Lönsam hälsa på arbetsplatsen- TACK!

1 ) Tid att förbereda dagen. Tid att fundera. Egentid. Tid att varva ned från jobbet. Tidlöst tillstånd.

2) Motionstid. Eller träningstid. Hur mycket du anstränger dig styr. Men endorfinerna får du ändå.

3) Du behöver aldrig sticka ut på kvällen när du bara vill gosa ned i soffan. Du är klar med din motion, eller träning när du kommer hem.

4) Frisk luft. Dagsljus kanske om du har tur. Energin i kroppen. Det kan ta ett tag, i början kanske du är lite trött av det. Men sen. Du blir galet pigg och klar i huvudet.

5) Känslan av att tassa eller susa fram i träningskläder som i sin egen movementbubbla och sicksacka förbi alla på morgonen. Känslan av yesssss. Känslan av vavavoom.

Just nu har jag en otroligt hektisk tid och min transportlöpning, som ibland går riktigt långsamt och absolut inte är träning är helig för mig just nu. Jag får frisk luft och dagsljus. Jag får egentid. Det är bara jag och min lilla rygga och de tankar jag väljer att låta flöda fritt. Det är underbart välgörande.

Du hakar väl på #utonjutnovember?

Jag hör det ofta- säkert du med. ”Samhällets krav”. ”Nu förväntas man ju…”. ”Man ska vara så perfekt…”

Vem är det där samhället? Rutten typ alltså.

Fast det var ju just det att det är vi som är samhället. Och lagar, krav, normer och vedertagna sanningar. det är sånt som vi antingen indirekt röstat fram eller till största del följer, stöttar, accepterar. Om vi inte går på tvärsen i en motståndsrörelse.

Lagar och krav det är ju sånt som obligatorisk skolgång, att man åker dit om man snattar, man får p-böter om man parkerar fel och så vidare. Man måste ha si och så många poäng för att komma in på den och den utbildningen. Man måste ha skyddsutrustning när man är på en byggarbetsplats. Giltigt färdbevis när man åka tåg. Osv. Det är lagar, krav och regler.

Men mig veteligen har aldrig en inredningsbloggare eller inredningsmagasin åkt hem till någon och krävt av dem att genast torka bort allt kladd, sortera tvätthögen med alla udda strumpor, kasta ut gamla IKEAmöbler och inreda enligt senaste mode.

Ingen gymkedja eller Instagramfitness-stjärna har släpat någon ur sängen för att de ska vara med på ett blodsmakande träningspass före frukost.

Inget raw food-freak har ryckt stekpannan ur handen ur den stackars föräldern och ersatt med en sån där maskin som gör spagetti av zucchini kvart-i-fem-en-rörig-tisdag  då hen steker falukorv och snabbmackisar.

Det finns krav i samhället. Men hälsoprestationskrav- de är det ingen som individuellt ställer på oss. De skapar vi själva utifrån hur vi uppfattar budskap vi utsätts för.

Men också väljer att utsätta oss för.

Budskap vi suger åt oss från tidningar, löpsedlar, sociala medier. Jättemånga budskap om prestationer. Från massor av människor, från retuscherade stylade bilder, från genomtänkta tidningsinslag. Från massor av olika människor och källor.

På en minut på Instagram eller genom att läsa en ”hälso”tidning hinner du ta in sjuttioelva prestationer och fyrtioelva goda vanor, femtioelva produkter du kan köpa, konsumera, visa upp, ha på dig, genomföra.

Vi tar gärna in allt, uppfattar det som saker vi borde göra eller köpa eller kunna. Sällan tänker vi att ah intressant, men jag har/gör/kan ju mitt så det där behöver jag inte tänka vidare på.

Vi ställer krav på oss själva utifrån vad vi tror förväntas av oss… av…omgivningen?

Vilken är din omgivning? Jag slår vad om att ingen i din omgivning ställer ens en tiondel av de krav du ställer på dig själv. Dina vänner drar en lättnadens suck när du sk***r i morgonträningen, har en klädhög på soffan och avslöjar att du inte äter helt tillsatsfritt.

Precis som du inte förväntar dig att dina vänner ska hinna med jobb och sen prioritera en perfekt kosthållning, ett trendigt hem och vara på yogan klockan 06.30. Om hen prioriterade att ta det lite lugnt och umgås med dig istället skulle du tycka det var ett föredömligt val, kloka prioriteringar.

Om du nu skulle ha tid att fundera över och värdera vad andra gör, men oftast har vi ju nog med att fundera över vad vi själva gör och hur just det uppfattas… Jack Johnson puts it right:

Vi är potentiellt med och skapar såna här prestationsbudskap. Vi vet kanske inte om det. Vi kanske bara vill inspirera. Vi är stolta över något vi gjort och vill dela med oss. Vi vill berätta- det är helt naturligt. We are social creatues.

Det är såna här budskap som kan klassas som hälsohets. Fast det är de ju inte menade som. Förstås. Och hälsohets är ett helt annat inlägg.

Men åter till samhället. Åter till upplevda normer vad gäller kost, träning, perfekthet. Som vi tar med in på jobbet och skapar stress där också, för övrigt.

Det är ju vi som är samhället. Så det är vi som måste välja vad vi säger, hur vi säger det.

Vad vi följer.

Vilka tidningar vi köper.

Vilka produkter vi köper.

Vad vi delar.

Vad vi uppmuntrar, vad vi trycker ”gilla” på.

Vad vi ifrågasätter.

Vad vi accepterar genom att inte ställa en motfråga.

Det kommer inte vara lätt. Man kanske inte orkar kriga mot ohälsosamma normer hela tiden. Men litegrann varje dag. Det kan vi. Jag vill det. Jag vill det jättemycket av först och främst en egoistisk anledning- mina två döttrar. Men också för att det är så onödigt. För att jag blir så ledsen över de som mår dåligt över detta. Jag har mött och sett för många.

För att det egentligen nog inte alls behöver vara så om vi bara tog oss tid och stannade upp. Lyssnade på den inre kompassen. Reflekterade över vad saker och ting betyder. Tog ett perspektiv. Hur viktigt är det här egentligen? Vad är viktigt? Väljer aktivt vad vi vill mata på.

Tänk vilken kraft om vi alla började stanna upp och reflektera lite. Vara lite hälsobudskapskällkritisk (maffigt ord!). Vi kan inte göra allt. Vi kan bara vara den förändring som vi vill se.

Var den förändringen, heja dig!

Den som är sjuk har bara en önskan- att bli frisk. Vad hälsa är är enkelt, men inte lätt. Det måste först och främst handla om att bli av med sjukdom och/eller smärta och skada innan man kan börja fundera på att ta hand om sin hälsa utifrån de referensramar som vi möter i den hälsokommers som råder.

I det samhälle där mat finns i överflöd (men en miljard i världen svälter), infrastrukturen främjar stillavarande och vi är såpass högt upp på Maslows behovstrappa att vi kan fundera på vårt självförverkligande snarare än att vara tacksam för vår överlevnad.

Där vi skapat helt fantastiska digitala lösningar för att öka möjligheten att mötas och hålla kontakten mer men människors empati minskar när vi lever bakom en skärm och kan sprida hemska åsikter om en baraxlad tröja för att vi inte behöver säga dem ansikte mot ansikte. Där alldeles för många går till jobbet med ångest någon gång varje vecka.

Det är där hälsa blir lite rörigt.

Det är där hälsa egentligen handlar om att vårda relationer, skapa meningsfullhet, hjälpa de som är på lägre trappsteg (alltså närmare att kämpa för överlevnad). Där många inte stannar upp och reflekterar utan fortsätter sträva uppåt och me myself and I-samhället gör att vi snubblar på våra egna fötter i jakten på den bästa versionen av oss själva. Där vi för all del kan sträva just efter att manifestera vårt bästa jag, men nog skulle må bättre av att göra det med en nypa tacksamhet, perspektiv och ödmjukhet inför att ha det så bra att vi kan fundera på att utesluta gluten och springa maraton bara för att vi vill.

Vi jagar mer och fler. När vi kanske borde ta hand om det vi har. Både vad gäller relationer och saker vi äger, engagemang vi har. Jobbet, hemmet. Samhället. Både vi själva och miljön skulle gynnas av att vi slutade jaga och konsumera sönder jorden i jakten på lycka och hälsa.

Men vi har så bråttom och företagen är så smarta i sin marknadsföring. För du vill väl ta hand om dig? Du vill väl visa upp att du tar hand om dig? Och så spär man på med kvasivetenskapliga påståenden som man kanske inte hinner granska och ifrågasätta och är paketerade så attraktivt och vårt samvete bara skriker efter en quick-fix i att landa i att man gjort något för sin hälsa. Som man gärna också kan visa upp för andra. För det saknas något och det där något vill man ha. Men man kanske letar på fel plats. Fyller hålet med fel saker.

I vissa fall kan en förändring i  aktiviteter absolut leda till bättre hälsa: Att börja sova mer och äta bättre kan absolut förbättra hälsan på alla de vis. Röra sig mer. Oavsett hur man tänker runt de aktiviteterna så kan de, förutsatt att man sovit dåligt, ätit dåligt och rört sig för lite, förbättra hälsan.

Men hälsa är en upplevelse. Den går inte att köpa. Den går inte att konsumera. Den går inte att göra. Den är en blandning av fysiskt och psykiskt välmående.

Enkelt uttryckt (det lät bättre när jag sa det på engelska på en föreläsning nyligen):

Hälsa är vad du gör och hur du känner för det du gör.

Det ena kan inte utesluta det andra. Att stressa under en mindfulnessövning eller njuta varje dag av att röka- nope.

Jag tror de flesta skulle må bättre av att försöka skapa hälsa där livet redan är. Skruva på saker de redan gör. Inte lägga till så mycket. Inte köpa hälsa. Kanske köpa något som stöd. Men hitta hälsan inombords. Det kan vara svårt nog där men helt omöjligt någon annanstans. 

Fråga sig själv vad man gör, hur man känner för det man gör, innan, under tiden. Efteråt.

Fundera på vad man vill göra. Varför man vill det. Om det är man själv som vill eller man vill det för att visa andra att man gör det. Vad det kommer ge för känsla.

Vad som är jätteviktigt. Och hur mycket av det där jätteviktiga som du skulle ångra att du inte gjorde om livet tog slut snart. Man kan ta hjälp av den här undersökningen om man är riktigt långt ifrån verklighetsförankring och perspektiv.

Man behöver inte vara så melodramatisk kanske. Men, ändå. Vad är jätteviktigt för dig? Egentligen? Vad gör du som får dig att må bra både i kropp och i knopp? Vad kanske du inte ska göra? Och vad kan du göra mer av istället?

Ta hand om dig!

Ann-Sofie, just nu mycket reflekterande hälsostrateg.

Många tar hand om sin hälsa, eller vill göra det. Många ägnar sig åt aktiviteter som klassas som hälsosamma. Många äter sånt som klassas som hälsosamt. Testar, mäter, tar tillskott. Och så berättar de om det. Bland vänner. På jobbet. I sociala medier. Vid fikabordet. På lunchrasten. ”Träningstokiga”. ”Hurtbullar”. ”Hälsofreaks”. Som inte alltid mår och går och är så hälsosamma när man tänker efter. Men som har den stämpeln och bär den fanan. Ofta sätter tonen för vad som ska eftersträvas och göras för att förbättra hälsan. Men inte alla mår så bra som man kanske borde om man fyller veckorna med alla dessa aktiviteter och väljer bort och väljer in olika livsmedel.

Och så har vi de som absolut tar hand om sin hälsa. I det tysta. Förebilder på alla de vis. Men som inte hörs i hälsoprestationsbruset där jakten på att kunna visa upp en polerad hälsoyta helt sprungit i från kärnan i vad hälsa är:

Att må bra i sig själv.

Att ha sunda relationer.

Att ha energi och glädje inför sitt liv och ta hand om sig så man inte bara orkar med men även har energi över för att klara av sina åtaganden.

Att ha perspektiv på vad som är viktigt.

Vi tar ett exempel. Lite extremt men jag tror ni hänger med. Vem är det som syns mest? Vem mår egentligen bäst? Vad är viktigast för hälsan?

Vi tar X. X är känd som kontorets ”träningstokiga hurtfia”. När hon började träna var det jätteroligt att känna sig starkare och må bättre men den senaste tiden vet hon inte riktigt om hon mår så mycket bättre egentligen. Hon tänker att det måste till mer hälsosam mat och mer fokus på hälsa. Hon tänker mycket på hälsa, läser om det. Pratar om det.

Hon har ett gymkort och följer ett styrkeschema hon fått av sin PT där hon ska köra igenom kroppen en gång i veckan. Men nu har X också bestämt sig för att springa en halvmara så har dragit ned lite på styrkan och lagt till ett löpprogram hon följer. Det är jättesvårt att hinna med träningsschemat och gymet med ett heltidsjobb och pendling. Dessutom har hon fått lite känningar i knäet så har nu köpt en foam roller och ska köra 20 minuters, ganska smärtsam, träning på den flera gånger i veckan. Säger PT’n. Kom igen. Prioritera dig själv!  Bra jobbat! Grymt! Du kommer nå dina mål! Eyes on the prize! X orkar inte riktigt oftast tänka på all träning som ska göras men vill inte göra någon besviken- vad ska de tro om hon bara struntar i allt? Dessutom är det stressigt på jobbet så X har laddat ned en mindfulnessapp som påminner henne om att göra övningar om 10 minuter varje dag.

Och så är det så bra med yoga så det försöker hon också hinna med och sätter klockan på 05.30 ibland för att hinna yoga innan jobbet. Hon vill verkligen klara att stå på huvudet och göra side crane som hon sett någon på instagram göra så snyggt. Ofta har hon svårt att fokusera under yogapassen och under mindfulnessövningarna åker tankarna hit än dit eller så somnar hon. Ofta känner hon att hon inte hunnit med alla träningspass, yogapass och mindfulnessövningar och känner sig lite misslyckad.

Det är svårt att hinna med allt så sömnen stryker ofta på foten. Dessutom vill hon hänga med i sociala medier. Legday lägger hon upp där hon står framför spegeln och tar en spegel-selfie på gymet i sina snygga mönstrade tights. Hon kollar ofta hur många likes hon fått, oftare än hon svarar på sms eller ringer vänner. För att hinna med att se allt alla skrivit så ligger hon ofta och scrollar Instagram innan hon ska sova. Hon skulle vilja läsa men har inte ro att öppna en bok. Det blir ofta sent innan hon somnar. Ofta är hon helt slut på morgonen men det är ju så skööööönt efteråt när man tränat. Hon är trött på dagarna men blir ofta lite piggare sent på kvällen, då är det svårt att sova.

X försöker äta så rent det går. Läser allt hon kommer över om kost och ägnar mycket tid varje dag åt att tänka på vad hon ska äta och läser gärna alla tips hon kommer över om pulver och superfrön. Hon har tagit bort gluten och blir helt galen när det är möten på jobbet och det serveras mackor. Hallå det är 2016 liksom? Hon tar massor av tillskott som hon gärna berättar för kollegorna om hur bra de är för ditten och datten. Antioxidanter, multivitaminer och hon står och skakar proteinshakes istället för de där förbaskade mackorna till mötet. Åh vad du är duktig säger kollegorna.

Via gymet har hon massa bekanta som tränar, som hon träffar där och de peppar varandra. Men X känner alltid en stress över att de tränar mer, är mer deffade och halvmaran hon anmält sig till stressar henne- hon hinner inte träna. Och nu är hon förkyld igen.

Kollegorna frågar ofta om tips på att träna och äta- hon verkar ju ha koll! Hon är så hurtig, alltid träningsväskan med och berättar om hur gluten förstör tarmarna och vad man bör äta direkt efter träning. Så färgglad och piffig- alltid på språng.

X har en kollega. B heter hon. Hon tar alltid en promenad på morgonen till jobbet, kliver av en station tidigare. Det tog emot i början men nu går det så bra, hon ser fram emot den här promenaden. Och hon gör samma på vägen hem. Skönt med frisk luft. För att ta hand om ryggen går hon på Friskis o Svettis rygggympa en eller två gånger i veckan. Det är så skönt med avslappningen på slutet och trevlig stämning.

B hjälper till med läxläsning för nyanlända två kvällar i veckan. Det gör det svårt att hinna till andra träningspass än just ryggpasset som är heligt. Men de här läxkvällarna ger så mycket! Att träffa människor med så olika öden, ofta riktigt dramatiska och sorgliga, det ger perspektiv på hur bra man har det. Att inte bry sig så mycket om att inte direkt ha ett sexpack på magen. B försöker ta cykeln till de här träffarna för att få lite extra naturlig motion och ibland joggar hon en sväng men känner att det här med att gå och stå mycket under dagen och så lite styrka ibland- det räcker långt för att vara pigg.

Jobbet är förvisso stressigt, mycket att göra, omorganisationer men B försöker att ha perspektiv och inte ta med sig jobbet hem. Det tar aldrig slut ändå och det kommer alltid vara mycket att göra. Och tänk vad bra man har det egentligen, fast man måste förstås gräva där man står.

B försöker äta bra, man känner ju vad kroppen mår bra av. Försöker tänka på att äta mycket grönsaker och inte fika varenda dag men visst är det gott med finfika ibland.

B är noga med vardagsmotionen, har märkt hur viktigt det är att få till den där regelbundenheten. Hon försöker vara positiv och stanna upp och inte dras med på alla trender och påhitt. Det verkar vara detsamma som kommer och går till och från. Hon känner vad kroppen behöver och har märkt att det inte går att sumpa vare sig sömn eller motion.

OK! Lite raljerande exempel. jag vet! Men. Jag tycker vi ska tänka ett varv på vilka vi hurrar för. Vilka vi ”lajkar”. Vilka på arbetsplatsen som ska vara friskvårdsombud. Vilka vi ska be om tips.

Om nu så många mår så dåligt. Då kanske vi behöver lyfta fram lite andra hälsoförebilder?

Ta hand om er därute! Och hylla en hälsoförebild!

Det blev inget Sätila Trail för mig.

Det blev en helg hemma. Det var inget svårt val alls, även om jag så gärna hade njutit av den otroligt vackra banan, testat pannbenet och träffat härligt ultrafolk så var jag inte bitter alls.

Min man är levertransplanterad. Det är ingen hemlis. I år är det 5 år sen och det har, till största del, gått alldeles fantastiskt. Han är något av en superman även om han är så otroligt blygsam med hur fantastiskt han hanterat hela den här, milt sagt, livsomvälvande processen som det är. Livet blir aldrig detsamma.

Men det har varit några hjärtat-i-halsgropen- moments. Minst sagt. Herregud. Färre på senare tid men nu blev det en liten ..situation kan man väl säga och min plats den här helgen var hos honom och barn.

Dessutom, ni som har varit i vår situation. Ni som vet hur det är att vänta på besked. På provsvar. Ni som har en oro som man inte kan skjuta helt åt sidan. Ni vet hur det kan vara när det är ”allt ok”. Man kan bli j***igt trött efteråt. Man slappnar av.

Jag har således varit väldigt trött den här helgen så har anpassat tempot till det. 

Sprungit lite. Vet inte hur länge eller hur långt- spelar ingen roll, jag har bara tassat runt och vilat tankarna i steget.

Sen har jag förstås rivit fram skidorna och jag håller inte på med valla och sånt- jag ba körde. Fick ju förstås extremt bakhalt så skejtade och stakade en sväng i Ursvik. Stort smajl på läpparna- åh så fint det var!

I fredags föreläste jag om hållbar hälsa på engelska. Jag tryckte på just att health is the foundation upon which we base our choices in life. Den här helgen blev en ren hälsoinvestering. Hoppas du också haft en fin helg!