Årets GODaste julklapp?

Det här är ett beställningsinlägg från min poddkompanjon Boel. Jag har nämligen hävdat att jag ”inte tränar just nu” men hon träffar ju på mig i träningskläder titt som tätt.

På jobbet hävdar jag också att jag inte tränar. Jag bara motionerar. Och visst, min motionsnivå är ju hårdträning för en otränad men min ansats och insats är på motionsnivå. Och jag tycker egentligen inte att  det, för en varelse som ser ut som vi människor gör rent fysiskt, ska vara så extremt att röra sig runt en mil på fötter varje dag. Det är det för många, men det är ur ett perspektiv av var många av oss är konditionsmässigt just nu. Inte ur perspektivet av vad vi har potential för att både klara av och må bra av.

Vad är skillnaden mellan motion och träning?

Alla borde motionera för sin hälsa. Alla. Motion främjar hälsan på alla de plan. Det motverkar cancer och hjärt- kärlsjukdomar, det förbättrar humöret, hjälper mot depression. Stöttar prestationen på arbetet. Det, om det ersätter transport med bil, spar på miljön. Det ökar välmåendet både för individen och dess omgivning.

För oss som har en hyfsad kondition kan det vara stor skillnad på motion och träning. Att göra skillnad på dem gör det enklare att få till båda två. Och jag tror många i Sverige skulle må bra av att göra skillnad på motion och träning. I hur vi närmar oss det.

För motionera – det måste vi göra. Varje dag. Allihop. Och det är svinenkelt så det är inga problem. Kräver lite fokus för att få till för många då hela samhället är uppbyggt för stillavarande. Man måste gå mot strömmen. Stanna upp (först!) och sen röra sig.

För de som inte gör någotdera är det lättare att komma igång med motion och ta del av alla hälsofrämjande fördelar än att försöka ta sig an det som ofta definieras som träning. Och motionerar man så är det lättare att komma igång med träningen sen. Både mentalt och fysiskt är motion en lätt tröskel att ta sig över för att närma sig träning.

För hälsa behövs inte så mycket avancerad träning heller för den delen.

För de som tränar så kan det vara bra att inse att de inte slipper undan att vardagsmotionera. Som vi lärt oss- sitta stilla en hel dag och sen gå till gymet, eller värre, åka till gymet det främjar inte hälsa.

För mig, som exempel är skillnaden på motion och träning följande:

Motion

Bara fokus på att göra. Spelar ingen roll hur egentligen. Gå, jogga, cykla. Varje dag, under hela dagen.

Ansats Jag behöver inte förbereda mig. Jag behöver inte äta något speciellt. Det känns inte jobbigt inför. Jag mäter inte. Jag bara gör.

Under tiden Är det inte så jobbigt heller. Jag bara gör det och använder tiden till att tänka på annat. Använda att hjärnan får massa syre och klurar på problem. Förbereder saker. Kanske umgås. Tvingar mig inte till att springa på. Kanske går en del. Bara gör.

Efter Är jag inte trött. Behöver inte återhämta mig. Kanske duscha och passa på att göra några rörlighetsövningar när jag ändå är varm.

Jag motionerar till och från jobbet. Det är, förhållandevis, ganska mycket motion tycker en del. Men om jag springer 6 km till jobbet, går och står litegrann där och sen hämtar barnen så är det inga 20 000 steg direkt utan kanske 12 000 steg. Inte mycket.

Träning

Fokus på ATT, fokus på HUR.

Ansats Jag har en plan för vad jag ska uppnå med passet. Jag kanske måste förbereda mig litegrann. Kanske ta mig någonstans. Byta om till träningskläder.

Under tiden Jag måste koncentrera mig. Anstränga mig fokuserat.

Efteråt Jag kanske är trött och får lite träningsvärk. Måste duscha.

Jag har bara motionerat ur mina perspektiv de senaste två månaderna. Tror jag petat in 2-3 intervallpass på 8 veckor. Joggar hit och dit. Ser till att få till min vardagsmotion- mäter ingenting förutom att kika på stegräknaren som finns i hjärtappen automatiskt i Iphone.

Så. Vad vill jag ha sagt?

Träning är bra. Att ta i är bra för både kropp och knopp. Men många som tränar väldigt mycket är inte direkt hälsosamma. Många som motionerar mycket och tränar lite- kan vara ganska sunda.

Många som tycker det är svårt att komma igång med träning skulle behöva inse hur lätt det är att motionera. Inte tro att de behöver ta sig till ett gym eller skaffa en PT för att komma igång. Inte göra det svårt. Gör det lätt! Inte gå på kommersen och köpa massa saker. Motionera kan alla. Det kostar inget.

Får man till motionen är det lättare att börja träna sen.

För hälsoläget i Sverige så tror jag personligen att om de allra flesta skulle må så otroligt bra av att promenera utomhus mer. Innan jobbet. På jobbet som paus eller som mötesform. I dagsljus. En sväng efter jobbet. Med vänner. Med barnen.

När det funkar så kanske man kan skaffa en bra ryggsäck och ett par bra skor och jogga en liten bit till eller från jobbet. Öka på det litegrann.

Göra det lättare att röra på sig.

Jag älskar träning. Jag älskar hård träning. Men som hälsoläget ser ut idag. Med tanke på hur stillavarande vi är idag. Då vill jag slå ett stort slag för kravlös motion som första steg för många. Ett steg som räcker långt ur hälsosynpunkt.

Ja hur skapar man lönsam hälsa på jobbet? Det går absolut inte att sammanfatta i ett blogginlägg och inte på en dag eller en vecka.

Men under en intensiv förmiddag med fyra av Sveriges bästa på området var syftet med vår workshop på Allt för Hälsanmässan att ge deltagarna inspiration, idéer och konkreta verktyg att börja med måndag morgon.

Vi hade med oss fyra stycken gäster från våra tidigare avsnitt i podden som expertpanel:

Jon Persson- VD på Cygni- framröstat till Sveriges och Europas bästa mindre och medelstora arbetsplats flera år

Johan Book – ledarskapskonsult och mästare på att gå från strategi till handling.

Veronika Rörsgård – HR-chef på Skanska som blev årets HR-chef i år

Josefin Green – Verksamhetschef på en hemtjänstenhet i Halmstad där man ökade hälsan med 400 % genom en satsning på chefshälsa.

Jag och Boel Stier som jag poddar med var moderatorer och med oss hade vi även Frida Adamsson från Creative Coaches som tecknade allting- superhäftigt!

Samt Agda Media (vår poddproducent) som stod för ljudupptag så det blir ett poddavsnitt av alltihop senare.

Och så Katarina Jansson (min katt alltså) från pwrdby.se som fotograf.

Vi gjorde detta i samarbete med Allt för Hälsan där Emilia har varit den sammanförande kraften. Vi hade ett förutsättningslöst möte med Patrik Löwstedt från mässan i maj och sen satte vi igång.

Syftet var att komma bort från att publik bara sitter och lyssnar utan faktiskt får prata med varandra och jobba med sina organisationers utmaningar.

Innehållet kommer ni kunna höra i vårt avsnitt som släpps 8e december på Health for Wealth och det var fantastiskt härligt att höra engagemanget och få så fin feedback på hur givande det var.

Den här typen av workshops i det här ämnet känns verkligen rätt både nu och för framtiden och jag ser fram emot att göra något liknande igen!

TACK alla som var med och tack alla som gjorde det möjligt! Bilder nedan: Katarina Jansson pwrdby.se

1 ) Tid att förbereda dagen. Tid att fundera. Egentid. Tid att varva ned från jobbet. Tidlöst tillstånd.

2) Motionstid. Eller träningstid. Hur mycket du anstränger dig styr. Men endorfinerna får du ändå.

3) Du behöver aldrig sticka ut på kvällen när du bara vill gosa ned i soffan. Du är klar med din motion, eller träning när du kommer hem.

4) Frisk luft. Dagsljus kanske om du har tur. Energin i kroppen. Det kan ta ett tag, i början kanske du är lite trött av det. Men sen. Du blir galet pigg och klar i huvudet.

5) Känslan av att tassa eller susa fram i träningskläder som i sin egen movementbubbla och sicksacka förbi alla på morgonen. Känslan av yesssss. Känslan av vavavoom.

Just nu har jag en otroligt hektisk tid och min transportlöpning, som ibland går riktigt långsamt och absolut inte är träning är helig för mig just nu. Jag får frisk luft och dagsljus. Jag får egentid. Det är bara jag och min lilla rygga och de tankar jag väljer att låta flöda fritt. Det är underbart välgörande.

Du hakar väl på #utonjutnovember?

Jag hör det ofta- säkert du med. ”Samhällets krav”. ”Nu förväntas man ju…”. ”Man ska vara så perfekt…”

Vem är det där samhället? Rutten typ alltså.

Fast det var ju just det att det är vi som är samhället. Och lagar, krav, normer och vedertagna sanningar. det är sånt som vi antingen indirekt röstat fram eller till största del följer, stöttar, accepterar. Om vi inte går på tvärsen i en motståndsrörelse.

Lagar och krav det är ju sånt som obligatorisk skolgång, att man åker dit om man snattar, man får p-böter om man parkerar fel och så vidare. Man måste ha si och så många poäng för att komma in på den och den utbildningen. Man måste ha skyddsutrustning när man är på en byggarbetsplats. Giltigt färdbevis när man åka tåg. Osv. Det är lagar, krav och regler.

Men mig veteligen har aldrig en inredningsbloggare eller inredningsmagasin åkt hem till någon och krävt av dem att genast torka bort allt kladd, sortera tvätthögen med alla udda strumpor, kasta ut gamla IKEAmöbler och inreda enligt senaste mode.

Ingen gymkedja eller Instagramfitness-stjärna har släpat någon ur sängen för att de ska vara med på ett blodsmakande träningspass före frukost.

Inget raw food-freak har ryckt stekpannan ur handen ur den stackars föräldern och ersatt med en sån där maskin som gör spagetti av zucchini kvart-i-fem-en-rörig-tisdag  då hen steker falukorv och snabbmackisar.

Det finns krav i samhället. Men hälsoprestationskrav- de är det ingen som individuellt ställer på oss. De skapar vi själva utifrån hur vi uppfattar budskap vi utsätts för.

Men också väljer att utsätta oss för.

Budskap vi suger åt oss från tidningar, löpsedlar, sociala medier. Jättemånga budskap om prestationer. Från massor av människor, från retuscherade stylade bilder, från genomtänkta tidningsinslag. Från massor av olika människor och källor.

På en minut på Instagram eller genom att läsa en ”hälso”tidning hinner du ta in sjuttioelva prestationer och fyrtioelva goda vanor, femtioelva produkter du kan köpa, konsumera, visa upp, ha på dig, genomföra.

Vi tar gärna in allt, uppfattar det som saker vi borde göra eller köpa eller kunna. Sällan tänker vi att ah intressant, men jag har/gör/kan ju mitt så det där behöver jag inte tänka vidare på.

Vi ställer krav på oss själva utifrån vad vi tror förväntas av oss… av…omgivningen?

Vilken är din omgivning? Jag slår vad om att ingen i din omgivning ställer ens en tiondel av de krav du ställer på dig själv. Dina vänner drar en lättnadens suck när du sk***r i morgonträningen, har en klädhög på soffan och avslöjar att du inte äter helt tillsatsfritt.

Precis som du inte förväntar dig att dina vänner ska hinna med jobb och sen prioritera en perfekt kosthållning, ett trendigt hem och vara på yogan klockan 06.30. Om hen prioriterade att ta det lite lugnt och umgås med dig istället skulle du tycka det var ett föredömligt val, kloka prioriteringar.

Om du nu skulle ha tid att fundera över och värdera vad andra gör, men oftast har vi ju nog med att fundera över vad vi själva gör och hur just det uppfattas… Jack Johnson puts it right:

Vi är potentiellt med och skapar såna här prestationsbudskap. Vi vet kanske inte om det. Vi kanske bara vill inspirera. Vi är stolta över något vi gjort och vill dela med oss. Vi vill berätta- det är helt naturligt. We are social creatues.

Det är såna här budskap som kan klassas som hälsohets. Fast det är de ju inte menade som. Förstås. Och hälsohets är ett helt annat inlägg.

Men åter till samhället. Åter till upplevda normer vad gäller kost, träning, perfekthet. Som vi tar med in på jobbet och skapar stress där också, för övrigt.

Det är ju vi som är samhället. Så det är vi som måste välja vad vi säger, hur vi säger det.

Vad vi följer.

Vilka tidningar vi köper.

Vilka produkter vi köper.

Vad vi delar.

Vad vi uppmuntrar, vad vi trycker ”gilla” på.

Vad vi ifrågasätter.

Vad vi accepterar genom att inte ställa en motfråga.

Det kommer inte vara lätt. Man kanske inte orkar kriga mot ohälsosamma normer hela tiden. Men litegrann varje dag. Det kan vi. Jag vill det. Jag vill det jättemycket av först och främst en egoistisk anledning- mina två döttrar. Men också för att det är så onödigt. För att jag blir så ledsen över de som mår dåligt över detta. Jag har mött och sett för många.

För att det egentligen nog inte alls behöver vara så om vi bara tog oss tid och stannade upp. Lyssnade på den inre kompassen. Reflekterade över vad saker och ting betyder. Tog ett perspektiv. Hur viktigt är det här egentligen? Vad är viktigt? Väljer aktivt vad vi vill mata på.

Tänk vilken kraft om vi alla började stanna upp och reflektera lite. Vara lite hälsobudskapskällkritisk (maffigt ord!). Vi kan inte göra allt. Vi kan bara vara den förändring som vi vill se.

Var den förändringen, heja dig!

Den som är sjuk har bara en önskan- att bli frisk. Vad hälsa är är enkelt, men inte lätt. Det måste först och främst handla om att bli av med sjukdom och/eller smärta och skada innan man kan börja fundera på att ta hand om sin hälsa utifrån de referensramar som vi möter i den hälsokommers som råder.

I det samhälle där mat finns i överflöd (men en miljard i världen svälter), infrastrukturen främjar stillavarande och vi är såpass högt upp på Maslows behovstrappa att vi kan fundera på vårt självförverkligande snarare än att vara tacksam för vår överlevnad.

Där vi skapat helt fantastiska digitala lösningar för att öka möjligheten att mötas och hålla kontakten mer men människors empati minskar när vi lever bakom en skärm och kan sprida hemska åsikter om en baraxlad tröja för att vi inte behöver säga dem ansikte mot ansikte. Där alldeles för många går till jobbet med ångest någon gång varje vecka.

Det är där hälsa blir lite rörigt.

Det är där hälsa egentligen handlar om att vårda relationer, skapa meningsfullhet, hjälpa de som är på lägre trappsteg (alltså närmare att kämpa för överlevnad). Där många inte stannar upp och reflekterar utan fortsätter sträva uppåt och me myself and I-samhället gör att vi snubblar på våra egna fötter i jakten på den bästa versionen av oss själva. Där vi för all del kan sträva just efter att manifestera vårt bästa jag, men nog skulle må bättre av att göra det med en nypa tacksamhet, perspektiv och ödmjukhet inför att ha det så bra att vi kan fundera på att utesluta gluten och springa maraton bara för att vi vill.

Vi jagar mer och fler. När vi kanske borde ta hand om det vi har. Både vad gäller relationer och saker vi äger, engagemang vi har. Jobbet, hemmet. Samhället. Både vi själva och miljön skulle gynnas av att vi slutade jaga och konsumera sönder jorden i jakten på lycka och hälsa.

Men vi har så bråttom och företagen är så smarta i sin marknadsföring. För du vill väl ta hand om dig? Du vill väl visa upp att du tar hand om dig? Och så spär man på med kvasivetenskapliga påståenden som man kanske inte hinner granska och ifrågasätta och är paketerade så attraktivt och vårt samvete bara skriker efter en quick-fix i att landa i att man gjort något för sin hälsa. Som man gärna också kan visa upp för andra. För det saknas något och det där något vill man ha. Men man kanske letar på fel plats. Fyller hålet med fel saker.

I vissa fall kan en förändring i  aktiviteter absolut leda till bättre hälsa: Att börja sova mer och äta bättre kan absolut förbättra hälsan på alla de vis. Röra sig mer. Oavsett hur man tänker runt de aktiviteterna så kan de, förutsatt att man sovit dåligt, ätit dåligt och rört sig för lite, förbättra hälsan.

Men hälsa är en upplevelse. Den går inte att köpa. Den går inte att konsumera. Den går inte att göra. Den är en blandning av fysiskt och psykiskt välmående.

Enkelt uttryckt (det lät bättre när jag sa det på engelska på en föreläsning nyligen):

Hälsa är vad du gör och hur du känner för det du gör.

Det ena kan inte utesluta det andra. Att stressa under en mindfulnessövning eller njuta varje dag av att röka- nope.

Jag tror de flesta skulle må bättre av att försöka skapa hälsa där livet redan är. Skruva på saker de redan gör. Inte lägga till så mycket. Inte köpa hälsa. Kanske köpa något som stöd. Men hitta hälsan inombords. Det kan vara svårt nog där men helt omöjligt någon annanstans. 

Fråga sig själv vad man gör, hur man känner för det man gör, innan, under tiden. Efteråt.

Fundera på vad man vill göra. Varför man vill det. Om det är man själv som vill eller man vill det för att visa andra att man gör det. Vad det kommer ge för känsla.

Vad som är jätteviktigt. Och hur mycket av det där jätteviktiga som du skulle ångra att du inte gjorde om livet tog slut snart. Man kan ta hjälp av den här undersökningen om man är riktigt långt ifrån verklighetsförankring och perspektiv.

Man behöver inte vara så melodramatisk kanske. Men, ändå. Vad är jätteviktigt för dig? Egentligen? Vad gör du som får dig att må bra både i kropp och i knopp? Vad kanske du inte ska göra? Och vad kan du göra mer av istället?

Ta hand om dig!

Ann-Sofie, just nu mycket reflekterande hälsostrateg.