Det är långt över Atlanten. Så långt att vi ibland inte ser stjärnorna där borta. Wilma Nielsen har återigen satt sig på tronen av den engelska milen. Hur stor den är? Det återstår att se.
Det sägs att det är det största som går att vinna efter de internationella mästerskapen: finalen i NCAA-mästerskapen. Det är inte ofta en svensk vinner här. Än mer sällan sker det två gånger.
I Fayetteville i Arkansas (nu känner vi till även den staden om den skulle dyka upp i På spåret) samlades de bästa collegefriidrottarna i USA under helgen.
Och på den engelska milen skedde något unikt. Innan löparna sprang iväg presenterades en svenska som regerande mästarinna. Titeln tillhörde Wilma Nielsen. De andra löparnas uppgift var att ta den ifrån henne.
Eftersom det är studenter som gör upp om den här titeln kan man kanske tro att de ägnat den senaste veckan åt att studera sina motståndare. Det verkade i alla fall vara så, för loppet blev en definition av ett taktiklopp. Ingen ville göra bort sig, alla ville visa att de gjort hemläxan.
Nielsen var en klippa
Om konkurrenterna såg nervösa ut var Wilma Nielsen motsatsen. Som en mästare placerade hon sig långt fram – men inte först. Längst in i sargen, utan att bli inlåst.
Med 400 meter kvar började jakten på titeln. Tempot skruvades upp, temperaturen likaså, men Nielsen var fortfarande lika kall.
Klockan ringde och om det som pågick nu var en storm var Nielsen en klippa. Behärskat tog hon sig fram och använde den sista kurvan för att skriva sin historia.
15 hundradelar var på hennes sida.
Det räckte. Drottningen över den engelska milen sitter kvar.
Explosionsartad utveckling
För er som inte känner till historien om henne reste hon med sin syster över till staterna för ungefär ett halvt decennium sedan. Väl där borta exploderade deras utveckling likt fyrverkerierna den fjärde juli.
För ett år sedan tog hon sin första NCAA-titel och under helgen tog hon inte bara en – utan två, då hon även ingick i det stafettlag som vann guldet.
Så när vi nu vet hur det gick måste vi fråga oss: hur stort är det här?
Att vinna NCAA innebär att du är mästare bland USA:s collegestudenter.
För er som inte studerat där borta – eller som vill jämföra det med de gamla skol-SM-medaljerna er pappa alltid skryter om – kan jag säga att det här är något helt annat.
Tunga namn
Tronen Nielsen sprungit upp på är rätt mäktig när man ser tillbaka på vilka som suttit där innan.
På universiteten borta i USA samlas några av dem som kommer att bli världens bästa friidrottare.
Ni kanske känner till Josh Kerr, han som spurtade ned Jakob Ingebrigtsen i Budapest 2023? Han vann titeln tre gånger.
Cole Hocker slog igenom som en collegestjärna och vann mästerskapen fyra gånger. Australiens OS-medaljör Jessica Hull vann NCAA-finalen två gånger. Och då har jag inte ens skrapat på ytan av historien.
Men ska vi vara ärliga var det här också meriter de tog i sin ungdom. Det är en bra bit kvar att vandra innan man kan kalla sig bäst i världen.
Wilma Nielsens mästerskapsfacit är heller inget anmärkningsvärt än så länge. Hon har inte gjort bort sig, men inte heller stuckit ut.
Om en vecka får hon dock en ny chans när inomhus-VM avgörs. Då får vi se hur stor tronen egentligen är.
Är det så att den sträcker sig hela vägen över till Europa?
