Att beskrivas som en talang har sina för- och nackdelar. Det vet Karl Ottfalk – för han är just det.

Ottfalk har blivit inlåst i sin lägenhet den här dagen. Vi ses inte fysiskt utan hörs via pandemi- succén “Teams”. Den passar lika bra nu som 2020, när man ska intervjua en förkyld 20-åring. 

– Du hör hur jag låter. Jag hostar och snorar, säger han när “mötet” öppnas. 

Det var efter ett pass som han själv beskriver som ”det sjukaste jag gjort i mitt liv” som sjukdomen smög sig på. 

– Jag körde 3 km på 8.45 där jag började på grus, vilade två minuter och sprang sen 2 km i 2.51- fart och mätte 3.8 i laktat (under tröskel). 

Han gjorde som ett hårt pass inför ett eventuellt 10km- lopp i Valencia. Nu blir det definitivt ingen start där. Istället får han blicka tillbaka på 2025 som han sammanfattar tvådelat. 

– Tidsmässigt var det en katastrof av lite olika anledningar. Sen måste jag ändå säga att det blir en lyckad säsong ändå eftersom jag presterar och tar två medaljer på JEM i Tammerfors. 

Det låter hårt att kalla det katastrof, är du alltid så hård mot dig själv? 

– Nej, men det här var ju det. Det var liksom inte bra. Jag sprang bra på ett väglopp i början av säsongen men sen lossnade det aldrig. Dels hade jag inte den mentala delen och sen hade jag lite oflyt. På ett lopp i Drammen så missade jag till exempel starten och behövde sprinta för att hinna i tid.  

“Folk har förväntat sig att jag ska vinna”

Tillsammans med sin träningskompis Sebastian Lörstad har han målats upp som en talang i flera medier. En titel som kan vara fin att ha när man är på uppgång men som lätt kan tynga ned en den dagen resultaten uteblir. 

– Det är alltid en bonus att vara bra som ung. Dels har jag fått vinna mycket vilket är kul men sen har jag också fått ekonomiska förutsättningar tack vare det. Jag har fått uppleva mycket som gör att steget till senior kan bli lättare att ta men sen finns det en del som kan vara jobbigt också. Det finns ju en press, berättar han och fortsätter: 

– Folk har förväntat sig att jag ska vinna. Det har varit jobbigt även om jag tycker att fördelarna överväger det negativa. Jag kan också tycka att det är bra att få öva på att hantera den press som finns. Det kan göra mig bättre förberedd för den stora scenen. 

I somras tog han studenten och medan hans kompisar från skoltiden förbereder sig för resor, lumpen och studentliv har Karl Ottfalk lärt sig hantera pressen på att vara nästa stora grej i Löparsverige. 

– Det spelar ingen roll vilken idrott man håller på med, eller om man jobbar, man måste tycka att det är kul. Jag tror det är viktigt att påminna sig själv om att jag gör det här för att jag älskar det. Jag har försökt få in det tankesättet, att jag gör det här för att det är roligt. Om jag inte vill så måste jag inte hålla på med det här. 

Han lägger även till att han under mästerskapen försökt att njuta mer. 

– Jag försöker ta in så mycket som möjligt, ta bilder så att jag minns. Jag försöker se det som mer än en tävling, ett juniormästerskap kan också vara en upplevelse. 

“Ska försöka tävla en hel del”

Även om det inte blir någon start i Valencias 10km- lopp så stundar det annat för Ottfalk. Redan i februari åker han till Castellón för att springa samma distans och efter det flyter det på med tävlingar. 

– Det hade varit askul om jag kom med till EM i Birmingham i sommar men det är inget jag är inställd på. Sker det så sker det och då kommer jag att vara väldigt tacksam över det. 

Innan vi avslutar han också till: 

– Jag ska försöka tävla en hel del i år, mer än vad jag brukar. Det ska bli roligt.

Kanske är det just där, i glädjen snarare än i förväntningarna, som nästa steg i karriären finns.

---