Reflekterar

Starka män. Jag är omgiven av dem och Tjejmarathon genomförs i mångt och mycket med stöttning av ett antal starka män och jag vill lyfta fram dem samtidigt som topplocket snart ryker i irritation över de svaga män som tyvärr ofta är rätt högröstade.

De svaga männen. Jag ser dem i media. Jag möter dem lite då och då i mitt jobb (inte så ofta på jobbet). Jag står bredvid dem och väntar på bussar och tunnelbanor och jag tycker lite synd om dem men jag tycker ibland att de är läskiga. För de besitter en makt och en fysisk styrka som jag som kvinna oftast inte har. De har också i vårt samhälle fortfarande det vedertagna övertaget i många situationer och ifrågasätts inte lika ofta för sitt agerande.

Oftast ser jag dem på nätet. Ibland där jag förväntar mig det och så ibland blir jag rätt förvånad hur de dyker upp i trådar på sajter där jag tänker att vi väl för fasiken lämnat 1900-talets början? Jag ser deras kommentarer bakom fejkade användarnamn och jag var på väg att go bananas på en av dem men jag och Madde är bra på att ibland parerar varandras utbrott :).

De orkar inte riktigt med att det finns starka tjejer. Som också vill diskutera träningsutrustning, lopp, träningsupplägg. Prestera och satsa. Kunna saker bra och tala om det. Leda och styra. Det blir jobbigt då. Lättare att förkasta och inte ens svara på inlägget, alternativt lägga en syrlig förbipasserande kommentar. Må så vara. Men det är när de går till angrepp det inte är ok någonstans längre.

Jag lyssnade på P1’sMedierna för två veckor sen och då kokade nästan blodet. Såhär skriver P1 om programmet på sin hemsida:

Det har pratats mycket om rasism i kommentarfält och sociala medier efter terrordåden i Norge. Men sedan länge är det sexualiserade hatet på nätet ett ständigt nötande problem för snart sagt alla kvinnor som förekommer i offentligheten. Vi har talat med en rad kvinnor som möts av hatkommentarer och ifrågasättande bara för att de är kvinnor. Extra tydligt blir det för de kvinnor som sysslar med traditionellt manliga områden som sport och datorspel. 

Illa redan här. Men ni skulle höra programmet! Jag blev helt vansinnig. Det är så ofattbart men för att göra något åt det så måste man kanske fatta. Fatta varför, fatta vilka, fatta hur det ska bemötas. Det här är extremt, såhär vidrigt är det inte i vardagen. Det här funderar jag mycket på fortfarande. Vad man kan göra.

Jag tror också att vi mer subtilt i vardagen kan göra mycket. Spä inte på gamla invanda roller. Fråga inte hur mamman hinner träna. Fråga inte vem som passar barnen.  Ifrågasätt när det sker, sådär naturligt men galet fel som det ibland gör i fikarum. Våga fråga varför, våga vända på det! Jag vet inte hur många gånger jag svarat ” hon har en pappa också” när folk frågar var Ebba är och då är det inte så att jag skryter med att vara ifrån mitt barn. Men vem frågar honom? Ja- jag är också uppväxt i de här gamla normerna så tankarna kommer spontant. Men jag försöker bita mig i tungan och fråga papporna också- ”hur hinner ni med barn och allt?”Många bäckar små..så kanske skiftet börjar. Det går nog inte bara genom att regeringen inför jämställdhetsbonus. Vi ute vid fikaborden och omklädningsrummen måste göra vårt. Det finns en speciell plats i skamvrån för kvinnor som ger andra kvinnor dåligt samvete för att de tar för sig.

Jag kan bli irriterad på min guru Jillian Michaels när hon i någon podcast här nyligen pratade om att mamman skulle be sin man hjälpa med barnen för att hon skulle få träna. Bort med det. Bort bort bort.

Åter till våra starka män. Vi har ett team med fantastiska starka män som jobbar med Tjejmarathon på sitt sätt. Jag och Madde har våra karlar som är nyckelpersoner under loppet.För egen del så kan jag vittna om att ”Tjejmarathon” dyker upp mitt i soffmys och istället för film så får hjälten sitta och plotta in Roslagsleden på gpsies.com medan jag letar hyrbussar. Peter och Daniel ställde upp och ledde ett av långpassen. Min systers kille Eric är utbildad sjukvårdare och kommer få göra en massa saker inte bara den 16e juni utan även innan. Peter Wiesler är vår siste löpare och i flera av de företag och personer som stöttat oss är det just män som initierat samarbetet. De ser och förstår och känner inget hot. De är starka män och starka män gillar jag! Heja er!

Nu känns det verkligen att det inte är mer än några veckor tills Tjejmarathon går av stapeln. Jag och syster hade ett planeringsmöte igår hem i bilen från Värmland och under helgen har jag även lyckats stämma av en del med min faster och hennes väninna som helt fantastiskt åker från Karlskoga för att hjälpa till hela dagen!

Min systers krokar hos P4 Uppland har betalat sig också- de ringde imorse och frågade om jag kunde komma till studion Uppsala på onsdag morgon men det var ju som precis när flyget till Östersund går! Tur då att Madde kan ta sig till en studio i Göteborg- missa inte ! Klockan 8 på onsdag kan du höra henne berätta om vårt fantastiska projekt! P4 Uppland alltså!

På jobbet är det fullt ös som vanligt den här tiden på året. Jag har inga såna där gruveliga K10′ or kvar och deklarerar inte så mycket men lite ska man ju brottas med Skatteverket varje år. Det kanske är något fel på mig men göra stora deklarationer för enskild firma är faktiskt roligt! När jag har tid….

Men nu längtar jag till Åre. Först blir det en dag i Östersund men tyvärr är de jag mest vill träffa inte där då så på em tar jag tåget till Åre och bor över hos en sån där kompis man kan vara i från i flera år och så är allt som vanligt. Fina Martina!

Idag längtar jag ut i solen till min lilla tjej och att svara på de sjuttioelva frågor hon levererar per minut. Hänvisar istället till Sofie Lantto som skriver vettigt om kost, ja vettigt om det mesta men just idag vettigt om kost.

Strax ska jag så trampa hem på den skruttiga mountainbiken med barnstolen bak. Att studera andra cyklister i stan är ett nöje. Det här med att cykla som en groda med knäskålarna utåt på en räcer- jag gissar att det är för att man har för liten ram? Eller? Sett några såna.  Också sett att det är massa saker jag inte vet alls var det är som dyker upp när man googlar ”cykeltillbehör”. Men det ska nog gå bra det här. Cykel blir nog mycket roligare intalar jag mig om man i klädsel matchar färgerna. Nej men sån tur då att Trimtex gör jättesnygga cykelkläder. Kolla här:

Och här:

Mumma! Har du tips på lite ovanliga träningskläder? Med häftiga mönster eller färger? Tipsa gärna!

Njut av solen!

Jag vill aldrig åka hem från Värmland. Jag älskar min vardag men lugnet på landet är magiskt. Det är inte praktiskt möjligt för mig att flytta från Tokholm nu när jag är separerad så jag njuter så mycket jag kan när när jag får vakna till fågelsång  och lantluft.

Imorse satt jag på trappen ut mot trädgården och skogen, i solen med en kopp kaffe och njöt. Ebbas frågesprutande i ena örat och fåglarna i den andra. Mumma för själen!

Nu väntar en fantastisk vecka! Två dagars jobb och sen går morgonflyget till Östersund på onsdag.

Veckans träning har inte varit något planerat utan gått helt på dagskänsla. Tycker fortfarande att allergin är ett riktigt sattyg men när jag väl tränar känns det ok.

Har ändå lyckats skrapa ihop en morgonjogg, ett distanspass på 19,5 km, backintervaller med upp o nedjogg om totalt 11 km och idag en kort jogg och sen körde jag slut på benen med utfallsgång, grodhopp och jumpsquats med 8 kilos kettlebell.

Den här veckan handlar om att spara sig inför helgen. Workout Åre lämnar inga muskler oberörda. Att reka på skutan på torsdag, kanske lite mer på fredag, träna fredag kväll, lhela ördag och sen springa 3 timmar på skutan på söndag. Ja min kropp är liksom inte riktig där än efter några hängiga trasiga veckor.

Nudock är jag på väg upp igen! Jäklar vilken nytändning. Två viktiga saker har hänt i helgen:

1) Jag har beställt cykeln. Oui. Les bicyclet. Les manifestacion de mon ego. Och så fort jag gjorde det så kände jag att ett stort steg mot ironman var taget. Ett steg mot vanliga triathlon. Kanske ett duathlon. Ökad möjlighet till mängdträning och alternativ träning. Långa cykelpass längs vägarna mot Loka och Nykroppa.

2) Jag har bestämt mig för att träna mot Axa Fjällmarathon. Inget annat. Jag var inne på att persa på marathon och eftersom jag bara sprungit två och perset är 4 timmar (9 år sen- min debut) så kommer jag ju persa hoppas jag men att sikta på 3.40???? När jag mentalfirade mitt fixade hjärta igår så insåg jag hur nyss det var som jag började träna mer seriöst.Jag måste ge det tid.I år lägger jag grunden för nästa år. Men att sätta knasiga hårda tider såhär tidigt det kommer inte funka. Det är ca 7 veckor till Jubileumsmaran. Däremellan arrangerar vi världens första Tjejultramarathon och är det något jag jobbar på är det att ta bort prestation på för många områden.

Därför ska jag träna mina intervaller, snabbdistans, tusingar, stegar, olgor och allt det där men fokus är att bli snabb i terrängen, jobba med backträning och ladda för att göra mitt bästa bästa Axa Fjällmarathon jag kan. Jag ska ösa på nå bövulskt på maran också och krypa ut från Stadion men att sätta ett tidsmål som jag inte ens fixar att springa 22 km i det verkar lite knasigt.

Så med den långa harangen skulle jag säga att fram till onsdag så blir det ett lätt fartlekpass på tisdag med lite styrka. Sen ööööööser vi hela helgen och jag hoppas ni hänger med på plats eller följer bloggen för det bästa träningseventet i Sverige vill ni inte missa!

Nu ska jag googla trampor till min nya cykel! Ha en fin kväll!

Den 15 maj hade det gått exakt ett halvår sen jag fixade mitt lilla hjärtfel.
Läkaren sa att har jag inte upplevt några problem på 6 månader så kan jag räkna mig som frisk!

Och jag tänkte att jag ska banne mig fira den dagen för jag hade svårt att förstå att problemen skulle försvinna. Men det gjorde de. Aldrig mer behöva fylla i ”AVNRT” på baksidan av nummerlappar på lopp. Ett litet yttepytte ärr i ljumsken är det enda som
syns efter ett ingrepp som förändrade hela min approach till träning. Hej tabatha, hej burpees och terränglöpni g utan avbrott. Förut störde hjärtrusningarna alla försök till explosiv träning i stort sett. Viktigt att reflektera, känna tacksamhet och framför allt se möjligheterna jag har nu!

Man ska fira så mycket man kan i livet. Heja starka friska hjärta! Nu kör vi!

Att jag haft en svacka är verkligen ett faktum. Våren kom ifatt mig, allergin också och så en förkylning på det.
Har varit så försiktig med att tugga igång och ändå velat testa att jag har lite ork för längre pass eftersom jag o Magnus ändå måste både reka och leda uppe på fjället.

Idag sken solen och jag var faktiskt sugen på att brottas med min värmländska skidbacke.
Men visst tar det alltid emot lite, inför de här riktigt hårda passen!? Med fog!!!

Jag parkerade vid Lunedets café och värmde upp de ca 1,8 kilometrarna till skidbacken.
Backen är lång… Ca 630 meter och redigt brant på sina ställen. Tydligen ska backen läggas ned och man har farit upp o ned med någon maskinsate och förstört hela liftleden. Titta här:

Fick sicksacka upp. Planen var att jobba i backen en timme för att hinna tillbaka till lunch. Och oj vad jag fick jobba.
Mjölksyran sköt i taket och jag flåsade som en älg.
Men jag fixade mina sex vändor och jobbade på tekniken i utförslöpning. Det finns mycket tid och energi att spara genom att springa på rätt sätt i nedförsbackarna när man springer terräng.
Det gäller att våga falla och sen vara jäkligt snabb i att lyfta på sulorna. Inga älgkliv utan smart och kvickt sätta i fötterna på fast underlag. Armarna får gärna komma ut från sidorna för att hjälpa med balansen. Lättare sagt än gjort!
Trampade på tillbaka till bilen, alldeles för pigg men vill inte maxa än.
Inget gjorde ont. Inga ljumskar eller nerver. Ett bra pass helt enkelt.

Lång backe som sagt.

Det bästa idag får ändå vara utflykten till stallet där vi fick låna lilla ponnyn Moa och ta hand om henne helt själva, jag, syster och Ebba: Hämta i hagen, spola av, borsta, sadla o rida och sen ut i hagen igen. Tror jag o syrran hade lika roligt som Ebba!

Jag är i mitt esse. Oh! Just det- fortsätt kika in på ”till salu” sidan! Några grejer är redan tingade!
Och angående erbjudandet från Trimtex så väntar jag svar på design på jacka- det kommer således!

Hoppas ni haft en fin dag!