Annie testar: Crossfit Solid

Jag har läst för Martin Brunnberg och David Johnson via PNC som står för Pauluns Näringscenter. Det är lite olyckligt för många tror att det krängrs musli och juice för glatta livet med ”skolan” är något helt annat. Martin och David är nutritionister och näringsfysiologer och i bänkraderna hittar man både dietister och andra som vill lära sig mer ”hands-on” och utanför Livsmedelsverkets ramar.

Jag har läst kursen ”Fördjupningskurs för diplomerade kostrådgivare” och nu har jag tagit Athletic Performance Nutrition. Lite nödig titel på en helt svensk kurs men en bra kurs! Den går på distans vilket är det enda som funkar nu även om jag verkligen saknar att sitta i klassrummet och kunna bombardera både David och Martin med frågor. Det kan bli hur nördigt som helst.

Eftersom jag läst så mycket än här och än där och läser mycket själv blir det lite repetition men det är ju det som gör att kunskap sätter sig. David ser till att det är uppdaterad kunskap man får ta del av och det hela är väldigt pedagogiskt upplagt.

Växelvis läser jag på paddan eller lyssnar och tittar på en föreläsning. Har avverkat delprov ett som förstås var väldigt lätt och ser fram emot att det ska fördjupas å det grövsta.

Jag kan verkligen från hjärtat varmt rekommedera att läsa för Martin eller David hos PNC. Förutom dem så har de välrenommerade lärare som Cecilia Duberg till exempel.

Jag har fått ett väldigt kritiskt förhållningssätt och nytt sätt att se på kost från mina studier där. Mer så än när jag läst kost via universitet.

Här kan du läsa mer om kursen och andra kursern hos PNC!

Det här har min 5-åring komponerat själv på väg hem från dagis häromdagen. Passar bra för en inte alltför kall eftermiddag i december. Byt youghurt mot gröt annars!

2 dl ekologisk youghurt

1 hackat äpple

Lite pepparkakskrydda

1-2 msk kokosflingor

Några hackade mandlar

1 msk flytande ekohonung

Stjälp upp youghurten, drizzla över honungen, sen det hackade äpplet, kryddan, kokosen och sist mandlarna! Njut!

Jag har drömt ganska länge om att att få podda. Hade ide om att starta en egen podd. Laddade ned ett program och allt men well det här med tekniken och tiden. Inte Annies grej.

Det finns många bra poddar. I Sverige har vi flera bra löparpoddar med intressanta intervjuer men det saknas en med löparsnack! Den luckan har Iris Media nu täppt till genom att journalisten Agnete Danneberg dragit igång podden som heter just Löparsnack. Agnete har producerat både tv och radio tidigare och är själv inbiten löpare.

Hon var med och gjorde ett reportage på våra fantastiska Tjejmaralöpare när de sprang 12 timmar på Ålands hav nyligen.

Jag blev så glad när hon tog kontakt med mig! Jag fick ihop med mina fina löparvänner Eva och Staffan spela in första avsnittet. Vi är väldigt olika löpare: Staffan drar maran på 2:50, Eva rockade loss på ÖtillÖ i år och jag, well jag är ju en långsam ultralöpare som verkligen inte sprungit mycket förra året.

Det blev en riktigt bra diskussion. Och så fantastiskt det är att få träffa både Eva och Staffan och känna att trots att vi inte ses ofta, första gången jag träffade Eva faktiskt, så finns en fin vänskap. Vi spelade in i Iris Medias proffsiga studio och jag kallade det ”bikrampoddande” för det var väldigt varmt därinne. Varmt och trevligt.

Jag ser SÅ fram emot att få spela in fler avsnitt. DU kan vara med och påverka vad vi pratar om! Löparsnack finns på Facebook, och på Twitter och där kommer du få länk till när podden går att lyssna på. Använd #löparsnack och håll dig uppdaterad.

Det kittlar alltid lite i magen när man anmäler sig till lopp- eller hur? Lite eller mycket, lite beroende på. Jag kommer nog aldrig springa många lopp, hellre några få utvalda.

2015 är fortfarande ”start-up” år. Jag ska tillbaka upp på 100 miles men har inga förhoppningar om att nå full potential då. Visst, det kanske går, men så länge min nattsömn är som den är, med att jag aldrig vet om jag kommer vakna utvilad så vägrar jag ha satt press på mig att ha ett tufft träningsschema som jag också ska mäkta med. Var sak tar sin tid och att vara en bra mamma kommer först. Bra mamma är jag när jag får träna, jag blir inte bättre mamma av att träna jättemycket. Ultralöpningen är en ren egotripp som jag måste balansera in runt sånt som är betydligt viktigare.

Men mål är bra. Jag drivs av vissa mål som bara är för mig: Styrkemässiga och uthållighetsmässiga. Men även fartmässiga även om det inte är någon fart att prata om.

Jag har iallafall anmält mig till några lopp nu varav de första två verkligen blir med en sociallöparprägel!

I januari ska jag springa Sandsjöbacka Trail 22 km. Det ska bli väldigt intressant. Jag har inte varit ute i vare sig terräng eller någon svårare kupering på vääääldigt länge. Men ett fint långpass blir det!

Jag ska föreläsa också under helgen och har dessutom ett boendeerbjudande hos Clarion Post att tipsa om.

I april ska jag göra årets längsta, jobbigaste men trevligaste långpass på TEC, Täby Extreme Challenge. 8 mil där jag ska testa ett lite nytt upplägg med energi. Och förstås heja fram mina adepter som också springer flera av dem.

Men i september är det dags. Tror jag. Såvida det inte krockar med jobb. Då ska jag ta revansch på Black River Run i Västerås. ”Vadå revansch” säger många. ”Det gick väl bra sist?”. Jo. Det var helt ok. Bara att ta sig runt 16 mil för andra gången i sitt liv är ju grymt men jag hade så mycket mer att ge. Jag hade kunnat springa på bättre trots magsjukan om jag varit mentalt förberedd. Det var jag inte. Nu- vet jag att man vet ingenting. Men förberedelse är ALLT. Jag kommer träna annorlunda, äta annorlunda, tänka lite annorlunda. Inte så annorlunda. Släpa sig 6 mil när man mår apa kräver en del mental styrka och det hade och har jag. Dessutom nu en så stor #vavavoom känsla för löpningen.

Men vägen dit är lång. Som jag skrivit tidigare: Det är en sak att anmäla sig, en annan att genomföra den träning som krävs, en annan att starta och #badass att klara av att gå i mål.

Men jag har en plan och den följer jag! Vad ska du springa nästa år? Kanske ses vi!

Första gången det begav sig.

Jag kör en variant av Mafetone. Min egen variant. Jag tränar, relativt, lågkolhydrat (kommer ta det lite längre senare när jag är igång på riktigt) och lågpuls och fokuserar bara på att jobba in löteknik och en bra grundkondition på ett väldigt snällt sätt.  Det är tidiga dagar än, bara 5 månader ut från förlossningen. Jag behöver inte bli så snabb men med det inte sagt att inte bra syreupptagningsförmåga hjälper. Ju bättre den är, desto bättre blir kroppen på att bränna fett och fett är liksom GULD när man ska springa långt.

Idag petade jag i mig 2 bagels på eftermiddagen och kände mig grymt laddad. Kolhydrater är raketbränsle och ska timas till hårda pass enligt min filosofi.

Idag blev det det femte lite snabbare passet. I motsats till förra gången så var jag PEPP hela dagen. Längtade ut. När N kom hem från jobbet lämnade jag över bebis och studsade ut i min nya helreflekterande löparjacka från Falke.   Har inte använt löparjacka på länge men med temperaturen nära noll var det dags.Lätt lätt känsla i benen.

1,5 km uppjogg och väl framme vid Råstasjön var det bara att trampa iväg. 3 x 2 kilomter. Sjön är perfekt för det- strax över 2 km.

Första gick i 4:30-40. Lätt lätt. 2 minuter gåvila. Ett varv till. Lite tuffare. 4:40-50 fart.

Sen hemåt med extra knixar. 4:50-59 fart. Inte max. Inte slut. Kändes fint och bra om än lite segt i benen.

Den här veckan ser ut att bli en riktigt fin träningsvecka:

Styrka i måndags med fokus på bål och överkropp. Lätt jogg 30 minuter igår. Intervaller idag. Imorgon lätt jogg morgon och styrka med fokus ben på eftermiddagen. Fredag: morgonjogg om jag sovit bra och eventuellt kort tröskelpass kväll.

Lördag ska jag på ett träningsevent på en Crossfitklubb och söndag långpass om allt känns bra. Jag tar varje dag som den kommer men planerar för utan planering blir ingen träning av.

Jackan var förresten helt fantastisk med mjuka ärmar och stretchig rygg. Stod emot snålblåsten bra och följde kroppen finfint.