En alldeles speciell dag

Hur tur har jag som känner Spachefen på Högo Brukshotell Två timmar smidig bilväg från Tokholm, stress och hets ligger ett personligt, charmigt och mysigt hotell där omgivningarna är en lekstuga för den som gillar att röra på sig utomhus. Kanot, MTB, löpning, skidor både längd och alpint på Kungsberget finns runt knuten.

Jag började resan hit genom att springa. Det som skulle vi ett låååååångt pass blev kortare och kortare alltefter jag jobbade undan. Men halv tio stack jag iväg efter att ha packat iordning mina grejer till N. ( Det är han som är hjälten men vad fasen, man kan inte kalla han för det varje dag). Tanken var att han skulle plocka upp mig efter några timmar, som nu var tre timmar men jag bestämde mig för att springa back-to-back. Alltså ett långpass idag och ett imorgon. Ett klassiskt ultraupplägg.

Iallafall. Började springa. Mot Ursvik för att leta mig över bort mot Sollentuna. Blev nästan identiskt med Jubileumsmararutten. Bara inte alls samma underhållning och väder. En jäkligt tråkig runda egentligen.

Efter ett tag visste jag inte var jag var. Sen såg jag Infracity. Så då visste jag det. Sen kände jag bara att det här började bli snurrigt och tänkte att jag sagt till Magda att jag skulle svänga förbi på en kopp kaffe där hon jobbar på Löwenströmska som läkare. Trodde jag sprang rätt men så såg jag en myrstack som var på fel sidan av ett träd. De bygger dem alltid i söderläge och då betydde det att jag sprang nordväst och från där jag var skulle jag syd. Så tog till GPS’n på telefonen och kom till slut fram och fick min kram och en kaffe och energikaka!

N hittade dit också. Klockan stod på 28 km och nästan exakt 3 timmar. Jag stannade inte klockan vid alla stopp när jag undrade var i helsefyr jag var så vet inte vad jag höll för fart men närmare 6 tempo. Spelar ingen roll. På’t igen imorgon.

Väl framme checkade vi in och pep ned till spa’t på en gång. Det var mörkt så omgivningarna har vi inte sett men hotellet är stort med över 300 bäddar på ca 200 rum i flera byggnader. Det kändes som jag växlade ned till tvåans växel från femman. Det är lugnt, fridfullt och personalen är sådär naturligt trevliga som de brukar vara när man lämnar 08-området.

På spa’t hamnade jag i horisontalläge i en vilstol i en morgonrock och blev väldigt filosofiskt. Det var så skönt och lugnt att ligga där och ta en sväng i steamrummet. Vi konstaterade att jag har väldigt fula fötter men sen bestämde vi att de är ”välanvända” istället. Doften från alla Kerstin Florianprodukter fick min skalle i en tidsresa tillbaks till tiden på Tott. Sen blev jag, surprise! hungrig.

PROpartytrollen A och N fick först flytta middagen från 20.00 till 18.30 för det första alternativet var för sent. Det andra som hände var att vi sa att ” vi tar väl en flaska vin och spar hälften till imorgon” men efter ett glas så var jag så fnissig och ögonen gick i kors så det var bara att gå till reträtt.

Maten..omg. För mig som värnar om närproducerat och personligt så är det så roligt att höra om det KRAV- märkta växthuset och vem som plockar bären osv. Jag sneglade på dessertbuffen men idag var jag för mätt (kan ha slunkit ned lite lösgodis efter passet hm).

Nu ska vi sova gott och imorgon blir det ett andra långpass med syfte att titta på omgivningarna. Här går att göra hur mycket som helst!

Torsdagen försvann i ett nafs!

Började med snabbmöte med två kollegor inför ett efterföljande möte med Lidingöloppet där vi utvärderade 2012. Alltid lika trevligt. Jag går igång på alla motorer när vi pratar Lidingö Tjejlopp. Det är ett tufft tjejlopp. Men ingår i ”tjejklassikern” som jag skulle vilja ha som livsuppgift att avskaffa och döpa om till ”Kortklassikern” och öppna upp för herrar. Lyssna här efter ca 22 minuter varför. Men lyssna på hela programmet. Det är häftigt. Och om jag skulle lämna en referens på något ”framträdande” jag gjort så är det det här inslaget. Jag är så engagerad så jag nästan spårar ur dock!

Iallafall. Härligt möte och det är så grymt att höra att Lidingöloppet strävar efter att bli bättre och bättre.

Sen hade jag lunchmöte med fina Sophia. Hon är en otroligt duktig löpcoach och kostföreläsare och jag har letat efter någon som jag kan stämma av min TEC-träning med som har stor erfarenhet av kost och ultra. Men viktigast av allt- vars filosofi rimmar med min egen.

Jag gör mitt program själv och lägger kosten men Sophia ska få titta över och komma med input. Som med det mesta i livet är 4-eye ett bra koncept!

Sen hade jag möte med min chef om en rapport och det var revisionsögonen som var på igen.

Klockan halv fem mötte jag upp Andreas aka AndreasPT som höll en föreläsning för oss på PwC om funktionell träning. Många aha- upplevelser och frågor. Själv ska jag se till att ha Andreas som bollplank när jag sätter ihop löpskolningsklasser för att få med hans 3D-tänk in i rörelserna.

Sen smet jag hem och satte mig en halvtimme med gitarren. Jag spelade mycket gitarr när jag bodde i Australien. Det får låta hur flummigt som helst men jag satt ofta där ute bakom huset, hörde vågorna slå och spelade och hittade på musik. Den skapande ådran har torkat ut verkar det som men jag spelar mina favoriter som jag kan utantill och det rensar skallen. Det är så så mycket nu och det är så så viktigt att ta sig tid att stoppa turbulensen i huvudet. Jag har blivit bättre på det men har en lång väg kvar. Jag säger NEJ NEJ NEJ hela tiden och det är inte så roligt det heller men måste skapa utrymme att fylla på igen. Inte vada fram genom dagar som är sprängfyllda hela tiden.

Idag har jag tagit ledigt. Jag ska göra något redigt jäkla ego och för mig är det att packa min Nathan vätskerygga och sticka iväg och springa några timmar. Ursprungligen var det tänkt att springa 6 timmar nu närmar det sig 3,5 för att jag måste göra klart lite jobb men nästan fyra timmar är bra skit det också.

Jag springer norrut i närheten av E4an och så plockar N upp mig och vi åker vidare på lyxig spa och träningsweekend på Högbo Brukshotell. Jag ska sukta er hela helgen med god mat och upptåg!

Ha en fin fredag!

Energi för långpass: Perpeteum med koffein, russin, nötter, goji- och mullbär. Och en tablett Resorb

Skrotmos är i Spanien med sin pappa. Saknar så det knakar i hjärtat.

Ibland inser jag hur naiv man är när man tror att saker och ting sköts av det som vi kallar ”samhället”. Och samtidigt så vet man ju att det säljs en massa saker in the name of viktminskning, muskeltillväxt och allt däremellan som nog inte klarar luppen.
I Sverige är tillsynen av kosttillskott en kommunal angelägenhet. Livsmedelsverket reglerar också men kontrollen ligger på kommunerna. Givet då förstås att en stor kommun som Stockholm har större kraft att granska och reglera än en liten kommun.
Det som anses farligt i Stockholm, kan alltså på grund av bristande kontroller vara lagligt i andra kommuner.
Det saknas en nationell gemensam översyn och reglering och flera tycker att Livsmedelsverket ska gå in och ta hand om detta nationellt övergripande. Det tycker jag med. Och strikt som fasen ska det vara!
På ekots hemsida kan du läsa mer.
Personligen är jag ett fan av mat. Personligen tycker jag också att tiden är ur led när det finns produkter på butikshyllor som syftar till att du ska kunna äta fett och kolhydrater och de sen ska tas om hand i kroppen med hjälp av ett tillskott. Och sorgligt att så många tror att det funkar att det finns en marknad.
Mer filosofiskt så är det så lustig att för kanske hundra år sen handlade att äta nästan uteslutande om att få i sig så mycket energi som möjligt för att orka med livet. Nu letar många saker att kunna stoppa i munnen men de ska helst inte ge någon energi.

Imorgon är en speciell dag skrev jag tidigare. Jag hade tänkt fira den med att göra något som jag bara kunnat göra i exakt ett år- tabataintervaller.

Varför?

Jo jag har haft ett, om än relativt ofarligt, hjärtfel. AVNRT heter det och är rätt vanligt. Många har det och störs inte men jag hade rätt jobbigt med det. Jag fick hjärtrusningar om jag gjorde saker som burpees eller böjde mig för snabbt eller, som den gången då jag bestämde att jag måste göra något åt det, när jag ledde ett spinningpass. Om jag inte lägger mig ned så slutar det med att jag svimmar så jag fick hoppa av, skylla på att vattnet var slut och gå ut och lägga mig raklång på gymgolvet framför alla tränande och det var så fruktansvärt jobbigt och jag kände mig som ett freak.

Då bestämde jag mig för att göra något. De hade mig i sina journaler på kardiologen på Karolinska och jag fick snabbt tid. Jag hade genomgått en ”non-invasiv” undersökning 2003 och på den tiden brände man bort den extra retledningsbanan som AVNRT estår av och det fanns risk för pacemaker. Nu fryser man och riskerna är väldigt små. 2003 ville jag inte göra något åt det när läkaren erbjöd den lösningen. Jag var helt slut efter undersökningen som består av att man fylls med adrenalin och får elchocker i matsäcken..go figure.

Sagt och gjort. Sattes på väntetid och fick en skarvtid. Den 15 november 2011

Jag insåg först efteråt hur mycket det påverkat min träning. Jag har aldrig klarat att köra 15/15 intervaller för det är för ryckigt. Alltid varit lite orolig när jag simmat, surfat, dykt, varit i ett lag. För att inte tal om när jag instruerat!

Eftersom jag är positiv och problemlösningsfokuserad har jag jobbat runt det men det har varit en hel värld som öppnat sig nu när jag vet att jag inte behöver bli avbruten av att jag måste lägga mig ned, förklara att det inte är farligt, låt mig vara, det går över. Att ställa upp på Stockholm Triathlon 2011, vilket var innan ingreppet var en stor ”risk”. Hade jag fått rusningar i vattnet hade jag i och för sig kunnat glida åt sidan och flyta på rygg och slappna av men jag vet sen rusningar när jag surfat att jag måste in till land för att få stopp på det. Gick bra då. Och nu kan jag satsa på triathlon utan det problemet också!

Lite som en ny person faktiskt utan att överdriva. Så ett år har gått nu. Ett år utan att på baksidan av alla nummerlappar skriva ”jag har AVNRT”.

Jag tar det för givet nu. Som man gör med sin hälsa ibland. Men det är bra att se tillbaka och uppskatta hur bra man har det, när man är frisk.

Tack för att ni läste!

Och PS. Jag får massa mail om saker jag ska skriva om och länka till. Tack! Det är kul! Jag länkar gärna till sånt jag gillar. Men bara det. Och hinner inte länka till allt. Den här sidan har jag letat upp helt själv och vill gärna dela med mig av:

Trailstore. Snyggt urval. Bra information om produkterna. Personligt. Jag gillar!

DS

Efter målgång på Axa Fjällmarathon 2012
Igår hade jag Peter från Trimtex här på besök. Med sig hade han nästan alla kläder som ni läsare beställde efter det här inlägget.

Jag kittade mig själv också för vinterns träning i en jättesnygg lager2 tröja och ett par fantastiska vintertights. De sitter så perfekt så det går inte att beskriva- måste provas!

Lycran i kläderna kommer från Italien och de sys i fabriken i Estland dit säljarna åker regelbundet.

Jag har också fått möjligheten att lotta ut ett par lätt komprimerande damasker, eller gaiters som jag själv använt mig av under leriga löpturer.

Det är förstås dem jag har på översta bilden.

För att vinna dem så vill jag att du berättar ditt allra lerigaste löparminne i kommentarsfältet. På lördag bestämmer jag vem den lyckliga vinnaren är!

Såhär ser de ut:

Lager 2 tröja

Nej jag vet, syns inte hur bra de sitter.
Ha en fin onsdag!