholm Marathon går i helgen och jag får ta över Vilmas plats. Det är som sagt tio år sen jag sprang första gången så det känns lite speciellt. Trots att jag inte gillar trängsel och asfalt. Det är bra mental träning och så ska det bli så roligt att heja på alla vännerna i mål- vare sig de kommer in innan mig eller efter.

Så veckans träning blir och blev:

Måndag: Vila efter över 3000 stigmeter på 45 km förra veckan

Tisdag: Styrka på Friskis Hagastan: Benböj, frivändningar, rodd, svingar, armhävningar och bål.

Onsdag: idag alltså. 5 kilometer tempo runt sjöarna. Segt sen igår förstås

Torsdag och fredag hinner jag inte träna mer än min vanliga miniyoga och så blir det 42 km progressivt långpass på lördag. Väldigt svårt att veta vad som är bekväma farter nu men ett långpass med lite tryck på slutet kommer sitta bra.

Nu är det läggdags enligt alla konstens regler!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hållbara kläder


Slit och slängmentaliteten är på väg ut hoppas jag. Precis som med den mat man äter tycker jag man ska reflektera över ett plaggs väg fram till garderoben innan man köper det. Välja vad man köper. Fundera på var det är producerat och speciellt hur!

Fatta hur mycket som sys upp och sen reas ut efter säsong. Det är bara att kika in på närmaste HM så ser man alltid minst en stor ställning med konstiga kläder med röda lappar på som säljs till nästaningentingalls pris.

Stadsmissionens märke Remake är raka motsatsen. Nya kläder som sys av tyger och kläder som man fått in och som i sin ursprungliga form gjort sitt.

På torsdag kan du se både en modevisning och shoppa plaggen i Gamla stan under nationaldagsfirande på Stortorget! Läs mer här

 

Houdini som redan har ett stort hållbarhetstänk i sin produktion har nu börjat hyra ut skalplagg! Men så fiffigt säger jag!

Dessutom kan jag ju inte låta bli att nämna Lånegarderoben där Emelie och co gör ett fantastiskt jobb.

För oss som vill dumpa löparskorna så finns Shoe4Africa.

Jag fortsätter nog nöta mina Inov-8 Xtalon 190 ett tag till. Det verkar bli varmt på lördag så lite extra AC kan vara på sin plats.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in