Det finns inget dåligt väder


..det är bara en mesig ursäkt som du ska sparka all världens väg och sen går du ut och gör det du tänkte. Du vet hur bra det känns efteråt!

Nu piper jag ut för min andra runda idag och med bra träningskläder så är regnet och blåsten en bit småkaka som jag smular sönder med foten i ett rappt steg!

Ut med dig!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ska vi göra rätt den här julen?


Jag hoppas att du mår bra. Jag hoppas du vet hur bra du har det. Jag tror att du vet det. Jag hoppas att du såg det här igår och inte tittade på Solsidan.

Eller om du gjorde det, att du orkar titta nu. Eller sen. Men det är inte ofta man får välgjorda program om hur det står till med klyftan mellan fattigast och rikast (vi, du jag)

serverat rätt i tv-soffan.

SVT’s serie Why Poverty är klockrent timad. Sverige är på väg in i julkoma. Vi boar in oss till i ett kommersiellt överflöd som inte liknar något annat och får mig att må illa varje år.

Missförstå mig rätt. Jag ÄLSKAR julen! Jag älskar det mysiga, tysta lugna. Att få umgås med familjen, äta knäck och mammas gravade lax. Älskar att lyssna på julpsalmer och att vara ledig med knarrande snö och titta på serier och ha massa tid att läsa och leka.

Det jag mår dåligt över är just det onödiga överflödet. Att det ska köpas saker till folk som man knappt känner. Eller till de man känner men som inte behöver eller önskar. Att det ska handlas så fantastiskt mycket saker som til stor del blir skräp sen. Att det ska handlas så mycket mat som till stor del slängs sen. Eller landar i magar som brottas med ångest över hur mycket som redan landat där. Att det inte ges och fås med speciell önskan och specifik glädje. Äts med hunger och njutning alltid utan med lite småångest redan vid matbordet och i stora mängder av sånt som ofta är väldigt energiintensivt att producera.

Jag lider av weltsmerz och får ofta höra att jag ska tagga ned. Det passar sig inte att riva i det heliga överkonsumerandet och fan ta den i jante-Sverige som pratar om att göra gott som själv inte ger varenda krona till välgörenhet. Fan ta den som gör något men inte allt.

Förra året så dedikerade jag hela adventskalendertiden i bloggen till att lista välgörenhetsorganisationer som julklappsförslag. Jag tror jag tappade hälften av mina läsare nästan för vem orkar liksom?

Men jag ger mig inte. Jag tänker inte göra om det i år- kan länka varje dag till förra årets jobb. Men jag ska bannemig dra mitt strå till stacken för att det här ska bli en GOD jul på riktigt för fler.

Går vi ihop gör vi skillnad och tror ni inte på det så har vi ju historen om hur jag läste en bok och 1,5 år senare så var Tjejmarathon på riktigt och 100 000 kr gör skillnad för mödravård i Östra Kongo. På fett jäkla riktigt! Är ni med på den?

Ni vet att samarinreklamen brukar dyka upp runt jul. Ska vi skippa den sekvensen? Ska vi skippa att först äta för mycket, sen behöva ta en brustablett och få börja från början efter nyår med lite småångest? Ska vi röra på oss, njuta av god mat, av vänner och familj och av att göra något för de som har det galet mycket sämre?

Ska vi? Ja det ska vi! Sara har redan gjort en jävligt jobbig (fast galet rolig! träningsadventskalender. Den hakar vi på och så lover jag att berätta mer om hur vi kan göra världen bättre. Det handlar inte om att späka sig, vad fasen jag kommer njuta av hundra knäck, det handlar om att- ja just det njuta men att ge och ta och äta med tanke och medvetenhet. Närvaro och uppskattning.

Nu vill jag visa en materiell sak som gör min löpning bättre: Trimtex nya Bi-Elastic Air LZR Headband. Designa ditt eget vetja!

20121126-221248.jpg
20121126-221255.jpg

Icebug Winter Run


Heja sånt här!

Heja lopp som går på vintern, runtom i hela Sverige som vänder sig till hela familjen.

Icebug Winter Run består av såväl stafett, ismil, familjestafett och promenadlopp under två dagar.

Kika in och se om loppet går nära dig!

Nu ska jag snart träna med en Ultralandslagslöpare som laddar för 24- timmars i Bislett på lördag. Hon får sig en jogg och jag får mig ett flåsigt tröskelpass när vi springer i hennes joggtempo…hejochhå! Det är helt sjukt men vi har inte setts sen mitt enda simträningspass under 2012 (hittills! jag SKA simma innan nyår!) men nu är det äntligen dags.

Mind over matter- måndagspeppen!


Jag tror vi fortsätter såhär. På måndagarna så tar jag i från tårna.

Idag undrar jag vad du går runt och tror att du inte kan göra? För visst är det massa saker som du gjort som du egentligen inte trodde du skulle fixa? Som du gjorde.

Innan 1954 så rådde det en allmän uppfattning om att en engelsk mile inte kunde springas under 4 minuter. Det gick ju inte. Sa man. Sa många.

Men några trodde det gick. En person, Roger Bannister tränade för att kunna göra det. Trodde att det gick. Och 1954 så gjorde han det. Sprang 1,6 km på under fyra minuter.

Gissa vad som hände? Precis. Flera andra sprang också under fyra minuter. Det gick tydligen.

Så. Vad är din 4- minuters mile? Vad är det som egentligen är möjligt, som du vill göra men som du lagt ett ”kan inte, går inte, vågar inte” runtomkring. Kanske inte bara en sak.

Tänk vad mycket du skulle kunna göra om du bara börjar tro att du kan.

Bild: evokapparelcompany.com

Fuck Cancer


Cancer berör oss alla. Alla. En av tre, som det det ser ut nu kommer att få en cancerdiagnos en gång i livet.
För mig är det ett infekterat jobbigt ord och en sjukdom som finns och har funnits alldeles för nära.
Forskningen går framåt och organisationer som Ung Cancer gör stor skillnad för de unga vuxna som får ta det ofattbara beskedet.
Jag gillar när träning görs får något bra och det kändes riktigt bra idag att vara med på Bloggar om träning ‘s event på Sportlife Östermalm idag till förmån för just Ung Cancer.
Jag avslutade min spretiga träningsvecka med att cykla ett 50/50 pass för Jaime och Victor. Först 8 st 70/20 intervaller i ”MTBstil” så stod upp med mycket bakvikt.
Sen tempocykling med 4 x 4 minutersintervaller.
Spinning gör mig alltid kräkfärdigt trött förmodligen för att jag när jag inte instruerar tar i alldeles för mycket men det gör ju inget.
Det coolaste var att grabbarna släpade in sina egna cyklar och körde dem på trainers.

20121125-170000.jpg
Ser ut som Jaime ska stagediva
Sen blev det en perfekt avslutning med Jessica s rörlighetsklass.

20121125-170358.jpg
Grymt bra ordnat! Tusen tack!
Så den här veckan har jag verkligen tränat alternativt:
Två spinningpass. Två styrkepass. Ett kuperat fartlekpass om 8 km i måndags. Ett distanspass på ca 7 km i fredags. Det kallar jag löpvila och det är inte undra på att kroppen skriker efter springa nu.
And run I will.

Kalas the way I like it


20121124-221151.jpg

En ny bekantskap för mig är Annika. Vi har egentligen bara träffats kanske..5 gånger? Men vissa klickar man med. Annika är ung, tuff, framåt och jag gillar folk som man vet kommer säga emot om de inte håller med.

Go fin och omtänksam är hon också vilket reflekterades i hennes kalasupplägg. Hon bjöd på sånt som alla kalas borde innehålla om man frågar mig, och även Lillan som hängde med som hon ofta gör:

Träning– med Patric från Spartan som varit på WorkoutÅre samtidigt som mig men jag hinner ju aldrig köra hans pass. Junglegym, medicinbollar,

Utomhus- Vi var i Hagaparken, härligt lerigt.

Choklad- tårta efteråt

Underbara människor Sara, systrarna Lantto och fler såna som Annika valt ut för att de gör henne glad och alla var så trevliga och härliga.

Goodiebag- till oss!! What! Och hur kunde Annika veta att jag tappat bort mina hörlurar? Fick nya fina och träningstop från Röhnish, två veckors gratis träning. Lillan tyckte det var högst mysko också- vi gick på kalas och fick paket? BRA fest!

Bubbel- efteråt fick Sara påminna om. Det var inte fel det heller även om jag väldigt sällan ens rör alkohol när min dotter är med mig men det här satt fint som sportdryck.

Vilket toppenkalas! Man vill ju gärna sno idén. Jag får ju dock alltid ett träningsbonanza kalas på min födelsedag eftersom jag i år och de kommande 2 åren kommer att vara i Åre på WorkoutÅre. I år på min födelsedag rekade jag en topptur på Åreskutan för att vi sen skulle leda nästan 50 personer upp samma väg. Det var då.

Här är bilder från idag. Tack Annika! 🙂

20121124-221234.jpg
20121124-221246.jpg
20121124-221255.jpg
20121124-221301.jpg