All in May


Allt i maj. Alltid. Allt händer i maj. Min kalender ser ut som ett skämt, min kollega såg den och bara skrattade. Men det beror också på att jag blockar saker som ”hämta dagis och skola” från 14.30 varje vardag. Skriver in ”lästid” för annars läser jag inte de artiklar och saker jag tänkt. 30 minuter efter lunch ungefär. Jag älskar rutiner för de ger mig frihet att vara både kreativ och spontan.

Men maj då. Jag har tackat nej till flera saker, föreläsa och till och med att vara med på en av de saker jag är mest stolt över att min arbetsplats driver- PwC Fun and Charity Run på Stadion där vi ger pengar till Lidingöloppets integrationsprojekt. Jag har hjälpt till och varit med i projektgruppen i fyra år. Men inte i år. Jag mäktar inte med att vara borta två kvällar på en vecka för välgörenhetslopp- det infaller nämligen samma vecka som Tjejmarathon.

För man kan inte göra allt. Och försöker man göra för mycket blir det lätt att inget blir bra. Jag försöker ha det här mantrat hela tiden och sällan ångrar jag det jag sa nej till. Viktigt att vårda sitt budskap- föreläser jag om hållbar hälsa blir det inte trovärdigt om jag inte lever det.

Så maj är full. Med tid för barnen. Med jobb. Med massa roliga grejer.

Förutom att min jobbkalender bångnar så är maj alltså månaden när Tjejmarathon arrangeras. På hemmaplan för mig. Det går alltid att göra mer vad gäller insamlingen men det som görs och hinns är bra tänker jag.

Jag ska på en utbildning i hälsosamt hållbart ledarskap nästa vecka en dag. Vi ska på dop, vi ska fixa med vår kolonilott och vi ska definitivt ut i skogen med barnen för då är vi som lyckligast alla fyra.

Jag ska hålla minst tre föreläsningar. En för ett väldigt stort företag, en för ett mindre och sen uppe i Åre på Workout Åre där jag förstås kommer vara och leda . Eventuellt och förhoppningsvis en till. Det blir en resa på fem dagar så ganska stor tugga ur en vecka.

Därtill ska jag på konferens med jobbet två dagar och så tänkte jag hinna med att träna lite också.

Jag och Boel ska nog spela in något eller några poddavsnitt och jag ska själv gästa en annan podd där jag är otroligt smickrad och glad att jag blev tillfrågad med tanke på de som varit med tidigare.

På det privata planet är det en del att stå i också, av det roliga slaget. Men det hör inte hit.

Jag älskar maj. Maj är mycket. Maj blir vavavoom! Ska du göra något roligt?

Såhär såg jag ut för exakt 2 år sen. Nu är den där kulan i ”kan själv” åldern som också ”kräver” en del tid i maj. Underbar tid!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Age is just a number


Jag var 30 år när jag fick mitt första barn. På BVC satt det en lapp om en  grupp för ”unga mammor”. Jag tittade närmare på den och berättade för min mammaledigpolare om gruppen. Hon tittade på mig frågande. ”Annie det är nog för de som är typ..20..18 år!”.

Igår upptäckte jag ett hål i en tand. Jag har fått ena riktiga måndagsexempel till tänder. Det här är min ANDRA trasiga tand på tre år. Dessutom har jag höga tandhalsar och tänker att tänderna ska lossna.

Visade Niklas och beklagade mig. Hade jag visat en tjejkompis hade hon sagt, som man ska, att neeej det där är ju ingenting. Syns inte!

Men Niklas är man och han sa att ja oj det syns verkligen. Du har verkligen en strulig käft.

Gick och småsurade över min trasiga tand och höga tandhalsar igår men försökte tänka att åhmajgadd så tacksamt att kunna googla fram något som heter ”akuttandvård” på min smartphone och gå dit och hosta upp 1400 kr bara sådär och ändå ha råd att utfodra mig själv och mina barn.

Frågade tandläkaren, som var helt fantastiskt trevlig, efter att hon lagat mitt pyttehål om vad jag skulle göra åt tandhalsarna.

Ja, det får du nog räkna med. Det kommer med åldern.

Det kommer med åldern.

Där kom det igen. Ålder. Vems ålder? Jag går runt och känner mig rent fysiskt yngre och yngre för varje år. Starkare. Smartare. Klokare. Snyggare. Inte rent objektivt- men jag är snällare mot spegelbilden för varje dag jag ser den. Jag sk**er mer och mer i onödiga normer och har om inte trampat upp en egen väg att gå så iallafall går jag med starka steg ditt min vilja bär mig för dagen.

Vadå ålder tänkte jag. Jag är ju bara 36 år (väldigt snart 37). Är det en ålder då tänderna börjar ramla ut? Vad är det mer som kommer med åldern man ska behöva stå ut med?

För jag ba´köper det inte. Åldrandet as we know it. Jag vägrar. Madde och Suss pratade om detta i senaste avsnittet av Bubbel o Mjölksyra . Om att det kanske är mer noja över det man inte hann som man hade velat. Än just numret.

Så känner jag med. Jag har ett parallellt liv jag tänkte leva ut sen. Åka på surfsafari i en gammal folkabuss. Hoppa fallskärm. Rida som en galning. Klättra. Kanske volontärarbeta i Afrika. Sånt där som absolut går att göra nu men inte riktigt så som jag tänkt det. Det finns massa saker jag med ro tänker att det där gör jag mer av sen. Kanske litegrann nu. Men mer av sen. Så jag tar hand om den här karossen så gott jag kan för den ska få röja rejält när barnen är utflugna och jag kanske inte jobbar så mycket längre.

Jag och Katta har till o med en affärsidé med en resebyrå för alla de, då om cirka 30 år, pensionärer som känner som vi. FFP heter den. Officiella namnet betyder För Friska Pensionärer men alla förstår ju att det betyder Fu** Feeding Pigeons.

Jag hoppas ni vill haka på.

För friska tandhalsar och maxtestade lårbenshalsar mot 100 år.

Foto: Katten Jansson

Utbildning i 3D-löpning


En riktigt bra utbildning lämnar dig inte med en känsla av att du kan allt. Att du kan något nytt, förhoppningsvis. Men viktigast för mig är att det förmedlas ett budskap om fortsatt ständigt lärande.

Jag tycker det är viktigt att ta med sig ödmjukhet- nu vet jag mer om att jag inte vet allt. Det tror jag sätter ett bra mindset. Att gå runt och tro att man är expert för man en certifiering på ett papper- det stänger ned massor av ventiler där kunskap kan sippra in. Tänker jag.

Andreas Öhgren och Seth Ronlands 3D-kurser blir fulltecknade fort. Det verkar suktas enormt efter ett nytt sätt att tänka runt träning. Det ligger liksom i tiden att vilja göra anorlunda. Och med alla skador folk drabbas av så finns det ju verkligen fog för att det behövs ett nytt sätt att träna.

Min ansats är att vi är skapta för att röra på oss. Gjorde vi det mycket sen barnsben och fortsatte röra på oss så skulle ett naturligt rörelsemönster lättare vidhållas. Det är när vi börjar sitta mycket och sen ”som paus” lägger på utmanande kanske repetetativ hård träning som det inte håller. Det blir för mycket. Sen kan det ju ske traumaskador också som slår det naturliga rörelsemönstret ur spel. Men vi tappar vår naturliga rörelse. Som ju är tredimensionell förstås.

Genom 3D-träningen och sina studier vid Grays Institute har Andreas, Seth och flera av de som de utbildat gjort helt enorma insatser för idrottare på alla nivåer. NHL-spelare, löpare, golfare, människor med ryggskador osv osv.

Modulen jag gick var alltså 3Dlöpning. Jag var bekant med det genom att ha tränat för Andreas och blivit behandlad av honom. Jag har upplevt magin men jag var inte alls säker på att det är kunskap man kan ta till sig tillräckligt mycket av på två dagar för att kunna omsätta i praktik i löpcoaching.

Det var två intensiva dagar. Det ställer krav på att kunna sin anatomi och också förstå hur kroppen rör sig utifrån vad som händer i de olika planen. Det var en jäkla tur att jag, trots att det var 17 år sen, fortfarande kan mycket anatomi och inte blandar ihop supination och pronation (parantes, jag läste detta på engelska och sättet att komma ihåg supination var en rörelse med handen inåt som ”give me soup” -det glömmer jag aldrig!). Andreas och Seth är generösa och ödmjuka med sin kunskap och förespråkar att den används positivt, inte för att nedvärdera andra teorier eller praktik.

Det var väldigt lärorikt, intressant, nytänkande och ändå så naturligt. Det gick fort och det var inte mycket tid för reflektion- men det kan man ju göra efteråt. Jag har verkligen fått verktyg för att screena löpare med en till dimension och också fler övningar för både uppvärmning, styrketräning för löpare och prehab. Jag älskar att analysera löpteknik och nu känner jag att jag har fler verktyg för att gå djupare- underbart!

Men jag tänker också igen på vad viktigt det är att vara ödmjuk. Att förstå att även om man går kurser så blir man inte tvärsäker. Man får fler verktyg. Man reagerar på fler signaler. Men som någon klok person beskrev det- vetande är som ett klot eller en boll, ju mer man vet desto större blir  ytan mot det okända.

Jag försöker öka den ytan varje dag och så tänker jag fortsätta så länge jag lever! Tack Andreas, Seth och company för två härliga dagar!

Länkkärlek – mer sisters med skills och driv


Sisters from different misters.
Jag har världens bästa syster men så har jag en massa vänner också som känns som systrar ibland. Det betyder inte att jag hänger med dem ofta för det.

Nej jag har fått komma till ro mentalt med att det är människor jag har äran att sakna ofta.

Det är fantastiska personligheter som förutom att vara fina vänner också  är skitbra rent ut sagt på olika saker vilket är väldigt praktiskt.

Och mina närmsta äldsta vänner- de hålls inte med bloggar och sånt. Så de kan jag inte länka till. Det är lite frigörande faktiskt- de uppdaterar jag mest IRL och så har de inte koll på något annat. För dem är jag bara Ann-Sofie.

Men jag har ju ett gäng som faktiskt går att länka till och gör massa bra grejer. I ingen ordning alls…

Sofie. Sofie och jag har inte alls hängt mycket. Men hon är en av de enklaste och lättaste att hänga med jag träffat. Dessutom, som jag skrev på Instagram, en av de mest oskitnödiga människor jag känner. Jag vet var jag har henne. Hon gör allt möjligt. Jobbar med sånt där digitalt jag är värdelös på. Hon kan layouta tidningar och böcker och köra två Ironman på en vecka. Hoppa fallskärm. Dessutom föreläser hon fantastiskt bra och får du en chans att lyssna på henne- GÖRT!

Elin.  Elin B’s och min första träff resulterade i att Elin fick passa S medan jag wod’ade. Hon kändes också väldigt oskitnödig från första början så jag ville ha mer av henne och sen fick jag den stora äran att vara med på henne och den andra Elin’s första Logout.  Jag har tränat discoträning med Elin en fredag och jag har tagit in henne som träningskonsult på jobbet just för att hon kombinerar en enorm proffessionalism, kunskapsförmedling, pedagogik, ödmjukhet, humor och empati på ett sätt som bara människor som varit med om lite tuffa grejer kan. I min värld. Jag önskar vi kunde ses oftare. Ta en morgonfika varje vecka och reda ut saker. Bolla grejer.

Sara. Sara dök upp via bloggen. Alltså jag började läsa hennes. Jag var lite starstruck första gången vi träffades. Sen blev vi vänner och det är tack vare Sara jag fått träffa flera andra pärlor som Annika, Katta, Sofie, Sofia, Mela, med fler. Sara är också jättebra på det här digitala som jag ofta förväxlar orden på. Hon är väldigt lyhörd, omtänksam, analytisk, kreativ, har enorm integritet. Är strategisk men varm. Hon går sin egen väg och är expert på att göra det bästa av en dag i naturen vilket du ser om du följer hennes blogg. Hon fotar med känsla och förmedlar rörelseglädje utan dess like. Sara har jag inte hört föreläsa men vet att hon är the one att vända sig tilll om man vill lära sig mer om digitala strategier, om marknadsföring via”nätnärvaro” (nej jag vet att jag inte kan det här, jag är analog).

Madde träffade jag via Sara faktiskt. Vi sågs av en anledning- jag behövde någon att starta Tjejmarathon med och hade läst lite av hennes skriverier på sin blogg. Det tog väl sisådär en..minut? innan jag fattade att Madde skulle komplettera mig perfekt. Vi är lika men olika. Hon har ett #getshitdone driv utan dess like men det kommer med ett pris som hon berättat om i sin underbara podd ”Bubbel och mjölksyra”. Otroligt kunnig och lyhörd PT och coach som det senaste året ändrat inriktning i sitt företag ”Fitnesscoachen”. Tuff och drivig som attan men väldigt mjuk på insidan. Vi har kämpat med Tjejmarathon och allt jobb (det mesta sker bakom kulisserna) i fem år nu. Det går alltid bra! Under fem år händer det massor av grejer och vi har gått igenom mycket parallellt. Det är svårt att hinna med men vi roddar ihop det varje år på något sätt. Vavavoom.

Jag skulle kunna skriva på hela natten men nu ska jag göra lite andra saker och inser att det är så roligt att lyfta fram både bra personer och bra människor så det får bli mer sånt helt enkelt!

Friskvård påverkar inte ohälsan?


Idag var min poddkompanjon Boel på ett seminarie där det pratades om friskvårds effekt på ohälsan. Hon skrev ett kort inlägg om det på vår hemsida.

Jag funderar mycket över detta och kommer skriva mer om det. Friskvård är jätteviktigt. Men friskvård kan vara lite allt möjligt. Välriktat och inte så genomtänkt. Men just nu är det fullt ös makalös med jobb på vanliga jobbet, lite i företaget och tid med familjen!

Återkommer men läs gärna vidare på länken ovan och berätta gärna- hur är det hos er? Har ni friskvård? Vem nyttjar den?

En veckas länkkärlek 3) Sisters from different misters 1- Katten Jansson


Katta och jag träffades första gången i september 2014. Från mitt håll sa det klick- hon fotade min bebis´fötter- då smälter man! Det var ju inte ens två år sen- alldeles för sent!! Vi borde träffats för minst 20 år sen.

Vi bor på olika håll och har svårt att hinna ses och bara vara men när vi ses så känner jag att hade vi lärt känna varandra när vi var unga så hade vi haft mycket fniss och tokigheter för oss. Men jag hoppas vi tar igen det. Vi har ju en affärsidé vi ska ta itu med när vi går i pension..eller hur Katta?

Katta är massor. Hon är en av de varmaste, klokaste och mest omtänksamma människor jag träffat. Det är som hon klev in i mitt liv för att fylla en plats av just det och jag hoppas jag fyller någon funktion för henne.

Hon är dessutom väldigt ödmjuk så när hon säger att hon är eller kan något litegrann något så kan man ganska safe ta det gånger tio ungerfär. Såhär skriver hon själv:

Titlar jag kan säga att jag jobbar som nu:
Projektledare, egenföretagare, kommunikatör, Content manager, varumärkesstrateg, fotograf, copywriter, marknadsförare, webbredaktör, innehållsproducent, affärsutvecklare, user researcher, mfl. Och det finns många som jag. 

Nej Katta det finns ingen som du!

Dessutom kan hon jobba som en jäkla byggjobbare uppenbarligen. Och så kan hon rida och det hoppas jag vi får göra tillsammans snart.

Katta ska du ha i åtanke om du behöver en klok och engagerad person till ditt företag. En fotograf med känsla. En strateg med stort hjärta och mycket erfarenhet. Hennes blogg är full av klok eftertanke och massor av fina bilder!

Eftersom det alltid är Katta som har en kamera när vi ses har jag inga bilder på henne. Det är ju helt sanslöst egentligen.

Men den här lade hon upp själv och den var så fin. Tack Katta för att du finns i mitt liv. Det är riktigt vavavoom!

Katta-leap-sunset