All in onsdag

Imorgon ska jag hämta min cykel. Min första räcer, min första cykel jag betalat mer än 500 kronor för. Min nya vän. För cykeln ska hjälpa mig köra konditionsträning utomhus utan impakten av löpning.  Jag känner mig lite som ett barn på julafton och förstår inte riktigt varför. Jag ogillar verkligen att cykla. För det mesta. För när jag susade fram där på Stockholm Triathlon förra året- då var det njutning! Men för det mesta. Nja. Inte använda hela kroppen. Inte kunna tvärt avvika rätt in på en solbadande stig för att se var den leder. Sitta fast i fötterna och det värsta av allt -hur faen funkar cykeln? Åker jag på punka går det åt alla svordomar i världen och inte hjälper det, tar ju ändå ett halvt årtusende att byta punka. Och nej- jag har inte tålamodet att lära mig göra det snabbt!

Sen är det en massa oskrivna regler som jag förvisso inte bryr mig det minsta om. Jag älskar mitt sadelskydd och ser inte varför jag ska uppleva smärtor likt barnafödande bara för att vara lite mer Armstrong. Sen är det något med svarta, eller var det vita? strumpor man inte ska ha.

Till detta träningspassen- läste på bästa Reck s sida och nej det var inte någon drink han pratade om utan G1 måste vara något mystiskt cykligt.

Förra året hade jag en dust med min lokala cykelhandlare. Vi känner varann nu. Han vet att jag vet att han vet att jag är löpare men är redigt vetgirig. Han gillar att prata i tungor så jag ska kastas ur min bekvämlighetszon. Men han är snäll. Förutom sist, då körde han upp ett vattenpass i grenen på mig under förevändningen att han skulle mäta min benlängd. Var nog iofs värt det för han hittade 3 centimeter jag inte hittat.

Det händer alltid något mysko när jag är där. Förra året hade vi en intressant dialog om hjälm och pump. Igår var det dags för pedaler och skor och jag var förberedd på att det inte sitter dolda kameror utan det är precis så mysko som det verkar.

Igen hamnade vi i en konstig diskussion igen, likt med pumpen, där han säger ” det beror på vad du ska ha dem till” och jag tittar på de här kapsylliknande, vråldyra mokajängerna och säger att jag ska cykla och gärna vill att det går att lösa ut vid rödljus och dylikt för förra året så missade jag den lilla rörelsen och låg vid flertal tillfällen som en sprattlande cykelfisk på Torsgatan.

Han sa att ”de här kan du även ha till annat” och jag tänker att nääää du – det går bara att cykla med de där och det visade sig att det var mountainbike han menade.

Sen kostade 1 par trampor ca 450 kr. Den andra 1000 kr. Jag vill inte köpa skit och försöker reda ut vad det är för skillnad- ska jag köpa de dyra? ”Ja de är mer avancerade och så är det vikten”. Tittar på vikten. De obilliga- 350 gram. De svindyra 315 gram. Tänk er- sumpa gultröjan för man hade 70 gram för tunga trampor. Jobbigt läge. Men jag tar risken. Får med mig något som heter samma som växlarna.  Får även med svarta fula svindyra skor. Men är lyrisk! Ebba också- hon har igen tutat på alla tutorna i affären och gör ”haj fajv” med de som ser ut som Musse. Vi får med en ringklocka som ser ut som nyckelpiga hem. Cykelhandlaren är dock snäll. Ger lite rabatt. Erbjuder mig att sätta dit allt för 200 kronor. Jag säger att jag ska försöka själv. Han ser uppgiven ut och tror att vi ska ses snart igen på grund av just detta. Jag tänker att jag ber Magnus om hjälp.

Sammanfattningsvis: Pump. nya pedaler med nya spdSLskor, hjälm. Sadelskydd. Saknas cykel. Hämtas imorgon.

YAY!

Idag har jag testat mina ben- de är inte på humör än. De lessnade ganska snart idag på 5 kilometarn runt sjöarna. Så roligt med nya klockan, hur fort kan det gå? 4:10..flås flås. Körde några fartökningar och försökte jobba med tekniken i de fantastiska run-on-clouds skorna. Kollade pulsen som ju nu funkar att jobba efter ( jag hade AVNRT tills för ett halvår sen, ett litet hjärtfel som jag ordnat). Tröskelpulsen är ca 160 bpm. Max är någonstans runt 180 tror jag. Har väldigt låg vilopuls.

Slutade försöka pressa på och joggade hem. 5 km på 27 minuter. Sen ned på trasmattan och med hjälp av min egna lilla PT- tjej dags för styrka. ”Lyft de hära mamma” sa hon om kettlebellsen. Körde armhävningar, svingar, axelpressar, rodd, planka med vridning och fällkniv. Bra så. Räcker så. Fin dag. Sov gott!

Ja veckan började igår men efter en sån urladdning som 5 dagar i Jämtland och WorkoutÅre är så fick igår bli en tvätt, mys och plockdag.
På jobbet händer allt på en gång, vi ska flytta platser- förvisso bara ca 50 meter men det kunde lika gärna varit 50 mil, allt ska packas ned och ihop. Jag har en hel del jobb som ska vara klart innan 15 juni då vår anståndstid för deklarationer går ut.
Om 18 dagar anordnar jag o Madde vårt första lopp. Tävlingsledare är en ny roll och det är ett speciellt projekt att anordna ett lopp i terräng där inte bilväg går nära leden hela tiden. Logistik logistik logistik!
Idag är det kortdag på jobbet för det är våravslutning på dagis. Picknick och uppträdande- inget jag missar!
Ikväll blir det cirkelstyrka hemma på gården.
Imorgon har jag kundbesök hela dagen, sen är det träning med jobbet och efter det far jag till Magnus för att hämta hem cykeln! 🙂
Torsdag är det jobbfokus och gissar en och annan mil på cykeln.
Fredag ska jag packa ihop min arbetsplats och försöka hinna springa fartlek innan jag ska grilla med familj, några grannar och vänner ute på gården.
E är hos mig större delen av den här veckan så det är svårt att få till träningspass men i helgen skulle jag gärna springa i Ursvik och ta mig igenom Extremen på söndag. Varje vecka är ett pussel. Sitt livspussel. Man väljer själv vad som ska in. Faktiskt.

Det finns bara en av mig. En stund i taget och jag kan bara göra en sak (nåja kanske tre, fyra) åt gången. Man får göra det bästa av dagen, göra det som är viktigast i en balans av ”livet är nu” och ”jag får ett hel***e om jag inte tar itu med detta nu”. Njuta av att det man gör just då är något man valt! Hey! Jag gör som jag vill! Det jag vill! Stress kommer inte inifrån mig. Jag tar inte i det. Gräver ned fötterna tryggt i goda ting, tar fina människor i händerna och siktar mot stjärnorna.

Go do it!

Där har ni mitt nya motto. Jag har funderat mycket i helgen och jag har fått fart på tankarna med hjälp av Andreas, Sofia och som vanligt Magnus. Och mycket och många andra.

Det pratas o pyser och muttras mycket över begreppet ”PT”. Alltså Personlig Tränare. Borde det finnas en speciell svensk standard? Lagar? Regler? Vem får kalla sig PT? Vilka gör det? Vad kan de? Hur klarar alla gym av att finansiera alla sina PTar? Vad kan en PT? Vem är bra?
Vågar man skriva massa tips och råd om man inte har en massa papper med stämplar att man är utbildad i ditten o datten?
Är han eller hon som läser massor, testar provar, reviderar, klurar och funderar sämre lämpad att uttala sig om
någon än den som köpt en snordyr utbildning men inte har det kritiska kreativa analytiska tänket? De finns de som gör både och. De har kanske mest kunskap av alla och superba verktyg att använda dem.
Jag tror de finns fantastiska utbildningar- jag har gått en själv! Hängivna, kunniga, nyfikna lärare. Och utbildningen är en grogrund, är att rensa en rabatt och lägga matjord. Inför ett spirande liv av lärande. För gud förbjude att det slutar där.
De som jag har mest respekt för. Den jag tänker vara. Den har inte tio expertområden. Den vet inte allt. Är inte fullärd. Har inte 10 års erfarenhet utan snarare kanske 60 år av lärande kvar.

Försöker hela tiden lära sig nytt, reviderar sin approach efter hur det man lär ut faktiskt fungerar. Från att ta feedback efter en spinnklass till att fundera på hur ett kostråd verkligen fungerade.

I helgen satte jag frön i min rabatt. Nu ska jag se vilka jag vattnar.
Idag har jag lärt mig massor. Jag var med på lilltrolls dagisutflykt som genomförs enligt Friluftsfrämjandets teori och ideologi. Helt fantastiskt!

Generöst delande. Ödmjukt lärande. Let’s go practise.

Förra året träffade jag Magnus och vi pratade om att köra pass ihop på WorkoutÅre. Vi pratade Topptur. Vi pratade med Thomas. Och idag gjorde vi det!

Som ni ser på bilderna strålade solen. Det gjorde även alla 45 som dök upp för att ta sig an Åreskutans ca 1100 meters stigning från Holiday Club. Jag var ett stort leende redan då. Bara mös. Kroppen är stark och frisk och orkar både transportera mig och peppa andra.

Visst var det utmanande mot slutet för de som kanske inte hade så stor vana, och fick möta sin höjdrädsla. Med hjälp av bästa fina Sofie, min tornedalssyster och ett fokus på andning och teknik, och våra händer, tog sig så alla upp på toppen.

Utförslöpningen var precis sådär barnsligt glädjefylld som vi tänkt. Njut av bilderna längre ned. Från hela mitt löparhjärta- TACK! till alla er som var med idag på toppturen och gjorde magi av mjölksyra.

Under helgen har jag även fått hänga med alla andra fina människor som gör Åre till det magiska event det är. Störtsköna Jessica som jag skulle vilja ha mer tid att umgås med och det enda sura var att vi var uppe på Skutan samtidigt som hon höll sitt underbara spinnpass.

Sofia och jag hann krama om varann och prata och det ska det bli mer av. Sofia är vass på hoj hon!

Här kan ni läsa AndreasPT’s fina inlägg om WorkoutÅre. Jag ska boka en ”kolla vad jag gör när jag springer” dejt med Andras. ASAP! när jag kommer hem.

Hade även äran att ha med Anna Lissjanis på Toppturen- trodde hon skulle dra iväg ifrån oss efter sin coola insats på Stockholms brantaste men hon höll sig med oss! Lycka till på maran Anna säger jag!

Bästa bästa redaktionen i världen som kan fira schlager och tugga stigmeter like nuffing var såklart med.

Har jag fått med alla nu? Nä säkert inte!! Men ni vet vilka ni är! Tack som attan!!!

NU- är det fokus på min snabbhetsträning. Min nya cykel. Hur gör man liksom? Tjejmarathon- majgaaad det är mindre än tre veckor kvar. Och jag är så utvilad, laddad och taggad!

Magi! Nu kör vi!