Dagar fyllda med liv

Att skriva om sitt träningsupplägg. Oj oj. Det är att likt matadoren i slutet av Ferdinand slita upp skjortan och skrika ”stånga mig”.

Men jag gört. Såhär tänker jag.

Träning går i mode. Men det är underbart att det går i cirklar också. När jag lämnade in bilen i måndags så var den rundhylte mekanikern intresserad av vad jag sprungit. Han berättade att när han spelade hockey i Bofors (kärlek, min pappa spelade där) för sisådär en 35 år sen, ja på den tiden då sprang man såna där 4-minuters intervaller, 70/20 och 15/15 men inte gjorde man väl det nuförtiden? Jo. Jo det gör man sa jag.

Och jag tror lite på det här med att inte konstla till det för mycket. Min Garmin är borta och det är ju inte så roligt när man har mängdvecka men det var liksom inga problem att slå på den där Runkeeper istället på långpasset. Jag känner kroppen så bra att jag vet vad 5 fart, 5.30, 6 och 6.30 fart är. Hur det känns. Däremot vill jag ha den när jag ska springa intervaller för jag ids inte ta fram telefonen och stämma av.

Och nu när det är en 5 månader kvar till min 16-mila utmaning och jag testat att öka distansen lite så är det rätt klart vad jag ska göra: Loppet är jättelångt. Jag behöver bli bra på att springa jättelångt. Så jag ska träna på att springa jättelångt med en ekonomisk löpstil (check på den redan som tur var).

Det funkar säkert jättebra att springa hårda kortare pass som huvudträning och varför inte slänga in lite crossfit också för att vara extra mycket i tiden men jag tror att för att kunna falla tillbaka på en stadig grund av långdistans så måste man just ha den grunden.

Den har inte jag. Jag har bara en väldans löparglädje och den är nog det bästa verktyg som finns men den räcker inte 16 mil.

Så jag kommer ta alla chanser jag får att springa lååååångt. Långt långt. Vi snackar kanske var tredje vecka men då ska jag göra det. Däremellan ska jag se till att träna sådär som jag redan tänkt: Intervaller, styrka, kortdistans, morgonpass, trösklar. När jag kan, så ofta jag kan. Och vila ordentligt. Just nu känner jag mig stark och löpningen denna vecka (över 8 mil sprugna) känns ingenstans. Bara som en drog i huvudet. Jag vill ut ut ut igen och det är en rackarns tur att jag har massa jobb med Tjejmarathon, studier och revisionsjobb att bita i ikväll.

Imorse gick jag till exempel på skalle istället för känsla. Jag hade ju sprungit 28+28 km så då borde jag vara sliten. Det var jag inte alls. Jag ville bara ut i terrängen och lattja men höll mig och körde 4 km löpskolning. Höga knän, sprättsteg, hälkickar och sidohopp och sen hittade jag en rotig stig at fräsa iväg över innan jag avslutade med utfallsballerina med twist. Det är min specialövning. Den är lövly.

Jag är utvilad. Proppmätt. Laddad och har jobbat som en gnu här på kvällen. Drar iväg mail efter mail och undrar varför ingen svarar men det är visst söndag och man kanske skulle vara ledig då men no rest for the wicked säger jag. Jag har vilat nästan hela helgen och imorgon kör jag dubbelpass för hjärtat och kroppen säger det och har jag kommit såhär långt i livet med dem i förarsätet så får de köra cirkus Annie vidare. Häppåre!

Kan inte nog understryka hur fint det är här! Skulle behöva en vecka för att testa alla utomhusaktiviteter som finns. Tur då att mitt och Spachefen Mias möte nog mynnar ut i att jag kommer tillbaka.
Vaknade utsövd och såg fram emot den välkända frukostbuffen.
Vi blev inte besvikna. Medan N gick lös på våfflor åt jag färska bär, närproducerade ägg, en balja kaffe och mackor.
Sen stack vi iväg och sprang. Det finns hur många fina leder och stigar som helst och vi sprang runt först i själva bruksområdet. Jag älskar såna här murriga höstdagar!
Efter 10 km tog N en paus ( är så fruktansvärt imponerad, för mindre än två månader sen fick han akutopereras för tarmvred, bara ett år efter sin levertransplantation). Bålmuskulaturen är inte helt återhämtad men tro fasen han stack ut sex km till sen så 16 km totalt. Galet!
Själv fortsatte jag in på 15 km spåret. Visst är jag lite seg sen igår men något händer när jag kommer ut i skog. Jag tuffade på längs en lättsprungen led. Saknar lite ord för känslan.
Löpning när den är som bäst. När den fyller luckor, suddar ut skarvar. Helar.

Efter 10 km på den och 20 totalt för mig gick den ihop med 7,5an. Och in i en vägg. Tyckte jag. Herrajomala vad kuperat!! Det var rakt upp och rakt ned. Kanske inte riktigt vad låren var taggade för men roligt var det. Två långpass, totalt 56 km. Helt ok mjukstart inför TEC.
Rullade in till Café Gruvstugan och tog en underbart god kanelbulle efter jag avslutat mitt pass Anniestyle:

En stor god klassisk lunch på spaavdelningen på hotellet:

Sen har vi hängt på spa

Båda fick en timmes underbar massage. Jag är galet kräsen eftersom jag själv är massör men Madde gav en helt perfekt idrottsmassage så nu har jag en andra favoritmassör som håller till i Norrland. Rackarns!
Nu ska vi strax äta 4-rätters middag och jag kan lätt räkna på en hand som jag och N suttit mittemot varandra i lugn och ro. Det har varit en helt fantastisk dag och jag vet att det är då förunnat att ha det så här. Så jag njuter och är evigt tacksam.
Här kan ni läsa mer om alla aktiviteter som finns här. Ha en fin kväll!

Hur tur har jag som känner Spachefen på Högo Brukshotell Två timmar smidig bilväg från Tokholm, stress och hets ligger ett personligt, charmigt och mysigt hotell där omgivningarna är en lekstuga för den som gillar att röra på sig utomhus. Kanot, MTB, löpning, skidor både längd och alpint på Kungsberget finns runt knuten.

Jag började resan hit genom att springa. Det som skulle vi ett låååååångt pass blev kortare och kortare alltefter jag jobbade undan. Men halv tio stack jag iväg efter att ha packat iordning mina grejer till N. ( Det är han som är hjälten men vad fasen, man kan inte kalla han för det varje dag). Tanken var att han skulle plocka upp mig efter några timmar, som nu var tre timmar men jag bestämde mig för att springa back-to-back. Alltså ett långpass idag och ett imorgon. Ett klassiskt ultraupplägg.

Iallafall. Började springa. Mot Ursvik för att leta mig över bort mot Sollentuna. Blev nästan identiskt med Jubileumsmararutten. Bara inte alls samma underhållning och väder. En jäkligt tråkig runda egentligen.

Efter ett tag visste jag inte var jag var. Sen såg jag Infracity. Så då visste jag det. Sen kände jag bara att det här började bli snurrigt och tänkte att jag sagt till Magda att jag skulle svänga förbi på en kopp kaffe där hon jobbar på Löwenströmska som läkare. Trodde jag sprang rätt men så såg jag en myrstack som var på fel sidan av ett träd. De bygger dem alltid i söderläge och då betydde det att jag sprang nordväst och från där jag var skulle jag syd. Så tog till GPS’n på telefonen och kom till slut fram och fick min kram och en kaffe och energikaka!

N hittade dit också. Klockan stod på 28 km och nästan exakt 3 timmar. Jag stannade inte klockan vid alla stopp när jag undrade var i helsefyr jag var så vet inte vad jag höll för fart men närmare 6 tempo. Spelar ingen roll. På’t igen imorgon.

Väl framme checkade vi in och pep ned till spa’t på en gång. Det var mörkt så omgivningarna har vi inte sett men hotellet är stort med över 300 bäddar på ca 200 rum i flera byggnader. Det kändes som jag växlade ned till tvåans växel från femman. Det är lugnt, fridfullt och personalen är sådär naturligt trevliga som de brukar vara när man lämnar 08-området.

På spa’t hamnade jag i horisontalläge i en vilstol i en morgonrock och blev väldigt filosofiskt. Det var så skönt och lugnt att ligga där och ta en sväng i steamrummet. Vi konstaterade att jag har väldigt fula fötter men sen bestämde vi att de är ”välanvända” istället. Doften från alla Kerstin Florianprodukter fick min skalle i en tidsresa tillbaks till tiden på Tott. Sen blev jag, surprise! hungrig.

PROpartytrollen A och N fick först flytta middagen från 20.00 till 18.30 för det första alternativet var för sent. Det andra som hände var att vi sa att ” vi tar väl en flaska vin och spar hälften till imorgon” men efter ett glas så var jag så fnissig och ögonen gick i kors så det var bara att gå till reträtt.

Maten..omg. För mig som värnar om närproducerat och personligt så är det så roligt att höra om det KRAV- märkta växthuset och vem som plockar bären osv. Jag sneglade på dessertbuffen men idag var jag för mätt (kan ha slunkit ned lite lösgodis efter passet hm).

Nu ska vi sova gott och imorgon blir det ett andra långpass med syfte att titta på omgivningarna. Här går att göra hur mycket som helst!

Torsdagen försvann i ett nafs!

Började med snabbmöte med två kollegor inför ett efterföljande möte med Lidingöloppet där vi utvärderade 2012. Alltid lika trevligt. Jag går igång på alla motorer när vi pratar Lidingö Tjejlopp. Det är ett tufft tjejlopp. Men ingår i ”tjejklassikern” som jag skulle vilja ha som livsuppgift att avskaffa och döpa om till ”Kortklassikern” och öppna upp för herrar. Lyssna här efter ca 22 minuter varför. Men lyssna på hela programmet. Det är häftigt. Och om jag skulle lämna en referens på något ”framträdande” jag gjort så är det det här inslaget. Jag är så engagerad så jag nästan spårar ur dock!

Iallafall. Härligt möte och det är så grymt att höra att Lidingöloppet strävar efter att bli bättre och bättre.

Sen hade jag lunchmöte med fina Sophia. Hon är en otroligt duktig löpcoach och kostföreläsare och jag har letat efter någon som jag kan stämma av min TEC-träning med som har stor erfarenhet av kost och ultra. Men viktigast av allt- vars filosofi rimmar med min egen.

Jag gör mitt program själv och lägger kosten men Sophia ska få titta över och komma med input. Som med det mesta i livet är 4-eye ett bra koncept!

Sen hade jag möte med min chef om en rapport och det var revisionsögonen som var på igen.

Klockan halv fem mötte jag upp Andreas aka AndreasPT som höll en föreläsning för oss på PwC om funktionell träning. Många aha- upplevelser och frågor. Själv ska jag se till att ha Andreas som bollplank när jag sätter ihop löpskolningsklasser för att få med hans 3D-tänk in i rörelserna.

Sen smet jag hem och satte mig en halvtimme med gitarren. Jag spelade mycket gitarr när jag bodde i Australien. Det får låta hur flummigt som helst men jag satt ofta där ute bakom huset, hörde vågorna slå och spelade och hittade på musik. Den skapande ådran har torkat ut verkar det som men jag spelar mina favoriter som jag kan utantill och det rensar skallen. Det är så så mycket nu och det är så så viktigt att ta sig tid att stoppa turbulensen i huvudet. Jag har blivit bättre på det men har en lång väg kvar. Jag säger NEJ NEJ NEJ hela tiden och det är inte så roligt det heller men måste skapa utrymme att fylla på igen. Inte vada fram genom dagar som är sprängfyllda hela tiden.

Idag har jag tagit ledigt. Jag ska göra något redigt jäkla ego och för mig är det att packa min Nathan vätskerygga och sticka iväg och springa några timmar. Ursprungligen var det tänkt att springa 6 timmar nu närmar det sig 3,5 för att jag måste göra klart lite jobb men nästan fyra timmar är bra skit det också.

Jag springer norrut i närheten av E4an och så plockar N upp mig och vi åker vidare på lyxig spa och träningsweekend på Högbo Brukshotell. Jag ska sukta er hela helgen med god mat och upptåg!

Ha en fin fredag!

Energi för långpass: Perpeteum med koffein, russin, nötter, goji- och mullbär. Och en tablett Resorb

Skrotmos är i Spanien med sin pappa. Saknar så det knakar i hjärtat.

Ibland inser jag hur naiv man är när man tror att saker och ting sköts av det som vi kallar ”samhället”. Och samtidigt så vet man ju att det säljs en massa saker in the name of viktminskning, muskeltillväxt och allt däremellan som nog inte klarar luppen.
I Sverige är tillsynen av kosttillskott en kommunal angelägenhet. Livsmedelsverket reglerar också men kontrollen ligger på kommunerna. Givet då förstås att en stor kommun som Stockholm har större kraft att granska och reglera än en liten kommun.
Det som anses farligt i Stockholm, kan alltså på grund av bristande kontroller vara lagligt i andra kommuner.
Det saknas en nationell gemensam översyn och reglering och flera tycker att Livsmedelsverket ska gå in och ta hand om detta nationellt övergripande. Det tycker jag med. Och strikt som fasen ska det vara!
På ekots hemsida kan du läsa mer.
Personligen är jag ett fan av mat. Personligen tycker jag också att tiden är ur led när det finns produkter på butikshyllor som syftar till att du ska kunna äta fett och kolhydrater och de sen ska tas om hand i kroppen med hjälp av ett tillskott. Och sorgligt att så många tror att det funkar att det finns en marknad.
Mer filosofiskt så är det så lustig att för kanske hundra år sen handlade att äta nästan uteslutande om att få i sig så mycket energi som möjligt för att orka med livet. Nu letar många saker att kunna stoppa i munnen men de ska helst inte ge någon energi.