Anders Szalkai blir ny chefredaktör på Runner’s World!

– ”Szacke” är en riktig drömvärvning. Han kommer att bidra med en enorm sakkunskap, en bred digital kompetens, men också med en stor ödmjukhet inför att vi vänder oss till löpare på alla nivåer, säger Runner’s Worlds förlagschef Nina Jakobson.

De senaste åren har Anders Szalkai regelbundet medverkat i Runner’s World men tillträder fullt ut den 6 mars och är chefredaktör från och med majnumret av Runner’s World. Tidigare chefredaktör Stefan Larsén fortsätter som tidningens redaktionschef och den som ansvarar för produktionen av Runner’s World.

Grattis till både oss och dig, Anders – det här kommer att bli grymt! Hur känns det att ta över som chefredaktör på RW?
– Det är många känslor givetvis, främst både hedrande och inspirerande. Det ska bli verkligen spännande att kasta sig in i något nytt som jag inte gjort tidigare, där jag ändå får fortsätta jobba med min passion som ju konkret är löpning i alla dess former. 

Vad har du för planer med tidningen?
– Givetvis fortsätta med en mix som ska kunna tilltala en stor målgrupp löpare. Målet blir att inte glömma någon, utan allt från den riktigt drivne löparen till en person som funderar runt att börja springa ska kunna hitta inspirerande och intressant innehåll.

– Jag brukar säga att alla löpare kan ta del av allt som löpningen har att erbjuda, oavsett nivå, om man bara anpassar det rätt. Så ett inslag som jag hoppas kunna bidra med själv blir konkreta träningspass där kärnan i passet är densamma men sedan att man kan utveckla passet beroende på vart man befinner sig i sin löpning. Sen tror jag det finns mycket att göra på webben med aktuella reportage och tidsenliga träningstips.

Vad kommer tjänsten innebära i övrigt? 
– Runners World ingår ju i Springtime Group, så jag hoppas även kunna vara med på vissa bitar runt nya och spännande löparresor. Jag har redan tidigare jobbat med vissa resmål och träningsläger, men nu kommer jag kunna vara ännu mer delaktig där. Det finns många kul utmaningar inom företaget även om fokus kommer vara på Runners World både i tidningsform och digitalt.

Berätta lite kort om dig själv?
– Jag har sprungit i 34 år nu, och har ett snitt på 16 km i dagen om man slår ut all min träning jag gjort fram till i dag sedan jag började springa i Helsingborg 1983. Jag tycker fortfarande att löpningen är lika kul och berikande för min själ som när jag började springa, även om jag idag inte alls drivs av prestation på samma sätt som när jag började. Jag har med åren insett hur många fler värden och dimensioner det finns för en löpare.

Jag flyttade till Stockholm 1991 för att studera på GIH där jag gick ut specialidrottslärarlinjen. Efter studierna hade jag rotat mig i Stockholm och var mer eller mindre heltidslöpare under ett antal. Det var riktigt roliga år, och en förmån att verkligen få chansen och se hur bra jag kunde bli genom heltidsträning, och det blev 6 mästerskaps-starter för Sverige, ett antal SM guld och slutligen även en seger i Stockholm Marathon.

Efter karriären har jag haft förmånen att få fortsätta jobba med löpning i olika former, först som ansvarig för ”Running” och friidrott på Puma och sen på Maratongruppen där jag haft 7 fantastiska år. Jag har haft förmånen att vara ansvarig för Sveriges största löpargrupp Team Stockholm Marathon (TSM Running) och för träningsprogrammen på marathon.se som verkligen nått ut till oerhört många löpare på alla nivåer från nybörjare till rutinerade snabblöpare. Civilt är jag gift och har två döttrar som nu är 15 och 8 år.

Vad är det första du läser i Runner’s World?
– Jag brukar kolla in rubrikerna på framsidan och sen innehållssidan och därefter hoppar jag direkt till det som tilltalar mitt sinne just då mest. Oftast blir det till något av reportagen med någon spännande person.

Vad är din bästa motivator när det är tungt?
– Jag försöker tänka på de gånger jag inte kan springa av olika anledningar. Hur mycket bättre det är ändå att få och kunna springa även om det går tungt än att inte kunna springa eller träna alls. Ibland försöker jag även peppa mig genom att vara lite nostalgisk och tänka tillbaks på bra händelser i min löpning. Än mer konkret kan jag ibland bara bryta av ett pass, en distansrunda, med ett kort stopp där jag startar om passet för att hitta en bättre känsla. Det brukar oftast funka ganska bra!  

Ditt bästa löparminne?
– Det är ju svårt bortse från känslan när jag ”äntligen” vann Stockholm Marathon. Känslan var grym, det var oerhört mycket folk ute och på slutet varvade jag många löpare som skulle ut på sitt andra varv. Jag kände verkligen hur löparna pushade mig, och den känslan är svår att toppa när det gäller min löpning. Givetvis har jag sen andra små händelser eller pass, som jag gillar ta fram men dom får jag spara till någon text på Runner’s World framöver!

Varmt välkommen till Runner’s World önskar hela redaktionen!