Mer inför Axa Fjällmarathon

Jag var på väg till Runners Store idag för att köpa Garmin 310 hos Martin. Jag fyller faktiskt 50 år minus 17 och det måste man fira genom att investera i sin långlivade hälsa. För de nästa friska 66 åren! Hurra! (Jag fyller på torsdag, men fyller man 33 måste man fira i dagarna 3 också!).

Martin hittade jag bland alla kartonger nere på lagret. Prydligt uppradade, nyss anlända hittade jag även Brooks PureCadence. (För övrigt får jag tipsa om att de fått in adidas Adios också nu igen- de säljer ju som smör!). Stod där på rad och bara skrek- prova mig!!!

Mina älskade adizero Boston har ju pajat efter alla mil så det var ju dags för nya skor. De här Brooks såg inte alls ut som de skor jag tänkt springa i. Men jag prövade dem och..ja like running on clouds. Självklart följde de med mig hem och jag får nog sälja av lite mer av garderoben…

310an hade jag redan bestämt mig för. Den har 20 timmars batteritid = super för ultra. Den klarar 50 m djup i vatten = bra för simning. Den mäter höjd= Bra får träningen för Axa Fjällmarathon. Bra för min intervallträning! Man kan nog sätta den på cykeln också. Kommer passa bra bredvid ringklockan som ser ut som en nyckelpiga!

Väl hemma i den 30 gradiga värmen på baksidan var det dags för ett snabbpass. Det var ju ett tag sen och nu måste jag skärpa mig! Det går så segt och jag är så långsam. Ingen skillnad idag tyvärr.

Eftersom jag cyklat till och från jobbet (och det är en hel story i sig!) så var jag uppvärmd. Nästan som ett brickpass! Trampade ner till sjöarna och tänkte köra 1 x 2000 m, 2 x 1 km och 2 x 500 meter. Det blir lite av varje fart. 2 tusingen i början gör att 1orna tar mer. Sen är det bara att ösa på . Skulle gjort 4 x 500 meter egentligen så det blev totalt 3 x 2 km intervallset men jag orkade bara inte. Benen är helt urkrämade efter backintervaller och benpasset i söndags. Måste köra mer ben. Mycket måste nu.

Iallafall. Så gick det fruktansvärt segt. Skorna var fantastiska. Jag var usel:

2000m i snitt 4.49

2 x 1000 m snitt: 4:42

2 x 500 m snitt 4:29.

Sen är problemet att jag börjar piggna tilldå.När jag är klar. Då är benen slut men det känns som resten av kroppen börjar fatta att det är träningsdags. Ultrasjukan?

Cykla hem från jobbet ja! Herregud. Det är Tour de Försten hem. Inte uttalat. Men jag med min tantcykel är chanslös och måste cyklas om tycker herrarna på räcer. Men jag försöker. Vi pressar fram och så- rödljus! Står där och ska se oberörda ut. Pulsen pumpar. Benen darrar. Gult..grönt! GO! Alla kastar sig iväg! När jag får min räcer då kommer jag vara vassare i starten. Nu har jag en säkert 20 kilos hoj med sju växlar. Chanslös!!

Jag packar för allt från spabad till potentiell lera och smågrader ute på fjället.Längtar så ”hem” till Jämtland. Ryggan är full. Flyget går tidigt. Ni missar väl inte Madde på P4 imorgon? Jag kanske missar så om det går att spela in- please do so!

Sov gott så hörs vi imorgon!

Jag ska ha utvecklingssamtal som blev förskjutet och som sammanföll med att ett program på datorn strejkade.
Ser det som ett tecken på att jag ska reflektera en stund.

I vårt utvärderingsprogram och plan kan vi skriva in privata mål. Det har jag gjort.
Jag satte professionella mål och det är intressant att se och känna hur mycket som har förändrats i vad jag vågar och väljer efter det här turbulenta året.
Jag har iallafall fått galet bra utvärderingar och jag vet vart jag vill. Värt att försöka!
Förlora gör jag bara om jag inte vågar satsa på den ide jag har!

Starka män. Jag är omgiven av dem och Tjejmarathon genomförs i mångt och mycket med stöttning av ett antal starka män och jag vill lyfta fram dem samtidigt som topplocket snart ryker i irritation över de svaga män som tyvärr ofta är rätt högröstade.

De svaga männen. Jag ser dem i media. Jag möter dem lite då och då i mitt jobb (inte så ofta på jobbet). Jag står bredvid dem och väntar på bussar och tunnelbanor och jag tycker lite synd om dem men jag tycker ibland att de är läskiga. För de besitter en makt och en fysisk styrka som jag som kvinna oftast inte har. De har också i vårt samhälle fortfarande det vedertagna övertaget i många situationer och ifrågasätts inte lika ofta för sitt agerande.

Oftast ser jag dem på nätet. Ibland där jag förväntar mig det och så ibland blir jag rätt förvånad hur de dyker upp i trådar på sajter där jag tänker att vi väl för fasiken lämnat 1900-talets början? Jag ser deras kommentarer bakom fejkade användarnamn och jag var på väg att go bananas på en av dem men jag och Madde är bra på att ibland parerar varandras utbrott :).

De orkar inte riktigt med att det finns starka tjejer. Som också vill diskutera träningsutrustning, lopp, träningsupplägg. Prestera och satsa. Kunna saker bra och tala om det. Leda och styra. Det blir jobbigt då. Lättare att förkasta och inte ens svara på inlägget, alternativt lägga en syrlig förbipasserande kommentar. Må så vara. Men det är när de går till angrepp det inte är ok någonstans längre.

Jag lyssnade på P1’sMedierna för två veckor sen och då kokade nästan blodet. Såhär skriver P1 om programmet på sin hemsida:

Det har pratats mycket om rasism i kommentarfält och sociala medier efter terrordåden i Norge. Men sedan länge är det sexualiserade hatet på nätet ett ständigt nötande problem för snart sagt alla kvinnor som förekommer i offentligheten. Vi har talat med en rad kvinnor som möts av hatkommentarer och ifrågasättande bara för att de är kvinnor. Extra tydligt blir det för de kvinnor som sysslar med traditionellt manliga områden som sport och datorspel. 

Illa redan här. Men ni skulle höra programmet! Jag blev helt vansinnig. Det är så ofattbart men för att göra något åt det så måste man kanske fatta. Fatta varför, fatta vilka, fatta hur det ska bemötas. Det här är extremt, såhär vidrigt är det inte i vardagen. Det här funderar jag mycket på fortfarande. Vad man kan göra.

Jag tror också att vi mer subtilt i vardagen kan göra mycket. Spä inte på gamla invanda roller. Fråga inte hur mamman hinner träna. Fråga inte vem som passar barnen.  Ifrågasätt när det sker, sådär naturligt men galet fel som det ibland gör i fikarum. Våga fråga varför, våga vända på det! Jag vet inte hur många gånger jag svarat ” hon har en pappa också” när folk frågar var Ebba är och då är det inte så att jag skryter med att vara ifrån mitt barn. Men vem frågar honom? Ja- jag är också uppväxt i de här gamla normerna så tankarna kommer spontant. Men jag försöker bita mig i tungan och fråga papporna också- ”hur hinner ni med barn och allt?”Många bäckar små..så kanske skiftet börjar. Det går nog inte bara genom att regeringen inför jämställdhetsbonus. Vi ute vid fikaborden och omklädningsrummen måste göra vårt. Det finns en speciell plats i skamvrån för kvinnor som ger andra kvinnor dåligt samvete för att de tar för sig.

Jag kan bli irriterad på min guru Jillian Michaels när hon i någon podcast här nyligen pratade om att mamman skulle be sin man hjälpa med barnen för att hon skulle få träna. Bort med det. Bort bort bort.

Åter till våra starka män. Vi har ett team med fantastiska starka män som jobbar med Tjejmarathon på sitt sätt. Jag och Madde har våra karlar som är nyckelpersoner under loppet.För egen del så kan jag vittna om att ”Tjejmarathon” dyker upp mitt i soffmys och istället för film så får hjälten sitta och plotta in Roslagsleden på gpsies.com medan jag letar hyrbussar. Peter och Daniel ställde upp och ledde ett av långpassen. Min systers kille Eric är utbildad sjukvårdare och kommer få göra en massa saker inte bara den 16e juni utan även innan. Peter Wiesler är vår siste löpare och i flera av de företag och personer som stöttat oss är det just män som initierat samarbetet. De ser och förstår och känner inget hot. De är starka män och starka män gillar jag! Heja er!

Nu känns det verkligen att det inte är mer än några veckor tills Tjejmarathon går av stapeln. Jag och syster hade ett planeringsmöte igår hem i bilen från Värmland och under helgen har jag även lyckats stämma av en del med min faster och hennes väninna som helt fantastiskt åker från Karlskoga för att hjälpa till hela dagen!

Min systers krokar hos P4 Uppland har betalat sig också- de ringde imorse och frågade om jag kunde komma till studion Uppsala på onsdag morgon men det var ju som precis när flyget till Östersund går! Tur då att Madde kan ta sig till en studio i Göteborg- missa inte ! Klockan 8 på onsdag kan du höra henne berätta om vårt fantastiska projekt! P4 Uppland alltså!

På jobbet är det fullt ös som vanligt den här tiden på året. Jag har inga såna där gruveliga K10′ or kvar och deklarerar inte så mycket men lite ska man ju brottas med Skatteverket varje år. Det kanske är något fel på mig men göra stora deklarationer för enskild firma är faktiskt roligt! När jag har tid….

Men nu längtar jag till Åre. Först blir det en dag i Östersund men tyvärr är de jag mest vill träffa inte där då så på em tar jag tåget till Åre och bor över hos en sån där kompis man kan vara i från i flera år och så är allt som vanligt. Fina Martina!

Idag längtar jag ut i solen till min lilla tjej och att svara på de sjuttioelva frågor hon levererar per minut. Hänvisar istället till Sofie Lantto som skriver vettigt om kost, ja vettigt om det mesta men just idag vettigt om kost.

Strax ska jag så trampa hem på den skruttiga mountainbiken med barnstolen bak. Att studera andra cyklister i stan är ett nöje. Det här med att cykla som en groda med knäskålarna utåt på en räcer- jag gissar att det är för att man har för liten ram? Eller? Sett några såna.  Också sett att det är massa saker jag inte vet alls var det är som dyker upp när man googlar ”cykeltillbehör”. Men det ska nog gå bra det här. Cykel blir nog mycket roligare intalar jag mig om man i klädsel matchar färgerna. Nej men sån tur då att Trimtex gör jättesnygga cykelkläder. Kolla här:

Och här:

Mumma! Har du tips på lite ovanliga träningskläder? Med häftiga mönster eller färger? Tipsa gärna!

Njut av solen!

Jag vill aldrig åka hem från Värmland. Jag älskar min vardag men lugnet på landet är magiskt. Det är inte praktiskt möjligt för mig att flytta från Tokholm nu när jag är separerad så jag njuter så mycket jag kan när när jag får vakna till fågelsång  och lantluft.

Imorse satt jag på trappen ut mot trädgården och skogen, i solen med en kopp kaffe och njöt. Ebbas frågesprutande i ena örat och fåglarna i den andra. Mumma för själen!

Nu väntar en fantastisk vecka! Två dagars jobb och sen går morgonflyget till Östersund på onsdag.

Veckans träning har inte varit något planerat utan gått helt på dagskänsla. Tycker fortfarande att allergin är ett riktigt sattyg men när jag väl tränar känns det ok.

Har ändå lyckats skrapa ihop en morgonjogg, ett distanspass på 19,5 km, backintervaller med upp o nedjogg om totalt 11 km och idag en kort jogg och sen körde jag slut på benen med utfallsgång, grodhopp och jumpsquats med 8 kilos kettlebell.

Den här veckan handlar om att spara sig inför helgen. Workout Åre lämnar inga muskler oberörda. Att reka på skutan på torsdag, kanske lite mer på fredag, träna fredag kväll, lhela ördag och sen springa 3 timmar på skutan på söndag. Ja min kropp är liksom inte riktig där än efter några hängiga trasiga veckor.

Nudock är jag på väg upp igen! Jäklar vilken nytändning. Två viktiga saker har hänt i helgen:

1) Jag har beställt cykeln. Oui. Les bicyclet. Les manifestacion de mon ego. Och så fort jag gjorde det så kände jag att ett stort steg mot ironman var taget. Ett steg mot vanliga triathlon. Kanske ett duathlon. Ökad möjlighet till mängdträning och alternativ träning. Långa cykelpass längs vägarna mot Loka och Nykroppa.

2) Jag har bestämt mig för att träna mot Axa Fjällmarathon. Inget annat. Jag var inne på att persa på marathon och eftersom jag bara sprungit två och perset är 4 timmar (9 år sen- min debut) så kommer jag ju persa hoppas jag men att sikta på 3.40???? När jag mentalfirade mitt fixade hjärta igår så insåg jag hur nyss det var som jag började träna mer seriöst.Jag måste ge det tid.I år lägger jag grunden för nästa år. Men att sätta knasiga hårda tider såhär tidigt det kommer inte funka. Det är ca 7 veckor till Jubileumsmaran. Däremellan arrangerar vi världens första Tjejultramarathon och är det något jag jobbar på är det att ta bort prestation på för många områden.

Därför ska jag träna mina intervaller, snabbdistans, tusingar, stegar, olgor och allt det där men fokus är att bli snabb i terrängen, jobba med backträning och ladda för att göra mitt bästa bästa Axa Fjällmarathon jag kan. Jag ska ösa på nå bövulskt på maran också och krypa ut från Stadion men att sätta ett tidsmål som jag inte ens fixar att springa 22 km i det verkar lite knasigt.

Så med den långa harangen skulle jag säga att fram till onsdag så blir det ett lätt fartlekpass på tisdag med lite styrka. Sen ööööööser vi hela helgen och jag hoppas ni hänger med på plats eller följer bloggen för det bästa träningseventet i Sverige vill ni inte missa!

Nu ska jag googla trampor till min nya cykel! Ha en fin kväll!