Dagar med guldkant

Som jag skrivit om tidigare så tar det ett tag för mig att komma igång. Ingen avvikelse från det idag. På slätlöp ca 8 km. Uppförs- tja 400 stigmeter innan jag såg något ljus i tunneln. Att börja springa tvärs uppför är väl vardag här i Åre men mina lår surade till rejält.

Innan vi stack iväg var inställningen och inputen från de flesta att det var för mycket snö för att göra en topptur. Men när vi gick till Magnus bil för att spara några stigmeter och köra till Tott så sa vi att vi testar toppen. Vi är ju inte rädda för lite snö heller. Lite snö…

När vi svängde av mot toppleden så blev vi varse att det var rätt mycket snö. Och det var underbart! På de flesta ställen var det bra packat ”socker”. Bara att tugga på uppför alltmedan den redan magiska utsikten blev bättre och bättre. Inte ett moln. Vi gick i lugn fart och snackade om ditten o datten som vi alltid gör. Och garvade och sa ”hur jäkla bra är inte det här???”. Sen sa det ”slurp” då och då när hela benen rasade rätt igenom. Ju högre vi kom, ju rivigare blev snön. Magnus blödde på vaden och jag på knäet efter rivig is. På sina ställen rann det lite oroande under snötäcket men vi klarade oss från att plumsa. Ju närmare toppen vi kom desto lättare kändes benen. Vi bara NJÖT! Stod där på en vertikal vägg av djupsnö där sommarledsmarkeringarna bara syntes i toppen. Fjäll, sjöar och fjällbygd i en så vacker panoramavy att det nästan gjorde ont.

Väl uppe möttes vi av fyra stycken kulörta skidåkare som knatat upp på hudar. ”Men nu har ni väl kommit fel” sa de roat. De undrade vad sjutton vi höll på med och var vi på konferens eller vad? Vi fick förklara och sen var det dags för utförslöpning. Min bästa enklaste födelsedagspresent.

Ned till kabinbanan var det bara att rulla på steget i den djupa snön. Nedför tusenmetarn gjorde resterna efter säsongens pistande att det var som en slushig rutschkana i sockersmör. Bara försök tänka er att rulla utför ett högt fjäll i strålande varmt solsken i shorts o linne. Jajemen ta det gånger tusen så bra var det!

Sen tog vi transporten bort till Hummelstugan där vi valde bort Pelikansvängen som definitivt gör sig bättre på skidor än på potentiellt trötta löparben.Vi var faktiskt ute på en rekrunda inför söndagens pass på Workout Åre och behövde hitta en säker descent nedför. Det gjorde vi även om vi nog får deviera från den branta utförsstig som vi smet ned på. Ut i Fjällgårdsbacken kom vi ehuru och sen rullade och skuttade vi ned längs susabäcken tillbaks till Tott.

Helt euforisk! Värre än Loreen! Kom tillbaks till arenan där Thomas, Therese, Marianne, Elina och de andra roddade. Vi tedde oss nog något överspeedade med endorfinerna bubblande Jag är det fortfarande men nu är det så dags att sova så.

Födelsedagskvällen firades själv på hotellrummet med en halv grillad kyckling, blåbärssorbet och naturgodis en massé. Hade lovat mig själv att inte jobba utan titta på skräptv men det blev Babel på Kunskapskanalen. Man är den man är och det är nog inte så farligt med det.

Det bästa av allt efter två toppendagar – är att jag har tre till! Gonatt!

Helt endorfinfull! Trots 1410 möh tur o retur måste jag nog ut och gå en sväng längs Åresjön i kvällssol så rapport kommer senare. Håll tillgodo med bilder.

</a
Typ som tårta för mig som inte gillar glass o grädde så mycket!

Ja det är det jag tänker fylla min dag med idag. Min födelsedag.

Jag vaknade av ljudet av Martinas fantastiska tjejer som gjorde sig iordning för skolan. Gick upp. Tog på bikini !! och gick ut på deras magnifika terrass med utsikt över Åresjön. Drack starkt gott kaffe och yogade lite. Inte så sattviskt kanske med koffein först men jag gör som jag vill. Fick en rejäl chock när jag gjorde stående sekvensen i astanga serie A. Jag är så stel! Jag ska börja yoga minst en gång i veckan. Välja in det i vardagen utan måsten.

Jag fortsätter njuta av fåglarnas sång. Att ha en helt fantastiskt helg framför mig. Och så njuter jag av att jag kan jobba med Tjejmarathon. Det är helt galet mycket att ordna med men det är fantastiskt roligt. Om ni vill stötta vår insamling så får ni gärna sätta en slant här: Handelsbanken 6153-609212648. Ni kan skriva ”Annie” och ert namn. Vi kommer redovisa varenda krona oh vartenda korvöre kommer att gå till Panzisjukhusets projekt för att mobilt kunna utföra sk fistulareparationer. Läs gärna mer här vad våra pengar går till.

Jag ska äta en jättegod lunch med Martina och fortsätta catch up. Sen blir det att gå ned och se vad Thomas, Marianne och Therese har för sig på arenan där det bästa träningseventet går av stapeln imorgon. Alla verkar galet laddade och det här vädret gör ju sitt till! Så glad att jag packade shorts och linnen!

På eftermiddagen.Säkert när det är som varmast ska jag och Magnus reka en tur på fjället. Jag har klurat en ide som jag hoppas kommer funka. Alla dessa cykelspår som dyker upp här men som inte riktigt nyttjas än är utmärkta transportvägar på Skutan.

Rapport från galenturen med maskinMagnus kommer sen! Ha en fin dag! Bränn inte näsan!

Efter en mysig lugn effektiv jobbdag där jag klarade att få in ett inlägg till Lidingöloppets nyhetsbrev i elfte timmen är jag på väg till Åre nu.

Östersund är min favoritstad alla kategorier. När jag var 21 år bestämde jag att jag skulle flytta dit. Det tog 6 år, några år till i England, 1,5 i Australien, två i Ottsjö/Åre. 2007 fick jag jobb på PwC i Östersund, sa upp mig från mitt jobb i Åre, köpte min lilla fina etta och flyttade dit. Jag handlade grönsaker på gården i Ås. Sprang runt ”berget” på Frösön, åkte skidor på sjön. Hade morgonspinning på ”Jocks” nu ”Gold’s”. Hemma. Var hemma.
Sen hände massa andra saker och den bästa lösningen var en flytt till Stockholm. Dit jag aldrig mer skulle.

Mot Åre alltså. Tåget kokar. Har jag packat shortsen? Jag lyssnar på S:t Etienne och Morcheeba. Inte hört? Lyssna!
Tittar ut över mina fjäll. Gör bokslut på ett år till. Jag älskar att fylla år. Inte fira. Sammanfatta. För varje år blir jag lite bättre, lite starkare, lite klokare, lite modigare och lite stolligare. Till nästa år ska jag både bli uthålligare och snabbare också.
De senaste tre åren har jag hunnit med att uppleva livets extremer, allt från liv till död. Just nu har allt detta stärkt mig. Samtidigt är jag så bräcklig.
Jag är mer målmedveten än någonsin, vet mer än någonsin vart jag ska innan nästa födelsedag. Samtidigt blåser jag väldigt lätt av banan och tvekar mycket. Åka som instruktör till WorkoutÅre med alla stjärnor, jag känner mig liten. Alla andra är sponsrade proffs. Samtidigt är jag väldigt trygg. Fjäll är hemma!

Jag ser fram emot en kväll hemma hos Martina och hennes tjejer. Fina Martina som tävlat alpint för Sverige en gång i tiden! Jag har sagt flera gånger att jag ska se till att hon ser över min katastrofala utförsteknik.
Just nu är livet riktigt gott. Det är riktigt mycket av det jag gillar: fjäll, löpning, goa vänner, mat, ledighet tids nog. En person saknas. Hon som illustrerar känslan just nu bäst av alla:

Ha en fin kväll!

Nej men godmorgon! Där är ni ju! Jag sitter här på flygbussen efter några få timmars sömn och tror jag skulle behöva kaffe intravenöst…
Pratade med Thomas på WorkoutÅre igår och det var 25 grader men massa snö fortfarande!

Medan jag jobbar i Ösd idag så kan ni väl kommentera med frågor till Emelie Forsberg som vann damklassen på 2011 års Axa Fjällmarathon. Hon är en fantastiskt traillöpare som vet hur fjäll ska tas!

Nu slår vi på P4 Uppland! Surfa gärna in på Karlavagnen också för där var Tjejmarathon med igår genom vår löpare Lisa. Ha en fin dag!