Blogg

3 maj 2014


Och förkylningen börjar släppa!

Inte ett steg sedan maran i Boston. Kom hem och fick en puss av yngsta dottern som snorat friskt i en vecka. Men inte tänkte jag på det när jag kom hem. Fick grönt dagisslem på kinden, immunförsvaret brakade förstås ihop, och sen var det kört.

Men idag ska jag ut. Ska bara harkla mig lite först. Det är verkligen på tiden. Snart är det dags igen. Brooklyn Half Marathon. Nej, nej, jag gnäller inte.

Lite inspiration från Djurgården nyss. WM Halfmarathon.

En sån nummerlapp kan jag bara drömma om. Ett sådant steg kan jag bara drömma om.

Så jag drömmer, och drömmer. Hur det sedan kommer att gestalta sig i verkligheten, det har jag ingen aning om. Men vad spelar det för roll? Jag menar – Brooklyn. Tänk om jag springer på Robert de Niro? Taxi… öh … Driver!

En sak vet jag i alla fall är viktig. Det är vätskebalansen. Man måste dricka ordentligt, såväl under ett lopp som under en konstrunda på Moderna Museet.

Nu hör jag skogen kalla. Skriet från vildmarken! Here I come ….


Nr 4 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Bästa skorna för trail! 14 nya modeller
  • Så springer du milen! Träningsprogram för alla nivåer
  • Så börjar du springa med din hund
  • Barnsoldaten som blev en av världens bästa traillöpare
  • Så toppar du formen
  • Forskning: Därför har du en löpares DNA
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

KyssXtra från Boston


400 collegegirls ville ha kyssar efter 30 km … inte underligt man ser lite sliten ut.

Only in Boston, folks, only in Boston!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Finished


Very well done, I am!

Det blev en lång dag i Boston. Gula skolbussar transprorterade ut 34 000 löpare till startpunkten. Varje skolbuss hade 24 säten, där det fick plats två pers på varje. Räkna ut hur många bussar det blir den som orkar. Jag har (räkne)timeout.

En cowboy körde, och en viking var med i bussen (titta noga efter en horny man, ja, den var dålig …).

Så mycket förstår jag i alla fall, att det finns en massa skolbussar i Boston. Det är ju också en universitetsstad. Här pluggar folk från vaggan till graven. Och så åker de skolbuss.

Det var kallt i morse. Men när loppet startade var det inte kallt längre. Solen strålade och stekte, när jag gick i mål var mitt arma kött stekt medium rare. Ett riktigt påskalamm.

Många utförsbackar, många uppförsbacker, en alldeles fantastisk publik,  det märktes att det var en speciell dag i Boston.

Tog ett bad med Samuel Adams efteråt, trevlig kille, men sen blev det jobbigt att ta sig ur badkaret. Män i sina bästa år stelnar ju till så otroligt fort. Tur man är tuff, lyckades välta mig över badkarskanten och häva mig upp med hjälp av torkställningen. Man är en tuff kille. Nu ligger jag i sängen, en riktig världsnyhet. Besparar er dock mitt välstekta face, blir en selfie utan self.

Här ligger jag i fin badrock (som jag kommer att få betala dyrt) och medalj på magen. Gick in på 3.24.43 och är glad för det. Bättre kunde jag inte ha sprungit idag. Hur nu det kommer sig kommer förklaras i en låång text om Boston Maraton i papperstidningen framöver. Ja, jag kommer skriva om bomberna förra året också, och om löpning som en fredsrörelse. Vad som kommer först är en fråga om nyhetsvärdering.

Mitt största problem nu är att ta mig ur sängen. Måste ju äta något.

Hallå, benen, hallå (inget svar).

– Hello … roomservice?


Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Hej Inger, och tack!
Fantastiskt lopp, på många plan. Rapport följer i papperstidningen 😉


Kenneth Gysing

Tack Bureborn!
Bara öppna plånboken och släpp loss – det är vår! 🙂

Tack Ingmarie … och säga vad man vill om ben … men gulliga är dom nog inte 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Maraton – Mat!


Tänkte jag skulle vara lite listig. Jag hoppar pastapartyt, vilar benen i stället. Jag ligger kvar i sängen och kollar på … öhh, golf. Hemma är klockan ändå kvart i tolv. Jag ringer på en pizza. Jag ringer på två pizzor. En för kvällen, en för morgonen. Frukostpizza, ska upp i ottan för att hinna till starten, långt innan hotellfrukosten öppnat. Pizza till hotelldörren, knack knack. Glömde jag är i Amerika, landet där allting är mycket större än hemma.

Brrrpp!


Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Hej Johannapanna, ja alltså pizza mer en nödlösning 🙂 Rumsvarm efter en natt och med avslagen cocacola är det ingen aspirant på michelinstjärnor, men det gör jobbet bra, en riktig carbochock 🙂

Tack Maria, och absolut, lång story i papperstidningen framöver!

Tack Malin! Och det gick bra 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Tack Ingmarie!
Med nya skor kan man ju inte misslyckas 😉

(OBS – farligt för nybörjare … som inte har valkar all over …)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*