80 km löparveckavecka med dipp och topp
Jag matar på. Kroppen suger åt sig träningen som en svamp. Det har dock blivit för lite styrka den här veckan. Bara löpning, rörlighet och lite rehabstyrka. Jag har ur löparsynpunkt inget behov av att kunna göra pistols men jag tycker det är roligt att träna varirerat. Kunna flera hobbies. Så det ska jag planera in.
Drömmen är att hitta någon grupp som tränar typ cirkusövningar centralt i Stockholm…hit me om ni vet.
Men iallafall. Löpning.
Det blir nästan bara transportlöp. Och det räcker så gott. Det är bara att springa lite längre, lite hit och lite dit så löser det sig. ” Tar” inte så mycket tid av veckan och löser vardagsmotionsutmaningen. Dessutom löser jag Sveriges problem med den psykiska ohälsan på arbetsplatser medan jag springer. Jag har bara lite svårt att omsätta det till en genomförbar lösning men bear with me fellas.
I fredags joggade jag 10 km till jobbet och skulle sen köra 8 km med lite flås i på eftermiddagen. Det gick bra även om jag fick dåligt med kräm ur benen. Men pigg och glad.
Men sen blev det lite knas med ett möte på slutdestinationen och sen hem med två hungriga barn och vrålhungrig mamma. ”Pizza” ropade den stora och absolut- pizza är gott ibland men inget jag diggar som återhämtningsmat under en tung träningsvecka. Men pizza blev det.Det var underbart gott fast pizzasalladen blåste iväg i stormen. Och sen en natt (till) med dålig sömn efteresom den lilla verkar få alla tänder på en gång.Stackars liten.
Och det var första gången på länge jag kände mig seg. Såsig i huvudet efter dåligt med sömn och sådär seg som man blir när man äter skräp.
Men då gillar man läget. Jag tog det lugnt på lördagen och så lade vi oss tidigt.
Idag vaknade jag halv sju, utsövd och pigg. Tog en kopp kaffe, laddade ryggan med vatten, en flaska Vitargo (utan smak, smakar som att dricka mjöl ungefär), BCAA och några dadlar.
Mötte upp Maria aka en av Sveriges snabbaste ultralöpare och så tassade vi iväg in genom stan och plockade upp Johan Steene, MarathonMia och Johan på söder innan vi tog oss upp på Fåfängan och sen vidare till Hammarbybacken där vi mötte Jan-Erik och hans löpglada hund Vanja. Vidare ut i Nackareservatet och nu var jag verkligen helt vilse. Exotiska namn som ”Älta” och ”Hellas” dök upp. Det var så trevligt. Jag som alltid springer själv njöt av att träffa några av mina fina löparvänner. Jag fick med lite pannben på slutet då jag var själv ihop 30 km och tog sen tuben hem från Björkhagen.
Och jo. Lite stel i högersidan eftersom jag fortfarande är lite sned men inte ont. Körde SOMA på kvällen och efter det känns kroppen smidig och jämn igen.Har gjort om och gjort rätt och ätit avokado, lax, sötpottis och sånt där som är bra för min trassliga mage och mår riktigt gött.
Jag ser fram emot nästa veckas träning- med mer styrka- och hoppas du haft en fin löparvecka!