Olympia2Olympia: Napoli

Dagens soundtrack: Ulf Lundell – När jag kysser havet

OS-prologen mellan Panathinaikostadion i Aten till klassiska Olympia på halvön Peloponnesos är till ändå och nu väntar en cykelturné mellan Stadio Diego Armando Maradona i Neapel och Olympiastadion i Rom.

Men hur tar man sig till Neapel från halvön Peloponnesos? Under tidigare cykelresor har jag tagit färjan från grekiska hamnstaden Patras till antingen Bari eller Brindisi och därifrån cyklat från ”klacken” på den italienska stöveln västerut mot den italienska huvudstaden. Så var tanken även denna gång. Färja till Bari, men därefter tåg över till startpunkten Neapel.

Det blev emellertid aningen för stressigt i färjeläget Patras och för sent att hoppa på slagskeppet till Bari, Klas Ingessons gamla arbetsplats. Då fanns istället bara två alternativ kvar samma kväll: Färja till Ancona eller Venedig. Det senare alternativet innebar emellertid två nätter på skutan. Jag bestämde mig därför att välja Ancona, men.. hörde av någon konstig anledning mina läppar uttala ordet Venedig när jag stod framför biljettluckan.

Det blev alltså två nätter på Adriatiska havet istället för en övernattning. En båtresa som följdes av två korta sightseeingturer på cykel i tvillingstäderna Mestri/Venedig samt i Bologna under tågbytet. Vissa av de italienska tågen har vagnar helt dedikerade för cyklister och landet är därmed helt perfekt om man exempelvis vill göra landet från norr till söder med tåg och cykel.

Tåget gick alltså som tåget ända fram till Neapel och i kväll väntar fotboll på klassiska San Paolo (numera omdöpt till stadens hjälte Diego Armando Maradona). I morgon fortsätter cykelresan mot Olympiastadion i Rom. Häng med!

Kvällsjobb för Ljusdals-Posten på färjan som guppade omkring på Adriatiska havet. Liverapportering via modern teknik under elitseriekvalet mellan Ljusdal och Boltic. Hur skulle det gå? Jodå, efter några dramatiska minuter inledningsvis då sändningen ”frös” så fungerade sändningen klockrent. Ljusdal vann dessutom matchen. All inclusive!

Venedig, så liten yta, så många turister…

Stadio Renato Dall’Ara i Bologna.

Var Klas Ingesson brukade käka i Bologna? Tydligen på denna restaurang på Via Alfredo Testoni om informationen stämmer.

Bologna, Italien.

Bologna, Italien.

---

Dagens Soundtrack: Rolling Stones – She’s a Rainbow

Olympia, platsen där allt en gång startade 776 f.kr. En osannolikt förtjusande by och en av de fridfullaste platserna på vår planet. Jag har besökt platsen ett antal gånger, men kommer alltid tillbaka. När världen i övrigt är allt annat än fridfull så behöver man fylla på med en portion Olympia med jämna mellanrum.

Hur man tar sig dit? Det finns olika varianter eftersom den ligger på den västra planhalvan av halvön Peloponnesos. Själv är jag av den bestämda uppfattningen att man ska cykla dit, då får man även uppleva mer av Peloponnesos.

Vill man inte använda cykel så tar man sig dit antingen via tåg och buss från Aten. (Tåg Aten – Patras, buss Patras – Pyrgos och antingen buss eller lokaltåg från Pyrgos till Olympia.)

Kommer man från Italien så kommer man med färja från Venedig, Ancona, Bari eller Brindisi och anländer i hamnstaden Patras. Därifrån är det ca 3 km till busstationen i Patras. Bussresan till Pyrgos tar ungefär 2 timmar och därifrån är det ytterligare drygt 20 minuter med buss (eller om man väljer lokaltåget) till Olympia vars tåg- och busstation ligger mitt i den lilla byn.

Det är alltså enklare än vad man tror att ta sig till klassiska Olympia även fast det krävs ett par byten utmed vägen, men det är bara två välkomna stopp för att fylla på med gyros eller en kopp kaffe. Men.. självklart ska ni cykla dit istället!

Klassiska Olympia och dåtidens löparbanor, det vill säga tiden före kolstybb och tartan…

Löparbanorna i Olympia. Arenan användes även under OS 2004 då kulstötning genomfördes i Olympia.

Stenåldern har kommit till Grekland…

Stavhoppsställningen anno 776 f.kr..? Något för Mondo Duplantis att bita i..?

Platsen framför Heratemplet (The Temple of Hera) i Olympia där den olympisak elden tänds varje OS-år alltsedan 1936.

Runda stenar, rullstensås..?

Olympia liknar ingenting annat, en våt dröm för alla arkeologer!

Klassiska Olympia, Grekland

Olympia, Peloponnesos

Olympia, Peloponnesos

Olympia, Peloponnesos

Arkeologiska museet i Olympia

Arkeologiska museet i Olympia

Arkeologiska museet i Olympia

Arkeologiska museet i Olympia

Arkeologiska museet i Olympia

Arkeologiska museet i Olympia

Vad förste maratonsegraren Spyridon Louis vann när han sprintade in först på upploppet på Panathinaikostadion i Aten? Här har ni svaret!

Daniel Ståhl..?

För andra gången så valde jag att bo på Pension Posidon, ett prisvärt och utmärkt litet hotell mitt i centrum av Olympia vars ägare i sin ungdom faktiskt var en del av fackelstafetten från Olympia. Hans fackla ses på väggen ovanför honom.

Målgång i Olympia Marathon och då premieras man naturligtvis med en lagerkrans. Just nu är det uppehåll för tävlingen, men förhoppningsvis kommer den tillbaka på agendan i framtiden. Själv sprang jag tävlingen 2016 (bilderna).

Museum of the History of the Olympic Games of antiquity, Olympia. För en entrébiljett för 6 euro får man ett kinderegg av tre godbitar: Två museer samt klassiska Olympia.

Det är lätt att förlora sitt hjärta till Olympia. En som gjorde det bokstavlig talat var Baron Pierre de Coubertin, de moderna olympiska spelens grundare.

Baronens sista önskan var att få sitt hjärta begravt i Olympia och så blev naturligtvis fallet. Hans blodpump transporterades i denna box till den grekiska idyllen. Resten av hans kropp ligger för övrigt begravd i Lausanne i Schweiz där IOK har sitt högkvarter.

---

Langádhia, en av planeterns vackraste byar!

Dagens Soundtrack: Anita Hegerland – Mitt sommarlov 

Dagens etapp: Vytína – Olympia

Jag hann inte mer än rulla ut ur Vytina, en by på drygt 1000 meters höjd, förrän jag såg de snöklädda bergstopparna på distans. Bara några minuter senare skulle Vasaloppet köra igång och jag kunde därmed konstatera att det förmodligen var mer snö i Grekland än i Dalarna.

Det har varit småtuffa dagar i cykelsadeln på Peloponnesos, det har nämligen varit betydligt fler höjdkurvor än plusgrader. Väderförhållandena har däremot inte påverkat humöret eftersom det är en ynnest som borde beläggas med skatt att få cykla på den förtjusande grekiska halvön.

Peloponnesos har tusan allt, och då räknar jag även in den oförskämt goda maten som serveras på alla tavernor. Trampar man bort 2 kilo under en dag, så kommer det säkert dubbelt så många tillbaka. Mina protester har nämligen totalt misslyckats när jag har försökt att vifta bort kyparen när han dansar in med en ”efterrätt on the house”.  Grekisk föda är ju i snudd på lika delikat som Roberto Carlos legendariska frispark 1997 på Stade De Gerland i Lyon.

Under förmiddagen kom även solen och värmen tillbaka. Ett extra fint sällskap när det var dags att kasta sig nedför de smala branta vägarna byggda utmed bergsklippor.

Det är alldeles för lite bandy i denna löparpodd, men självklart blev det lite av den varan även på denna etapp. En halvtimme innan min liverapportering av matchen mellan Boltic och Ljusdal hittade jag en taverna lämplig för ändamålet att använda som bandystudio.

Eftersom jag inte hade haft tid att käka något innan eftermiddagsjobbet så beställde jag in, vad jag tror, x-tra allt på matsedeln, och fick in typ ett hel kubikmeter föda på bordet. Ett vinnande recept visade det sig dock eftersom Ljusdal körde över Boltic samtidigt som jag hade spagetti och en halv fårskock i tallriken.

Det kändes därmed betydligt lättare när jag efter att domaren blåst av matchen att rulla ner de återstående kilometrarna till klassiska Olympia. Platsen där allt började 776 f.kr. Nu återstår det bara att göra bandyn till en olympisk sport så har Baron Pierre de Cobertin fullbordat sin olympiska tanke…

Vytina i bakgrunden, och typ halva Himalaya… Det bor många höjdkurvor på Peloponnesos…

Sista lilla krönet som avslöjar att det är drygt 1100 meter upp i skyn och.. att det faktiskt strax väntar nedförsbacke.

Langádhia, en perfekt skapelse mitt bland molnen på Peloponnesos.

Pyrgos 77..? Fel, fel, fel… sist jag kollade i Ljusdals Bandyklubbs startelva så bars tröja nummer #77 av Tim Stjernström, och senast av Hugo Jonsson. Pyrgos får minsann välja ett eget tröjnummer!

Slingrande vägar utmed bergen mot etappmålet Olympia.

Foooooore!

Peloponnesos, den grekiska halvön som är som gjord för långfärdscykling. Fina vägar och inte minst, en otrolig geografi att susa igenom.

Strax utanför Olympia var det dags för eftemiddagsjobb i form av liverapportering från elitseriekvalet i bandy mellan Boltic och Ljusdal. Med hjälp av modern teknik går allt att lösa numera.

Dramatisk natur på Peloponnesos, mindre dramatiskt på Tingvalla isstadion i Karlstad. Gästande Ljusdal var ett nummer för stora.

Taggade bandyspelare från Hälsingland, och inte minst femtonåringen Hugo Jonsson som dräpte in sitt allra första mål för Ljusdals Bandyklubb på seniornivå. Framtiden ser ljus ut i Ljusdal!

Olympia, etappmålet och tillika slutmålet för cykelresan genom Grekland. Härnäst väntar Italien.

Platsen där de moderna olympiska spelens grundare Coubertin har sitt hjärta begravt i Olympia. Resten av kroppen ligger i Lausanne. Baronen spred ut sina grejer, vilken slarver!

Olympia, platsen där allt startade 776 f.kr.

Olympia, en av planetens mest fridfulla byar.

---

Dagens Soundtrack: The Clash – I Fought the Law

Dagens etapp: Argos – Vytína 

Alltsedan mitt första besök i Grekland har jag känt mig ganska avslappnad när det gäller landets trafikkultur. Eftersom jag med egna ögon såg hur bilister körde mot enkelriktat, dock i en försiktig hastighet och med en oskuldsfull gest som avslöjade att de bad om ursäkt för tilltaget, har jag fullständigt anammat detta synsätt. Men jag misstänker att tiderna har förändrats sedan mitt första besök med cykel i landet.

När jag under förmiddagen valde bort den slingriga byvägen upp genom bergen till förmån för en fin nyasfalterad motorväg med bred väggren var jag dessutom ganska säker att det var grönt ljus att vistas där. Det handlade dessutom om en relativt kort sträcka.

Nu vet jag bättre. Det hann inte gå mer än några kilometer förrän lagens väktare stannade och undrade varför jag trampade omkring på en motorväg, det vet väl alla att det är olagligt? Jag försökte artigt förklara att det inte, som brukligt är, fanns någon förbudsskylt vid uppfarten till motorvägen. Den förklaringen gick emellertid inte hem och jag fick visa upp mitt svenska pass och förklarat för mig att det minsann är höga böter för en sådan förseelse.

Situationen slutade med att de bestämda, men framförallt vänliga och omtänksamma, poliserna, tog mig under sina vingar och lastade upp cykeln i deras skåpbil och gav mig transport till den avfartsväg jag senare skulle svänga in på.

Ett handslag senare, och med en uppmaning om att vara försiktig och att aldrig göra om detta, befann jag mig därefter på en betydligt lämpligare väg för ändamålet och kunde fortsätta klättringen upp genom bergen på halvön Peloponnesos.

Vid mina tidigare cykelresor från Panathinaikostadion i Aten och vidare till Olympia på Peloponnesos har jag uteslutande begagnat mig av den vackra kustvägen på halvöns norra sida. En sträcka som är relativt lättcyklad och med inte alltför många höjdkurvor. Rutten jag valde denna gång från Poros via en sydligare rutt genom Peloponnesos bjuder däremot på en helt annan geografi. Det handlar om rejäla stigningar till nästan 1200 meters höjd. Men… hela tiden med vackra miljöer, dock inte riktigt på samma nivå som kustvägen mellan Korinth och Patras.

Hade jag tagit den normala vägen även denna gång så hade jag dessutom klarat mig undan förmaningar från den grekiska ordningsmakten…

---

Dagens soundtrack: Who Let The Dogs Out – Baha Men

Dag 3: Epidaurus – Argos, Grekland

Banankakor och höjdmetrar. Och fyrfota sällskap förstås. Det slår nämligen nästan aldrig fel att man får närkontakt med jyckar i Grekland.

Allt är sig därmed likt på den grekiska halvön Peloponnesos. Eller ska man säga ö numera? Sedan Korinthkanalen blev klar 1893 så rinner det numera vatten mellan Peloponnesos och det grekiska fastlandet. 

Hotellfrukosten (modell skaplig deluxe) han knappt starta sin resa nedför matsmältningssystemet förrän det var dags att ta sig an dagens kraftprov. En stigning från den östra sidan av den landremsa som skiljer Saroniska bukten från Argoliska viken, det långa näs som sticker ut på Peloponnesos.

En vertikal resa från havsnivå till 334 meter på alltför få kilometrar. Det låter kanske inte mycket, men har man bara hunnit värma upp smaklökar och käftparti i samband med morgonfrullen så är man inte den rappaste människan under den tidiga arlan.

Jag fick dessutom ett extrajobb i backarna eftersom jag fick sällskap av två jyckar på rymmen. Två jyckar som såg ganska utsvultna ut och tackade ja (på ren grekiska) till min inbjudan att äta av mina medhavda kakor med banansmak. En manöver som naturligtvis belönade sig direkt i form av evig kärlek, eller i detta fall sällskap i backarna.

Mina nya polare hade alltså inga som helst planer på att överge det ”mobila skafferi” på två hjul som framfördes av en tvåbening med ett främmande läte. Kanske de hade hört svenska någon gång tidigare, men aldrig uttalad med hälsingedialekt.

Av deras rörelsemönster att döma på den lyckligtvis ej så trafikerade vägen, tog jag för givet att de hade missat den där lektionen om trafikvett. Jag fick därmed stanna cykeln så fort jag hörde ett motorljud och vinka med nävarna för att göra bilisterna uppmärksamma på de två kakmonster som sprang kors och tvärs över vägen.

Det här är långt ifrån första gången jag har haft sällskap av jyckar på mina resor. Inte minst är det vanligt i Argentina. De tillfällen jag har campat i Argentina har jag nästan alltid varit omgiven av 5-6 hundar som även de har förstått att de där svenskarna alltid har ett överflöd av godsaker i ryggsäcken. Påföljande dagar har man därmed alltid tvingats trycka gasen i botten för att få lite ”egentid” på de sydamerikanska vägarna.

Vid ett tillfälle i Sydamerika var jag emellertid väldigt glad över sällskapet eftersom jag skulle cykla genom en ganska lång mörk tunnel genom Anderna, en smal cykelväg genom berget som skiljde Argentina från Chile.

Redan i sista argentinska byn, Las Cuevas, anslöt de två jyckarna utanför ett bageri (var annars?) och därefter var vi oskiljaktiga. Det blev därmed ett antal kilometer tillsammans, både genom tunneln och på den argentinska och chilenska sidan. En bit in i Chile var det emellertid slut på det roliga eftersom mina polare blev ”arresterade” av chilenska gränspolisen och skickade tillbaka till fäderneslandet. Jag misstänker att de saknade korrekta inresedokument för att semestra i Chile.

Den här gången behövdes emellertid ingen arrestering eftersom jyckarna fick sig en rejäl utskällning av två robusta vakthundar (lät som sabeltandade tigrar) nära toppen av den sista uppförsbacken. En utskällning som fick mina polare på andra tankar varvid de vände på tassarna och sprang i motsatt riktning.

Till skillnad mot dessa polare och jyckarna i Argentina så är hundarna i Grekland och Albanien i normala fall lite tveksamma till personer på cyklar, inte minst vallhundarna. De ska skydda sin fårskock och gör allt vad som krävs för att visa konstiga långfärdscyklister vem som bestämmer.

Varje gång jag får vallhundar i bakhasorna så har jag emellertid en taktik som så här långt har funkat till hundra procent. Jag kliver av cykeln och pratar svenska med mina ”stalkers”, en manöver som skapar stor förvirring. Sakta tar jag därefter cykeln och leder den bort från ”slagfältet” varvid jyckarna helt tappar intresset och istället går tillbaka till sin flock.

Dessutom brukar jag naturligtvis alltid ha godsaker i kameraväskan när jag cyklar genom områden på landsbygden med många fårskockar. Det kan ju hända att jag blir jagad av en döv vallhund som inte uppfattar min förvirrande hälsingedialekt…

Kosläpp, typ.

Tiryns, Nafplion, Grekland.

Argos, Peloponnesos.

Hotell på första parkett i Argos. Dock ett kakpaket fattigare…

---