Olympiastadion i Seoul – OS 1988
Seouls olympiastadion som den ser ut i normala fall när där inte pågår byggnadsarbete. (Foto från 2008)
Dagens soundtrack: Koreana – Hand in Hand
När vissa tidigare OS-arenor står och närmast förfaller så verkar det vara omvända förhållanden i den koreanska huvudstaden. Jag har vid olika tillfällen besökt både huvudarenan och den olympiska parken (där flera av de övriga arenorna är belägna) och de verkar användas flitigt av lokalbefolkningen än i dag, drygt 35 år efter olympiaden.
För några år sedan hade jag även den stora förmånen att springa Seoul International Marathon som avslutades inne på huvudarenan från olympiaden 1988. En anläggning som alltså hade använts av både Carl Levis, Marlene Ottey och… Ben Johnson.
Den gången fick jag hjälp av den Seoulbaserade internationella löparklubben Seoul Flyers med både anmälan och upphämtning av nummerlapp eftersom jag vid det tillfället inte kunde anmäla mig själv som internationell löpare. Jag vet inte om det är lättare nu, men leta gärna upp denna löpargrupp på nätet så får ni möjlighet att lära känna utländska löpare boendes i staden som erbjuder både träningssällskap och en kul efterfest när Seoul International Marathon är till ända.
Förhoppningsvis kommer även ett av maratonloppen i Sydkorea med på Springtime Travels program i framtiden. Det är en rolig stad att besöka både med eller utan nummerlapp på bröstet.
Koreanerna lever verkligen upp under OS vilket jag inte minst har fina minnen av från 2008 då jag genomförde ett tidigare olympiskt cykelprojekt med start från Panathinaikostadion i Aten och ett planerat avslut i OS-staden Beijing. I god tid ansökte jag om ett kinesiskt visum inför resan, men det visade sig vara alltför god tid. Jag fick nämligen tillbaka min ansökan och ombads att söka närmare starten av olympiaden.
Eftersom jag befann mig på resande fot under hela våren och sommaren så återstod det därmed att söka visum från annat håll och då räknade jag ut att Seoul skulle bli en utmärkt destination för denna manöver.
Efter att ha cyklat från Aten till Stockholm och halkat runt vår huvudstadsmara den sista dagen i maj 2008, så bar det sedan direkt iväg till New York där jag cyklade över kontinenten till Seattle. Därifrån flög jag vidare till Seoul och gick direkt upp till kinesiska konsulatet. Men… även denna gång blev det nobben. Kina hade ändrat reglerna inför OS och krävde två former av identifikation för att jag skulle kunna ansöka om visum till Mittens rike. Och eftersom jag hade lämnat mitt körkort hemma så fick jag snopet istället spendera en vecka i Seoul. Ett ofrivilligt uppehåll i resrutten, men som slutade med totalförälskelse i den koreanska huvudstaden.
Under denna vecka bodde jag på det olympiska hotellet belägen i Olympic Park och blev där tidigt bekant med en badmintonspelande pensionär som var både författare och boxningsdomare. Han fick mig att varje morgon spela badmintondubbel tillsammans med sina vänner, varav en kvinna som snart skulle fylla 90 år. Hon hade väl inget större rörelsemönster på planen, men var väldigt placeringsäker. Jag fick faktiskt slita hårt för att överlista den rutinerade damen.
Foto: Mina dubbelpartners i badminton i samband med att jag bodde i Seoul samtidigt som OS pågick i Beijing 2008.
På eftermiddagarna förflyttade jag mig därefter till centrum av staden där koreanerna hade byggt upp en liten OS-by med en storbildsskärm där man dagligen kunde följa alla koreanska idrottare 2008 och se hur deras medaljskörd ständigt växte. Inte minst hade de stor framgång i basebollturneringen där Sydkorea var outstanding i grundserien med sju raka vinster och sedan fortsatte sitt segertåg med att vinna både semin och finalen.
Precis bakom olympiastadion i Seoul ligger för övrigt Jamsil Baseball Stadium som är Sydkoreas största basebollarena. Det går in 25,000 åskådare i anläggningen och när det under gårdagen drog ihop sig till årets hemmapremiär för ett av lagen från Seoul, Doosan Bears, så var det lapp på luckan. Utsålt!
Jag har sett en hel del basebollmatcher i USA och på drygt hälften av proffsligan MLB:s arenor. Alltid bra stämning, men inget som ens kommer i närheten av det rock’n’roll-arrangemang som det bjöds på i Seoul. Galet deluxe!
Det var inte en tyst sekund under hela matchen eftersom båda lagen har tillgång till cheerleaders och skönsjungande hejaklacksledare. Publiken verkade dessutom kunna varenda textrad, gammal som ung.
Jag har besökt argentinska fotbollsderbyn som under vissa stunder har kommit i närheten av denna match i decibelstyrka, men då har stämningen istället varit så hätsk att man inte har kunnat njuta av tillställningen. Det har var någonting helt annat. Typ en blandning av en VM-final i fotboll, tv-programmet Landet Runt och Allsång på Skansen. Fullständigt magiskt, bara Lasse Berghagen som saknades…
OS-stadion i nuvarande skick. Anläggningarna från olympiaden 1988 verkar, till skillnad mot i vissa andra gamla OS-städer, användas för fullt i dagligt bruk.
Olympiska parken i Seoul, en grön oas av modellen större och en sevärdhet i sig.
World Peace Gate, Olympic Park, Seoul
Flag Plaza, Olympic Park, Seoul. Torget med alla deltagande länders flaggor från olympiaden anno 1988.
I samband med OS 2016 gjorde jag en liknande cykelturné mellan olika världsdelar och gamla OS-arenor. Då hade jag även förmånen att gå i mål på Seouls OS-arena under Seoul International Marathon. (Seoul har två maratonlopp under året, ett i mitten av mars och ett senare under hösten.)
Seoul International Marathon 2016. För att som internationell löpare kunna anmäla sig till loppet krävdes hjälp av den internationella löparklubben Seoul Flyers som är baserad i den korenska huvudstaden.
Via kontakt med föreningen genom Facebook (krävdes bara en låg medlemsavgift) så ordnade klubben allt, inklusive hämtning av nummerlappen. Efter loppet träffades därefter alla löparna för att analysera sina insatser över en pizza och en öl. Eller två. Eventuellt så kommer det lopp som går under hösten på Springtime Travels program framöver. Håll er uppdaterade!
Under 2016 hade jag cykel- och maratonsällskap av Christine Compton från Baltimore. Vi trampade bland annat från Seoul upp till gränsfloden mot Nordkorea. Jag lät emellertid golfdrivern vila i närheten av gränsen för att undvika internationella förvecklingar. Läget är tillräckligt bräckligt där ändå för att även utsättas av mina slicar…
Christine som är utrustad med språkliga talanger pluggade lite koreanska innan avresan och kunde ganska snabbt konstatera att koreanska alfabetet faktiskt är ett av de lättare alfabeten att lära sig eftersom tecknen är byggda helt på logik.
Jamsil Baseball Stadium, Seoul. Säsongen har precis dragit igång i den koreanska basebolligan KBO. Under helgen spelade Doosan Bears sina första hemmamatcher inför slutsåld arena, dvs. 25,000 åskådare.
En koreanska basebollmatch liknar inget annat. Det är inte tyst en enda promille av en sekund under matchen, mer rockkonsert än idrott. Galet, fantastiskt och helt underbart. Som en bal på slottet!
Cheerleaders, en självklarhet i koreansk baseboll. Båda lagen har cheerleaders som turas om att stå för underhållningen och ha makten över högtalarsystemet i samband med att respektive lag spelar ”inne”. Men även när deras lag spelar ”ute” så får de då och då tillgång till högtalarna när de lyckas bränna en spelare. Raffinerat och galet bra.
Utan tvekan det bästa idrottsarrangemang jag har besökt. Definitivt något för svenska idrottsföreningar att ta efter. Det behövs mer Allsång på Skansen när det liras fotboll, hockey och bandy!
Läktaren med supportrar till bortalaget KIA Tigers. Gammal som ung lever med i allsången och alla rörelser.
Jamsil Baseboll Stadium i Seoul, min nya favoritarena. Missa inte baseboll när ni besöker Sydkorea!
Jag har sett en hel del matcher i amerikanska basebolligan MLB, men det här är både en och två nivåer bättre. Fördel Sydkorea, alla dagar i veckan!
