Kalas the way I like it

I varje ögonblick. I varje möte. Varje intervju. Varje pitch. Varje fika. Vid sälj. Vid köp. Varje gång du gör något. Gör det bäst.

bild: etsy.com

Vaknar. Lillan sussar gott bredvid och jag ligger som ett streck mot väggen.Det är ljust..varför är det ljust..GAH! Klockan har inte ringt!

Upp och snabbrationalisering sker i skallen. På med gröt på spisen, på med kläder på yrvaken Skrotmos som går på Ur och Skurdagis och behöver rejäla doningar. Borst borst änglahår och i med två små klämmor. Hon är så söt så jag måste pussa och krama lite men får höra att jag kan få låna ett gosedjur om jag måste pussa så mycket. Jaha.

Medan hon äter sin gröt och åsiktsmaskinerar om vad vi ska göra på fredagsmys gör jag lunchlåda, äter en SmartCarbmacka och väljer bort kaffe som tar för lång tid just nu.

För mig att bli klar tar 5 minuter och ser säkert ut därefter. 90% av alla jobbdagar har jag inbakad fläta. 0% av alla dagar har jag någon produkt i håret och jag har bara puder och mascara i nyllet oavsett om det är fest eller jobb. Min syster har köpt något smink i små lådor men jag förstår inte hur de ska användas.

Packa väskan med dator, träningskläder, nya skorna- jippi! Borsta stora och små tänder och på med galonisar och galonvantar. Ut genom dörren, ned i källaren, ut på baksidan och tack och lov att dagis är 500 meter från huset. Puss kram, grindpuss och gríndkram och mot jobbet med P1 morgon i öronen och ett finger scrollar DN.se, Twitter och Svd.se

In på jobbet. Svarar på 5 mail och skickar 3. STOR kaffe. Macka. Ägg. Möte. Solen skiner rätt i nyllet.

Omklädningsrum. AHA det är här hälften av mina träningskläder bor. Hej hej. På med träningsgrejer. Varmt idag. På med nya skorna. Ut i solen. Alldeles för fort i 2 kilometer men det är så roligt. Mina sprillans nya Inov-8 X-talon 190 sitter som gjutna på fötterna om än kanske liiite stora. Men de kommer vara lagom efter 10 mil resonerar jag.

Flyger mentalt fram och sicksackar bland hundägare som jag skulle vilja prata vett med. Längs med Rålis. Upp vid Fridhemsplan. Ned till vattnet igen. Tillbaks. Tittar i spegeln. Rufsig och rödrosig och tänker att det här är nog ändå mitt bästa jag. In i duschen. Lunchekot på P1. Banan.

Snabblunch medan jag svarar på mail. Kaffemaskinen funkar inte. I-LANDSKATASTROF. Går på jakt i huset och hittar bryggkaffe- WIN! Rapportskrivning. Kollar Facebook där en vän skriver att om vi köper massage till varann i julklapp så spar vi tonvis med Co2 utsläpp och jag har varje jul ångest å alla andras julstress. Snälla måste vi? Vill heja personligen på alla som springer i helgen. Vill hinna jobba ikapp så jag ligger före men accepterar att jag ligger efter efter efter och ändå så jäkla före eftersom jag lägger räls för 2013 års framfart.

Stämmer av med Mentor att de fått min anmälan och att jag är anmäld till Renee Manne och Partners Coachutbildning i april via jobbet.

Går igenom allt jag ”måste” göra. Vet att står det bara någonstans så kommer jag att göra det, i rätt ordning. Är jätteupptagen hela helgen. Upptagen med att absolut inte göra något annat än att umgås kravlöst med Risiskruttis, träffa vänner och familj och allt som har med något annat än det får snällt vänta för tid- det kommer det ny precis hela tiden.

TREVLIG HELG!

För mig är att vara frisk inte avsaknad av sjukdom. Att vara frisk är att ha energi hela dagen och sova gott på natten. Att orka med att vara 100% på jobbet och orka med att kånka en trött och kramig 3-åring upp för backen från dagis. Både vilja och orka leka och svara på triljarder med frågor om allt från var morfar är i himlen till vad poliser gör. Kunna låta kroppen få visa vad den går för nu när jag inte måste ut och plocka bär och jaga för att få hem mat till mig och mitt barn.

Se frisk ut. Ha en glad mage invärtes snarare än ett rutmönster utvärtes. Stark rygg. Smidig kropp. Snygga naglar och fin frisyr däremot bryr jag mig inte om.

Precis som min älskade Iphone så är jag 100% laddad på morgonen men vid kvart i tio på kvällen är det hög risk att både jag och telefonen slocknar av urladdat batteri. Men då har vi kört med full prestanda hela dagen. Så vill jag leva. Så lever jag. Det funkar för att jag tar hand om mig. Fysiskt och mentalt.

Jag har ett långt inlägg i pipen (man får inte säga så jag vet men jag är född 79, den ironiska generationen) om vad jag tycker om ”elitwannabies” ”elitmotionärer” upplevd utanförskap på jobbet där chefen hetsar och kickoffen är ett crossfitpass. Det kommer.

För mig är perspektivet glasklart. Det finns inga måsten i min träning. Det finns en strävan efter att nå en känsla där jag samarbetat fysiskt och mentalt och sprängt en gräns som tidigare upplevdes som max. Och sen spränga den igen. Kanske genom att springa längre, kanske genom ett triathlon och kanske genom att springa fortare? (hemska tanke).

Jag tror jag behöver röra mig mycket för att kompensera för mitt stillasittande jobb, jag njuter av att vara utomhus och träningen ska vara njutning och inte plåga. Därav få inomhuspass. Punkt. Period.

Det finns en otroligt hög medvetenhet om att kunna gå till en naprapat och få behandling för att man har lite småproblem i någon led någonstans för att man på fritiden tar sig tid att ränna runt i tunna skor i skogen- det är ett så fett ilandsproblem så ister framstår som smalmat.

Det finns också en glasklarhet i att om det går att kombinera det här självförverkligandet med att inspirera andra att göra något för att må bättre, så vill jag göra det.

Med det sagt så kan jag berätta att jag tog ett steg närmre optimal hälsa imorse när jag lite hux flux hamnade hos goa norska Heidi på Access Rehab. Jag fick hjälp med att komma i kontakt med några muskler som inte alls varit med och jobbat- multifiderna. Nu fick de vakna till liv genom ett pass i RedCord och jag fick en hemläxa som Heidi ska följa upp nästa vecka.
Alltid ständig förbättring. Kommer vara perfekt när jag är 100. Du med?

In och gilla Access Rehab på Facebook så ger de pengar till Cancerfonden. De sparar mustascher men som ni ser behöver speciellt Martin till vänster lite hjälp på traven!

Nästan vid ytan med rufsigt hår och småpanik i blick
Har så mycket jag vill skriva till er om men just nu ska allt tydligen vara klart och på G samtidigt så jag jonglerar med händer och fötter och i hjärtat är det ändå en oas av tid för Lillan.
Fortsätt kommentera förra inlägget!
Tog en minut att läsa en blogg och där stod precis det som gäller här med. Jag kommer att svara på fina mail och frågor!
Istället för ”springa” så skriver jag ”sova”. Men först rullar jag fötterna på den här:

Sov gott!

På Insidan i dagens DN kan vi läsa ännu en artikel där träning och hälsotrenden (det ordet hatar jag för övrigt) kopplas ihop med hets och lätt fanatism och som något som kan upplevas som ”odrägligt”. Inte att bara röra på sig lite lagom- det är förstås ok i janteSverige. Men de som tränar väldigt mycket, är med på flera lopp och loggar sin träning i sociala medier. De framställs det kunna vara problem med.

Anna Iwarsson är före detta GS på Friskis & Svettis och skriver på en bok om framtidens ledarskap. Hon menar att det finns en ny grupp, de såkallade ”elitmotionärerna”.

Hon menar att förut fanns det fyra tydliga grupper: elit, livsstil, skulle vilja och inaktiva. Elitmotionärerna hamnar alltså mellan elit och livsstil.

Dessa är enligt artikeln mellan 30-50 år och verkar tyckas vara lite ”elit-wannabes’ med PT och Crossfit som vanliga ord i sin vokabulär. De sätter sin träning på CV’t och (tolkar jag) deras köpkraft gör att försäljninge av avancerad träningsutrustning ökar.

” De inspirerar, söker och får mycket bekräftelse och har också blivit symboler för den växande hälsotrenden. Nu kommer den naturliga motreaktionen, upplevelsen av hälsohets i samhället. För elitmotionären, som bygger sin image som tränande atlet, kan ju upplevas som rent odräglig av delar av sin omgivning.”

säger Anna.

Jag funderar. Undrar. Hur är det egentligen?Hur påverkas de inaktiva och andra  om de uppfattar att det är hälsohets på jobbet och dessutom i samhället? Vilka problem kan uppstå? Vilka problem finns redan nu?

Det har redan på flera håll pratats om utanförskap och integritetsfrågor.

Vad tror ni?