Annie testar: Nya skor- Skora Fit

Vi är i Göteborg. Jag, lillfisen och syster. Jag skulle egentligen sprungit Sandsjöbacka Trail men eftersom jag inte sprungit mer än 15 km på typ två månader, och bara sprungit längre än milen typ tre gånger på sisådär 10 månader så får det vara. Nerverna är lite gladare och klarar nog ett längre pass men inte resten av kroppen. Allt ska med.

Det pratade jag en del om idag när jag föreläste, för det kan man göra fast man rehabbar- tur det! Jag pratade också om kost runt uthållighetsträning. Hade gärna pratat längre och tagit in mer forskningsdiskussioner. Annan gång!

Föreläsningen hölls i ett tält vid målområdet för Sandsjöbacka Trailloppen. Vi fick ungefär sämst instruxer av Västtrafik och åkte lite sicksack innan vi var framme. Det var första gången jag åkte spårvagn och det var tur att vi var tre starka brudar för man kastar inte upp en barnvagn med en 9 kg bebis i i en handvändning på de gamla vagnarna. Note to self också, spårvagnar rör sig ryckigare än tunnelbanor. Matar man bebis med kladdig mat kan det bli…kladdigt när det rycker.

Sandsjöbacka Trail vill jag verkligen springa nästa år. Gärna alla tre dagarna. Ett mysigt litet arrangemang med mycket hjärta- sånt gillar jag! Grattis alla som ska springa och som sprang!

Vi bor helt fantastiskt på Clarion Post. Jag har inte bott på alla hotell i Sverige men det här är verkligen svårslaget. För det första är läget helt perfekt, ett stenkast från Centralstationen. Det är stort, fint, snyggt, med sköna sängar och en helt fantastisk frukostbuffé med mycket ekologiska produkter. Bar och loungeområdet där man både kan äta frukost och hänga hela dagen är jättemysigt.

Men det bästa är ”inga problem” attityden hos personalen. Det är bara ”vi fixar det” med ett leende på allt. Det gör massor när man har en bebis som ska ha gröt och vi ska ha middag och det är fullt ös på after worken. ”Inga problem” och gärna erbjuda det där lilla extra- det är guld!

Hotellgymet går inte av för hackor heller. Det finns chinsräcke, TRX, kettlebells, bollar och ett akvarium om man vill vila blicken på något under en setvila. Därtill massa avancerade maskiner som jag inte närmade mig. Stort utbud av bollar och foamrollers och boxningssäck. Jag fick till ett kort intensivt pass här:

Det enda jag önskar är mer té på rummet! För där hänger vi och tittar ut över ett fint Göteborg.

Tack Göteborg, tack Sandsjöbacka Tral och ni som kom och lyssnade idag. Tack syster för hjälp med lillspark och så lite tack till min kropp som börjar ge sig och nu ska den testas #wopwop.

---

Jag fick frågan för ett tag sen när jag skulle föreläsa i Malmö om vad min bästa löprunda eller löparminne var. Jag kom inte på något men så idag så kom ett minne över mig som förstås är den häftigaste joggingtur jag varit på.

2004-2005 bodde jag i Australien och under ett halvår av den tiden läste jag på Southern Cross University. Genom universitetet kunde man åka med på en veckas ”outback-hike” till Uluru med omnejd. Jag hakade på förstås!

Australien är enormt stort. 70% av befolkningen bor längs östkusten och från Alice Springs dit vi flög körde vi rätt ut i ödemarken i två land rovers. Allt är rött. Det var torka och vinter. Vi sov första natten under bar himmel. Temperaturen rasade från runt 25 till under nollan. Jag frös som en idiot men att ligga där runt en falnande eld och se en stjärnhimmel som var helt fantastisk på grund av att vi var så långt från bebyggelse att inget ljus stör himlen.

Dingosarna skällde och stjärnorna föll. Jag frös.

Vi kunde inte duscha och blev varma och svettiga varje dag så till slut var vi röda av allt damm. Allt var skitigt. Vi hade bara lite packning och kunde inte direkt byta kläder.

En av dagarna var vi nära Uluru. Mitt ute i det torra arida landskapet har man anlagt ett turistcenter där man vattnar gräsmattor med så kallat ”borevatten” som smakar väldigt illa men är det som bjuds. Men det är vattenbrist förstås. Det ser bara så fel ut därute men vad görs inte för turister.

Aboriginerna ber att man inte ska bestiga berget. Det är farligt och för dem är berget heligt. Men likförsbaskat ska vi turister tydligen upp och jag såg rader av kinesiska turister som drog sig upp med hjälp av rep de satt fast.

Några av de som var med på resan ville prompt upp trots att vi besökt ursprungsbefolkningens center där de beskriver varför de inte vill det.

Jag och vår ledare, en idrottslärare på universitetet bestämde oss för att springa runt stället. Jag minns att det var cirka 9 kilometer och vi såg alla små kravasser och formen på berget på ett helt annat sätt.

Jag var om möjligt än mer dammig och varenda por sög åt sig av dammet som fastnade i svetten.

Det var den ballaste löprunda jag tagit i hela mitt liv.

---

Nu var det över en vecka sen jag gjorde dem men jag ska försöka, Anniestyle, återge hur jag gjorde. Sjukt goda! Sjukt!

Jag kokade typ 250 g linser med lite buljong och gurkmeja. Sen stekte jag en lök försiktigt med två rivna potatisar och en halv riven morot. Blandade detta med linserna, knäckte i ett ägg. Kryddade med örtsalt, timjan, peppar och sen spädde jag med potatismjöl och lite dinkelmjöl men de ska vara rejält kladdiga.

Hetta upp rapsolja i en stekpanna, vänd små (välidgt kladdiga och lösa) biffar i lite sesamfrö och stek försiktigt. Jättegott med fräsch sallad, tomatpuré och keso eller youghurt till!

---

Ibland måste man det. Liksom ta sig själv i hampan med alla de medel man kan uppbåda just då.

Har man sovit ,5 + 2 +2 +1 timme pga bebis som får tänder? Drömmer? Vill prata? Är hungrig? hela natten och man tänkt träna på morgonen och får prioritera sömn, ja då är man inte sitt bästa jag.

Någon har tagit bort ett filter genom vilket man raderar allt man inte gjort, allt som är lite smutsigt och slitet och nu ser man allt precis som det är. Man ser alla mail man inte svarat, mötet med samarbetet man skulle vara med i man inte hinner till och man kan ingenting. Man är värdelös och dessutom har man gröt i håret som är fett.

Man är en dålig mamma, en dålig fästmö, en dålig kompis och man kan tamejf*n inte ens få ihop en bra lunch man äter mackor, hörni mackor! och blir sen hungrig direkt. Bebisen ratar fiskgrytan och skrattar bara och säger ”blubb” medelst spottande ut maten.

Man måste då bara stanna upp och vända upp och ned på allt. Man är en mamma som försöker. Man tänker att mötet tar jag sen. Man smsar världens mest underbara fästman och man bokar upp att träffa en vän man inte sett på länge. Man smsar en helt fantastisk vän också och beklagar sig lite och får väldigt peppande ord tillbaka. Sisters alltså! Kärlek!

Man tänker att gröt i håret är bra för..tillväxten? och tar sig till Freys Hotell medan mormor passar bebisen och så får man hänga med Elin Bjärstedt en timme och se sig själv utifrån. Man får säga att ”jag ska bli typ bäst” och hon fattar och vi gör såna övningar som jag aldrig får för mig att göra själv. Ser att mina fotleder är stela, min rumpa är fortfarande lite svår att aktivera och jag har korta lårmuskler fram. Hurra- saker att jobba på!

När fästman kommer hem har man förberett en basic men bra middag och så tar man på sig bra grejer och sticker ut och testar om ryggen klarar av att jogga 5 kilometer och det gör den. Man kanske råkar springa på lite där borta vid Råstasjön där jag brukar springa på, bara av gammal vana och det stramar lite men resten av kroppen ba oiiiiiii vi springer igen! Hurra. Man kommer hem och köket är upponer, bebis lite kvällsgrinig och man kan fortfarande ingenting men det ska bli toppen att åka till Götlaborg i helgen och prata om det här jag inte kan för jag älskar att dela med mig av det jag (inte) vet.

Man #badassar sig själv tillbaka till #vavavoom läge helt enkelt för att använda mitt språk.

Ni fattar!

Man kan inte ta kort heller. Inte idag. Inte annan dag.

---

I måndags gick jag, Linus ”SomaMove” Johansson och Musse ”Ruffie” Hasselwall” in i Iris Medias ”bikramstudio”. Det var inte så varmt därinne i måndags som sist jag var där men atmosfären var desto varmare.

Vi skulle podda om rörlighet. Det gjorde vi. Lite. Men än mer poddade vi rörligt genom att diskussionen for iväg än höger än vänster. Vi hade kunnat prata vidare flera timmar och jag är väldigt nyfiken på hur Agnete klippte ihop det här avsnittet!

Idag får vi veta! In på Itunes och sök på ”Löparsnack” och även på Facebooksidan för att tipsa, kommentera, önska ämnen och så vidare!

Jag ser fram emot att träna Ruffie med Musse lite senare i vår och sista helgen i januari går jag en utbildning för Linus. Ser fram emot båda- två trevliga grabbar!

---