Springa 10 mil


.. Skrev jag exalterat att jag ska göra om Sverige vann sin hiskeligt spännande kvartsfinal i handboll.

Det gjorde de! Grattis till dem och mig!

Självklart hade jag inte utmanat mig själv så om det inte fanns en ide om att faktiskt göra det. Men varför?
Jo för jag vill testa den distansen. Inte på runtruntrunt bana. På À – B sträcka.
Det går inget sånt lopp som passar inom snar framtid och jag behöver ingen medalj eller hejarop för att motivera mig. Jag har en egen motor. Just den här distansen hör ihop med ett långsiktigt outtalat mål jag har.
Så det får verka hur knasigt som helst men så gammal i gamet är jag att jag vet att gå mina egna vägar. Eller springa dem då som det lider.

Idag har vi mest ätit och såsat runt. Vi var på målarstuga för barn men jag drogs med och kladdade med akrylfärg så det stod härliga till.
Sen tog jag bilen till byns högsta punkt själv och knatade ut på min hjortronmyr. Fullsmockat med hjortron. Som kommer vara klara om en vecka. Typiskt.
Bara knatade runt där i fjällhög tystnad och asketisk mäktighet. Mådde jäkligt gott. Konserverade den stunden för att ta fram när det är som värst på jobbet.
Imorgon ska jag röra lite på påkarna i något snabbare fart än idag.
Ha en fin kväll !

20120808-222341.jpg
20120808-222321.jpg
20120808-222404.jpg
20120808-222334.jpg
20120808-222352.jpg

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Triathlonkärlek


Fattar ni hur snabbt de sprang idag på finalen i herrarnas triathlon på OS??? Under 30 min på 10 km med en käck promenad i mål.
Sporten är rätt ny på OS, sen 2000 har den varit med och hela sporten är inte så gammal den heller. Första tävlingen i Sverige hölls 1983!

När jag jobbade i London var några av mina kollegor triathleter. Jag minns att jag inte förstod hur man orkade. Förstod inte hur man tränade. Men att jag tyckte det verkade så kul och häftigt.

Så nu då, när jag vågar ta mig an nästan vad som helst och utan grenspecifik träning och pardon genomför en olympisk distans på helt ok tid med tanke på att jag fegade så i cyklingen- ja då öppnar sig en hel värld av sim-cykla-spring-äventyr.
Eftersom jag gillar längd snarare än tid så är jag lite otålig på att testa en Ironman. Känner mig nästan respektlös för det är ju en utmaning som jag förstår att man ska träna länge för. Jag har ju inte ens cyklat mer än 5 mil i sträck och tyckte det var en pina men nu har jag kommit på ett tänk som jag ska testa. 9 x 2 mil. Inte 18 mil.
Jag tyckte aldrig att de 1,5 km simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning man gör på olympisk distans var långt. Tvärtom- det är ju över så fort! Det är ju så roligt! Jag vill hålla på längre, mycket längre.

I söndags genomförde min idol Sofie ett av världens tuffaste Ironman- Norseman. Läs om magin här. Helt otrolig insats och att göra det med glädje och sån närvaro är än mer beundransvärt. Jag är stum av beundran av Sofies insats och vet att hon tränat helt enormt för detta.
Det är det här som är mitt ultimata mål vad gäller triathlon. På Hawaii vill jag surfa. Jag vill utmana allt jag har och det här är svaret. När Sofie beskriver att hoppa i från en färja ned i 400 m djupt vatten mitt ute i mörkret i en norsk kall fjord fem på morgonen- ryser jag av längtan.
Det skrämmer och det ger gåshud och det kommer krävas en helt enorm träning och tid av en naiv nybörjare som jag. Men om något så stort ska bli verklighet så måste man sätta knappnålen på kartan och nu satte jag den där.

Men där är vi inte nu. Nu är vi vid att lära oss cykla och simma bättre och dessutom är det en hel del andra löputmaningar jag vill ta mig an.

Vi kan ju börja med att ens springa. Idag tog jag en sväng längs den del av Axa Fjällmarathonbanan som går här och upp mot Hållfjället. Känner mig jättepigg på flacken men så fort det går uppför så stummar jag. Fick iallafall en fin blöt tur upp över trädgränsen. Banan är vattensjuk och mer regn kom det här idag.
Hur som helst så längtar jag till Axa. Jag ska göra mitt bästa och här tänker jag inte hålla igen på kraften men går det inte att få upp farten så är det ju ingen som går under för det. Allra minst jag. Men lite sur blir jag. Som ett omoget hjortron ungefär.

20120807-211428.jpg
Ottfjället dolt i regnmoln

Återhämtningstips


Det finns massa bra att läsa om optimal återhämtning på nätet men min erfarenhet är att man själv hittar det som funkar bäst.
Jag är inte sliten på det klassiska sättet sen i lördags eftersom jag tog det så lugnt men totalvilar ändå bara för att jag inte riktigt vet varför jag stummade så totalt. Jag tror det beror på 2 enkla anledningar:
1) tränat för dåligt på fartbackar och syratröskel, för lite benstyrka. Oklart vad mina stora ben består av alltså men gissningsvis låååånga sega fibrer som tvärvägrar när det bes om något annat än långt sakta mak.
2) Övertränad. Men hur är det möjligt? Jag som vilar minst 2 dagar i veckan, tränar så varierat och inte uppvisar några andra tecken.
Jaja. Min träningsplanering och dess framtid låter jag bero just nu. Men det kommer bli en rokad.

Men jag kan iallafall försöka hålla mig till de återhämtningstrix som jag idealiskt vill ta till när det är en vecka mellan två långa tuffa backiga pass.

Direkt efter målgång/passet
Vatten med Resorb. Återställa vätskebalansen.
Om man pallar- peta i sig ca 20 g protein från bra källa. Ägg med banan och Proviva gillar jag men det slinker ned en 200 g Sibylla också.
Stretcha ut ordentligt.
Någon timme senare
Kyla ned benen. Så att det gör ont! Sen smack på med kompression så fort det går. Optimalt- ligga på golvet med benen upp i luften.
Äta en redig middag med det jag är sugen på-ofta salt. Efter Jubileumsmaran drömde jag om att stå och slicka på en saltsten, ni vet sån där som hästar har!
Frestas ofta att äta massa ”skit” för att ”unna sig” men blir ofta svullen och risig i magen så bra med protein och ren mat är nyckeln. Magen har att göra ändå. Dricker ordentligt.
Till natten
På med kompression igen.
Lägga sig tidigt. Det kan vara svårt att få en bra natts sömn om man är speedad eller är väldigt öm. Man kan ta en Alvedon eller så om det är kämpigt men jag tycker man får ta smällen – gissningsvis var passet/tävlingen frivillig?!

Dagen efter
Bra med protein. Bra med vitaminer och mineraler. Gärna en simtur och yoga/stretch. Kroppen behöver bra material att reparera den ”skada” som ett tungt pass/ lopp faktiskt gör med muskler, senor och ligament. Alternativt ett lätt, lätt joggpass eller cykelsväng.

Jag äter gärna mer bra fetter dag två men mindre direkt efter loppet/passet då kroppen bättre kan ta till sig detta en stund efteråt än direkt efter.

Ja det var så jag tänkte göra. Så har det inte riktigt blivit. Idag har jag inte gjort många meter men har slagit med lie och umgåtts i Åre. Imorgon ska jag sticka ut och se vad kroppen säger om stigmeter igen.
Har du något återhämtningstips att dela så shoot!

20120806-210106.jpg
20120806-210048.jpg
20120806-210054.jpg

Jämtlandstriangeln Unplugged -storyn


Molnen hängde långt ner i knävecken på fjällen när jag rullade de 9 milen från Ottsjö till Storulvån. Jag hade sett fram emot vacker utsikt över Snasahögarna men nepps!
Väl framme vid STF’s Fjällstation möttes jag av loppets enda, men verkligen tillräckliga och fantastiska funktionär Marie! Jag fick nummerlapp, hälsade på mina ultratrollkompisar Mirre och Daniel och några andra. Jag tror vi var ca 30 pers som startade till slut.
Joachim Nässil som tjänstgör som evig påminnelse om Armfeldts ödesdigra fältttåg på 1700- talet var med modstart och även så arrangören Erics son som spelade trumpetfanfar! Vi startade inte med tuta eller smällare utan med Nässils värja! 🙂

20120805-115524.jpg

20120805-115538.jpg
Erik talar om vad vi ska och inte ska göra!

Jag kände igen några erfarna traillöpare från Åretrakten och även Åsa som sprang Tjejmaran.

Vi satte iväg kl 10.00 med sikte på Sylarna där vi skulle skriva upp våra namn och tid på eget ansvar.
Jag hade ju bestämt att ta det lugnt och det var fler som såg det som en ”fin dag på fjället”. Att ”ta det lugnt ” tänkte jag var att trippa fram men det blev ganska snabbt uppenbart att benen inte alls var på humör.
Det var samma känsla som i förrgår och jag har under semestern börjat fundera på hur jag tränar vadjag laddar med och varför jag gör som jag gör.
Det var stumt. Andningen flöt inte, jag kände inte att jag fick bra med luft.

Däremot njöt jag enormt! Åh vad underbart det är att vara ute för egen maskin i sin favoritmiljö.

20120805-120117.jpg
Sylmassivet tornar upp sig

Till Sylarna är det 16 km. Sista tre kilometrarna är svagt uppför och ganska stenigt. Sen vänder man och springer tillbaka samma sträcka tre km och viker sydväst mot Blåhammaren.
19 km totalt mellan dessa två stationer. Jag visste att det var uppför men tänkte ändå att jag skulle kunna trippa upp större delen. Men nej. Storstrejk i lårmusklerna. Fick syra så fort jag ville springa. Skorna, som är lite stora, satt för löst och jag hade helt enkelt inget flyt.
Jag var inte alls sugen på energi heller och fick nog bara i mig ca 6 tabletter Perpeteum på hela sträckan. Det motsvarar 200 kcal. Därtill russin och bilar vid Blåhammaren. Energi och magmässigt funkade det dock bra. Har man laddat som en häst med kolhydrater och är såpass stor som jag är (mycket muskelmassa att lagra i) så behöver man inte så mycket.
Tabletterna behöver en del vatten men är ganska lätta att tugga. Det blir nog kämpigt under längre lopp om man bara har dem och behöver mycket energi för då blir det en del tuggande men igår behövde jag ju inte så mycket.
Jag tog tid att fota en hel del och när jag fick sms om att vi tagit OS-silver på Triathlon så berättade jag det för alla jag mötte. Jag fann att nästan alla också ville veta vad vi gjorde och stannade och förklarade och pratade med många. Det vittnade några andra om att de inte gjort men jag är ju lite pratglad!
Väl framme vid Blåhammaren hade jag tappat hoppet om att kroppen skulle vakna till. Jag fikade lite på vatten och Ahlgrens bilar och pratade med ett jättetrevligt par en stund innan jag kom på att jag kanske skulle rulla i mål och kyla ned mina sura lår.
12 km till Storulvån och målet och de första 6 km är det roligt utför. Sen är det flackt och lite stenigt.
Utför går det ju alltid bra. Jag var inte stel på något sätt eftersom jag tagit det lugnt utan skuttade glatt.
De sista 6 km blev sen mina bästa. Mellan 41-47 km lossnade steget och hjälpen kom från ovan.
Jag lyssnade på en gammal spellista och vips kom vackraste Bow your head med Anna Ternheim.
Den sången pratade jag med en väldigt speciell människa om bara någon timme innan han miste livet. Innan han lämnade livet utan att ha sprungit i fjällen i strålande sol. Den påminner mig om hur tacksam jag alltid ska vara över att jag får vara med om allt fantastiskt jag tar mig för.
Så där sprang jag och bölade med vacker musik i öronen, i solen, på sura ben. Ja det var tur att jag var själv då.
Men eftersom jag äntligen fått upp farten så passerade jag två manliga löpare och skuttade glatt i mål.
Tid? Placering? Ingen aning! Tror kanske det tog med alla stopp och fika ca 6-7 timmar eller nåt.

Sen tog jag en varm dusch och fick avnjuta en fantastiskt god trerätters middag där huvudrätten var buffé – ni som känner mig vet att jag äter mycket!
Lade mig i en kuddhörna för att lyssna på Upploppet och hur intervjun med
mig blev och fick tårar i ögonen igen för det har varit en sån resa med Tjejmarathon och tjejerna är så fantastiska.
Fick lite nya trevliga bekantskaper också och en god natts sömn.
Sover alltid med kompression på benen vilket gör att jag inte brukar vara svullen och stel dagen efter. Och idag… Tada! Pigg och fräsch men låter mig inte luras. Kroppen sa sitt igår så jag hakade inte på de andra när de tog sig en 10 km tur här i Åre. Jag har yogat istället och sträckt ut musklerna. Och vet ni vad? Nerven mår bra! Träbenet är borta! Asfalt kan gå och dö alltså!

TACK!!! Erik och Marie för ett fantastiskt arrangemang! Jag rekommenderar alla som är sugna på fjälllopp att anmäla sig till nästa år. Axa är lite hardcore- det här var njutning!

Nu hejar vi på Isabellah! Jag är fortfarande lyrisk över Lisas guld på triathlon. Ett tag där var det ju bara medaljer i riktiga överklassporter- Lerduveskytte, fälttävlan och segling- Östermalm och Danderyd jublar. Nej skämt åsido- det är otroligt kul för svensk triathlon.
Och apropå det så kämpar och njuter förhoppningsvis vår fina Sofie under sitt Norseman idag. Wop wop !

20120805-123257.jpg

<a

20120805-123938.jpg

Lyssna!


Jag ska berätta om igår. Svara på frågor jag fått. Jag lovar !

Men nu vill jag bara tipsa om att lyssna på Upploppet som sändes igår. Jag är så glad och nöjd över hur budskapet kom fram. Det som jag och Madde ville förmedla. Jag tycker ni ska lyssna på hela programmet, Kathrine Switser har en stor del i att damerna idag tävlar i Marathon på OS! Men vill ni bara höra om Tjejmarathon och varför vi gjorde det så scrolla till ca 19 minuter in i programmet!

Sen kommer rapport om igår. Sen kommer en massa funderingar.

Nu. Är jag på mitt gamla jobb. På Tott Hotell i Åre. Nu ska jag yoga och spaa.

20120805-110924.jpg

Lätt i sinnet, tung i benen men alldeles ljuvligt!


20120804-200722.jpg
20120804-200626.jpg
20120804-200712.jpg
20120804-200736.jpg

Nu äter jag stor middag. Allt har gått bra, en helt magisk dag i soliga fjäll. Otroligt glad och lycklig men mina ben var tunga heeeela vägen.
Efter 4 (!!!) mil hittade jag rätt på löpsteget. Så dags!
Men vilken dag ! Vad underbart det var.

Nu ska jag lyssna på Upploppet på P1 och höra hur jag lät :)! Ha en fin kväll !

Soliga hälsningar från Storulvån!