Bergsgeten

Igår ställde jag mig på startlinjen för Karlstad upplaga av Blodomloppet, ett lopp som uppmärksammar blodgivning. Ett lopp med mening.
För att se till löpningen så var känslan innan inte särskilt bra, jag värmde upp och benen kändes trötta och slitna. Jag tänkte att detta skulle i alla fall bli ett bra träningslopp och startskottet gick. Jag kom igång snabbt och fick plötsligt en skön känsla i kroppen och benen. Allt flöt på bra och jag kunde springa på under de två varven som 10km slingan gick på. Loppet slutade med en seger och en liten boost för självförtroendet!

Tänkte att jag skulle dela med mig av min och sambons semester. En semester som blev lite av en löparresa. Vi hyrde lägenhet i en pittoresk by nära Narbonne i södra Frankrike. Vi hade vinfälten alldeles runt husknuten och gång, eller jag menar löpavstånd till havet. Vi njöt av god mat, strålande solsken och fina springturer, allt helt i min smak!

Att ha en nästan lika löparfrälst pojkvän är inte så dumt, vi båda älskar att resa och det bästa sättet att uppleva nya platser på är faktiskt med löparskorna på. Det blev många rundor med utsikt över vinfälten och längs med stranden. Vi hann även med mysiga långpass till närliggande små söta byar, favoriten blev Peyriac de Mere. Hit sprang vi en dag för att äta lunch, en riktigt varm men fin runda. Man får ha med sig en del vatten då det kan bli riktigt varmt på dagarna, alternativt tjuva åt sig en väldans massa vindruvor för att stilla törsten.

Hur som helst, en underbar resa som defenitivt kommer upprepas!

Nu är SM-helgen i friidrott över, för mig ett 10000m lopp som blev en rejäl utmaning. Mitt första riktiga lopp på bana och jag får erkänna att jag kände mig ganska vilsen och extremt nervös. Till slut stod jag i alla fall på startlinjen och loppet drog igång. Jag visste att de flesta av de andra tjejerna var snabbare och betydligt mer erfarna än mig så detta skulle bli ett träningslopp. 

Det är psykiskt tufft att springa 25 varv på en bana, speciellt  när man annars springer en lång slinga på 10km. Hur som helst tog jag mig runt på ganska tunga ben och ingen jättebra  känsla i kroppen. Jag slutade på en 9e plats totalt. Jag känner en liten besvikelse men också  en ny gnista till att bli ännu bättre och träna ännu tuffare och målinriktat. 

Framöver finns inga banlopp på agendan och jag får hålla mig till asfalt och skog ett tag.

Kan man få nog av skor? Kanske, fast jag vill nog svara nej. För visst är det en härlig känsla att få snöra på sig ett par helt nya skor och sedan glida ut på vägarna och nästan flyga fram.  Skorna sitter som en smäck och det riktigt lyser om dem. Eller den där bekväma och nästan trygga känslan man får av sina absoluta favoritskor. 

Sedan finns det ju skor som lämpar sig för så olika typer av löpning. Ett par rejäla trailskor till de riktgt tunna tävlingsskorna. Hemma hos oss är alla sorter välkomna, och när man inte har dem på sig kan de bli ett snyggt konstverk på vardagsrumsgolvet. 

Hur som helst, största problemet är att välja skor för dagen. Vilka skor springer du helst i?

Idag körde jag sista intervallpasset inför SM i helgen. Det blev ett par 400m intervaller och känslan i kroppen var bra. Bestämde mig ganska nyligen för att delta så uppladdningen har kanske inte varit optimal men det får bli en tävling i träningssyfte. Det ska bli riktigt kul och spännande att se vilka tider jag kan prestera. 

Nu blir det massage för de möra benen!