I Santa Pola i Spanien sprang Uppsalas dubbla olympier in på 32.24 på 10 km landsväg. Med det är hon delad sjua genom tiderna i Sverige. 

Santa Pola, utanför Alicante i Spanien, har under senaste åren blivit ett allt större tillhåll för svenska löpare. Flera är där på läger under december/januari och med det har allt fler även börjat tävla på stadens 10-kilometerslopp och halvmaratonlopp. 

Så var det även i söndags. Bäst av alla sprang Carolina Wikström. Hon kom i mål som tvåa på fina 32.24. Med det slog hon det snart sex år gamla personliga rekordet på distansen med 14 sekunder. 

Även på halvmaratondistansen blev det svenska framgångar. Där blev Hanna Lindholm trea på 1.12.03, hennes femte bästa tid i karriären. 

Alla resultat från Santa Pola hittar ni här. 

Så hände det igen. För fjärde gången på tolv månader. Andreas Almgren är kvar i galaxerna, vi andra applåderar på marken. Det sjukaste den här gången är dock inte tiden, utan att vi inte längre är förvånade.

Det var en till synes stressfri Andreas Almgren vid starten. Han växlade några ord med nederländska Mike Foppen, fick Henrik Ingebrigtsen att bära hans ryggsäck och gav tyske Mohamed Abdullahi instruktioner på hur banan gick. 

De förväntningarna han byggt på sig själv inför loppet verkade inte tynga honom särskilt, i stället såg hans ansiktsuttryck mer ut som om han precis knäckt en svår ekvation. Nöjt, fokuserat och belåtet. 

Startskottet ljöd och löparna försvann iväg. Vi som var kvar fick nöja oss med technomusik och en storbildsskärm. 

”Har ställt till det”

Oron inför var inte om snökaoset skulle komma till Spanien, inte heller om Almgren skulle vägga eller om han för den delen glömt ta sitt bikarbonat (om han nu använder det). Det var hur länge haren skulle orka. 

Ur spansk synvinkel har terräng-VM ställt till det. Flera topplöpare är där och i och med det rök en stor del av farthållarpotten. 

I drygt tre kilometer våndades vi därför innan vi insåg att oron var befogad. Haren klev av och Almgren klev fram. 

Mannen som satt Sollentuna på kartan passerade halvvägs på 13.29 och bestämde sig sen för att öka farten. Linan drogs ut och de där bakom trillade av, en efter en. 

Med 1 000 meter kvar sneglade han på sin sponsrade klocka och lade in växel sex. Det blev droppen för den sista löparen. Khairi Bejiga kände sig felbehandlad av farten och släppte. I ensamt majestät korsade Almgren mållinjen och tiden stannade på 26.45. 

”Skulle bevisa sig”

De på plats applåderade. Almgren lutade sig över sina ben. Den spanske speakern skrek ut hans namn och solen sken lika starkt som i början av loppet, men temperaturen var någon grad varmare. 

Efter några minuters fotografering mötte Almgren pressen och han lät samlad. Det patenterade leendet var mindre, rösten lugn och han sa att han inte var ”överglad”. 

Det är nästan på dagen ett år sedan han slog sitt första Europarekord. Då var det som att han sprang in i en annan galax, någon vi trodde hade slocknat för länge sedan. Nu var det någonting annat. 

Missförstå mig rätt, fyra Europarekord på tolv månader är bra. Att han den här gången gör det själv är ännu bättre. Men det har också gjort att det börjat förväntas saker. 

Almgren har inte sprungit in i en ny värld den här gången, inte visat oss ett nytt berg eller för den delen sprängt någon barriär vi inte trodde var möjlig. Men han har visat att han är kvar i den galax han hittade för ett år sedan. 

”Står pall”

Utåt sett är det ändå lite av en karneval just nu. Det hyllas på sociala medier och det har nog börjat viskas om att K-märka denna kille, ja kanske hela Sollentuna till och med. Och vem vet, i någon källare smids säkert någon plan om att kuppa Jerringpris-omröstningen. I svensk idrott brukar det betyda att nästa lopp inte längre bedöms efter hur bra det är – utan efter om det är lika bra som det förra.

För vår huvudperson gäller nu annat. Nu ska han upp i bergen och göra det han gör bäst. Kalkylera på sig själv. Om flera veckor kommer han ned och jag undrar då vad han räknat fram. 

Med 26.45 gjorde han det för fjärde gången i sin karriär, Andreas Almgren slog Europarekord på 10 kilometer landsväg i spanska Valencia. 

Andreas Almgren är därmed inte bara bäst i Europa genom tiderna (igen) utan han tar sig också in som sexa i världen på sträckan. 

Till skillnad från förra årets Europarekord på sträckan så gör han den här tiden efter att ha stått för större delen av dragjobbet själv. Redan efter drygt tre kilometer klev haren av och Almgren tvingades ta över stafettpinnen. 

– Det var jobbigt i dag. Det är så jäkla jobbigt att frontlöpa. Jag är nöjd över hur jag genomförde det men satan vad upploppet kändes långt, säger han till Runner’s World efter loppet. 

Fjärde gången

Med en kilometer kvar släppte den sista konkurrenten, Khairi Bejiga, och Almgren fick springa ensam ut på upploppet. 

Trots att det är hans snabbaste tid någonsin på sträckan var det en samlad och trött Almgren som mötte pressen direkt efter målgången.

– Skulle jag få en hare som kan hålla tiderna rätt så vet jag att jag har sjukt bra tider i kroppen. Jag är nöjd men inte överglad. 

Rhonex Kipruto har världsrekordet på 26.24 – 21 sekunder snabbare än Almgrens nya Europarekord. 

En längre intervju med Andreas hittar ni här.

Snabbt bakom Almgren

Bakom Andreas Almgren sprang flera svenskar snabbt. Tilda Månsson kom in på 31.53 och med det tar hon sig upp som trea genom alla tider i Sverige.

Med 32.46 tog sig Hanna Lindholm upp precis utanför topp tio genom tiderna bland svenskar.

Snabbast av alla damer var Eilish McColgan, Storbrittanien, som också hon satte nytt Europarekord med 30.09.

Ur svensk synvinkel måste vi också nämna Shamarke Ahmed som även han slog till med en supertid. Hans 28.34 gör att han är ny åtta genom tiderna i Sverige.

Alla resultat från Valencia 10 km hittar ni här.

Terräng-VM = en succé

På andra sidan Atlanten, i Florida, USA, genomfördes terräng-VM i helgen. Ett mästerskap som kom att bli en svensk succé. Samtliga löpare blev topp 30 där Sarah Lahtis 18:e plats sticker ut mest. Det är den bästa svenska placeringen på damsidan på 38 år.

Övriga svenskar var Simon Sundström på en fin 28:e plats. I U20-klassen blev Fanny Szalkai och Sebastian Lörstad 21:a respektive 17:e. Lörstads placering är till och med den bästa någonsin av svensk i U20-klassen.

Imorgon drar rekordjakten igång. Då ska Andreas Almgren försöka slå sitt eget Europarekord på 10 km landsväg. 

Valencia har välkomnat oss med sol och omkring 15 grader. Spanjorerna har dunjacka på sig men Andreas Almgren en t-Shirt och jeans när vi möts på ett fik nära tävlingshotellet. Uppladdningen har gått bra även om en del av hans packning stannade kvar i Sverige. 

– Mitt bagage borde komma om någon timme. Men det är bara saker för mitt träningsläger efter så det stör inte så mycket, säger han med ett lugnt leende. 

Valencia har blivit lite av hans andra hemstad de senaste åren. Under de gångna tolv månaderna har han slagit två Europarekord här, det första för ett år sedan. 

– Jag känner mig i bättre form i år jämfört med förra året. Får jag ut det jag har ska det definitivt kunna gå att springa fort. Fördelen förra året var att jag inte behövde göra någonting av dragjobbet, i år måste jag nog göra mer av det jobbet själv. 

Förra vintern sprang han in på 26.53. Trots risken att behöva göra stora delar av dragjobbet själv är känslan att det kan gå ännu fortare den här gången.

–  Om allt stämmer ska jag kunna springa Europarekord med rätt många sekunder. Det är alltid jättesvårt att säga exakt men på en bra dag kan det bli under 26.40. En dålig dag så blir det sämre, men alla jämförelsepass jag gjort har varit bättre. 

“Får se om haren orkar”

Imorgon klockan 9.30 går startskottet för löparna. 

– Jag har bett om 13.25 halvvägs, så får vi se hur länge haren orkar. Det motsvarar ju 26.50 men jag gillar att springa progressivt så förhoppningsvis ska man kunna öka andra halvan. Förra året så hade jag väl mer än 30 sekunders negativa splits. 

Han tillägger också: 

– Om jag har en dålig dag så ska jag inte behöva “vägga” alltför mycket men den öppningen. 

När vi säger hejdå utanför fiket är det är knappt 20 timmar kvar till start. 

– Jobbet är gjort, det känns bra. Jag ska ta någon behandling nu på eftermiddagen och annars blir det bara att återhämta sig.