Cykel, yoga, gräv och lek

Om man jämför med några av mina ultravänner.

När du läser detta så är Kristina och Carina ute på sin 300 mil långa löptur mellan Istanbul och Stockholm (de paddlar de sista 35 milen) Läs mer här. De är så jäkla underbara och glada. Här har du Carinas blogg och här Kristinas.

Jan-Erik springer samtidigt 6-dagars i Frankrike. 6 dygn non-stop på en motorbana. Helt sanslöst. Har sett vad de får till middag och tycker synd om Janne. Ev måste vi gå ihop och buda ned mat till honom. Fransmännen verkar servera ultraovänlig mat till löparna.

Kika in här och se livefilmen från banan.

Och min fina Maria då. Hon som var bad cop Maria åt mig på TEC. Imorgon tävlar hon och Sandra för Sverige på VM i 24-timmars löpning. Sverige skickar flera:  Andreas Falk, Torill Fonn och Annika Nilrud också. Heja alla, men Maria och Sandra känner jag ju lite! Jag kommer försöka följa tävlingen via nätet med den semesteranpassade fart på uppkopplingen vi har här.

Själv sprang jag inte alls idag. Hade tänkt springa imorse men valde att jobba en timme och tänkte att jag tar det på landet. Men det blev inget med det eller.

Jag är så otroligt lyhörd på min kropp och med en enorm stress på jobbet just nu så är det endokrina systemet lite väl igång. En känsla av trötthet och osug på att sticka ut. Så är det inte ofta. En trötthet som inte botas av att jag drar 6 x 800 meter som jag tänkt idag. Ett träningsprogram där en lätt jogg inte gör något till. Så. Enkelt beslut. Vilodag.

Krattade lite löv och lekte med min lilla tjej. Lyssnade på fåglarna. Andades ren lantluft. Åt torsk med äggsås och läste sagor. Under tiden vaknar suget. En vilodag extra leder ofta till ett riktigt bra träningspass dagen efter.

Och imorgon ska jag cykla. Hoppas ni har en fin helg!

---

FOMO. Fear of missing out. Igår hade jag det igen. En liten stund bara.

Jag ville haka på Nike Run Clubs 1-årskalas- GRATTIS! Vilken grej. Fina Jessica och gänget har verkligen gjort ett toppenjobb det här året.

Samtidigt var det spinning för en annan favorit- Sofie Lantto.

Inget av detta hann eller kunde jag göra igår.

För jag var där jag skulle vara.

Med fina Z. På ett café med ett rutat anteckningsblock framför oss.

Jag är mentor till en 14-årig tjej. Via just organisationen Mentor. Jag tror att det allra bästa vi kan göra för dagens unga är att vara där de är. Ta en roll som en trygg vuxen, utan att döma men genom att vara en vän och en förebild. Inte vara perfekt. Vara sig själv.

Finnas som ett stöd, ett bollplank- i mitt fall som en extra läxhjälp men även som en infödd svensk med kontakter för en ung tjej med rötter i Irak som har höga ambitioner i livet.

Vi ses varannan vecka ungefär. Z tar med sig läxor, eller så skriver jag ut gamla nationella prov. Jag bjuder på fika och så pratar vi och pluggar en timme ungefär. Vi kan maila och smsa och vi har väldigt roligt!

Hon gillar One Direction och jag berättade att när jag var i hennes ålder var det East 17 och Take That som gällde. Nu tycker hon nog jag är helt stenålders.

Igår pluggade vi matte och kikade i affärer. En väldigt viktig stund i min vardag. Jag tror att hon uppskattar det också. Det verkar så.

Jag kan verkligen rekommendera att bli mentor. Det behövs. Läser man min blogg gissar jag att man är rätt vettig så jag tror du behövs!

Kika in här  och se om det passar dig!

---

Utan att kolla kalendern, efter att ha fått en snabb puss och kram utanför hissen på jobbet kände jag att NÄ! Nu hakar jag på hjärtat till hans föräldrars båt i Kroatien.

Dessutom blir det ett ypperligt tillfälle att träna lite öppet vatten-simning för eftersom jag vet vad jag gör varje timme fram till sista maj vet jag att det inte blir av innan dess.

Så. Flyg till Split. Flyg hem från Dubrovnik. 8-13 juni. Bo på båt vilket senast det begav sig resulterade i sjösjuka från jag klev ombord tills jag klev av. Men sånt löser sig.

Vad tror ni om att simträna här? Jag tror det blir bra.

Foto: semesterkroatien.se

---

Klockan ringer 06.20 Stänger snabbt av så Tigerskrutt kan sova vidare en stund. Morgonrutin som alltid börjar med tungskrap. Nyckeln till att slippa förkylningar tror jag. Det följt av kokt svalnat vatten..och massa annat bra.

Lite yoga. Slår in en paniklösningspresent till ett dagisbarn som bor i en stor villa som hade alla barnen hemma igår och det skulle tydligen vara paket. Måste det vara paket? Va?

Plockar fram kläder till mig, till Lillan, väcker med pussar och kramar. Gör gröt till henne. Svarar på roliga frågor. Lirkar. Gör matlåda. Utflyktsmatsäck men eftersom vi nästan aldrig äter bröd finns inget sådant. Berättar engagerat för Lillan om hur bra det är med riskakor och skickar med såna. Och massa frukt. De får ändå lunch nästan direkt efter. Gör rent köket. Packar tung ryggsäck som vanligt och ut genom dörren redan halvsvettig.

Nedför berget. Lämna i trygga händer på Ur o Skur dagis. Kommer ihåg att skriva upp att farfar hämtar och skriver upp mig på att odla potatis och rensa land på pysseldagen. INTE GLÖMMA KÖPA JORD!

8.00 Mot tunnelbanan. Läser DN.se, lyssnar på P1, skickar sms. Läser en blogg. Vips framme på jobbet. Stor kaffe.

8.30 Svarar på 10 mail. Bokar möten. Tar hjälp av sekreterare med lite skyltar. Tar ett möte om ett spännande hälsoevent och får en jätteboost. Tackar ja till att presentera inför massa folk i september. 

10.30 Tillbaka till rapportskrivning med S, som arbetstränar hos mig. Vi jobbar galet bra ihop. Hon är enormt välutbildad, jag kan organisationen och vi är något riktigt bra på spåren. Snabb lunch tillsammans. Springer ett ärende för att se till att det finns övertidsmat till kvällen eftersom jag beställde för lite. Svårt med kortvecka.

12.30 Läser en rapport till om Krav-Kontroll-Support modellen. Bokar möte för 20 funktionärer till vårt välgörenetslopp på Solvalla nästa vecka. Bokar en lunch med några som vill prata kost inför en konferens.

13.30 Mer rapport. Den ska rapporteras klockan 16.00. Vi känner oss lite stressade men galet upprymda.

18.00 Två timmar möte. Luften är slut i rummet. Jag och S är helt slut vi också. Farfar kommer med Lillan till jobbet som är en ängel och äter digestivekex och pussar på glasrutan in till mötesrummet, häller ut solrosfrön inne på mitt kontor och får tag i mitt Victorias Secret lipgloss som hon smetar generöst.

18.30 Åker hem med min lilla goa tjej som hoppar och skuttar. Helt slut. Nattar Lillan med två roliga böcker. Sätter på tvättmaskin. Plockar. Plockar. Plockar- tar det aldrig slut? Startar datorn. Jobbar lite med Tjejmarathon, mailar en adept. Skriver detta. Förfasas över svinnet i matafärrer som rapporteras på Aktuellt 125 000 TON MAT. Man mår ju illa för mindre. Bokar tid med min adept imorgon: matteplugg inför ett av hennes prov.

Kikar runt på några bloggar. Massa fina foton. Satsningar. Fin mat. Häftiga träningspass. Events. Jag får lite FoMo- fear of missing out. Men tänker till. Min resa. Jag gör det jag vill. Lillan sussar därinne och min plats är här i soffan. Det är såhär jag optimerar min vardag. Jag kan inte vara överallt och bakom välarrangerade foton gömmer det sig säkert en röra och lite nojor. Nej allt är bra här.

Skriver ned vad jag ska göra mer imorgon. Stretchar lite. Skickar ett puss till min älskade pojkvän jag träffar alldeles för sällan.Glömmer nästan tvätten. Hänger den inte- kastar den på tvättställningen. Läser lite om kost. Somnar direkt.

Såhär ser dagarna ut. Det är inga problem. Det funkar. Det är lite mycket nu. Det är under kontroll. Det är snart långhelg. Jag ska till landet. Jag ser fram emot det. Men jag trivs mitt i den här orkanen jag skapat också. Jag gör en sak i taget och hinner jag inte något så är det inte mer med det.Ingen dör och inget går sönder om jag inte gör allting på en gång.

Man kommer ingenstans här i livet om man inte jobbar för det.

---

Jag är en yoga långt in i hjärtat och har varit så sen länge.

TEC 100 miles genomfördes med mycket yoga i sinnet och även rent fysiskt. Det råder massa olika åsikter om man ska stretcha eller ej i samband med löpning men i min värld är rörligheten, balansen och kroppsnärvaron eller proprioceptionen det som gjort att jag varit skadefri så länge.

Att vara stark i sin rörlighet och ha balans i rörelse- det kan du få ifrån yogan. Jag yogar lite varje dag. 5 minuter på morgonen och 5-10 minuter på kvällen. Någon andningsövning här och var på väg från A till B. Yogan är med. Alltid. Ett tag i livet, när jag bodde i Australien, flera timmar varje dag. Nu- mer sporadiskt. Mest för en lugn inåtvänd stund, för att hålla mig skadefri och samla ihop mitt spretiga jag.

Sara och jag träffades på kursen hos Running Sweden för några veckor sen.

Jag påstod att jag var Stockholms vigaste löpare och Sara menade att tur för mig att hon inte bor här då! Sara är yogalärare, löpare, löpcoach och har skrivit en serie på sin blogg hos Skånskan om yoga för löpare.

Igår lade Sara ut ett jättefint, riktigt bra och proffsigt inlägg om yoga för löpare på sin blogg.

Här kan du läsa det och klicka gärna vidare för att läsa hela serien!

Pattabhi Jois. Bild:m.yogashalastockholm.se

---