Jag hör det ofta- säkert du med. ”Samhällets krav”. ”Nu förväntas man ju…”. ”Man ska vara så perfekt…”
Vem är det där samhället? Rutten typ alltså.
Fast det var ju just det att det är vi som är samhället. Och lagar, krav, normer och vedertagna sanningar. det är sånt som vi antingen indirekt röstat fram eller till största del följer, stöttar, accepterar. Om vi inte går på tvärsen i en motståndsrörelse.
Lagar och krav det är ju sånt som obligatorisk skolgång, att man åker dit om man snattar, man får p-böter om man parkerar fel och så vidare. Man måste ha si och så många poäng för att komma in på den och den utbildningen. Man måste ha skyddsutrustning när man är på en byggarbetsplats. Giltigt färdbevis när man åka tåg. Osv. Det är lagar, krav och regler.
Men mig veteligen har aldrig en inredningsbloggare eller inredningsmagasin åkt hem till någon och krävt av dem att genast torka bort allt kladd, sortera tvätthögen med alla udda strumpor, kasta ut gamla IKEAmöbler och inreda enligt senaste mode.
Ingen gymkedja eller Instagramfitness-stjärna har släpat någon ur sängen för att de ska vara med på ett blodsmakande träningspass före frukost.
Inget raw food-freak har ryckt stekpannan ur handen ur den stackars föräldern och ersatt med en sån där maskin som gör spagetti av zucchini kvart-i-fem-en-rörig-tisdag då hen steker falukorv och snabbmackisar.
Det finns krav i samhället. Men hälsoprestationskrav- de är det ingen som individuellt ställer på oss. De skapar vi själva utifrån hur vi uppfattar budskap vi utsätts för.
Men också väljer att utsätta oss för.
Budskap vi suger åt oss från tidningar, löpsedlar, sociala medier. Jättemånga budskap om prestationer. Från massor av människor, från retuscherade stylade bilder, från genomtänkta tidningsinslag. Från massor av olika människor och källor.
På en minut på Instagram eller genom att läsa en ”hälso”tidning hinner du ta in sjuttioelva prestationer och fyrtioelva goda vanor, femtioelva produkter du kan köpa, konsumera, visa upp, ha på dig, genomföra.
Vi tar gärna in allt, uppfattar det som saker vi borde göra eller köpa eller kunna. Sällan tänker vi att ah intressant, men jag har/gör/kan ju mitt så det där behöver jag inte tänka vidare på.
Vi ställer krav på oss själva utifrån vad vi tror förväntas av oss… av…omgivningen?
Vilken är din omgivning? Jag slår vad om att ingen i din omgivning ställer ens en tiondel av de krav du ställer på dig själv. Dina vänner drar en lättnadens suck när du sk***r i morgonträningen, har en klädhög på soffan och avslöjar att du inte äter helt tillsatsfritt.
Precis som du inte förväntar dig att dina vänner ska hinna med jobb och sen prioritera en perfekt kosthållning, ett trendigt hem och vara på yogan klockan 06.30. Om hen prioriterade att ta det lite lugnt och umgås med dig istället skulle du tycka det var ett föredömligt val, kloka prioriteringar.
Om du nu skulle ha tid att fundera över och värdera vad andra gör, men oftast har vi ju nog med att fundera över vad vi själva gör och hur just det uppfattas… Jack Johnson puts it right:
Vi är potentiellt med och skapar såna här prestationsbudskap. Vi vet kanske inte om det. Vi kanske bara vill inspirera. Vi är stolta över något vi gjort och vill dela med oss. Vi vill berätta- det är helt naturligt. We are social creatues.
Det är såna här budskap som kan klassas som hälsohets. Fast det är de ju inte menade som. Förstås. Och hälsohets är ett helt annat inlägg.
Men åter till samhället. Åter till upplevda normer vad gäller kost, träning, perfekthet. Som vi tar med in på jobbet och skapar stress där också, för övrigt.
Det är ju vi som är samhället. Så det är vi som måste välja vad vi säger, hur vi säger det.
Vad vi följer.
Vilka tidningar vi köper.
Vilka produkter vi köper.
Vad vi delar.
Vad vi uppmuntrar, vad vi trycker ”gilla” på.
Vad vi ifrågasätter.
Vad vi accepterar genom att inte ställa en motfråga.
Det kommer inte vara lätt. Man kanske inte orkar kriga mot ohälsosamma normer hela tiden. Men litegrann varje dag. Det kan vi. Jag vill det. Jag vill det jättemycket av först och främst en egoistisk anledning- mina två döttrar. Men också för att det är så onödigt. För att jag blir så ledsen över de som mår dåligt över detta. Jag har mött och sett för många.
För att det egentligen nog inte alls behöver vara så om vi bara tog oss tid och stannade upp. Lyssnade på den inre kompassen. Reflekterade över vad saker och ting betyder. Tog ett perspektiv. Hur viktigt är det här egentligen? Vad är viktigt? Väljer aktivt vad vi vill mata på.
Tänk vilken kraft om vi alla började stanna upp och reflektera lite. Vara lite hälsobudskapskällkritisk (maffigt ord!). Vi kan inte göra allt. Vi kan bara vara den förändring som vi vill se.
Var den förändringen, heja dig!
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in