Hej rehab igen! Hej hej hopp. Det gick så bra tänkte jag men under ytan började min nervproblematik komma tillbaka. Något i vänstersidan funkar inte och bästa Elin konstaterade vid en kik på min rumpa igår att ”typ halva vänster skinka är borta”. Ja då är det inte så konstigt att det suras när jag springer goddamit. Men nu vet jag vad jag ska göra och jag får ladda om. Var anmäld till 80 km i Västerås i slutet av september men nu blir det inget sånt. Bara rehab.

So.

Det var inte det som det här inlägget skulle handla om utan en stilla (nåja) tanke runt just det här att vi oftast kanske bara springer en timme per dygn och det förstås är jättemycket som spelar roll som sker när vi inte springer. Förr i tiden var vi kanske mer redo att springa. Vi var i rörelse mest hela tiden så att gå från det läget till att springa var inte så stor förändring. Dessutom sov vi mer och kanske bättre också.Och vi har kanske inte så mycket tid utöver den där stunden vi faktiskt springer att lägga på löpningen men det finns flera saker vi kan göra, och en del vi kanske ändå gör, som stöttar att vara redo för att springa.

Här är några saker att tänka på:

Sömnen

Ja den kommer jag alltid dragandes med. Men att ha sovit ordentligt förbättrar din förmåga att motivera dig. Det minskar risken att bli förkyld när du tar i hårt. Det gör också att du får bättre reaktionsförmåga och minskar alltså risken för skador. Att ha sovit ordenligt är det absolut viktigaste du kan göra för att vara redo att springa. Så är det bara. Ta hand om sömnen!

Smörjda gångjärn

Kanske har du varit på kontoret och varit stilla hela dagen. Suttit med böjda ben, haft skor på dig, kanske klackskor!? Varit lite framåtlutad, framåtroterad. Att sen bara sticka ut och springa när det varit den rådande positionen flera timmar, ja då är kanske kroppen inte redo. Över tid kan du bli kort i höftböjarna, kort i vaderna, ha fötter som inte vet vad det är att möta underlag och en bröstrygg som hänger framåt.

Visst kan man värma upp. Men ska man säg springa på kvällen så kan det vara en ide att kanske vara lite barfota under dagen, rulla fotleder, sträcka ut höftböjarna och bröstryggen. Helt enkelt göra lite mikrouppvärmning då och då för att vara lite prepp på vad som komma skall. Enkla korta sekvenser.

Rätt käk och vätska

Verkligen inget knepigt. Men ska du springa hårt behöver du ha ätit kolhydrater för att ha tillgång till din bästa växellåda. Så är det bara. Ska du över huvud taget anstränga dig kan det var skönt att inte känna dig svimfärdig medelst. Att ha lagom med vätska i kroppen och lagom med käk helt enkelt. För det man ska göra.

Energi till det som för dig framåt

Benen? Nej jag menar hjärnan faktiskt. Om du bara ska ut och njutkuta så kräver inte det kanske så mycket mentalt grit. Men om du tänker utmana dig hårt, smaka mjölksyra i öronen, ja då är faktiskt din hjärnkapacitet en faktor att ta hänsyn till. Har du haft en tuff dag på jobbet och fattat massa beslut så kanske hjärnan är trött och då finns det inte lika mycket kraft att pusha sig till vad det nu är man ska försöka göra. Inget att straffa sig för. Bara inse att de dagarna får man kanske ta det lite eller helt lugnare. För jobbet kommer ju före ett intervallpass.

Rätt grejer

Här finns det mycket pengar att tjäna på att få dig att tro att du behöver både det ena och det andra. Och efter ett tag kanske du behöver det ena och det andra för att du vant dig vid det. Men det bästa och enklaste är ju att inte behöva så mycket. Att typ kunna springa i vilka kläder som helst. Utan en laddad klocka, utan speciella strumpor och grejer. Bomull går alldeles fantastiskt bra oavsett vad ett stort klädmärke påstår. Jag har sprungit till och från i 20 år nu. Sprungit till och från jobbet. I plus 30 och i minus 15 grader. 16 mil och allt därunder. Om det är något jag vill skicka med så är det att det spelar väldigt lite roll vad du har på dig under ett pass på runt en timme bara det inte skaver. Fötterna mår bra av att vänja sig vid att få jobba. De älskar att jobba, de är skapta för det. Bygg in en vana att ha skor som låter fötterna jobba som de är.  Är du tjej behöver du troligtvis en bh av något slag men utöver det torde inte något vara ett måste. Så vad gäller kläder och grejer tror jag man kan förenkla mycket om man kan känna sig ready to run med så få grejer som möjligt.

På bilden kände jag mig springfärdig. I Åre i helgen. Move placidly out there!

---

Just i detta nu sover han hoppas jag. Men imorgon snörar han skorna igen och fortsätter sin löptur genom hela Sverige. Från Treriksröset till Smygehuk. Över 200 mil. Till förmån för Panzisjukhuset och arbetet där. Hur bra är det inte?

Daniel Roxvret är min löparhjälte just nu! Han beskriver äventyret väldigt bra på sin hemsida, du kan se om han passerar nära där du bor här.

Jag fick ställa några frågor till honom:

Hur känns det nu?

Det känns superbra! Men just denna dagen har jag känt mig om starkast på så påverkar ju såklart, hade varit lite annat svåra dag 3. Man kan väl säga att människokroppen är rätt fantastisk!

Vad är du överraskad över?

Att det hittills har gått så bra trots väldigt dålig träning inför.

Vad är roligast?

Att känna sig stark! Att se donationer trilla in och att läsa alla kommentarer som peppar mig!

Vad är jobbigast?
Känna skavanker och vara rädd att det blir någon stor skada, få tankar av att det inte kommer gå bra.

Vad äter du?
Frukost – Macka. Lunch – Mackor + tilltugg. Kvällsmat – Ris/makaroner med kyckling + tilltugg. I rörelse 8st flaskor med maltodextrin/fruktos.

Hur mår kroppen?
Bra! Pirrar lite i fotsulorna såhär på kvällskvisten precis som alla dagar, fötterna önskar nog att jag var klar snart

Hur känns det mentalt- har du bra tips när man får en dipp?
Viktigaste när man har en dipp är att första varför man får den, ofta behöver man bara få i sig mer energi eller så kanske man är kall och behöver mer kläder. Men det gäller ju att komma ihåg att dippar kommer, men man kommer också ur dom, något som tyvärr inte alltid är lätt att komma ihåg när man är i en svacka. Bästa är att ha folk runt omkring en som påminner en om saker man inte själv förstår.

Ja vad ska man säga- löparkepsen av! Jag kommer förstås fortsätta uppdatera hur det går för Roxen men jag hoppas du vill följa och framförallt stötta hans insamling. Här är länken igen. Heja dig Roxen!

---

Om det inte framgått redan så brinner jag enormt för klimatfrågor. Jag började redan som 10-åring och har läst både miljöekonomi, miljöteknik, miljömanagement, miljövetenskap men jag är LÅNGT ifrån duktig på det här ska jag vara ärlig med. Men intresset finns och jag har ju dessutom en god kunskap om kost. Det har du också, vi är alla ganska bra på det faktiskt men vi gör lätt tokiga tankevurpor, upplever att vi inte har tid att förbereda och göra goda val och jag vill gärna att vi delar tips och ideer till varandra. Köttproduktionen står för cirka 15 % av världens totala utsläpp av växthusgaser och vi i väst äter en stor del av dessa. Vår köttkonsumtion har dessutom ökat rejält (33 % mellan 1980 till 2010) även om det har dippat lite senaste åren. Det kan också vara mer hållbart att äta ”snabbväxande” kött men det går ju på tvärsen med omsorg om djuren. (Källa Jordbruksverket).

I år vet vi att många svenska bönder tvingas slakta djur så vi får tillgång till en högre andel svenskt kött och är det något man i ett första steg kan göra för att ta hand om både sin och djurens hälsa så är det ju att bara äta svenskt kött. Och då kan vi ju behöva bli lite jobbiga konsumenter och fråga var köttet kommer ifrån på restauranger och liknande. Men det är att vara jobbig på ett bra sätt!

Så äta klimatsmart och gör man ju förstås på flera olika sätt. En del är ju:

1) Vad vi äter

2) Vilka vi handlar från och hur vi handlar det

3) Hur mycket vi slänger

Så jag tänkte ge mig på detta i två kanske tre blogginlägg och vill gärna ha tips och tankar däremellan.

Ibland tycker jag också det blir så tokigt när någon vill göra en förändring och så kommer någon annan och slår undan benen genom att säga ”ja men X är mycket bättre än ditt Y”. Alla förändringar till det bättre är att hurra för och har man levt på falukorv kanske man inte ställer sig och panerar o bankar på en rotselleri som byte men kanske kan lägga till något och minska mängden korv. Ja ni hajar.

En annan del är också det här med mättande protein. Ibland ser jag recept som låter jättegoda men näringsinnehållet blir vips lågt på protein som några av oss vet att vi behöver för att bli mätta. Då kan vi tappa några entusiaster bara på att de inte känner att de blir mätta. Tex pasta med någon röra med soltorkade tomater och grönsaker. Gott! Men lägg till bönor så ökar chansen att du blir mätt även en timme efter maten!

Så det här inlägget tänkte jag skulle handla om att minska köttet. Inte helt ta bort det för jag tror man tappar folk på vägen om man blir för radikal. Men säg att man minskar sina köttinköp med 50 %, kanske 70 % till o med? Det gör stor skillnad. Säg att man till familjen köpt 2 kg köttfärs, två måltider korv/chark och en biff i veckan och halverar det? Stor skillnad.

Nästa inlägg blir tips på en klimatsmartare veckomeny. Med mättande protein, goda, enkla rätter som blir bra matlådor. Tredje avsnittet blir tips på att minska svinnet så då tänker jag ta hjälp av Emilia som är expert!

5 klimatsmarta, goda, enkla, plånbokssmarta byten (med uppskattad samma tillagningstid)

1) Stekt eller ugnsbakad falukorv eller korv

— > Leta snabbmat i ”vegetarisk”sektionen i mataffären. Änglamarks Falafel är jättegod, Anamma har både biffar och bollar. Det finns andra märken också. Testa något nytt, du kommer hitta något du gillar och det här bytet gör enorm skillnad för både hälsa och klimat. Just charkprodukter ska vi undvika om vi kan.

2) Rör inte min tacos med köttfärs!

> Köp hälften av köttet du brukar och lägg i svarta bönor, mosa dem gärna litegrann. Belugalinser (svarta som natten) kan du koka också och blanda ned i färsen och krydda som vanligt. Supergott. Lovar. Tänk att du lagar äkta sydamerikansk style.

>> Byt helt mot sojafärs eller byt en del (tex 500 g köttfärs och 500 g sojafärs).  

Men soja då? Det är väl inte bra? Problemet med soja är mångfacetterat jag vet, men om du kontrollerar vad sojan kommer ifrån ( Anammas färs tex kommer bland annat från Serbien, inte regnskogsmark i Brasilien) och inte trycker i dig det varje dag är det betydligt bättre än billig köttfärs, ffa importerad. När soja odlas på stora arealer för att bli mat till köttdjur blir ju det en belastning. Men det är endast en liten del i nuläget som blir livsmedel. Ja jag tycker soja är svårt att uttala sig om även när jag läst runt men det är en bra proteinprofil men transporterna till Sverige blir förstås en utmaning. Kom gärna med inspel här om du vet mer!

3) Jag älskar min röda biff!

> Se till att det är svenskt kött och gör den till ett tillbehör istället för huvudrätt. Lägg till en bönsalsa, en bönsallad/linssallad osv. Räkna 50 g per person istället för 100 gram eller hur du brukar räkna.

4) Hamburgare är så gott!

> Köp hälften av den färs du tänkt och mosa i fetaost, bönor, ägg osv. 50/50 helt enkelt

>> Det finns HUR goda vegetariska burgare som helst. Lovar! Kikärtsbiffar, halloumiburgare, rödbetsburgare. Byt ut köttet helt eller gör några köttbiffar och några vegobiffar. De tar lite längre tid

5) Köttfärs o spagetti då?

> Igen, minska andelen färs ha i en burk blandade bönor, kidneybönor, svarta bönor osv. En till burk krossade tomater, tärnad squash, palsternacka, rotseller, rivna morötter- låt fantasin flöda! Utmana kidsen att pröva det nya och kalla det superkraftmat.

>> Byt mot quornfärs eller sojafärs. En skvätt rödvin eller balsamvinäger ger god smak. Använd ev en köttfond för att hålla i köttsmaken om den är dig kär.

Hur gör jag? Vi äter inte kött och chark som grundregel. Alltså vi handlar inte hem kött eller charkprodukter men bjuds det på det så äter vi det hos vänner. Ibland hamnar vi på MAX Hamburgare och jag äter alltid deras supergoda vegetariska hamburgare men kidsen gillar inte dem. Vi äter en del soja- yes, vi använder den färsen och ibland ”sojabollar” istället för köttbullar. Jag brukar tänka att en gång i månaden, typ efter mens, så äter jag kanske 1-200 gram svenskt KRAV-märkt rött kött bara för att åtgärda järndroppet (nej jag fattar att det inte helt kompenserar men det blir enkelt att komma ihåg) . Jag kan LÄNGTA efter en riktigt god kryddad korv och ibland äter jag det men då gärna lammkorv och det kanske är 1-2 ggr per månad. Vill inte äta utländskt kött och undviker att äta kött från bufféer där man inte vet vad det kommer ifrån.

Tips att läsa:

Köttguiden från WWF

Icas tips för klimatsmart mat

Jordbruksverkets fakta om hållbar köttkonsumtion

---

En av de vanligaste frågor en löpare får är vad man tränar för. Vad är målet? Man lägger upp mål själv. Man siktar på att genomföra pass, tävlingar. Man längtar tills en intervall är över. Man betar av, bockar av, siktar på. Distanser. Tider.

Kanske får det räcka. Kanske är det bra så.

Men för många av oss är löpningen något större. Det är så stort så det är en del av livet.

Och vad vet vi om livet? Att det började. Att det slutar. Men inte när. När det gäller livet är resan målet. Att det pågår, det är det bästa. Är det enda.

Att vi upplever det just där där vi är. Är fullt härvarande i det. Glad och tacksam att få vara det.

Om löpningen får handla lite mer om att springa. Att vara i det. Bara springa, en fot framför den andra. Att bara göra det får bli lite större, vara lite mer centralt. Räcker i sig. Att hur fort, hur långt, vad vi har på oss, hur vi ser ut, var vi springer, vad vi gjort innan och vad vi gör efter är lite mer skitsamma.

Att löpningen, resan, får vara målet.

Det tror jag mångas löpning skulle må bra av.

---