Dags för vila!


Älskade kropp. Älskade ben. Pannben. Älskade fjäll. Ottfjäll.
Jag kom i mål. Jag kämpade. Kroppen sa nej nu räcker det med äventyr redan från början. Pannbenet och löpglädjen sa ” vi kan det här nu kör vi”. Det tog en hel del övertalning. Det var trångt första 8. Gick på led. Halkade i knäddjup lera. Det slet i rygg, ligament, nerv. Fötterna som en påse ben. Ont.
Men hade bestämt mig så tog i allt jag kunde. Slet slet slet. Gav mig inte.
När det bara var 6 km utförs kvar. Då jäklar. Jag flög utför fjället. Sub 5 tempo sista 3. Helt slut. Ramlade ihop.
Tigerfisen var där. Frågade: är du klar nu mamma? Ja. Nu är jag klar. Nu ska vi vila. Vilken sommar.

20120811-185444.jpg
20120811-185500.jpg
20120811-185515.jpg
20120811-185530.jpg
20120811-185559.jpg
20120811-185620.jpg
20120811-185627.jpg

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ready to unleash hell #axa 2012


Vilken dag! Om jag har hälften så mycket energi som mitt Russinprassel så kommer jag flyga fram imorgon.

Vi har hängt i byn under dagen. Byn ni vet:

20120810-213619.jpg
20120810-213626.jpg
20120810-213638.jpg

Plockat lite hjortron och blåbär:

20120810-213705.jpg

På eftermiddagen åkte jag, mamma och sagda Russin till Coyntha och Magda och deras familjer på sushiladdning. ÅH vad gott!
Sen hämtade vi nummerlappar på mässan i Vålådalen och man känner att det är dubbelt så många som när jag sprang.

20120810-214204.jpg
20120810-214253.jpg
20120810-214309.jpg

20120810-214324.jpg
Magda, jag, Coyntha och Gosnosen

Det är det blötaste det varit på flera år. Det kommer vara en galen tuff utmaning att hålla steget. Jag lindar med det här:

20120810-214456.jpg
Tar med Perpeteum Solids med koffein och russin. Bra musik. Ett sjuhelsikkes driv som jag letat fram nu.
Nervös? Nej. Nu har jag ju bestämt mig för vad jag ska göra. Ta i allt jag kan. Varje steg. Hela vägen. Oavsett om det tar 6 eller 7 timmar. Ösa. Krama ur det sista in på målrakan.
Hyperventilera. Ligga i en hög. Halta och ha ont imorgon. Unleash hell. Men vara väldigt glad! 🙂

20120810-215039.jpg

Vad är Axa Fjällmarathon?


Ni bah, doh! dags att fråga nu liksom ?

Nej men tänkte berätta vad som ska göras imorgon.

Det är 8e upplagan av detta ett av världens tuffaste Marathon. Såhär står det på hemsidan:

”AXA Fjällmaraton är ett årligt återkommande ultramaratonlopp i fjällmiljö. Den 11:e augusti 2012 är det dags för den åttonde upplagan i Vålådalen. Bansträckningen tar deltagarna från Edsåsen över tre fjäll, Välliste, Hållfjället och det mäktiga Ottfjället, till målet vid Vålådalens fjällstation. Banan är extremt krävande och bjuder på varierad terräng och tekniska partier. De 43 km och 1800 höjdmetrarna ställer höga krav på deltagarna och ger sluttider långt över lopp med liknande distans. Beroende av hur blött det är i terrängen kan även tiderna påverkas från år till år. Banrekorden är ifrån 2011 och ligger på 3.40,53 för herrar och 4.30,27 för damer.”

Jag har sprungit en gång förut. Då fick jag ihop 8 000 kr till Unicef. Jag hade en nästan läkt stukad högerfot och det tog tid att ta sig runt. Men det var helt fantastiskt!

Jag vaknar laddad idag. Och med löpglädje.
Idag är det Ottsjödagen, solen strålar och jag ska ha en fin dag med Russinlämmeln här i byn och sen äta sushi hos bästa team MaCo!

Lite mer mat än vanligt. En massa tunnbröd. Lite yoga. Mycket skoj. Ett pirr i magen.

20120810-090619.jpg
höjdprofil jämfört med Stockholms brantaste. Snodd från 42 km

20120810-091046.jpg
Bild från hemsidan

20120810-091136.jpg
en del av banan igår

Harder better faster stronger- hur jag gör 43 km till succé från formsvacka


Imorse tog jag en sista sväng inför det lopp jag vill göra bäst ifrån mig på under sommaren. Jag springer utan Garmin och tidtagning på de här passen. Det är helt värdelöst för mig att veta hur långsamt det går och hur långt det är. Jag springer tills jag är uppvärmd, trampar på lite, försöker hitta flytet, känslan, löparmojot och sen klämmer jag till lite och vill avsluta med en känsla av YAY!

Jag är inte yay rent formmässigt just nu. Det är ett ingemansland och det är jättebra och viktigt och kommer föra mig framåt för jag utvecklas och blir snabbare, starkare och friskare för varje månad sen jag började springa efter förlossningen för ca 2,5 år sen men rackarns då! att det kom nu. Det är som ett vacuum där jag inte har en aning om hur ett löppass kommer kännas. Det finns inget att gå på som referens. När jag tror det ska kännas bra, stummar jag. När jag tror jag inte ska orka, känner jag mig pigg. Det som känns bra är kroppen rent skademässigt. Visst jag har trampat snett så fötterna är som sladdriga benpåsar efter förra helgen men nerven är helt lugn.

Det är så fantastiskt att ha fått en plats till detta unika, fantastiska, galet tuffa lopp. Ca 800 pers står i kö till de 500 platserna. Jag har en av dem och det gör att jag är än mer tacksam.

Jag vill fortfarande gå i mål i Vålådalen med en känsla att jag gav precis allt hela vägen. Gjorde mitt bästa för att tampas med den leriga geggiga blöta branta och mäktigt vackra terrängen. För att inte bara ”såsa runt” krävs ett fokus. För ta mig runt det gör jag, det vet jag ju. Inga problem.

Men jag kommer inte vara nöjd om jag inte kramar ur allt och jag vill inte göra armhävningar som Bolt gjorde när jag går i mål. Jag vill ligga i en hög och titta upp på himlen medan lungorna vänder sig ut och in. Så. Har jag ju aldrig gjort förut. Hur ska jag komma tid på de 35 timmar det är till start?

Ja för det första måste jag lägga den här mentala formsvackan åt sidan. Den är inte konstruktiv för vem vet det kan vara över på lördag klockan 9. Dumt att springa och tro att det ska gå långsamt om det inte behöver göra det.

För det andra måste jag våga spänna bågen. Våga säga att jag gör mitt bästa och våga stå för att det inte går så bra. Jag är inte en tid på Axa Fjällmarathon. Om den inte blir så bra som jag tänkt så definierar den inte mig som person. Det är inte fail för det. Jag är summan av allt jag gjort hittills och goddammit är det så mycket bättre än att det tar en timme längre än jag tänkt.

För det tredje så kommer det bli skittungt och jag måste ha en plan för att motivera mitt genetiskt lata bekväma jag som hellre går än springer. Varför ska jag springa just nu? I ett lopp där man faktiskt går vissa sträckor om man inte är elit (tro mig så brant är det) så blir gränsen mellan när det ska springas och gås rätt luddig, speciellt efter många kilometer. När fötterna sjunker ned eller halkar på stenar så vill man gärna sakta ned. Det gäller att hitta ett mantra för detta. En tankebana att koppla in sig på som gör att man för in svävmomentet i rörelsen framåt igen. Jag är löpare, jag är airbourne. Jag har inte riktigt fått till det där tänket och när dagarna är fyllda från 7-20med en helt vild, fantastisk, underbar liten 3-åring så har man inte så mycket tid för reflektion över någonting. Varken utrustning, specifik mat, mental laddning. Det är ingen ursäkt. Det är så mitt liv är och jag vill inte ha det på något annat sätt. Punkt.

Jag gillar att använda bilder och känslor. Idag kom jag ned på asfalten efter min lilla tur upp längs bandelen som går i Ottsjö. jag svängde ut på huvudvägen här efter en utförslöpa och jag tror jag sprang snabbare än jag någonsin gjort i ca 500 meter. Det var en disig morgon med en fantastisk fond av fjäll som jag sett så många gånger förut. Benen gick som trumpinnar och allt var perfekt. Perfekt isättning, perfekt frekvens, perfekta armar, stolt hållning och andning som flöt med steget. Det var förvisso på asfalt men klickdär tog jag med den känslan. Så bra kan det vara, så bra kan det bli.

Annars var vi på prova-på-cirkus för barn idag i Edsåsdalen. Helt fantastiskt att se rörelseglädjen och nyfikenheten hos ca 20 barn och då främst hos min egen lilla förstås. Se henne slå kullerbyttor, hoppa och skutta och kasta bollar, gå på lina med mitt stöd och sen fortsätta kullerbytta här på gräset hemma- det är vilsamt för själen. Själv tänkte jag att jag minsann har ju varit en gymnast när jag var 11 år så jag kan väl göra en handvolt iallafall? Nja. Det såg nog inte så smidigt ut. Min mamma skrek av skräck när jag envetet övade på gräsmattan.

Avslutar med lite bilder från dagen som vanligt. Det blir en del fjällutsikt. Ni får ursäkta, men det här är ju mitt fotoalbum också och det är mumma att titta på en ruggig novemberkväll.

Ha en fin kväll!

20120809-223757.jpg
20120809-224644.jpg
20120809-224656.jpg
20120809-224704.jpg
20120809-224712.jpg

Springa 10 mil


.. Skrev jag exalterat att jag ska göra om Sverige vann sin hiskeligt spännande kvartsfinal i handboll.

Det gjorde de! Grattis till dem och mig!

Självklart hade jag inte utmanat mig själv så om det inte fanns en ide om att faktiskt göra det. Men varför?
Jo för jag vill testa den distansen. Inte på runtruntrunt bana. På À – B sträcka.
Det går inget sånt lopp som passar inom snar framtid och jag behöver ingen medalj eller hejarop för att motivera mig. Jag har en egen motor. Just den här distansen hör ihop med ett långsiktigt outtalat mål jag har.
Så det får verka hur knasigt som helst men så gammal i gamet är jag att jag vet att gå mina egna vägar. Eller springa dem då som det lider.

Idag har vi mest ätit och såsat runt. Vi var på målarstuga för barn men jag drogs med och kladdade med akrylfärg så det stod härliga till.
Sen tog jag bilen till byns högsta punkt själv och knatade ut på min hjortronmyr. Fullsmockat med hjortron. Som kommer vara klara om en vecka. Typiskt.
Bara knatade runt där i fjällhög tystnad och asketisk mäktighet. Mådde jäkligt gott. Konserverade den stunden för att ta fram när det är som värst på jobbet.
Imorgon ska jag röra lite på påkarna i något snabbare fart än idag.
Ha en fin kväll !

20120808-222341.jpg
20120808-222321.jpg
20120808-222404.jpg
20120808-222334.jpg
20120808-222352.jpg

Kan du knyta skorna?


Jag har ju som bekant nya skor och jag är inte nöjd med hur de sitter åt. Terrängen på lördag kommer vara halkig, slirig och utmanande och jag vill att skorna ska sitta riktigt tätt för att känna av underlaget ordentligt.

Jag hittade det här med tips på att snöra om skorna så de sitter bättre beroende på var det glappar eller är för tight!

20120808-130949.jpg