KRÖNIKA. Ta en kaxig skotte med snabba glasögon och en tatuerad supertalang från sydvästra Norge. Släng in tio andra utvalda jokrar och låt det marinera i tre år. Vad får du? En kamp om ett OS- guld? Nej, ett slag om ett herravälde. This is the fucking 1500 meter.

För tre år sedan ekade läktarna tomma. Cheryout gick på knock men Ingebrigtsen svarade, spurtade och vann. Vi som såg det var överens, norrmannens tid är här nu- all hail the new king. 

Knappt 365 dagar senare var vi i chock. En ödmjuk skotte från Edinburgh, med sin pappa som speaker och tränare, hade demolerat Jakob på upploppet. Läst hans krafter, formulerat ett svar och utfört enligt kalkyl. En sensation.

Men tiden på toppen blev kort. En häckpassage senare gick Jake Wightmans fot sönder och han fick spendera vintern i stövel. Wightman var borta och VM- guldet kändes återigen vigt åt talangen från vestlandet. Då vaknade besten. 

Redan i OS- finalen 2021 tog Kerr brons efter en bra spurt. Han fortsatte att springa på fina tider men det kan vara svårt att se utmanarna när strålkastarna lyser på kungen. Inför VM 2023 hade han gjort det bra. Att nå en medalj kändes rimligt men längre än så skulle det väl inte gå? Guldet, det var till för en annan. Någon som inte sprang i Brooks- skor. 

Men det var något annorlunda med finalen i Budapest. Något nytt som påminde skrämmande mycket om det gamla. Jakob hade något att bevisa, inte något att ta. Han hade varit oslagbar fram till mästerskapet, slagit europarekord och levt under 3.30- gränsen. När den största konkurrenten dessutom försvann i semin kunde väl ingenting stoppa honom? 

Jo, det visade sig att ingenting av det där spelar någon roll när Josh Kerr fått samma manual som Wightman. Skotten såg, utförde och vann. Edinburgh-Sandens 2-0.

“Han var bara näste kille”

Efter loppet pratade Ingebrigtsen om sjukdom och att Kerr “bara vara nästa kille”. Det var vad som krävdes, sen var vi igång. Kerr svarade med att le sitt sneda leende och sätta världsrekord på två mile några månader senare. Det var något nytt med den här utmanaren, han höll för trycket, han tog upp kampen, på riktigt. Inga häckpassager var för höga för honom. 

När Kerr vann VM- guld i Glasgow stod publiken upp. Jublet när han korsade mållinjen fick tankarna till det fotbollsderby som spelas en uppvärmning bort från inomhusarenan. Den enda som inte var imponerad var Jakob Ingebrigtsen. Han svarade lugnt men skadad att det där rekordet slår han med ögonbindeln. 

Lite fler kommentarer och icke kommentarer i media och sen möttes de för första gången. 

Kerr vann mile- loppet i Eugene mot Ingebrigtsen som precis kommit tillbaka från sin skada och som faktiskt verkade nöjd trots sin förlust. Sedan dess har skotten bytt tävling mot träning med undantag för de brittiska uttagningarna där han föll. Jakob, har på sin kant levlat upp. Slagit nytt europarekord och sprungit under 3.27 för första gången. Det är där vi är idag. 

Jakob är nummer ett

Tack vare de snabbaste tiderna och det olympiska guldet har Jakob fortfarande rätt att skriva nummer ett i sitt visitkort. Det är han som är mannen att slå och det har varit så de senaste tre åren. Om Kerr vinner idag, om britten kan stoltsera med VM- och OS- guld, då tvingas Jakob abdikera. 

Britterna är på gång och det här är det tyngsta slaget, distansen med stort D. Vinnaren tar kronan, tronen och allt det andra. 

Om Jakob förlorar och hans tid på toppen är slut, kommer vi då börja funderar på om tröskelträningen är det rätta också? I takt med att norrmannen vunnit mark har den träningsmetoden pumpats ut till delar av världen som receptet på framgång. Om han nu inte längre är bäst i världen, kommer vi då börja snegla på vad de andra gör som är bättre? Kommer britternas gamla, tuffa och hårda modell tillbaka? 

Allt det andra

Har vi nu glömt något? Jo, allt det där andra. Vi har gått igenom förutsättningarna i den stora duellen mellan stjärnorna men faktumet är att det bredvid dem finns tio andra utvalda män som kan gå nästan lika långt, och då har vi inte ens nämnt det riktiga bråket. 

En av männen i finalen är Narve Gilje Nordås. Ni vet, han som tränas av Jakobs pappa Gjert. Mannen som Jakob och delar av familjen anklagat för våld i nära relation och som nu har blivit åtalad. Jakob och några av hans syskon har brutit kontakten med honom och Gjert har ingen ackreditering till OS. 

Förra året spurtade Narve hem ett VM- brons efter en sanslös utveckling under säsongen. I år har hans team anklagat det norska förbundet för mobbning. Nu kommer han stå på startlinjen med sin landsman och före detta träningskompis. Idag har de ingen kontakt. Jag kan inte spekulera i hur det är men konstatera att situationen måste vara tärande. 

Bredvid honom finns Cole Hocker. Collegestjärnan som samlat på sig tillräckligt med erfarenheter för att kunna ta en medalj. Han ser bättre och bättre ut för varje dag hans hår växer och hans avslutningar kan nog skrämma både Kerr och Ingebrigtsen. 

Hans landsman, Yared Nguse, framstår som den snällaste i fältet och är en av favoriterna till bronset. I de amerikanska uttagningarna satte han upp farten men blev omspurtad av nyss nämnda Hocker. 

Neil Gourley och Hobbs Kessler kan blanda sig in i leken och det blir spännande att se nästa supertalang, Niels Laros. Hans tid kommer komma och i år är han inte ensam nederländare i finalen. 

Hur går det?

För att blixten inte ska slå ned en tredje gång verkar Jakob försökt lära sig att spurta. På EM i Rom kändes finalerna mest som en vernissage där norrmannen skulle visa upp sin nya konst. Jag vet inte om det räcker för att skrämma Kerr och de andra men det var imponerade att se honom glida ifrån de övriga i 1500 meters finalen. 

Timothy Cheryouts plötsliga uppvaknande från de döda kan bli Jakobs räddning. Kenyanen är offensiv och dragvillig. Gör han som i Tokyo och sätter upp farten bäddar han för Jakob som då kan lägga sig bakom. Det är en grej att avsluta när någon annan gjort dragjobbet, en annan om man måste göra det själv. Lyckas Jakob får han skicka ett tackkort till personen som gjort HLR på Cheryout det senaste året. 

Å andra sidan har Kerr visat att han steppat upp på alla plan. Det kanske inte räcker för Jakob med hög fart, något annat måste kanske ske? Vadå för något? Ingen aning. 

Ifall Jakob gör på samma sätt som tidigare år och försöker dra upp farten själv finns skäl till att intelligenstesta pojken. Galenskap är att göra samma sak men hoppas på olika utfall. 

Jag kan inte säga vem som vinner. Inte ens vem jag tror. Bara att tre års väntan når sitt klimax ikväll. Abdikation eller befäst makt. Är vi redo?