#foodsforeverydaychamps Klimatsmart mat del 1: Köttklok

En av de vanligaste frågor en löpare får är vad man tränar för. Vad är målet? Man lägger upp mål själv. Man siktar på att genomföra pass, tävlingar. Man längtar tills en intervall är över. Man betar av, bockar av, siktar på. Distanser. Tider.

Kanske får det räcka. Kanske är det bra så.

Men för många av oss är löpningen något större. Det är så stort så det är en del av livet.

Och vad vet vi om livet? Att det började. Att det slutar. Men inte när. När det gäller livet är resan målet. Att det pågår, det är det bästa. Är det enda.

Att vi upplever det just där där vi är. Är fullt härvarande i det. Glad och tacksam att få vara det.

Om löpningen får handla lite mer om att springa. Att vara i det. Bara springa, en fot framför den andra. Att bara göra det får bli lite större, vara lite mer centralt. Räcker i sig. Att hur fort, hur långt, vad vi har på oss, hur vi ser ut, var vi springer, vad vi gjort innan och vad vi gör efter är lite mer skitsamma.

Att löpningen, resan, får vara målet.

Det tror jag mångas löpning skulle må bra av.

---

Jag lovade återkomma med packningstips och jag tänker att det här skulle även kunna komma SJ till gagn om jag får ha storslagna tankar. För tänk om alla hade bara 5 liter mindre packning med sig på tågen till fjällen? Flera hundra liter mindre packning per tågvagn. Tänk er utrymmet som blir! Som jag skrev i förra inlägget får väl alla bära så mycket de vill men när man uppfattar att folk tycker det är tungt och man undrar om man verkligen behöver alla grejer man läser om eller ser, ja då tycker jag vi ska tipsa varandra till höger o vänster!

Jag är som sagt ingen expert alls men har varit ute en del genom åren och framförallt har jag sprungit med packning de senaste åren. Det här var första gången med tält och packning för flera dagar och jag är supernöjd med det jag fick med mig. Hade allt jag behövde och då var det ändå både varmt och kallt, regn och sol. Jag rörde mig långt (3,5 mil ca) varje dag, äter mycket och behöver mycket energi. Vad jag åt och tips på det kommer i separat inlägg!

Jag var alltså borta 4 dygn cirka. Reste med nattåg och vandrade tre dagar. Vandrar man längre behöver man förstås mer, men framförallt mat, kanske 1-2 par rena strumpor till och tröja att ha närmast kroppen. I övrigt ska allt funka flera dagar till. Jag hade en 30 liters ryggsäck och tror jag bar cirka 8 kilo från start. Jag behövde inte komplettera med något- unnade mig ett ägg och köpekaffe men hade med tillräckligt med både energi och kaffepulver för att klara mig själv. Till och med lite för mycket käk!

Att vandra/springa i // kläder för kvällen // förstärkning

* Bikini med bra stöd upptill- skölj upp varje kväll

* Shorts – räcker med ett par

* Keps (för solen!)

* Kompressionsstrumpor (rent par för ombyte dag 3)

* Tunn ylletshirt (en ren med som ombyte dag 3)

* Tunn hoodie för värme o vind

* Löparjacka mot regn o vind

* Regnjacka och regnbyxor

* Ylleunderställ

* Pannband o vantar

*”löparkängor” och sandaler (mest för hemresan!)

* 30 L löparrygga från Salomon med ett regnskydd från Silva

Jag behöver inte så mycket stöd upptill så bikini i sporttopstil funkade. Jag hade två par exta trosor och eftersom mina torkar fort sköljde jag upp bikinibyxorna på kvällen så de var torra (nåja) dagen efter. Om det är något jag prioiriterar så är det rent närmast kroppen!

På fötterna hade jag långa kompressionsstrumpor som blev skitiga som attan men det gör ju inget. Efter två dagar bytte jag till ett par andra så jag använde totalt två par strumpor. Jag använder Falke och har aldrig haft skav eller blåsor. Efter dessa 11 mil i blöt o gegga hade jag en liten blåsa under en tå- that’s it!

Att vandra/springa i hade jag ett par korta lättorkande shorts. Nu var det ganska varmt och jag är varm av mig. Man kan ju ha ett par längre men gärna tunna shorts så torkar de fort. Det är sällan man fryser om benen så jag använde mina regnbyxor som långbyxor när det behövdes. Jag vek upp dem när det var ”mellanvarmt” och drog ned dem när jag ville skydda mot regn och blåst. 

Upptill hade jag en tunn merinoullstshirt. Den hade jag i två dagar och hade kunnat skölja upp så den höll en dag till om jag kunnat torka i stugor/bra väder vid tältet. Jag tycker den kan hålla i tre dagar. Beroende på hur ditt svett luktar förstås men luftar man den och tvättar sig noga under armarna morgon och kväll håller den längre!

Som överdrag hade jag min älskade L.I.M hoodie från Haglöfs- tunn, väger nästan inget och skyddar bra mot vind. Över den hade jag när jag stannade och pausade en L.I.M Haglöfs löparjacka, supertunn! Köpte den precis innan avfärd på outleten i Avesta och den blir liten som en tennisboll så rymdes bra i en av ryggans framfack. Lager på lager funkar bra. Regn/vindtätt skapar värmelager. Ylle värmer. Jag använde regnjackan som jacka och hade jag behövt mer kläder under dagen kunde jag dra på mig ylleunderstället jag hade på kvällen när jag sov. 

Jag hade på mig regnbyxorna uppvikta som kvällskläder så behövde jag inte gå runt i långkalsonger :D.

Som förstärkning hade jag vantar och pannband om det skulle bli kallt. Så- worst case kunde jag ha: ylle t-shirt, ylleunderställ, tunn hoodie, löparjacka och regnjacka på mig.

På kvällarna sköljde jag som sagt upp det som var skitigt eller luktade (det gjorde inget tyckte jag men jag var ju själv haha!)

På fötterna hade jag ett par lätta vandrar”skor” från Haglöfs: Strive Mid GT. Min man har likadana och vi älskar dem! De håller för att både springa och vandra i och hade dem även när vi vandrade i steniga Ben Nevis i Skottland!

Det var kläderna det!

Sova/hygien

* Tält

* Liggunderlag

* Sovsäck

* Handduk

* Neccessär

* Liten snabbtorkande handduk

Enda missen var min sovsäck- vilket jag visste. En billig sak för sommar som väger 800 g. För kallt! Ska investera i en lättviktssäck senare. Mitt tält är ett ”krypin” från Jack Wolfskin som heter Gossamer och väger 1,7 kg. Lätt att sätta upp, jag sovsäck och alla grejer fick plats därinne. Jag hade ett fantastiskt upplåsbart liggunderlag som var som att sova i en vanlig säng- ”Nemo” heter det. Bevarade värmen bra upplevde jag, med tanke på hur kallt det var ute. 2 grader andra natten i tältet….

Så: Tält, sovsäck, liggunderlag och sova i ylleunderstället och till slut alla kläder jag hade.

Min neccessär var också enkel: Tandborste och tandkräm (reseformat). En fast liten tvålbit. En liten burk med sheasmör som jag smörjde fötterna med. En liten burk med ansiktskräm. Tungskrapa (klarar mig inte utan!!), extra tofs och hårspänne, Burts Bees läppbalsam med citrondoft- lyx att smörja in med under vandring, vägde 20 gram. Tandpetare. Öronproppar och ögonbindel- ett måste i sommarfjäll med tältduk som viner och sol som inte verkar gå ned.

Ingen hårborste och shampoo och sånt där alltså. Tycker man klarar sig upp till 10 dagar utan sånt. Saknade en liten trasa att torka av tältet med men hade kunnat riva sönder handduken!

Äta

* Termos

* Spork

* Kåsa

Jag skriver ett separat inlägg om energiplanering men jag hade med mig en spork, kåsa och en termos som bas för mat och dryck. Jag kokade ju vatten i stugor längs vägen men annars hade jag lagt till min gasolbehållare och det lilla köket plus gryta som nog tar upp en  – två liter med plats och det hade jag inte riktigt pga otymplig sovsäck och bok (!!) Det byter jag förstås vid nästa tur!

Säkerhet

* Visselpipa

* Leatherman multikniv

* Första hjälpen

* Mobiltelefon och powerbank

* Pannlampa

Liten risk att vandra på Kungsleden men ändå- ingen täckning och jag gick mycket ensam. Första hjälpen är lätt att köpa men du ska också veta hur grejerna ska användas. Visselpipa är bra om rösten tröttnar samt tydlig signal på att något är fel. Färgglad outfit hade jag genom min rosa regnjacka och röda rygga om jag skulle behöva synas. Kunskap, färg och visselpipa väger inget extra!

Övrigt

Jag hade med mig en bok, penna och papper och korsord. Bok var eg lite onödigt då jag har en bok på Letto på telefonen och den drar nästan inget batteri i flightmode men …well jag hade plats pga inget kök (rådande eldförbud ville jag inte tjafsa med). Penna och papper var viktigt då jag faktiskt konfererade för mig själv där på fjället i tre dagar och behövde skriva ned saker jag kom fram till. Jag blir också ofta obehagligt torr om fingrarna, sådär så jag blir galen så min lilla 10 g burk med typ försvarets Hudsalva el dylikt var bra! Solglasögon kan vara alternativ till kepsen.

Som sagt. Saknade inget. Hade kunnat skippa pannlampa och bok och ändå ha det gött. Somnade som en sten så läste kanske bara 10 sidor ändå :).

Tänk multifunktionella grejer. Tänk Situations, Skills, Stuff. Ju mer förberedd på situationer du möter och skills du har desto färre grejer behöver du!

Nästa inlägg: God och bra energi längs vägen!

Fråga gärna, tipsa gärna, bolla gärna och dela gärna erfarenheter! Jag vill lära mig mer!

---

För två veckor sen ungefär spontanbokade jag en resa till Abisko och hem från Nikkaloukta. Det är en ganska klassisk vandring på Kungsleden, många lägger en vecka på de cirka 11 milen. Många går med mycket packning, många ser ut att stånka och bära mer än de önskar. Jag tycker det finns en balans mellan att bära lätt och att ha med sig rätt saker. En balans mellan att köpa dyr utrustning och make do med det man har. Att inget är mer rätt eller fel men det verkar som många tycker det är tungt och jobbigt och då finns det ju all anledning att lätta på utrustningen och få kraft att njuta mer. Att förstå att det är en ganska stor industri som vinner mycket på att vi köper på oss massa saker som vi kanske inte egentligen behöver om vi reder ut våra preferenser.

Jag hade inte en vecka. Jag kände att tre dagar var max vad jag ville vara borta och jag gillar att vara i rörelse så det var inga problem att planera in 36 km första dagen, 37 andra och cirka 35 tredje dagen.

Nattåget skulle komma fram till Abisko 11.15 så räknade med att vara iväg ca 11.30 och gåspringa till Alesjaure (36 km). Dag två Alesjaure – Singi (37 km via Tjäktja och Sälka) och tredje dagen ta mig till bussen i Nikka som gick 16.55 vilket skulle gå via Kebnekaise fjällstation och vara 35 km.

Nu var tåget lite sent (surprise!) men jag kom iväg 12.30 iallafall. Vädret var varmt men det började regna väldigt skönt efter en stund- jag gick och blev medvetet dyngsur bara för den senaste månadens torka liksom fick mig att längta efter det. Men i Abiskojaure efter 14 km smet jag in och drog på mig regnstället. Nu hade jag 22 km kvar. Jag hade småsprungit litegrann men min rygg var helt förstörd efter att ha fått sitta och sova på tåget upp.

Och jag hade ju inte bråttom! Det var ju bara jag och mitt tält och jag hade preppat med kokt linspasta o tonfisk så middagen var klar.

Det sprack upp och jag fick helt enormt vackra vyer bortemot Alesjaure över turkost vatten och snöklädda toppar. Jag satt på en sten, åt min enkla middag, täckningen på telefonen var borta och jag hade allt jag behövde. Lyckan pirrade i kroppen och jag hade kunnat gå hela natten kändes det som men visst var det skönt att vara framme..

..vilket jag var runt 20.00 vid Alesjaure där mycket kylutrymme gick åt till öl till bastun..blir lite ledsen i hjärtat över sånt men bemötandet på platsen var desto bättre av fantastiska STF-värdar. Jag betalade för att få använda kök och torkutrymme- jag var dyngsur! Satte upp mitt tält med vacker utsikt, tvättade mig i den kalla fjällforsen, åt lite torkad frukt och kröp ned i, vilket jag redan visste, min  för kalla sovsäck med ylleunderställ på. Fötterna helt ok om än sådär svampiga som de är när man gått och blivit blöt…

Vaknade och frös- förstås! Hade inte hunnit få med min varma sovsäck men somnade om med yllepannband och löparjackan på och sov vidare med klockan på 06- inte för att det behövdes för jag vaknar då ändå.

Dag 2

Packade snabbt ihop tältet, tog det lugnt med frukosten- är ingen frukostmänniska utan drack mitt kaffe och tryckte i mig lite musligröt (hällde kokt vatten på granola och åt). Stuvade ned allt och traskade iväg vid 08.00 mot Singi 37 km bort. Vackert vackert. Vackrare ju längre jag gick. Ingen brådis så struntade mestadels i att springa och bara gick. Varmt och gött. En förmiddagspaus utanför Tjäktja med macka jag hade med mig och ett äpple jag sparat som onödig lyx. Åt lite nötter och torkad frukt och knatade vidare. Efter ett tag ser man Kebmassivet och vandrar i en fin dalgång efter passet som är den högsta punkten på Kungsleden.

Pausade vid Sälka och drack gott kaffe, lite mer macka, lite choklad. Det var lite segt helt klart mot slutet. Men vyerna vägde upp allt. Magiskt vackert! Klockan var 17.00 när jag möttes av världens trevligaste stugvärd Jan på Singi. Solen strålade och det var en lycka att leta en liten plats för mitt lilla kryp-intält. Lagade en enorm portion snabbmakaroner med pesto, åt lite mer choklad, löste korsord, pratade med ett jättetrevligt gäng där två var från England och vi skrattade gott åt att vi satt med världens finaste utsikt och pratade om en park i Hertfordshire norr om London!

Tvättade mig i bäcken och hängde mina snabbtorkade shorts och handduk på tältet. Lade mig 21.00 med alarmet satt på 05.00. Det var lätt runt 20 grader men lånade en varm filt och jodå, vaknade med klapprande tänder ändå mitt i natten. På med mer kläder, somnade om.

Dag 3

Vaknade 05.00. Packade ihop tältet med tandklapper, kokade vatten till min termos och drack två koppar kaffe, hällde varmt vatten över myslin med insikten att jag behöver ju inte äta det första jag gör! Det gör jag ju inte till vardags och när man går är det ju inte direkt högintensivt. Knatade iväg i den vackraste fjällmorgon du kan tänka dig. Alldeles tyst, bara jag, klockan var 06.00 och den här vandringen först upp över ett pass och sen ned mot Keb med mäktiga Liddubakkti till höger som ett vakande öga över mig- det kommer jag aldrig glömma.

Sen blev det varmt. Och ju närmre Keb jag kom desto mer tält och vid Keb kändes det som jag bara ville vända och springa in i fjällen igen: Helikoptrar i skytteltrafik och färgglada tält i varje buske, folk som inte hade koll på var de skulle gå eller hur det var med vatten framöver. Mobiltelefoner, skräp och en lite tuff och show-offig atmosfär. Jag får ju skylla mig själv som pausade just där men efter 14 km var det dags att fylla på med kaffe och min spork hade helt gett upp. Tänkte inte slafsa pestomackisar med händerna till lunch.

Knatade vidare mot Nikkaloukta med en längtan om att få tänka klart i lugn och ro men här är det förstås skytteltrafik med folk. Med cirka 10 mils vandring i benen på tre dagar var jag inte trött, jag är ju en uthållig ardenner men det här var ju inte så rolig vandring så var ganska redo att komma fram till Nikkaloukta. Och just då passerar jag ett par som hejar glatt och vi börjar prata. Lina och Kristoffer- vilka underbara pärlor ni är! Vad härligt det var att få babbla med er, dela tankar och garva lite hela vägen till nattåget! Ödmjuka inför naturen, måna om att vårda den- efter det slitage jag sett och kaoset vid Keb och reflektionen över vad det är som fraktas ut i våra unika fjäll så var det fint att höra att flera reflekterar över samma sak. Det var underbart att vara för sig själv i tre dagar men mötet med er är ändå något av det bästa jag tar med mig!

Och- lugnet av att vandra i vidderna. De här fjällen slår mycket på fingrarna. De ger mersmak- det finns otroligt fina dalgångar bortom Kungsleden. Vill man gå i lugn och ro- gå tidigt och gå sent. Jag fick gå långa sträckor i det lugn och ro jag hade längtat efter.

Har fått frågan om vad jag hade med mig i packning och jag ska skriva ett inlägg om det. Men 30 liter och 8 kilo hade jag på väg ut och jag saknade ingenting. Jag köpte till ett 10 g paket smör och unnade mig ett kokt ägg och ett äpple vid Keb- resten hade jag med mig och alla som känner mig vet att jag äter som en häst. Jag skippade köket till förmån för en bok (!!) men annars hade den fått plats också.

Jag kan varmt rekommendera att miljövänligt åka SJ upp och visst- det kan bli förseningar men det är ju ingen tid att passa någonstans.

Lättpackat, härligt, långt och fantastiskt vackert. Tack naturen.

Min tältplats vid Alesjaure

Regnskydd, sandaler och bok på utsidan!

---

Man vaknar. Det finns en intention om att det ska bli en perfekt dag. En balanserad dag. Närvarande, engagerad.

Dagen börjar. Det händer saker. Saker som inte var planerade. Man väljer B istället för det perfekta A och så är man helt plötsligt inne på B-spåret.

Man hade tänkt läsa en bok men det hinns på något sätt inte med ändå. Man får inte ro.

Man får säga ifrån, man ska ju uppfostra och det ska vara ordning. Man är ”inte bästa mamma”. Kanske till och med ”bajsmamma”.

Den näringsrikt eminenta måltiden man tänkt ut blir ouppskattad av några, otillräcklig för andra och kompletteras för egen del med två ostmackor.

Man jämkar, man blidkar, man funderar, man ger sig, man står på sig, man grejar och håller på.

Det kryper och det kliar. Det där hårda passet man planerat det finns det inte hjärnkapacitet kvar till.

Man byter om. Det känns segt. Man lommar iväg. Får lite feeling ändå.

Springer.

Springer fort, känns det som fast långsamt går det men skit i det. Benen bär en in i ett alldeles oåtkomligt universum av harmoni och eufori på en gång. Långt från medlande, tänkande, grubblande, skurande, diskande och diskuterande Hålla samsande.

Nära livet självt. Stegen, pulsen, flåset. Det trampar liv och fart i ådran som bär energi till livets alla förgreningar av behov att tillfredställa. Rensar rören från gnäll. Från slagg från vardagens mjölksyra.

Man springer och springer och kommer tillbaka till alltihop. Skitig och ren på samma gång. Svettig och fri. Mindre tjafs. Färre saker spelar roll, det som spelar det blir tydligare.

Redo att fortsätta försökandet. Lite mer rustad för det.  Försökandet att bli en bättre människa.

 

---

Under 1800-talet började begreppet bohem rota sig. Det handlar om en okonventionell livsstil förstås men till viss del kopplades det till frivillig fattigdom. Men den fattigdomen handlade förstås om brist på materiella saker. Och vad gäller löpningen tror jag många kan hitta rikedom i att minska pryttlandet. Lite som grundtanken med minimalism- minska på prylar för att öka friheten. En bohemisk approach till löpning tänker jag är att minska fokuset på detaljer och flera av de självskapade hinder många känner för att få en upplevelse av perfektion i löpningen.
Perfektion är ett relativt begrepp, förstås. Något jag tror går förlorat för många i en jakt på saker som går att kvantifiera. Tider. Distans. Antal. Saker som ska vara exakta och rätta: Skor, klocka, kläder.

Men för de allra flesta av oss spelar det inte så stor roll för den absoluta prestationen ändå. Vad vi har för klocka, kläder, skor, hur fort intervallen gick, exakt hur långt det var. Det går bra att träna för både milen, maraton, ultralopp utan att fokusera på detaljer. Utan att hänga upp sig på dem. Det går formodligen bättre faktiskt!

Tänk att du är ready to run nästan hur och var som helst. Att det inte måste vara speciella parametrar på plats: ätit på ett visst sätt, ha ett visst par skor, ”löparkläder”, en viss tid osv osv.

Många av oss blir också skadade. Ofta ofta handlar det om att vi inte lyssnat på kroppen. Det är klart att det inte löses enbart av att vi kastar klockan men jag är övertygad om att ett ökat fokus på att lyssna inåt och lära sig benchmarka mot kroppens signaler är ett sätt att bli hållbar. Att låta en klocka som mäter tid vara en sidogrej, inte huvudfokus.

Och det här med det perfekta passet. Perfektion är som sagt ett relativt begrepp och det är bara du som kan bestämma vad i din löpning som är perfekt. Inget utanför dig. För de allra flesta av oss, alla som inte är elitsatsande, så är det inte så viktigt med minuter hit o dit. Om intervallen blev fyra och en halv minut eller fem. Med starka fötter och en kropp i balans går det att springa i nästan vilka skor som helst. Ett vanligt linne. Bomull. Vanliga solglasögon. På tom mage. Efter en glass. Före en glass. Utan strumpor.

Ni hajar vad jag är ute efter. Minska de hinder och strunta i de onödiga detaljer och prylar som en hel industri och ganska många personer med social medialt utrymme lyfter fram att man behöver. Öka känslan av att tillgängligheten till löpningen är större. Att det är lättare att ”få till det”. Njuta av det och ta hem känslan av vad som är bra och vad som behövs till kroppen. Från scheman och elektronik och prylar.

Bohemianrunning är att ge förutsättningar för att få den där sköna YAYkänslan lite oftare. Minska hindren för att ta sig ut. Foka’ på kroppen, rörelsen. Det blir billigare och enklare och därtill, är jag övertygad om, en bättre upplevelse.

Så. Testa. Vad kan du förenkla? Vad har du för hinder du målar upp, prylar som ”måste” vara på plats som du kan prova att strunta i?

---