2016 var året då jag/ 2017 blir året då jag



Tillbakablickar är bra. Jag älskar ju reflektion och att stanna upp. Det är så lätt att bara skena vidare men hur blev förra året egentligen? Ett otroligt starkt år. Kände mig stark förra året. Och då var jag nog ännu starkare för så brukar det vara, att man inte tror på sig själv tillräckligt. Så mycket häftigt hände, men det kändes också som ett år där det ”lilla livet” tog stor plats- vardagslunken. Det gillade jag. Livet är så dramatiskt ändå.

2016 var året då jag..

Satte hälsan först

Förutom att jag hade feber för första gången på sisådär 7 år genom att hela familjen låg däckad i influensa i början på januari var jag helt frisk. Hela året. Helt skadefri också. Min rygg trasslar lite om jag inte tar hand om den och vänster höft behöver ganska mycket kärlek men den hindrar mig aldrig. Jag har sovit ordentligt, jobbat med mina tankar och min oro. Tagit perspektivtänket. Jag har ätit bra och motionerat varje dag. Inga förbud, inga måsten. Jag har nog aldrig haft bättre hälsa än det här året. Mycket enkelhet. Mycket tid i naturen. Fint.

Sprängde min uthållighetsgräns

Jag kan inte säga att det är vettigt att springa 16 mil för alla. För mig har resan mot sub 20 timmar på 100 miles varit helt fantastisk! Jag har gjort det hållbart. Naturnära. Njutningsfullt. Tassat i skogen. Gjort utflykter, äventyr. Transportlöpt. Njutit. Funderat. Och loppet var ett av de starkaste jag gjort, nog det starkaste. Så fokuserad. Höll plan, höll ut. Höll i. Det där jag är så dålig på. Jag höll i. Fick uppleva kraften i det mentala när det är på plats. Hur det känns att vara så fokuserad och bestämd på en sak att det bara går som ett tåg. Det ska jag ta med mig till andra områden i livet. Jag hade världens bästa support också. Jag gjorde det. Goddamit.

Firade kärleken lite extra

Vi gifte oss. Vi gjorde det på vårt sätt. Vi träffades i ett kaos 2011: Han räddades till livet genom en levertransplantation. Jag hade bestämt mig för att aldrig lita på någon igen, inte släppa in någon. Det struntade han i och bara klev rätt in i hjärtat på mig och kärleken bara växer. Som jag sa i mitt tal till honom- jag var på flykt från allt och kanske mest mig själv, men hos dig kom jag hem.

Vi har varit med om saker man inte ska behöva vara med om, vi lever med en oro som aldrig försvinner. Men tillsammans har vi klarat det och vårt sätt att se på världen och ta oss an den gör mig lycklig.Vet inte om jag tror på ödet men att just vi träffades just då- det är magi. Vi gifte oss på vårt sätt: jag var barfota, ringarna var av eko-guld, vi hade en gospelkör som kom in och överraskade alla gäster i kyrkan och sjöng ”I’ll be ready”, Baywatchthemet. Min vän Sara’s mamma var vår fantastiska präst. Vi hade inte bröllopstårta utan våra favoritefterrätter: kladdkaka, blåbärspaj och rulltårta (!! Nickes favorit). Våra närmsta var där. Och vi trodde vi visste hur det skulle bli men vi blev helt jäkla knockade av all kärlek vi fick. Av familj och vänner. Så mycket kärlek! En sån magisk dag.

Var en förvirrad men stolt och lycklig mamma

Det är f*n inte lätt alltså. En stor 7-åring. En bestämd 2-åring. Räcka till. Ge sig själv cred för att man gör sitt bästa. Jag fortsätter gå tidigt från jobbet, hämta tidigt. Stänga av omvärlden och bara vara med dem. Älskar att bara vara med dem i vardagen. Men får ofta dåligt samvete ändå. Att vara förälder, en bra förälder, det får man fortsätta kämpa med hela livet. Det är den coolaste resan. Jag fattar inte hur hjärtat har plats för all kärlek. Det är helt galet- jag skulle ju inte ha barn. Nu tittar jag på de där två och kan ibland inte fatta att jag får vara mamma till dem. Den där som ska fixa det där med märkta kläder, föräldramöten, guida genom livet.. det är jag! Herregud vad stort det är!

Kände stor weltsmerz

Terrordåd. Bilder och nyheter från Syrien. Att inte förstå ondska. Att känna frustration över egoism, nånannanism. Klimatskräck. Frustration. Vart är vi på väg och hur kan det fortsätta? Men landar som alltid i mitt motto att det ju bara är MITT beteende jag kan förändra. Inspireras av andra och försöka sprida vidare.

2016 var ett starkt år. Det var på hjärtat-i-halsgropen-fronten ganska lugnt för en gångs skull. Det tuffade på. Det var starkt! Jag är så tacksam så tacksam.

2017 blir ett spännande år! Det ska bli året då jag:

1) Gör nya saker med barnen

En 8-åring och en 3-åring. Olika som person. Olika intressen. Ser så fram emot att vara ute i naturen med dem men också göra mer ”stor-tjej”grejer med min stora tjej. Stötta hennes intressen, försöka lära mig mer om att hjälpa att bygga självkänsla, älska sin kropp. Utmana sig men alltid veta att man duger och kunna stanna upp och känna vad som är rätt. Jag ska fortsätta hämta tidigt för att få den där fina tiden mellan hämtning och middag. Läsa för och med. Utonjuta tillsammans.

2) Överraskar min man

Han är så omtänksam och påhittig för mig. Jag ska försöka överraska honom också. Han kommer få det lite tufft i år pga mitt karriärdrag (se längre ned) så jag vill verkligen planera in saker för bara oss. Såna där saker som han uppskattar.

3) Fortsätter försöka göra skillnad.

Gör något för innanförskap. För klimatet. Fortsätter driva Tjejmarathon och Starstruck Unlimited som är den ideella förening jag och Madde grundat. Vi har med er hjälp samlat in snart 700 000 kronor till de som verkligen behöver det. Är det inte coolt så säg?

Gör mer för hälsan i Sverige. Den vi har tillgång till att skapa själva. Genom vad vi gör och hur vi jobbar. Vi är 5 miljoner som går till jobbet varje dag. Mår vi bra där kan det få stor effekt på livet i övrigt. Och vice versa.

4)Springer brantare och fortare

Jag ska..nog..inte springa något 100 miles till just nu. Det är ganska stor skillnad att träna för säg 8 mil och 16. Jag är sugen på flerdagarslöpning, tuffa branta pass, drömmer om att springa i Skottland eller på Irland (där mitt tänkta lopp är inställt i år!!). Men mycket om att springa i Jämtlandsfjällen lite hur som haver. Man blir bra på det man gör och jag är långsam och uthållig. Det vore roligt att springa ett maraton på runt 3:30, det vore kul att springa en fjällmara så lungorna vänder sig ut o in. Det enda jag har inplanerat är Ursvik Ultra men jag ska hitta några fler utmaningar. Jag är ju inte en sån som springer massa lopp, jag vill helst vara ensam ute i naturen men några nummerlappsevent blir det nog. Jag vill så gärna åka iväg och springa i Marocko, Alperna osv osv men jag tycker inte det är ok att vara borta så mycket från familjen. Man har sina kort att spela och ska jag åka bort ska det vara något riktigt rätt.

5) Blir egen företagare på heltid

Detta ska jag skriva mer om men jag växlar fullt ut i Formstark Hälsa från och med nu i januari, heltid i februari. Hållbar hälsa för välmående och lönsamhet inom organisationer kan man säga att det kommer handla om. Med fokus på struktur och process för förbättrat resultat där hälsa är ett verktyg för både friska medarbetare men även produktivitet, varumärke och hållbar organisation. Men det kommer mer om det i ett senare inlägg. Att jobba med att främja hälsa är stort och obegränsat men jag vill befästa min så kallade USP och den resan kommer handla om allt ifrån att workshoppa med ledningsgrupper till att ta med grupper ut i naturen där man ofta hittar svaren hos sig själv.

Fortsätta podda med Boel i vår podd Health for Wealth ska jag också göra. Får så fin feedback på den, våra gäster och alla tips. VI har så kul. vi lär oss så mycket och vi har så många gäster vi vill ha med!

6) Blir student igen

Jag har en salig röra av högskolepoäng: En civilekonomsexamen men även ganska många poäng inom miljöämnen som biologi, miljöteknik, miljövetenskap, kust och marinvetenskap. Läst journalistik, litteratur, näringsfysiologi, näringslära med mer. Jag ska inte kasta mig över en magister men jag ska ta lite kurser i ledarskap och eventuellt lite psykologi. Alltid ständigt lärande är mitt motto. Jag har varit sugen på att läsa mer inom fysiologi men jag tänker att samhället behöver mer av det andra och jag läser så mycket inom kost och träning ändå som fritidsintresse.

7) Downshiftar mer

Vi bor litet. Har få saker. Vi undviker att använda bilen, flyger inte till Thailand, flög inte alls förra året nästan och nog inte i år igen. Sopsorterar allt. Äter bara lite rött kött någongång då och då. Köper second-hand, återanvänder osv osv. Är nog en hyfsat klimatsmart familj men det går alltid att göra mer. Jag ska verkligen försöka göra klimatsmarta val och ska försöka dela de saker jag hittar på min Instagram och här. Det ironiska var att jag började året med att starta upp min nya Iphone 7 som jag fick hem för länge sen men inte orkat med riktigt. Det finns en etiskt producerad telefon som heter Fairphone- den hade jag velat ha!

8) Läser mer

En timme om dagen. Bokhögen bara växer men det är en sån där vana som är svår att få till tydligen. Får sätta en timer eller något. Jag ångrar det aldrig men det blir liksom inte av. Läsa innan att sova ja men inte det här ”pluggläsandet” som jag behöver också. Men idag börjar jag!

9) Låter musiken ta plats

Det får låta hur det vill, jag blir lycklig av att sjunga och spela gitarr och nu har vi ett elpiano hemma också och jag har hittat mina gamla pianonoter. Vet hur det ska låta i huvudet- fingrarna lyder inte. Ska ta mig tid att spela både gitarr och piano och gärna med barnen som båda älskar att sjunga och den stora spelar redan piano och verkar ha ärvt mitt gehör men hoppas hon lär sig noter bättre än jag gjorde….

10) Living da lycra lifestyle

Fler promenadmöten, mer av att våga dyka upp i bekväma kläder som främjar rörelse. Be the change och allt det där. Fram för fler möten i rörelsekläder!

Jo och så ska jag sluta ha svårt med att lägga upp bilder på mig själv. Så här är bilder på mig från i år. Från speciella tillfällen!

Jag ser fram emot 2017- hoppas du också gör det. Berätta gärna vad DU ska lägga kraft och fokus på i år!

Störst av allt är ändå kärleken! Foto Sofie Lantto

Jag och Boel Stier startade podden Health for Wealth och vi forsätter! Foto: Katarina Jansson

Foto: Sofie Lantto

Blivit mer och mer sånt här. Från vår frukostworkshop på Allt för Hälsanmässan. Foto Katarina Jansson

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ett bättre 2017



Lite neggo först:

Som vi är nu så blir det biologiska klimatet varmare men det samhälleliga kallare. Vi mår sämre psykiskt fast vi har det bättre rent materiellt. Vi luras till att jaga lycka där den inte finns, vi blir mer egocentriska och sätter oftare jakten på lycka (där den inte finns) före det så viktiga VI. Vi tar död på vår planet och utanförskapet ökar. Krasst.

Men så finns det så mycket goda krafter, så mycket kloka människor. Det finns och görs och tänks så mycket gott. Men det måste öka och spridas. Det är sånt som inte sker på impuls, för varenda media vi möts av spelar på vår benägenhet att agera på just impuls. Vill ha. Vill ha nu.

Det kräver lite eftertanke. Reflektion.

Allt det onda, det, kan vi ju hävda, är någon annans fel. Men så länge det fortsätter och vi, du och jag är medvetna om det så måste vi ju göra något. Klura ut vad det är vad vi kan göra. Det enda vi kan göra är ju att förändra vårt beteende och försöka sprida det goda beteendet till andra.

En person kan inte lösa utanförskapet, en person kan inte hjälpa alla. Men en person kan hjälpa en, eller flera. Inspirera tusentals.

En persons beteende, vanor, köpvanor skickar ett budskap både till leverantör och omgivning. Om vi är missnöjda med kvinnoideal inom modevärlden men fortsätter köpa kläder från företag som använder osunt smala och retuscherade modeller, så säger vi emot oss själva.

Om vi är upprörda över söta isbjörnsungar som inte har någon is att leka på men förlägger vår årliga solsemester i Thailand och det visar sig vara vår största enskilda miljöpåverkan, då säger vi emot oss själva.

Om vi vill att människor ska integreras bättre, så måste vi vara en del av integrationen.

Vi kan inte vänta på att någon annan ska ändra sitt beteende. Vi måste börja med vårt eget.

Och det kan ju låta helt övermäktigt och jobbigt. Men jag tror att det kan vara både enkelt och väldigt både givande och hälso- och lyckobringande. Faktiskt. Ärligt! Win win win. Inspirerande, enkelt och jäkligt skönt faktiskt på flera sätt. Och jag skriver detta lika mycket för att jag själv behöver förändra saker som att jag hoppas att vi ska bli fler som gör goda saker 2017. Jag vill lägga tid på att hitta bra initiativ att stödja eller engagera sig i och jag hoppas du vill hjälpa mig hitta dem och  sprida dem!

Att kasta sig över INTE-beteenden blir sällan hållbart.  Det kanske inte känns så roligt heller. Jag tror inte så mycket på att byta ut sin rostbiff mot en ugnsrostad rotselleri. Att lägga massa fokus på att INTE köpa NÅGOT alls. Man kanske älskar rostbiff men kan strunta i slentriankorv och kassler? Man kanske kan köpa en upplevelse istället för en pryl några av de gånger man vill unna sig något ? Köpa bara det nödvändigaste? Resa annorlunda, till ett annat ställe? Köpa second hand, köpa något som är skapat hållbart?  Ägna några timmar åt någon av alla de organisationer som redan gör bra grejer inom ett område man brinner.

Men det kräver eftertanke. Att stanna upp och reflektera. Och det är ju gratis, det går att göra närsomhelst och det ger också hjärnan en chans att koppla på frontalloben där vi tar de smarta besluten. Jag tror att många behöver mer eftertanke och reflektion. Att det ibland är det enda som det behövs beslut och löfte om. Resten ger sig i många fall.

Så tänker jag inför 2017. Jag har så mycket jag vill göra: Vara världens bästa mamma till mina tjejer. Vara en bra kompis. Göra gott i samhället. Vara klimatsmart. Springa snabbare, springa tuffa lopp. Göra kul grejer med familjen. Jobba med det jag drömmer om. Det går att sätta hur mycket planer som helst. Men för att få effekt på det mesta så har i alla fall jag konstaterat att det enda jag behöver göra är just att stanna upp och tänka efter.
Då tar jag rätt beslut, då tar tanken en vända förbi både hjärta och mage och stannar inte bara vid ytan. Då landar valet rätt och det blir rätt väg framåt.

Vad vi än vill göra så tror jag det här med att stanna upp, tänka efter, ta in hela sin värld, känna efter i mage och hjärta ( vad som är vad är nog lite svårt att veta ibland) vad som är rätt att göra, då har vi kommit långt. Man behöver ingen yogamatta för det. Det går bra på en trasmatta, på trottoaren på tuben, i löparskorna, på toa. Men gört! Det låter säkert jätteflummigt med att all visdom finns inombords men den måste iallafall landa där innan man kan agera på den. Go get it.

Förra året skrev jag ett annat inlägg med 5  tips inför 2016 . De funkar för i år också om du pallar läsa mer. Heja dig, heja oss!

Jullovsplaner



Eller kanske jullovsstrategi. Jag gillar strategier och det kan ju låta väldigt o-ledigt att prata strategi men med två barn behöver iallafall jag en strategi för att se till att de saker jag vill ska ske sker. Jag har märkt att om man bara go with the flow så blir det sena kvällar, seghet och mörkt innan man hunnit ut. Typ.

Jag märker också att det är en stark vana att göra som man brukar och det kan vara skönt att göra saker annorlunda några dagar. Man mår bra av det och kanske tar man med sig något nytt beteende tillbaka till vardagen. Så för att komma tillbaka från  julledigheten än mer utvilad och laddad har jag planer för hur jag använder sociala medier, sömn och motion!

Jag har lämnat min dator på jobbet. Jag har lämnat min privata dator hemma också när vi nu åker till Värmland en vecka. Penna och papper har jag dock för jag kommer på massa bra idéer när jag är ledig och då kan jag skriva ned dem och sen släppa det igen.

Jag har gått med en känsla av att jag önskar jag läst mer böcker det här året och om det ska bli av måste något annat bort. Så nu fick datorn stanna hemma. Att skriva saker är ju faktiskt bara att repetera saker man redan vet. För att fylla på med kunskap behöver man läsa eller lyssna. Så det ska jag göra det här jullovet, läsa och lyssna. En del brukar ta break från sociala medier men det har jag inte känt att jag behöver. Jag kan strunta i Facebook och Instagram om jag vill, det är ju inte där livet händer.

Jag är väldigt pigg så någon extra vila behövs inte direkt. Jag sover alltid mina samma timmar och gör precis samma saker runt min sömn som alltid. Sömnen och jag mår bäst av det. Barnen vaknar mellan 06.00-07.00 så det är bara att act accordingly. Att vara uppe sent och sen gnälla över att barnen väcker en tidigt känns ju bara korkat och lite taskigt mot barnen. Fortsätta sova ordentligt alltså.

#utonjut a ska jag också. Svårare för mig att få ihop mina steg när jag är ledig och inte transportjoggar. Jag rör mig betydligt mindre när jag är ledig med barnen och då är vi ändå ute mycket. Jag skulle gärna vara ute och tassa i skogen flera timmar varje dag men det är inte så poppis hos familjen. (Jo jag älskar att vara med mina barn men det är 24 timmar på en dag). Jag skulle kunna skriva spaltmeter om min löpning och hur den blivit något helt annat än träning den här hösten. Jag har i stort sett sprungit varje dag, skulle aldrig köra en runstreak för det är min kropp som bestämmer inte en kalender. Men inte tränat. Inte mätt. Bara tassat och steget har blivit så naturligt. Rörelsen utomhus har blivit ett ganska opraktiskt beroende. Jag har tappat syreupptagningsförmåga för att jogga omkring gör inte mycket för ens kondition efter ett tag men jag har mått så otroligt bra. Men nu är det nya tider på gång med mer träning och mindre tassade.

Utöver det ska jag lyssna på julmusik, hugga späntved, lösa korsord och mest av allt hänga med mina underbara fnattar. Jag kommer inte blogga så följ gärna med på Instagram så blir det både träningstips och annat där.

Det är klart man inte ska behöva planera sin ledighet men många tycker att julledigheten försvinner i ett nafs och det är lätt att man inte gör det man både innan och efter önskar att man faktiskt gjort. Så lite planering kanske krävs också för att se till att ha tid för att ligga under en filt och läsa en bok.

God julledighet och gott nytt år, vi hörs 1:a januari förmodligen!

Life come full circle – en julsaga



Det var en gång en flicka som inte mådde så bra. Hon tyckte inte hon dög. Hon trodde därför inte hon klarade av någonting men hon ville väldigt gärna så hon gjorde nästan saker.  Och ville så gärna duga. Ville så gärna vara alla till lags och trodde när det var för mycket att det nog var hon som inte räckte till. Så hon jobbade jättemycket, med svåra saker hon egentligen inte kunde och det blev aldrig tillräckligt bra.

Och till slut räckte inte kroppen till längre. Den sa ifrån. Ordentligt. Den sa ifrån till att vara där hon jobbade. Den sa ifrån till att tänka för mycket. Och något inom henne sa ifrån om att gå runt och inte känna att hon dög längre. Det..ja DÖG inte helt enkelt. Så ska inte livet levas.

Det var ingen lätt väg framåt men några år senare så mådde hon bättre. Saker hände och hon kunde vara ledsnare än hon någonsin har varit men också gladare. Förut var det aldrig sådär starka känslor. Hon hade lärt sig säga nej till saker som inte var rätt och ja till sånt som var bra. Så oavsett vad livet kastade för utmaningar mot henne så visste hon vad hon hade som var bra, och det var mycket. Fantastiska människor och en självkänsla som en stark kompass.

Och hon sprang, bokstavligen, förbi det där stället flera gånger och det gick bra. Det var ofta på somrarna, det påminde inte om vintrarna då det var som mest att göra.

Men så, av en anledning, var hon där igen. Det var mörkt och vinter och precis innan jul och det var 10 år sen och samma känsla med isen, kylan och ljudet av dörren som öppnas av ett passerkort. Kroppen kände igen. Lite för mycket. Det kändes som luftrören drog ihop sig. Pulsen ökade.

Den här gången var det en liten tjej med. Som inte visste. Som skuttade omkring. Som ville gå in. Var törstig och ville ha vatten. Så hon som var rädd fick ta barnets hand, inte tvärtom. Så gick det in. Och hon som visste, hon sa tyst hej Thyra. För Thyra finns där i huset, det spelar ingen roll hur de bygger om och flyttar receptionen och hippar till det. Hon är där, sanna mina ord.

Hjärtat bultade. Den lilla tjejen hon såg de stora fönstren och utsikten. Vi fick ett glas vatten och vi gick fram till fönstren och hon som jobbat där så många timmar, så många sena kvällar, hon hade nog aldrig sett utsikten riktigt sådär innan.

Hon, jag, vi stod där och tittade på ljusen i den där byn där jag varit med om så mycket tufft men på senare år några av de finaste minnen jag har med fantastiska människor. Sen gick vi därifrån och det var skönt.

Pulsen gick ned. Nästa gång kommer det inte vara någon fara.

Man kan överkomma sina demoner om man möter dem men man kan behöva hålla någon i handen.

Allting förändras. Känslor ändrar form. Kärlek består.

God jul på er!

Picklemania och tankar om mat i jul



Hallå! Om ni vill känna er Ernstiga eller husliga eller pyssliga eller fixa en sista-minutenjulklapp eller bara som jag är en sucker för vinäger så har jag tips till er!

Jag har pickat tre burkar än så länge men det blir fler: Morot, röd lök och rödbetor.

Hur. Lätt. Som. Helst.

Fram med en ren glasburk.

Häll en del vitvinsvinäger till tre delar vatten i en kastrull. Häll i en nypa socker (det har jag glömt två gånger av tre, gick bra men kanske inte håller lika länge vad vet jag, spelar ingen roll man äter upp snart  ändå). I med kryddorna (ger exempel nedan). Koka upp.

Låt svalna. Häll detta över tunt skivade/hyvlade grönsaker som du har lagt i glasburken. Låt fantasin flöda men herreminje vad gott det var med röd lök! Morot också. Tänker att gulbetor skulle vara fint också.

Mina morötter kryddade jag med: Pepparkorn, lagerblad och korianderfrön

Mina rödbetor kryddade jag med: Chiliflakes och ingefära (det rök ur öronen!)

Min rödlök blev det bara: Flingsalt, lagerblad och pepparkorn.

Jag ska testa vidare. Det är så gott. Jag älskar vinäger. Gillar inte sill. Ska äta picklade grönsaker istället. Gött!

Sen tänker jag på det här med julgottis. Hur tokigt det kan bli. Jag räcker villigt upp handen på att det blir för mycket sött de här dagarna kring jul. Och jag ger mig själv inte dåligt samvete för det, jag äter i godan ro av det godaste. Det blir win-win och sen är man less på det söta och återgår till sin vanliga kost. Loose loose är ju att inte kunna stå emot och sen dessutom må dåligt över det. Det  Jag försöker inte laga massa alternativa julgottis och hävda att det skulle vara vare sig näringsrikt eller nyttigt. Socker är socker är socker om man hårddraget och bara för att du byter vitt socker mot lönnsirap eller mjöl mot malda nötter så är det fortfarande väldigt mycket mer energi än vad vi oftast behöver och inte så värst nyttigt ändå. Sila mygg och svälja kameler…

Det är gott. Det är helt underbart gott och tänk så galet det är att vi upplever mindre välmående runt jul när vi egentligen borde njuta som mest.

Det är bara några dagar. Välj dina synder. Njut av dem. Ge bort det du inte vill äta för det är svårt att motstå det när det finns hemma. Det är inte där fajten lättast tas. Utsätt dig inte för att ha sött omkring dig hela tiden. Det är inte snällt.

Det kommer ett nyår då vi alla som en skänk från ovan får börja om, om vi behöver det. Och jag ska dela med mig av ett av mina favoritgottisrecept men det kommer på Instagram för det är där jag håller hus enkom under julledigheten.

Jag tar helt julledigt tror jag. Men på Instagram delar jag tips, trix och fina bilder från varm vinter i Värmland. Haka på där!

Jag hoppas att ni ska få en riktigt fin julhelg. Tid för samvaro. Tid för #utonjut. Tid att reflektera och fundera och lyssna på magen och hjärtat.

2017 blir jag egen företagare. Det ska jag berätta mer om efter nyår. Må så gott!

Reblog: 5 tips för att vara LEDIG även i huvudet



Förra året hade jag tydligen lite problem att gå på ledighet. Så icke nu. Jag har trappat ned och jobbat mentalt med att parera de Lutherska kognitiva påhoppen i frontalloben med krav på att göra mer mer mer. Jag har slitit så hårt den här hösten. Jag har varit ledig och återhämtat mig också. Prioriterat rätt. Men parallellt med att hantera ett väldigt krävande, utmanande heltidsjobb har jag också startat upp min helt egna konsultverksamhet. Den är inte igång. Den byggs. Den är på g. Den rullas ut i januari. Det pirrar i magen. Men nu ska jag vara ledig.

Jag vet att många har svårt att släppa jobbet. Så här är några tips, från förra året som funkar i år igen!

1) Gör en lista på det du måste komma ihåg att göra som du inte hann. Gör flera listor- sk buckets. Fördela på områden som du ska fokusera på och skriv punkter som triggar igång tankarna när du läser dem. Jag mailade mig själv idag och kände direkt hur kontrollen ökade- den där listan börjar jag med när jag kommer tillbaka så får jag det gjort då.

2) Om du ”måste” fixa saker- avsätt en dag eller två mot slutet av ledigheten då du lovar dig själv att du gör dem. Jag har gjort så att istället för att krysta ut 3 veckors ledighet (varefter jag ska jobba deltid halva januari för inskolning) så är jag jätteledig i nästan två veckor. Då blir jag inte frestad att in och peta och greja med saker utan är ordentligt koncentrerat ledig.

3) Ställ dig frågan- skulle du kräva det du kräver av dig själv av en kollega? Skulle du förvänta att de jobbade när de var lediga? Eller missunna dem att koppla av och bort allt helt trots att allt inte är helt klart?

4) Hur vill du att det ska kännas när väl januari drar igång? Vill du ha slösat ledigheten på att ha oroat dig och funderat på jobbet utan att faktiskt effektivt få något gjort? Om du ska känna dig laddad för jobbet igen så gör du bäst i att vara ledig. Som jag skrivit om tidigare. För att gasa på sen och samla kraft gör du bäst i att låta hjärnan vila. Som en låååång ”sova på saken”

5) Ta ett mentalt steg bakåt och tänk ”vad är det värsta som kan hända?”. Vad gör det om 1, 2 månader, 1 år om jag släpper det här nu? Tänk på de fantastiska människor som måste jobba under jul. Jag är så tacksam för alla som håller landet igång, arbetar inom sjukvård, polis, ambulans, brandkår, sjöräddning, jourhavande tjänster som BRIS, kvinnojourer, asylboenden, äldravård, snöröjning, hemtjänst..ja jag kan fortsätta hur länge som helst. Jag är så så tacksam att ni finns och gör ert jobb.

Ha en riktigt fin ledighet om du kan ha en sån!