2016 var året då jag/ 2017 blir året då jag

Lite neggo först:

Som vi är nu så blir det biologiska klimatet varmare men det samhälleliga kallare. Vi mår sämre psykiskt fast vi har det bättre rent materiellt. Vi luras till att jaga lycka där den inte finns, vi blir mer egocentriska och sätter oftare jakten på lycka (där den inte finns) före det så viktiga VI. Vi tar död på vår planet och utanförskapet ökar. Krasst.

Men så finns det så mycket goda krafter, så mycket kloka människor. Det finns och görs och tänks så mycket gott. Men det måste öka och spridas. Det är sånt som inte sker på impuls, för varenda media vi möts av spelar på vår benägenhet att agera på just impuls. Vill ha. Vill ha nu.

Det kräver lite eftertanke. Reflektion.

Allt det onda, det, kan vi ju hävda, är någon annans fel. Men så länge det fortsätter och vi, du och jag är medvetna om det så måste vi ju göra något. Klura ut vad det är vad vi kan göra. Det enda vi kan göra är ju att förändra vårt beteende och försöka sprida det goda beteendet till andra.

En person kan inte lösa utanförskapet, en person kan inte hjälpa alla. Men en person kan hjälpa en, eller flera. Inspirera tusentals.

En persons beteende, vanor, köpvanor skickar ett budskap både till leverantör och omgivning. Om vi är missnöjda med kvinnoideal inom modevärlden men fortsätter köpa kläder från företag som använder osunt smala och retuscherade modeller, så säger vi emot oss själva.

Om vi är upprörda över söta isbjörnsungar som inte har någon is att leka på men förlägger vår årliga solsemester i Thailand och det visar sig vara vår största enskilda miljöpåverkan, då säger vi emot oss själva.

Om vi vill att människor ska integreras bättre, så måste vi vara en del av integrationen.

Vi kan inte vänta på att någon annan ska ändra sitt beteende. Vi måste börja med vårt eget.

Och det kan ju låta helt övermäktigt och jobbigt. Men jag tror att det kan vara både enkelt och väldigt både givande och hälso- och lyckobringande. Faktiskt. Ärligt! Win win win. Inspirerande, enkelt och jäkligt skönt faktiskt på flera sätt. Och jag skriver detta lika mycket för att jag själv behöver förändra saker som att jag hoppas att vi ska bli fler som gör goda saker 2017. Jag vill lägga tid på att hitta bra initiativ att stödja eller engagera sig i och jag hoppas du vill hjälpa mig hitta dem och  sprida dem!

Att kasta sig över INTE-beteenden blir sällan hållbart.  Det kanske inte känns så roligt heller. Jag tror inte så mycket på att byta ut sin rostbiff mot en ugnsrostad rotselleri. Att lägga massa fokus på att INTE köpa NÅGOT alls. Man kanske älskar rostbiff men kan strunta i slentriankorv och kassler? Man kanske kan köpa en upplevelse istället för en pryl några av de gånger man vill unna sig något ? Köpa bara det nödvändigaste? Resa annorlunda, till ett annat ställe? Köpa second hand, köpa något som är skapat hållbart?  Ägna några timmar åt någon av alla de organisationer som redan gör bra grejer inom ett område man brinner.

Men det kräver eftertanke. Att stanna upp och reflektera. Och det är ju gratis, det går att göra närsomhelst och det ger också hjärnan en chans att koppla på frontalloben där vi tar de smarta besluten. Jag tror att många behöver mer eftertanke och reflektion. Att det ibland är det enda som det behövs beslut och löfte om. Resten ger sig i många fall.

Så tänker jag inför 2017. Jag har så mycket jag vill göra: Vara världens bästa mamma till mina tjejer. Vara en bra kompis. Göra gott i samhället. Vara klimatsmart. Springa snabbare, springa tuffa lopp. Göra kul grejer med familjen. Jobba med det jag drömmer om. Det går att sätta hur mycket planer som helst. Men för att få effekt på det mesta så har i alla fall jag konstaterat att det enda jag behöver göra är just att stanna upp och tänka efter.
Då tar jag rätt beslut, då tar tanken en vända förbi både hjärta och mage och stannar inte bara vid ytan. Då landar valet rätt och det blir rätt väg framåt.

Vad vi än vill göra så tror jag det här med att stanna upp, tänka efter, ta in hela sin värld, känna efter i mage och hjärta ( vad som är vad är nog lite svårt att veta ibland) vad som är rätt att göra, då har vi kommit långt. Man behöver ingen yogamatta för det. Det går bra på en trasmatta, på trottoaren på tuben, i löparskorna, på toa. Men gört! Det låter säkert jätteflummigt med att all visdom finns inombords men den måste iallafall landa där innan man kan agera på den. Go get it.

Förra året skrev jag ett annat inlägg med 5  tips inför 2016 . De funkar för i år också om du pallar läsa mer. Heja dig, heja oss!

Eller kanske jullovsstrategi. Jag gillar strategier och det kan ju låta väldigt o-ledigt att prata strategi men med två barn behöver iallafall jag en strategi för att se till att de saker jag vill ska ske sker. Jag har märkt att om man bara go with the flow så blir det sena kvällar, seghet och mörkt innan man hunnit ut. Typ.

Jag märker också att det är en stark vana att göra som man brukar och det kan vara skönt att göra saker annorlunda några dagar. Man mår bra av det och kanske tar man med sig något nytt beteende tillbaka till vardagen. Så för att komma tillbaka från  julledigheten än mer utvilad och laddad har jag planer för hur jag använder sociala medier, sömn och motion!

Jag har lämnat min dator på jobbet. Jag har lämnat min privata dator hemma också när vi nu åker till Värmland en vecka. Penna och papper har jag dock för jag kommer på massa bra idéer när jag är ledig och då kan jag skriva ned dem och sen släppa det igen.

Jag har gått med en känsla av att jag önskar jag läst mer böcker det här året och om det ska bli av måste något annat bort. Så nu fick datorn stanna hemma. Att skriva saker är ju faktiskt bara att repetera saker man redan vet. För att fylla på med kunskap behöver man läsa eller lyssna. Så det ska jag göra det här jullovet, läsa och lyssna. En del brukar ta break från sociala medier men det har jag inte känt att jag behöver. Jag kan strunta i Facebook och Instagram om jag vill, det är ju inte där livet händer.

Jag är väldigt pigg så någon extra vila behövs inte direkt. Jag sover alltid mina samma timmar och gör precis samma saker runt min sömn som alltid. Sömnen och jag mår bäst av det. Barnen vaknar mellan 06.00-07.00 så det är bara att act accordingly. Att vara uppe sent och sen gnälla över att barnen väcker en tidigt känns ju bara korkat och lite taskigt mot barnen. Fortsätta sova ordentligt alltså.

#utonjut a ska jag också. Svårare för mig att få ihop mina steg när jag är ledig och inte transportjoggar. Jag rör mig betydligt mindre när jag är ledig med barnen och då är vi ändå ute mycket. Jag skulle gärna vara ute och tassa i skogen flera timmar varje dag men det är inte så poppis hos familjen. (Jo jag älskar att vara med mina barn men det är 24 timmar på en dag). Jag skulle kunna skriva spaltmeter om min löpning och hur den blivit något helt annat än träning den här hösten. Jag har i stort sett sprungit varje dag, skulle aldrig köra en runstreak för det är min kropp som bestämmer inte en kalender. Men inte tränat. Inte mätt. Bara tassat och steget har blivit så naturligt. Rörelsen utomhus har blivit ett ganska opraktiskt beroende. Jag har tappat syreupptagningsförmåga för att jogga omkring gör inte mycket för ens kondition efter ett tag men jag har mått så otroligt bra. Men nu är det nya tider på gång med mer träning och mindre tassade.

Utöver det ska jag lyssna på julmusik, hugga späntved, lösa korsord och mest av allt hänga med mina underbara fnattar. Jag kommer inte blogga så följ gärna med på Instagram så blir det både träningstips och annat där.

Det är klart man inte ska behöva planera sin ledighet men många tycker att julledigheten försvinner i ett nafs och det är lätt att man inte gör det man både innan och efter önskar att man faktiskt gjort. Så lite planering kanske krävs också för att se till att ha tid för att ligga under en filt och läsa en bok.

God julledighet och gott nytt år, vi hörs 1:a januari förmodligen!

Det var en gång en flicka som inte mådde så bra. Hon tyckte inte hon dög. Hon trodde därför inte hon klarade av någonting men hon ville väldigt gärna så hon gjorde nästan saker.  Och ville så gärna duga. Ville så gärna vara alla till lags och trodde när det var för mycket att det nog var hon som inte räckte till. Så hon jobbade jättemycket, med svåra saker hon egentligen inte kunde och det blev aldrig tillräckligt bra.

Och till slut räckte inte kroppen till längre. Den sa ifrån. Ordentligt. Den sa ifrån till att vara där hon jobbade. Den sa ifrån till att tänka för mycket. Och något inom henne sa ifrån om att gå runt och inte känna att hon dög längre. Det..ja DÖG inte helt enkelt. Så ska inte livet levas.

Det var ingen lätt väg framåt men några år senare så mådde hon bättre. Saker hände och hon kunde vara ledsnare än hon någonsin har varit men också gladare. Förut var det aldrig sådär starka känslor. Hon hade lärt sig säga nej till saker som inte var rätt och ja till sånt som var bra. Så oavsett vad livet kastade för utmaningar mot henne så visste hon vad hon hade som var bra, och det var mycket. Fantastiska människor och en självkänsla som en stark kompass.

Och hon sprang, bokstavligen, förbi det där stället flera gånger och det gick bra. Det var ofta på somrarna, det påminde inte om vintrarna då det var som mest att göra.

Men så, av en anledning, var hon där igen. Det var mörkt och vinter och precis innan jul och det var 10 år sen och samma känsla med isen, kylan och ljudet av dörren som öppnas av ett passerkort. Kroppen kände igen. Lite för mycket. Det kändes som luftrören drog ihop sig. Pulsen ökade.

Den här gången var det en liten tjej med. Som inte visste. Som skuttade omkring. Som ville gå in. Var törstig och ville ha vatten. Så hon som var rädd fick ta barnets hand, inte tvärtom. Så gick det in. Och hon som visste, hon sa tyst hej Thyra. För Thyra finns där i huset, det spelar ingen roll hur de bygger om och flyttar receptionen och hippar till det. Hon är där, sanna mina ord.

Hjärtat bultade. Den lilla tjejen hon såg de stora fönstren och utsikten. Vi fick ett glas vatten och vi gick fram till fönstren och hon som jobbat där så många timmar, så många sena kvällar, hon hade nog aldrig sett utsikten riktigt sådär innan.

Hon, jag, vi stod där och tittade på ljusen i den där byn där jag varit med om så mycket tufft men på senare år några av de finaste minnen jag har med fantastiska människor. Sen gick vi därifrån och det var skönt.

Pulsen gick ned. Nästa gång kommer det inte vara någon fara.

Man kan överkomma sina demoner om man möter dem men man kan behöva hålla någon i handen.

Allting förändras. Känslor ändrar form. Kärlek består.

God jul på er!

Hallå! Om ni vill känna er Ernstiga eller husliga eller pyssliga eller fixa en sista-minutenjulklapp eller bara som jag är en sucker för vinäger så har jag tips till er!

Jag har pickat tre burkar än så länge men det blir fler: Morot, röd lök och rödbetor.

Hur. Lätt. Som. Helst.

Fram med en ren glasburk.

Häll en del vitvinsvinäger till tre delar vatten i en kastrull. Häll i en nypa socker (det har jag glömt två gånger av tre, gick bra men kanske inte håller lika länge vad vet jag, spelar ingen roll man äter upp snart  ändå). I med kryddorna (ger exempel nedan). Koka upp.

Låt svalna. Häll detta över tunt skivade/hyvlade grönsaker som du har lagt i glasburken. Låt fantasin flöda men herreminje vad gott det var med röd lök! Morot också. Tänker att gulbetor skulle vara fint också.

Mina morötter kryddade jag med: Pepparkorn, lagerblad och korianderfrön

Mina rödbetor kryddade jag med: Chiliflakes och ingefära (det rök ur öronen!)

Min rödlök blev det bara: Flingsalt, lagerblad och pepparkorn.

Jag ska testa vidare. Det är så gott. Jag älskar vinäger. Gillar inte sill. Ska äta picklade grönsaker istället. Gött!

Sen tänker jag på det här med julgottis. Hur tokigt det kan bli. Jag räcker villigt upp handen på att det blir för mycket sött de här dagarna kring jul. Och jag ger mig själv inte dåligt samvete för det, jag äter i godan ro av det godaste. Det blir win-win och sen är man less på det söta och återgår till sin vanliga kost. Loose loose är ju att inte kunna stå emot och sen dessutom må dåligt över det. Det  Jag försöker inte laga massa alternativa julgottis och hävda att det skulle vara vare sig näringsrikt eller nyttigt. Socker är socker är socker om man hårddraget och bara för att du byter vitt socker mot lönnsirap eller mjöl mot malda nötter så är det fortfarande väldigt mycket mer energi än vad vi oftast behöver och inte så värst nyttigt ändå. Sila mygg och svälja kameler…

Det är gott. Det är helt underbart gott och tänk så galet det är att vi upplever mindre välmående runt jul när vi egentligen borde njuta som mest.

Det är bara några dagar. Välj dina synder. Njut av dem. Ge bort det du inte vill äta för det är svårt att motstå det när det finns hemma. Det är inte där fajten lättast tas. Utsätt dig inte för att ha sött omkring dig hela tiden. Det är inte snällt.

Det kommer ett nyår då vi alla som en skänk från ovan får börja om, om vi behöver det. Och jag ska dela med mig av ett av mina favoritgottisrecept men det kommer på Instagram för det är där jag håller hus enkom under julledigheten.

Jag tar helt julledigt tror jag. Men på Instagram delar jag tips, trix och fina bilder från varm vinter i Värmland. Haka på där!

Jag hoppas att ni ska få en riktigt fin julhelg. Tid för samvaro. Tid för #utonjut. Tid att reflektera och fundera och lyssna på magen och hjärtat.

2017 blir jag egen företagare. Det ska jag berätta mer om efter nyår. Må så gott!

Förra året hade jag tydligen lite problem att gå på ledighet. Så icke nu. Jag har trappat ned och jobbat mentalt med att parera de Lutherska kognitiva påhoppen i frontalloben med krav på att göra mer mer mer. Jag har slitit så hårt den här hösten. Jag har varit ledig och återhämtat mig också. Prioriterat rätt. Men parallellt med att hantera ett väldigt krävande, utmanande heltidsjobb har jag också startat upp min helt egna konsultverksamhet. Den är inte igång. Den byggs. Den är på g. Den rullas ut i januari. Det pirrar i magen. Men nu ska jag vara ledig.

Jag vet att många har svårt att släppa jobbet. Så här är några tips, från förra året som funkar i år igen!

1) Gör en lista på det du måste komma ihåg att göra som du inte hann. Gör flera listor- sk buckets. Fördela på områden som du ska fokusera på och skriv punkter som triggar igång tankarna när du läser dem. Jag mailade mig själv idag och kände direkt hur kontrollen ökade- den där listan börjar jag med när jag kommer tillbaka så får jag det gjort då.

2) Om du ”måste” fixa saker- avsätt en dag eller två mot slutet av ledigheten då du lovar dig själv att du gör dem. Jag har gjort så att istället för att krysta ut 3 veckors ledighet (varefter jag ska jobba deltid halva januari för inskolning) så är jag jätteledig i nästan två veckor. Då blir jag inte frestad att in och peta och greja med saker utan är ordentligt koncentrerat ledig.

3) Ställ dig frågan- skulle du kräva det du kräver av dig själv av en kollega? Skulle du förvänta att de jobbade när de var lediga? Eller missunna dem att koppla av och bort allt helt trots att allt inte är helt klart?

4) Hur vill du att det ska kännas när väl januari drar igång? Vill du ha slösat ledigheten på att ha oroat dig och funderat på jobbet utan att faktiskt effektivt få något gjort? Om du ska känna dig laddad för jobbet igen så gör du bäst i att vara ledig. Som jag skrivit om tidigare. För att gasa på sen och samla kraft gör du bäst i att låta hjärnan vila. Som en låååång ”sova på saken”

5) Ta ett mentalt steg bakåt och tänk ”vad är det värsta som kan hända?”. Vad gör det om 1, 2 månader, 1 år om jag släpper det här nu? Tänk på de fantastiska människor som måste jobba under jul. Jag är så tacksam för alla som håller landet igång, arbetar inom sjukvård, polis, ambulans, brandkår, sjöräddning, jourhavande tjänster som BRIS, kvinnojourer, asylboenden, äldravård, snöröjning, hemtjänst..ja jag kan fortsätta hur länge som helst. Jag är så så tacksam att ni finns och gör ert jobb.

Ha en riktigt fin ledighet om du kan ha en sån!