Försnack inför den mycket sevärda filmen Road to Boston under Asiatiska filmfestivalen i Stockholm.

Dagens soundtrack: Fin.K.L – Eternal love

Asiatiska filmfestivalen rör sig från öst till väst, det bjöds nämligen på en maratonupplevelse deluxe på biografen Grand i form av ”Road to Boston” på lördag kväll.

Filmen handlar om hur Suh Yun-bok blev den förste koreanske löparen att vinna klassiska Boston Marathon när han korsade mållinjen 1947. Och inte minst, den långa strävsamma vägen till startlinjen i Hopkinton. Världen såg ju minst sagt annorlunda ut direkt efter det andra världskriget.

Suh Yun-bok coachades för övrigt av landsmannen Sohn Kee-chung, världsrekordhållaren som vann maratonloppet under OS 1936, men som då tvingades tävla under japanskt flagg på grund av den japanska ockupationen av Korea. Coachningen verkade dessutom ha varit av allra bästa slag eftersom tränaren blev av med sitt världsrekord när eleven sedermera vann Boston Marathon 1947.

Boston Marathon är ett av mina absoluta favoritlopp tillsammans med tävlingarna i Chicago och New York. Jag har haft förmånen att springa loppet tre gånger och på senare år även varit reseledare i Boston för Springtime Travel.

När en förfrågan dök upp från Asiatiska filmfestivalen till Runner’s World Sweden om att gästtala inför filmen var det därmed ingen lång tvekan. Och när jag senare läste på lite mer om filmens huvudrollsinnehavare så visade det sig finnas många intressanta ingredienser. Något som inte minst gäller tränaren Sohn Kee-chung som alltså tvingades stå överst på prispallen i Berlin och lyssna på den japanska nationalsången.

För sin seger i olympiaden 1936 vann för övrigt Sohn Kee-chung en antik hjälm som hade hittats i en utgrävning i Olympia, men eftersom det rådde tveksamheter kring amatörreglerna så fick han inte behålla hjälmen. Den hamnade istället på ett museum i Berlin. Långt senare skulle den dock ändå hamna i Sydkorea eftersom den numera finns att beskåda på ett museum i Seoul.

Under olympiaden i Berlin tävlade även den amerikanske maratonikonen John Kelley, vinnaren av Boston Marathon 1935 och 1945. John Kelley fick därmed tävla i OS både mot tränaren Sohn Kee-chung (Berlin 1936) och adepten Suh Yun-bok (London 1948).

John Kelley är naturligtvis främst ihågkommen för den klapp han gav på axeln till ledaren av loppet 1936, Ellison Brown, i den uppförsbacke som senare skulle benämnas Heartbreak Hill. Den uppmuntrande klappen gav nämligen ny tändvätska till Ellison som återhämtade sig snabbt och lyckades vinna tävlingen. Enligt en reporter på Boston Globe, krossade detta John Kelleys hjärta.

Nja, inte riktigt kanske. John Kelley genomförde nämligen tävlingen totalt 58 gånger och blev av amerikanska Runner’s World år 2000 utnämnd till ”Runner of the Century”. Det verkade alltså inte vara något större fel på hans hjärta…

Fullsatt på biografen Grand i Stockholm när det vankades filmvisning i form av Road to Boston.

Och självklart bjöds det även på koreanskt via stämbanden.

Vill ni läsa mer om min första erfarenhet av Boston Marathon (2011) så behöver ni inte gräva länge eftersom det är inledningskapitlet i min bok ”50 Stater & 10 Blånaglar”.

Kapitel 1 ur ”50 Stater & 10 Blånaglar”. Allt ni behöver veta om Massachusetts.

Ok, vi bjuder på första kapitlet. Men det finns 49 kapitel till i boken om min maratonresa genom USA. Boken finns att köpa signerad för 159 Kr + frakt: 50 Stater & 10 Blånaglar – En maratonresa genom Amerika.

Undertecknad tillsammans med Springtime Travels Thomas Björnemark under ett reseledaruppdrag i Boston 2016. Jag tror vi båda var rörande överens just då om att Boston Marathon nog ändå är det allra roligaste maratonloppet. (Man får dock exakt samma känsla varje gång man springer Chicago och New York Marathon!)

”Scream Tunnel” utanför Wellesley College i Boston, halvvägspunkten för loppet. En energikick från studenterna motsvarande kraften från en 400 kV-ledning!

Scream Tunnel, Wellesley College, Boston.

Young at heart, den berömda statyn föreställande maratonikonen John Kelley i sina glansdagar när han 27 år gammal vann Boston Marathon för första gången, och när han 84 år gammal genomförde sitt 58:e maratonlopp i Boston!

John Kelley utsågs även till ”Runner of the Century” av amerikanska Runner’s World 2000.

Och apropå maratonikoner… Kathrine Switzer, den första officiellt registrerade kvinnan att springa Boston Marathon. Hon kom som bäst tvåa i Boston Marathon (1975) efter att damklass hade införts i det klassiska loppet. Dessutom vann hon New York City Marathon 1974.

Vatican Express Marathon!

Dagens Soundtrack: The Andrew Sisters – Drinking Rum and Coca-Cola

Två länder till priset av ett, en möjlighet som finns i Rom för de som samlar på maratonländer. Dagen efter Rom Marathon avgörs nämligen Vatican Express Marathon.

Eftersom påven och Schweizergardet inte är speciellt sugna på att ha en massa svettiga löpare springandes runt på Petersplatasen i Vatikanstaten så finns det en speciallösning för just denna tävling. Med tidig start klockan sju på morgonen framför Peterskyrkan så går rutten raka spåret några hundra meter framåt ner till floden Tibern.

Utmed Tibern finns en utmätt vändbana som är 1 mile lång (1609 meter) där en funktionär sitter och prickar av varje gång löparna når vändpunkten. Totalt är det alltså 13 gånger som denna sträcka ska löpas fram och tillbaka. Tråkigt? Absolut inte!

Drygt 30 löpare som springer tillsammans ger en härlig atmosfär och en chans att ganska snart börja lära känna varandra. Cykel- och promenadvägen utmed Tibern är dessutom oförskämt vacker, det kryllar av fin arkitektur, mäktiga broar och.. ett och annat klotter att vila ögonen på.

Jag sprang tävlingen förra året, men i år nöjde jag mig med att med hjälp av cykel leda gruppen löpare fram till Tibern och därefter agera fotograf.

Tävlingsledaren Jc Santa Teresa är en gammal god vän och klubbkamrat i 50 States Marathon Club, Marathon Maniacs och inte minst Marathon Globetrotters. Det är han som dragit igång denna tävling för att ge löpare i den senare klubben chansen att checka av ett nytt land.

Jc Santa Teresa har dock satt ett tak på ett mindre antal löpare för att arrangemanget ska kunna genomföras på ett så smidigt sätt om möjligt. Och jodå, alla löpare som deltar i tävlingen får en medalj och en tjusig tröja. Och inte minst, en rolig dag utmed Tibern!

För alla som är intresserade av samla på maratonländer finns mer information på denna hemsida: Marathon Globetrotters.

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Glada miner på den första vändan av tretton utmed Tibern. Bansträckningen är betydligt roligare än vad det låter eftersom man hela tiden möter vänner och bekanta.

Morgonpigga löpare som precis har sprungit Rom Marathon dagen innan och som bara hann skyffla i sig lite pasta och sova ett par timmar innan det var dags igen…

Fin vårdag i Rom/Vatikanen och.. hopp om en fin tävling!

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Tävlingsledaren Jc Santa Teresa till vänster tillsammans med två brasilianska löpare i Vatican Express Marathon.

Eftersom loppet löps som vändbana krävs endast ett fåtal funktionärer som prickar av de varv som löparna springer samt bistå med vätska.

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Löpning och sightseeing, Rom är ett all inclusive för långdistansare!

Rom, staden som har allt, och naturligtvis även ett maratonlopp.

Bitvis trånga kullerstensgator som ska bemannas av flera tusen löpare kanske inte låter lockande, men det är naturligtvis det pris man får betala för att springa långdistans i en av världens vackraste och häftigaste städer.

Det finns, med tanke på underlaget, mer lättsprungna banor runt vår jord, men knappast lopp som erbjuder all denna skönhet. Det är nämligen mer sightseeing än en trist jakt på kilometrar i Rom.

När jag jagade amerikanska delstater i USA 2011/12 så snackade jag med Bart Yazzo, maratonglobetrottern från amerikanska Runner’s World, om vilket lopp som var hans personliga favorit runtom i världen. Efter en stunds tvekan klämde han ur sig Rom Marathon.

Vid det tillfället hade jag själv aldrig sprungit tävlingen, men jag fick möjlighet att göra det några år senare och fick därmed full förståelse för varför Bart Yasso hade fastnat för just denna mara.

Rom Marathon är nämligen så mycket mer än löpning, det är en resa genom historien, fast med nummerlapp på bröstet.

Rent logistiskt finns det saker att förbättra i loppet som exempelvis vätskekontrollerna som inte riktigt håller måttet. Det krävs mer funktionärer på plats och större områden för vätska för att det ska flyta på smidigare, helst på båda sidor i löpriktningen.

Det blir också viss trängsel på väg till startområdet, så man bör vara ute i god tid. Å andra sidan är det bara en bonus att hänga i det fantastiskt vackra start- och målområdet i Rom.

Finns det verkligen någon stadsmara runtom vår planet som kan konkurrera i skönhet med den italienska huvudstaden..?

Planetens allra vackraste start- och målområde? Mycket tyder på det. Det är nästan svårt att veta vilket håll man ska kika åt i Rom, så många sevärdheter, så lite tid…

Laddade löpare inför starten av Rom Marathon, ett lopp som bland mycket annat bjöd på kubikmetervis med sol och värme.

Det är inga breda avenyer som möter löparna i Rom, men det är naturligtvis ett pris man får betala för att njuta av löpning i en av världens vackraste städer.

En kopp kaffe eller stretching..? Personen på bilden till vänster har en något mer avslappnad attityd till långdistanslöpning…

Sammanbitna legionärer i startområdet som är där för att hålla ordning på löparna..?

Lite modernare arkitektur under de första kilometrarna av loppet, men det hinner snart gå över till förmån för något äldre byggnadsverk.

Julius Caesar i den vänstra bilden, men.. vem är det till höger? Hon ser väldigt bekant ut… Jodå, det är Jane Sturzaker från Melbourne, en klubbkamrat i Marathon Globetrotters och hemmahörande i Melbourne, Australien. Jag bodde hemma hos henne och hennes make Robert när jag nyligen cyklade i Australien. Världen är inte bara liten, den krymper…

Och helt apropå så dök det även upp en annan gemensam klubbkamrat i Marathon Maniacs på banan: Pascal Radley, ursprungligen från Ohio. Det här visade sig vara Janes marathon nummer #350, men Pascal är vassare ändå och har snart passerat 500 marathonlopp, inklusive 7 varv runt alla stater i USA. Ni läste rätt: Han har sprungit varje amerikansk delstat minst sju gånger!

Om Jane och Pascal nöjde sig med Rom Marathon? Icke. Påföljande dag stod de även på startlinjen av Vatican Express Marathon…

Drygt en mil avverkad och löparna närmar sig Vatikanstaten som dyker upp efter ungefär 15 kilometer.

Löpning utmed floden Tibern, skön sträcka av loppet som erbjuder skugga om det är solsken på femdygnsprognosen.

Vatikanstaten och Peterskyrkan, ytterligare en sevärdhet under Rom Marathon.

Jag hade redan innan startskottet bestämt mig för en tidig sorti i Rom Marathon. Jag hade en något udda uppladdning som bestod av två nätter på ett golv på en färja fram och tillbaka till Barcelona, samt en natt i cykelsadeln i Barcelona, så min kropp skrek efter sömn. Men med draghjälp från Jane Sturzaker så lyckades jag i alla fall ta mig halvvägs in i tävlingen.

Kullersten är naturligtvis påfrestande, men man glömmer ganska snabbt underlaget när man får möjlighet att fullständigt torpederas av vackra vyer under hela tävlingen.

Halvvägspunkten och därmed var det roliga över för denna gång. Men eftersom jag har sprungit tävlingen tidigare så vet jag att även andra halvan är fullständigt nerlusad med skönhet. Man springer bland annat förbi vackra Piazza del Popolo i slutet av tävlingen.

Målgång framför Coloseum i Rom, bara en sån sak!

Klart irländarna tar med sig Saint Patrick’s Day till den italienska huvudstaden!

Belöningen för 42,2 kilometer genom en av världens vackraste städer!

Upploppsrakan i Rom, vilka städer kan konkurrera med liknande vyer?

Det är mestadels dojor som gäller i startfältet i Rom, annat var det när OS 1960 avgjordes i staden och den etiopiske löparen Abebe Bikila vann loppet barfota. Det var tider det!

Så här går det när man lugnt och fredligt påstår att vikingarna hade knackat skiten ur romarna om de levt under samma tidsepok. Inte populärt…

Avslutningen av kvällen blev en reunion med klubbkamraten Jc Santa Teresa och hans fru samt nya vänner. Redan påföljande dag är Jc tävlingsledare för populära Vatican Express Marathon. Men först pasta!

Dagens Soundtrack: Miriam Makeba – Pata, Pata

Det finns mycket skönhet i Barcelona, men det kanske allra vackraste är något som många missar under sina korta weekendbesök i den katalanska huvudstaden: Estadi Olímpic Lluís Company. OS-arenan anno 1992.

Det var här som Sydafrika gjorde sin comeback i den olympiska familjen. Vem minns väl inte sydafrikanskan Elana Meyer och etiopiskan Derartu Tulu när de efter det tuffa 10,000-metersloppet sprang ärevarv tillsammans. Magiskt!

Men framförallt kommer väl alla ihåg den där iskalle bågskytten som avlossade den pil som tände den olympiska elden. Det är alltså ingen tillfällighet att statyn utanför det spännande olympiska museet i Barcelona föreställer en bågskytt.

Det olympiska museet ligger mittemot Olympiastadion i Barcelona på den där höjden som ligger precis bakom Plaza de España och det katalanska konstmuseet. Platsen är alltså väldigt lättillgänglig förutom att det är några höjdmetrar som ska avverkas för att ta sig upp till arenan och museet. Men det är absolut värt ett besök. Avsatt gärna minst en timme till det olympiska museet. Ett tips…

Mitt tjugotimmarsbesök i Barcelona är därmed över och nu är skutan på väg tillbaka till Rom. I morgon är jag tydligen anmäld till Rom Marathon. Uppladdningen ligger dock på källarnivå, både vad gäller löpning och de senaste dagarnas färjetur med två övernattningar på ett golv på ett ”slagskepp”, samt en natt i cykelsadeln på grund av mycket sen ankomst till Barcelona.

Jag har sprungit Rom Marathon vid ett tillfälle tidigare, så vi får se om det blir en tidig sorti i loppet denna gång. Min kropp behöver en sovmorgon. Och möjligen ett glas rom.

Olympiska museet i Barcelona, en av många höjdpunkter i Barcelona.

Välkända figurer från OS i Barcelona 1992.

Wilma Rudolph och Emil Zatopek, två OS-profiler som det går att läsa mer om inne på det olympiska museet i Barcelona.

Mark Sptiz, simmarkung och drömliraren Michael Jordan. Utanför museet i Barcelona finns ett antal fotavtryck man kan mäta sina fotvårtor med.

Nadia… OS i Montreal 1976… kärlek!

Två kända golfprofiler… Ok, en i alla fall. Slicaren till vänster borde dock få fotavtrycket placerat bredvid ”The Golden Bear” med tanke på att han kan vara den person i golfhistorien som slagit bort flest bollar på en 36-hålsrunda.

Invigningen av OS i Barcelona, en riktig höjdare!

Kommer ni ihåg bågskytten som tände den olympiska elden i Barcelona? Här är pilen som användes.

Svenska landslaget i handboll, bara en sån sak!

Och Annika Sörenstam!

Men vad i..?

Paralympics genom historien.

Och mycket annan härlig skåpmat. Olympiska museet i Barcelona innehåller det mesta i sportväg.

Diskusen Ståhl använde i senaste VM..?

Staffan Idlund, materialförvaltare i Ljusdals Bandyklubb, påstår att det inte är han som slipat skridskorna till höger. Jag tror honom inte.

Olympisk historia.

Finns en plats över för en fotbollsspelare med koppling till Barcelona? Henke Larsson..?

Känd flyfotad norrman…

Första IOK-mötet. Tror den som tog bilden hade en iPhone 2. Typ.

Fler norrmän…

Och en finne!

Och.. Barcas nya hemmaarena! Estadi Olímpic Lluís Companys. I alla fall tills Camp Nou är restaurerad.

Estadi Olímpic Lluís Companys, en underbart vacker idrottsarena som det bara är att knalla in på om man vill beskåda skönheten och ta en kopp kaffe. Ingen entrébiljett krävs.

Cykelturen genom Sydeuropa avslutades med en femmilare runt Barcelona. Nu får cykeln vila en vecka, men inte kroppen. Tydligen är jag anmäld till Rom Marathon i morgon…