KRÖNIKA. Fram med fläkten, det är dags att skingra stämningsröken och för nu fokusera på de som är här. Först till utfrågning är en 23- åring från Landvetter. Hur långt kan han gå? Ett mjölksyrat steg till.

OS- elden hade knappt hunnit in i Frankrike innan vi på nytt fick lära oss att historien är det enda som upprepas. Inkvalade atleter som inte blev uttagna gjorde att friidrottssverige slöt sig samman. Det skreks, skrevs och stämdes. 

De enda som inte verkade se idrottarnas vrede var SOK. Klocktornet på Stockholms stadion är högt och verkar ha annat glas än det jag är van vid. 

I framtiden kommer vi säkert ha anledning att återkomma till just det här. Nu kan vi konstatera att processen inte är klar och att de inkvalade atleterna inte kommer att tävla i Paris. Frågor på det? Inte just nu, då låter vi spelen börja. 

Samuel Pihlström blir imorrn förmiddag förste svenska löpare att gå in på Stade de France. Försöken för 1500 meter startar strax efter klockan 11. 

“Mardrömslottning?”

Sedan några år tillbaka har 1500 meter tagit tillbaka sin plats som kungadistansen. Coe vs Ovett har fått sin uppföljare i Ingebrigtsen vs Kerr och de senaste åren har vi sett fler sub 3.30- löpare än bajsprover i Seine. Som en extra söt krydda kommer vi också få en svensk med i år. 

Efter en inomhussäsong med svenskt rekord och VM- final fortsatte Pihlström på samma bana när utomhussäsongen tog vid. Han lärde sig att springa på tider runt 3.34-3.35 och kändes lite spännande inför EM i Rom. En bruten handled senare var dock inte löpning så kul längre. 

Nu verkar handleden inte påverkat honom mer än genom ett Jamie Vardy- aktigt handledsskydd. Så sent som i lördags tävlade han på 800 meter och slog då till med den sjätte bästa tiden någonsin av en svensk. 

Jag har dock dåliga nyheter till den som hoppats på att Pihlström bara ska kunna lägga in “Cruse-controllen” och surfa vidare till semifinal. Det är ett tufft heat med tävlingens ena protagonist, Josh Kerr. Dessutom är ett av Kenyans stora hopp, Brian Komen, USA:s dito Yared Nguse och en av Norges mest omskrivna män, Narve Gilje Nordås, med. Även Mariano García kan bli farlig och då har vi heller inte nämnt australiensaren Oliver Hoare. De riktigt kreddiga vill också varna för tysken Robert Farken. 

Mardrömslottning? Jag vet inte, det är inga som jag vill möta i alla fall. 

“Inget unikt”

Tur existerar inte i tider som dessa och trots att Pihlström är en bra avslutare är det inget unikt i startfältet. Att tro att han ska kunna spurta ned löpare som Yared Nguse, Josh Kerr eller Narve Gilje Nordås är naivt. 

Jag förstår nu om bilden jag målat upp verkar mörk men det finns hopp och jag lever på hoppet. I semifinalen finns 24 platser. 18 av dem kommer delas ut imorgon till de sex främsta i varje heat. 

Den som är väldigt snabb i huvudet inser då att det blir tre heat och att det är någonting som är märkligt, den personen har helt rätt. Nytt för i år är att friidrotten använder sig av ett återkval. De som inte går vidare till semifinal kommer göra upp i ett nytt lopp på lördag där de sista sex platserna ges ut. 

Inför mästerskapet är Pihlström rankad som 29:a världen. Han ligger alltså utanför en semifinal på pappret men med den goda formen känns det inte omöjligt för honom att gå vidare. Att nå en direktplats imorrn kan bli svårt men via fredagens återkval finns chansen. 

Jag spänner bågen och hoppas på pilen. Det kommer kanske inte ske på det traditionella sättet men vem bryr sig om tradition egentligen. Först ska vi bara ta ett mjölksyrat steg till.