Jag hoppas ni kikar in på förstasidan här också på Runners World?
Här hittar du en artikel med tips på tre pass för att bli snabbare.
När du börjar springa så kommer även lågintensiva pass ge effekt på snabbhet, förbättringspotentialen är enorm. Men ju vanare löpare du blir desto mer behöver du utmana dig för att bli snabbare och uthålligare. Kroppen adapterar till utmaning men lägger inte energi på att bli bättre om den inte måste.
För att bli snabbare så är det inte bara syreupptagningsförmågan som ska förbättras (alltså att bli bättre på att slussa syre till arbetande muskler och att det syret tas upp och används).
Du behöver även förbättra din löpteknik eftersom alla rörelser förstärks när det ska gå snabbare. Belastningen ökar i och med det och därför är det viktigt att ha en bra löphållning när du ska springa snabbt. När du #tassar också förstås men det blir så avgörande när det ska gå fort.
En bra löpekonomi gör rörelsen framåt mer energisnål också och det är en parameter som gör att man till exempel bland maratonlöpare kan ha en vinnare som har lite sämre syreupptagningsförmåga än en annan löpare men vinna på sin löpekonomi.
I senaste numret av Outside är jag med och tipsar om transportlöpning. Det är ett ypperligt sätt att slippa bakteriehärdar i kollektivtrafiken och klippa två fåglar i ett löpsteg eller cykeltramp.
Jag skrev ett inlägg om transportlöpning när jag bloggade på dåvarande Fitness Magazine men det hittar jag inte nu! Däremot har Milla skrivit ett väldigt bra, väldigt nyligen. Läs det här. Millas blogg är för övrigt en av de få jag läser.
Vill lägga till att försöka undvika trafikerade vägar för att slippa dra ned extra mycket dålig luft när du anstränger dig.
Och som vanligt så är kommentarer varmt välkomna- har du tips på transportlöpning?
Imorgon torsdag klockan 10.30 sänder P1 åter programserien Upploppet där jag är med i morgondagens avsnitt. Avsnittet som handlar om “Kvinnorna som springer på barrikaderna”.
Jag intervjuas 2012 på sommaren så Tjejmarathon har bara genomförts en gång då men nu har vi tre lopp i bagaget och MÄN är förstås välkomna.
Jag tycker inslaget blev bra, jag känner att jag fick fram vad jag menar.
Dessutom är det gåshud att vara med i samma program som legendariska Kathrine Switzer.
När jag är ute och #morgontassar lyssnar jag allra helst på Endurance Planet. Näst helst på Ben Greenfield och sen har jag lite podcasts jag väljer mellan.
Två lyssnartips:
Igår lyssnade jag på “Mat och Marginaler” om gluten med Anki Sundin och Jill Holmström. Närmare bestämt avsnittet om gluten och laktos! Rekommenderar varmt.
Sen lyssnade jag ju på Maratonpodden med Renata Chlumska. Mycket intressant lyssning också. Jag vill veta mer hur hon får ihop familjelivet!
Tre lästips:
Man måste tid och otid bli påmind om varför man inte ska tumma på sömnen. Här kommer flera påminnelser till. Som en spark i nyllet på mig just nu. Men jag försöker.
Jag tycker jag är en medveten kund. En trevlig kund därtill eftersom jag själv arbetat i serviceyrken och vet hur det är. Jag säger hej och tack. Och jag vet att den som står där bakom kassan eller i gången inte är den som är orsaken till problem oftast.
Jag tycker att man ska bli sedd och bemött som kund. Och jag tror att många affärer och företag har massor att tjäna på att engagera varenda medarbetare och tydliggöra hur viktig kunden är och hur mycket små eftergifter kan göra stor skillnad.
Att bara lära ut “det här är våra regler” till extraknäckande räcker inte. Ibland dyker det upp lägen då det krävs lite mer för att göra en kund nöjd. Inte mycket mer och det lilla lilla det kostar kommer göra en stor skillnad.
Att låta en kund byta en vara fast det var sista bytesdag igår. Att skicka med något extra när något strulat. Små saker. Som man som anställd ska känna trygghet med att erbjuda eftersom man delar företagets vision och har the bigger picture.
Det är här Clarion har stenkoll men idag har jag varit med om två tillfällen där det brustit.
Jag har flera gånger gått in i en ekomataffär på Odengatan. Det är två damer som jobbar där och de har kanske hälsat men jag har alla gångerna känt att de är lite upptagna och det blir ett avbrott för dem när jag ska handla. Hon i kassan pratade med sin kollega om att packa upp saker istället för att fokusera på mig och tog betalt samtidigt. Sen sa hon inte tack och hejdå. De hjälpte mig när jag bad om hjälp men hade definitivt kunnat få mer sålt om de erbjudit sin hjälp. Inga leenden och leenden är viktiga.
Sen har vi storyn med min mobiltelefon som alla mina vänner bara suckar åt. Well det ver inte mitt fel kan jag säga och nu tänker jag berätta vad boven i dramat är, jag har varit snäll och låtit bli innan: El- frecken- giganten y’all. Lång historia kort så skulle jag byta abonnemang via ett erbjudande om en Ipad. Jag tog det trots att det lät lite trixigt med deportering till en tredje (!!) leverantör. Det strulade enormt. Ni kan inte förstå hur mycket det strulade- fick ett simkort för en surfplatta som bara passade i telefonen och vise versa. Och en massa annat. Strul strul och till slut fick jag inga svar på mina desperata mail till Elgiganten. Men! Jag fick 500 kr i presentkort så jag tänkte att jag måste ju utnyttja det och fick, tyvärr, bege mig dit när det var dags att köpa en ny Iphone.
Jag hälsar på en kille som jobbar på telefonavdelningen och han ser helt avmätt på mig medan jag försöker förklara mitt ärende och historik. Han frågar “men vad är det du är ute efter nu då?” Jag känner vad han ser, en sliten morsa med en plastkasse som inte kan något om teknik. Jag svarar “en telefon”. Den jag ska ha finns inte säger han och han skriver ut alla papper där allt mitt strul står. Han frågar om mitt telefonnummer är 070-00000000. “Eh nej” säger jag förstås. Jag får hjälp att beställa en telefon. Utan ett leende. Utan en ursäkt. Går till kassan där jag ska betala MASSA pengar utan att få med mig en telefon hem, men 500 kr rabatt. Den finns inte där. Stackars tjejen i kassan får ropa på honom igen och han kommer dit och de säger att det ska finnas ett presentkort utskrivet. Jag inser att de kanske tror jag fått det och använt det men här tar de förnuft till fånga och ger mig rabatten. Tjejen i kassan som inte alls har något med saken att göra ber så mycket om ursäkt när jag berättar och det känns ju bättre bara av det. Bara av att hon bad om ursäkt. Som inte den andra killen gjorde och dessutom inte log eller visade förståelse alls.
Jag brukar inte hänga ut företag. Jag förstår att saker går fel. Vi kunder är människor som förstår och förlåter och det krävs ofta väldigt lite för att få oss på företagets sida. Det kostar inte mycket. Men det krävs kundfokus. Empati. Tänk utanför boxarna i era förbaskade datasystem.
Det finns massor att tjäna. Lojalitet och katsching. Jag kommer aldrig handla där igen. Jag rekommenderar alltså nu flera tusen människor att inte handla där. (För att jag är helt vansinnig!!) Lika mycket som jag istället varmt rekommederar folk att fika på Cafe Boullan i Sumpan och bo på Clarion.
