Ben före hår

Idag har jag gjort rokad i schemat. Istället för att åter bli blond och läsa skvaller hos frissan så har jag bokat in med Micke på Kiropraktorkompaniet.
Nerven har ju strulat hela veckan och nu är det riktigt obehagligt. Det är inget farligt att springa på det..utgår jag ifrån eftersom jag inte visar tecken på diskproblem men det är inte speciellt roligt att springa maraton med stickande träben.
Jag stack ut imorse och skulle testa benen. Före frukost så rätt ”tom” men pigg iallafall. Allt känns jättebra förutom träbenet då. Garmin vägrade starta så jag vet inte hur fort jag sprang eller hur långt men kanske 3 kilometer.
Har inte alls laddat som vanligt inför ett lopp men ska testa att köra Perpeteum imorgon som fina Magda skickat till mig.
Känns som många tar detta som ett ”långpass med service” som massör Mia sa igår. Hon har masserat många som ska springa och flera verkar inställda på ”upplevelselöpning” snarare än prestation.
Jag vet inte alls vilken tid jag ska sikta på imorgon. Inte vilken fart heller. Jag tänker springa på känsla. Vet att jag har en bra grundkondis och har jag en bra dag så kan det gå riktigt bra.
Kenth skrev ett så bra inlägg igår som jag funderat på. Och känner igen från mig själv och andra. Det verkar som att Jantelagen infesterat löpningen. Vi pratar ned oss själva, höjer andra och diskussionerna inför lopp blir så löjliga. ”Jag har inte tränat tillräckligt” ”Jag vet inte om jag orkar” ”DU är ju så BRA” osv. Tänk vad mycket roligare det vore att diskutera utifrån ”jag tränar för att springa på XXX” ”Jaha vad kul, hur lägger du upp träningen då?” ”Hur ska du nå ditt mål imorgon?”. Istället för att underdogga oss själva.
Jag har sagt att jag ser Jubileumsmaran som ett långpass och det har inget att göra med att jag vill gömma mig bakom en tid och sen ”råka” springa bra. Det är helt enkelt för att det är mindre än en månad till det lopp jag vill träna mest inför och jag behöver äta stigmeter till frukost, lunch och middag ganska genast efter den här helgen. Samtidigt så är det ett lopp och vem fasen ställer sig på startlinjen med inställningen att man inte fixar det? Varför inte dela med oss av hur just vi tänker att vi ska fixa vårt lopp? Så mycket trevligare bloggande och prat det blir då!
Så självklart förbereder jag mig idag. Jag försöker äta lite mer, dricka lite mer. Insupa lite marathonstämning på nummerlappsuthämtningen. Ska äta på Helens Krog med några andra finingar som ska springa. Sover med kompressionsstrumpor. Den enda skillnaden är att jag inte har en tidsplan för loppet för jag känner inte att jag vet hur jag kommer reagera. Jag har inte sprungit längre sträckor ”i tempo” och inte i kupering. Det enda jag vet, och alltid vet, är att jag gör mitt bästa.
;