Oh happy days

Jag vill aldrig åka hem från Värmland. Jag älskar min vardag men lugnet på landet är magiskt. Det är inte praktiskt möjligt för mig att flytta från Tokholm nu när jag är separerad så jag njuter så mycket jag kan när när jag får vakna till fågelsång  och lantluft.

Imorse satt jag på trappen ut mot trädgården och skogen, i solen med en kopp kaffe och njöt. Ebbas frågesprutande i ena örat och fåglarna i den andra. Mumma för själen!

Nu väntar en fantastisk vecka! Två dagars jobb och sen går morgonflyget till Östersund på onsdag.

Veckans träning har inte varit något planerat utan gått helt på dagskänsla. Tycker fortfarande att allergin är ett riktigt sattyg men när jag väl tränar känns det ok.

Har ändå lyckats skrapa ihop en morgonjogg, ett distanspass på 19,5 km, backintervaller med upp o nedjogg om totalt 11 km och idag en kort jogg och sen körde jag slut på benen med utfallsgång, grodhopp och jumpsquats med 8 kilos kettlebell.

Den här veckan handlar om att spara sig inför helgen. Workout Åre lämnar inga muskler oberörda. Att reka på skutan på torsdag, kanske lite mer på fredag, träna fredag kväll, lhela ördag och sen springa 3 timmar på skutan på söndag. Ja min kropp är liksom inte riktig där än efter några hängiga trasiga veckor.

Nudock är jag på väg upp igen! Jäklar vilken nytändning. Två viktiga saker har hänt i helgen:

1) Jag har beställt cykeln. Oui. Les bicyclet. Les manifestacion de mon ego. Och så fort jag gjorde det så kände jag att ett stort steg mot ironman var taget. Ett steg mot vanliga triathlon. Kanske ett duathlon. Ökad möjlighet till mängdträning och alternativ träning. Långa cykelpass längs vägarna mot Loka och Nykroppa.

2) Jag har bestämt mig för att träna mot Axa Fjällmarathon. Inget annat. Jag var inne på att persa på marathon och eftersom jag bara sprungit två och perset är 4 timmar (9 år sen- min debut) så kommer jag ju persa hoppas jag men att sikta på 3.40???? När jag mentalfirade mitt fixade hjärta igår så insåg jag hur nyss det var som jag började träna mer seriöst.Jag måste ge det tid.I år lägger jag grunden för nästa år. Men att sätta knasiga hårda tider såhär tidigt det kommer inte funka. Det är ca 7 veckor till Jubileumsmaran. Däremellan arrangerar vi världens första Tjejultramarathon och är det något jag jobbar på är det att ta bort prestation på för många områden.

Därför ska jag träna mina intervaller, snabbdistans, tusingar, stegar, olgor och allt det där men fokus är att bli snabb i terrängen, jobba med backträning och ladda för att göra mitt bästa bästa Axa Fjällmarathon jag kan. Jag ska ösa på nå bövulskt på maran också och krypa ut från Stadion men att sätta ett tidsmål som jag inte ens fixar att springa 22 km i det verkar lite knasigt.

Så med den långa harangen skulle jag säga att fram till onsdag så blir det ett lätt fartlekpass på tisdag med lite styrka. Sen ööööööser vi hela helgen och jag hoppas ni hänger med på plats eller följer bloggen för det bästa träningseventet i Sverige vill ni inte missa!

Nu ska jag googla trampor till min nya cykel! Ha en fin kväll!

Den 15 maj hade det gått exakt ett halvår sen jag fixade mitt lilla hjärtfel.
Läkaren sa att har jag inte upplevt några problem på 6 månader så kan jag räkna mig som frisk!

Och jag tänkte att jag ska banne mig fira den dagen för jag hade svårt att förstå att problemen skulle försvinna. Men det gjorde de. Aldrig mer behöva fylla i ”AVNRT” på baksidan av nummerlappar på lopp. Ett litet yttepytte ärr i ljumsken är det enda som
syns efter ett ingrepp som förändrade hela min approach till träning. Hej tabatha, hej burpees och terränglöpni g utan avbrott. Förut störde hjärtrusningarna alla försök till explosiv träning i stort sett. Viktigt att reflektera, känna tacksamhet och framför allt se möjligheterna jag har nu!

Man ska fira så mycket man kan i livet. Heja starka friska hjärta! Nu kör vi!

Att jag haft en svacka är verkligen ett faktum. Våren kom ifatt mig, allergin också och så en förkylning på det.
Har varit så försiktig med att tugga igång och ändå velat testa att jag har lite ork för längre pass eftersom jag o Magnus ändå måste både reka och leda uppe på fjället.

Idag sken solen och jag var faktiskt sugen på att brottas med min värmländska skidbacke.
Men visst tar det alltid emot lite, inför de här riktigt hårda passen!? Med fog!!!

Jag parkerade vid Lunedets café och värmde upp de ca 1,8 kilometrarna till skidbacken.
Backen är lång… Ca 630 meter och redigt brant på sina ställen. Tydligen ska backen läggas ned och man har farit upp o ned med någon maskinsate och förstört hela liftleden. Titta här:

Fick sicksacka upp. Planen var att jobba i backen en timme för att hinna tillbaka till lunch. Och oj vad jag fick jobba.
Mjölksyran sköt i taket och jag flåsade som en älg.
Men jag fixade mina sex vändor och jobbade på tekniken i utförslöpning. Det finns mycket tid och energi att spara genom att springa på rätt sätt i nedförsbackarna när man springer terräng.
Det gäller att våga falla och sen vara jäkligt snabb i att lyfta på sulorna. Inga älgkliv utan smart och kvickt sätta i fötterna på fast underlag. Armarna får gärna komma ut från sidorna för att hjälpa med balansen. Lättare sagt än gjort!
Trampade på tillbaka till bilen, alldeles för pigg men vill inte maxa än.
Inget gjorde ont. Inga ljumskar eller nerver. Ett bra pass helt enkelt.

Lång backe som sagt.

Det bästa idag får ändå vara utflykten till stallet där vi fick låna lilla ponnyn Moa och ta hand om henne helt själva, jag, syster och Ebba: Hämta i hagen, spola av, borsta, sadla o rida och sen ut i hagen igen. Tror jag o syrran hade lika roligt som Ebba!

Jag är i mitt esse. Oh! Just det- fortsätt kika in på ”till salu” sidan! Några grejer är redan tingade!
Och angående erbjudandet från Trimtex så väntar jag svar på design på jacka- det kommer således!

Hoppas ni haft en fin dag!

Idag prioriterade jag bort ett stressigt långt backpass till förmån för utflykt med Ebba och lite Tjejmarapyssel.

Istället passade jag på att köra lite styrka, vilket går att göra med treåring. Lite Canneloni Macaroni och Hoffmeistro så kan en dansa och en brottas med alla de där coremusklerna som vi löpare alltid beskylls för att inte ha. Nu har jag några mackor och kartonger cocostoppar i vägen men därunder är det hårt som ett grillgaller ska ni veta!
1 km uppvärmning sen:
Armhävningar växlat med enarmsrodd där man står med händerna på kettlebellsen och lyfter den ena. Känns mest i bålen.
Sen stående rodd i dropset med först 16 kg x 6 följt av 8 kg x 7.
Växlat med sidoplanka. Rak o lyft ben. Hur gör man det jobbigare?
Sen twists med 8 kg kettlebell i famnen växlat med planka där jag rör mig fram o tillbaka och sida till sida för att få lite rörelse och inte bara isometri.
Avslutade med axelpressar och dans samtidigt. ”oompz oompz” sa Ebba.
The girl has got rhytm.
Inga ben. Behöver all kraft jag kan tills imorgon. Då blir det backe.

Dagens modefelaktiga träningsoutfit:

Skor: adidas xt
Strumpor: GoCoco
Shorts: Nike
Linne: Trimtex
Underställströja: HellyHansen

Råkade få med granne V’s kettlebell också. Oklart vad flamingon har med fotot att göra men skulle med .

Hej! Vad gör ni idag? Här cykeltränas det. Ja Ebba, inte jag. Jag som sa ”aldrig stödhjul, så funkar inte livet” låter henne lära sig trampa och styra med stödhjul trots allt. Ett tag.

Själv ska jag ta mig an skidbacken och ta i tills det piper i lungorna. Då blir jag så lycklig.
Har ni sett min flik med grejer till salu? Blocket känns så omständigt- kikahär!

Ha en fin dag!