Ångest innan start och lättnad efter målgång

Kanske tänker du att snabba löpare bara är eliten du ser på TV eller i toppen av resultatlistorna? Allt är relativt och i slutändan tävlar du bara med dig själv. Och DU kan bli snabbare med rätt verktyg.

Intervaller

Att springa mycket kommer bygga en stabil grund och göra kroppen tålig. I början kommer du troligtvis bli snabbare och uthålligare av dina distansrundor där du håller ungefär samma tempo hela vägen. Efter ett tag kommer du inte märka lika stor skillnad i utveckling om du tränar på samma sätt hela tiden. Det är då du lägger till intervaller i din träning för att låta hjärtat jobba lite hårdare och därmed vänja kroppen vid tuffare arbete, alltså springa snabbare. Ett tips på ett enkelt och effektivt (men jobbigt) pass är ett upplägg enligt följande:
– Värm upp med ca 10-15 minuters lugn jogg.
– Intervallernas upplägg är 6×2 minuter med 1 min ståvila.
– Därefter kör du 4×1 minut med 30 sek ståvila.
– Avsluta med 10 min nedjogg.

Detta pass hjälper dig att bygga upp snabbhet och uthållighet. Våga utmana dig, det är så du utvecklas och lär dig.

Tajming

Att prestera snabbt på ett lopp innebär inte bara stenhård träning med tuffa intervaller dag ut och dag in. Du behöver hitta ett upplägg som får dig att bli snabb den dag det gäller. Det kan även appliceras på ett tuffare träningspass. Ska du exempelvis springa snabbare intervaller på eftermiddagen kan det vara lämpligt att ha tagit det lugnare dagen innan. Du behöver också bra med sömn och energi för att orka. Vill du maxa din prestation inför ett lopp kan det vara klokt att ta hjälp av ett träningsprogram för att veta hur du ska lägga upp din träning inför den stora dagen.

Skor

Självklart sitter inte snabbheten bara i rätt utrustning, det är träningen som utgör den största delen. Men med rätt skor för just dig och din löpning så kan du faktiskt märka skillnad även här. Ett par skor som passar din löpstil och som lämpar sig för olika underlag, distanser osv är viktigt. ASICS senaste tillskott METASPEED SKY är en av mina favoriter när det gäller snabba skor. Den har karbonsula och FF BLAST™ TURBO CUSHIONING som ger en superlätt känsla med energiåtergivande effekt. Den hjälper till att ge studs och driv i steget. Det finns flera andra snabba skor som du kan läsa mer om här!

Det är ingen nyhet att det inte blivit särskilt mycket tävlande i år. Vi är nog många som drömmer om att få ställa sig på startlinjen igen och få känna pulsen och atmosfären som hör till. Därför blev det ett eget marathon i miniformat i lördags.

Vi arrangerade ett eget marathon

Jag och min kompis Ebba bestämde oss för att köra vårt egna marathon i lördags hemma i Karlstad. Målet var att se om vi kunde klämma ur oss ett någorlunda snabbt lopp. Vi valde en platt varvbana på ca 1.2 km runt ett tjärn. Asfalterat och lättsprunget underlag gjorde att förutsättningarna såg bra ut. Sen är det ju lite tuffare att pressa sig helt själv under 42,2km. Inga hejarop från publik, ingen draghjälp från andra löpare osv. Ni fattar.

Jag och Ebba hade olika tidsmål så vi skötte vårt egna race och fick inte så mycket draghjälp av varandra. Däremot extra pepp när vi sprang varvet åt olika håll och kunde heja på varandra. Mitt mål var i alla fall att försöka ta mig runt på ungefär samma tid som mitt tidigare personbästa på 2:47:40. Den tiden sprang jag på i Barcelona för två år sedan.

Så gick loppet

Startskottet gick klockan 10.00 och vi drog iväg. Det kändes bra i benen och loppet kändes stabilt nästan hela vägen. Jag hade några kilometrar som gick lite tyngre. Då kände jag mig uttråkad och omotiverad samt att jag hade tappat mina vattenflaskor på marken så fick fiffla lite med dem vilket gjorde mig irriterad. Jag hade med mig fyra gels i fickan och de slank ned allihop. Inte enligt någon plan utan mest på känsla och för att jag vanligtvis bara brukar ta det som erbjuds av lopparrangören. Kanske var det en bra idé att ha med sig egna trots allt. Sett till energiintag hade det kanske varit optimalt att få i sig lite mer vätska, jag fick i mig knappt 500ml.

Oavsett alla detaljer så kunde jag hålla mig till mitt tänkta tempo, till och med lite bättre och jag sprang in på en ny rekordtid (för mig). Resultatet blev 2:45:31 när jag stoppade klockan vid 42,3km (tog 100m extra). Jag är riktigt nöjd med tanke på omständigheterna och jag vet att jag kan springa ännu snabbare.

Nu ska jag försöka vara lite nöjd några dagar innan det är dags att ladda om igen!

Vem kunde tro att ett helgnöje kunde innebära 176 vändor i en lerig skidbacke? Vi var i alla fall 14 personer som från start tyckte att detta var en ypperlig idé och visst var det kul. Det ska vara lite skitigt, jobbigt och eländigt ibland. Det blir mer minnesvärt då.

Jag och två kompisar, Ebba och Jonas, bestämde oss tidigare i höst att göra något utmanande. Vi kom in på höjdmeter och var inne på att samla ihop 10.000 höjdmeter under en vecka. Det hela slutade med att vi startade 10k high club. En klubb som i fredags inte hade några medlemmar alls. För att få komma med i klubben krävs att du tar dig upp för 10.000 höjdmeter inom 48 timmar. Idag är vi fem medlemmar.

Jag har denna helg alltså harvat omkring i Karlstads lokala skidbacke, 57 höjdmeter mäter den (några säger 60-63hm). Detta innebar alltså att det krävs 176 vändor i samma backe och totalt nära 14 mil i distans. Vi var 14 personer som startade kl 18 fredag kväll så vi började med att springa i mörker. Fram till kl 22 hade vi lite belysning från lampor i halva backen men när dessa slocknar är det bara du och pannlampan, en lerig backe och en del pannben.

Jag började tappa motivationen vid kl 02 och hade även känningar i ena hälsenan så jag åkte hem och sov fem timmar. Sen tillbaka på lördag morgon för att mata vidare och då gick det lättare för dagsljus är mer min grej. Då körde jag non stop till kl 01 på natten och stannade på 156 vändor som motsvarade toppen av Mount Everest (8848hm). Där kände jag mig nöjd så åkte hem och sov. Men på söndag morgon fanns ju tid kvar till 48h så jag och Ebba som också vilat hemma åkte tillbaka och drog av 20 vändor till och kom upp i 10.000 höjdmeter.

En riktigt häftig helg och så imponerad av alla som var med och kämpade i backen. Speciellt impad av Dan, Jonas och Göran som faktiskt klarade av att genomföra det hela utan några längre sovpauser.

Nästa år kör vi igen, och kanske får vi fler medlemmar till klubben?

Spana gärna in min Instagram (@runningsofie), där hittar ni en sammanfattning av helgen i bilder och filmer i mina höjdpunkter under 10k high club.

För mig är löpning glädjefyllt. Något som får mig att må bra, bli piggare och mer harmonisk. Dessutom är jag övertygad om att all rörelse håller mig friskare. Men nog tjatat om det, ni vet ju säkert redan allt det där.

I alla fall tycker jag om att springa så mycket att det ofta blir FÖR mycket. Jag kan liksom inte hejda mig. Har jag en lugn träningsvecka framför mig och någon råkar fråga om jag vill med på ett långpass på 40km i skogen, ja då följer jag såklart med. Har jag en lugn träningsvecka och en annan frågar om jag vill med och springa intervaller tills vi stupar, då blir det såklart ett JA! Är jag på en ny plats och råkar ha med mig löparskorna, då springer jag såklart där också. Sen är det slut på lugna veckan och har en otur säger kroppen ifrån för sent och en skada kommer som ett brev på posten. Nu är jag inte skadad, bara lite sliten i benen efter för mycket löpning. hehe. Men ni som vet, ni vet. Att löpning är livet!